Halvblodsblues

Esi Edugyan
HALVBLODSBLUES
Roman - Leopard Förlag
[0]

Den gamle jazzbasisten Sid blir ganska chockad när Chip, hans barndomsvän och kompis från det tysk-afroamerikanska bandet Hot-Time Swingers, söker upp honom hemma i Baltimore en dag. De är i åttioårsåldern nu, de andra i bandet är döda, borta, kontakten för länge sedan bruten. De har levt sina egna liv efter den där tiden i Berlin i slutet av trettiotalet och varför inte fortsätta så? Men Chip berättar om en dokumentärfilmare som letar efter deras bandkollega, underbarnet Hiero Falk som kallades "en tysk Louis Armstrong", men som försvann spårlöst efter att Gestapo grep honom. (Det är nog inte bara jag som kommer att tänka på Rodriguez i Malik Bendjellouls underbara Searching for Sugarman?) Chip vill nu att Sid följer med till Berlin, där dokumentärfilmen ska visas på en festival tillägnad Hiero.

Det är Sid som berättar historien och det är verkligen han som berättar, fritt och flödande, inte direkt talspråk, men med många slanguttryck och svordomar. En kvinna är en böna, eller möjligen en donna. Ansiktet är nian eller nunan etc. Jag får flera gånger påminna mig om att författaren Esi Edugyan inte alls är någon gammal svart man från Baltimore, utan en 34-årig kvinna från Kanada, med ursprung i Ghana. Parallellt med de gamla herrarnas resa till Berlin berättar Sid mer om tiden med Hot-Time Swingers, om Paris, då "Stövlarna" tog över jazzklubbarna i Montmartre, om Berlin, där de mer ljushyade kunde ta sig fram med förfalskade ariska passerkort, om Hiero, den legendariske jazztrumpetaren, tysk men en mischling, ett halvblod. Vad hände egentligen med honom?

Halvblodsblues nominerades till såväl Bookerpriset 2011 som Orangepriset 2012. Det är inte illa. Och jag är lite förvånad. Intrigen, själva storyn, är guld, genomförandet inte lika bra. Ingen skugga över översättaren Ia Lind, men jag blir så trött på att läsa om folk som ständigt mulnar, rodnar, blänger mörkt, smilar och ruskar på huvudet. Det känns alldeles för ... billigt. Ändå lyckas boken sätta i gång en rad bilder i mitt huvud, det känns som om jag har sett en film när boken är utläst och ja, den borde bli film med ett härligt soundtrack och med svartvita filmsekvenser från tiden i Paris och Berlin och nog borde det finnas någon liten roll för Denzel ...?