Wir fahren nach!

Fössta tossdan i mass! Smålands nationaldag! För att fira den här veckan har Linda valt Tyskland! Jag ska försöka hålla inne med mina utropstecken! Sedan jag 2007 inledde mitt tyska läsprojekt (en bok på tyska i månaden) har min kulturkonsumtion förändrats. Jag läser inte bara tyskspråkiga böcker, jag ser tysk film, lyssnar på tysk radio och tyska poddar, tittar på tysk teve (ZDF och ARD är heta tips), läser tyska tidningar ... Det mesta via internet och olika appar.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Tyskland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

En bok? Flera böcker? Under rubriken ovan, Månadens tyska, finns recensioner och inlägg som rör mitt läsprojekt, hur mycket som helst nästan. Nu väljer jag att berätta om en kärlek som tog slut. För jo, Josef Maria Stachelmann, historieprofessor i Hamburg, specialiserad på nazitiden, vann mitt hjärta i kriminalromanen Mann ohne Makel - Christian von Ditfurth (min recension), men vår kärlek höll alltså inte. I den fjärde boken, Lüge eines Lebens (min recension) blev jag arg och trött på denne gubbsjukling. Han har inte direkt knackat på min dörr sedan dess, men jag vet att det finns ett femte och sjätte äventyr i serien. Tyvärr för honom har jag många nya fräschingar på gång i stället.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Tyskland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag plockar två goda russin ur den stora tyska kakan, först Karen Duve som debuterade med den fina novellen Im tiefen Schnee ein stilles Heim, från novellsamlingen Keine Ahnung (min recension). Hennes senaste bok, Grimmm, läste jag under mitt förra läsmaraton, blev inte helt förtjust men det fanns ändå en del jag gillade med den. Precis som Jonathan Safran Foer med Äta djur började Karen Duve intressera sig för vad vi egentligen äter och skrev Anständig Essen, en skildring av ett årslångt experiment då hon uteslutande åt och använde ekologiska produkter (min recension). Intressant!

Daniel Kehlmann är en annan favorit, den tysk-österrikiske författaren som slog igenom stort med Die Vermessung der Welt (min recension), numera också film. Senast läste jag F, som nominerades till det tyska bokpriset, en roman om tre bröder och en frånvarande pappa, F som i fantasi, familj, frågor, fruktan, frid, frustration, falskhet, förfalskning, finanskris, frosseri ... Och så kunde jag hitta en liten men dock en koppling till en av hans tidigare böcker, Ich und Kaminski (min recension). Eftersom det enligt Kehlmann är dödligt för en konstnär att upprepa sig ska det bli spännande att se vad som kommer härnäst.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Tyskland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Två böcker av Judith Schalansky är översatta till svenska, Giraffens hals och Atlas över avlägsna öar, och bokbloggarna har i sin visdom uppmärksammat mig på dem. De handlar om Östtyskland, naturvetenskap och darwinism respektive kartböcker så det är egentligen obegripligt att jag inte har läst dem tidigare.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Tyskland.

Jag har skrivit om tysk film flera gånger, t ex Lore, Barbara och Elementarteilchen, Die Fälscher. Andra bra är Die Welle - baserad på ett skolexperiment i Kalifornien, Das Leben der Anderen (De andras liv) - vann Oscar för bästa utländska film 2007, Das Wunder von Bern - fotboll och andra världskriget, Der Untergang - om Hitlers uppgång och fall, Wer wenn nicht wir (Motståndets tid) - om revolutionära i 60-talets Västtykland. Varning dock för Baader Mainhof (utan Komplex). Och Högläsaren.

Tyskland och Eurovision då? Finns det något land som kan mäta sig med Sverige när det gäller schlagerhysteri (ordet schlager kommer f ö från tyskan, "något som slår", en hitlåt) är det Tyskland. I år avgörs finalen den 13 mars, sju etablerade artister sjunger två låtar var plus ett wild card som fått kvalificera sig genom att skicka in en video. Tyvärr för en språknörd är de flesta bidragen på engelska, en riktigt trist trend i hela tävlingen.

Isa Genzken

Thomas Ruff

De "tyska glasögonen" sitter oftast på näsan, som när jag var på Moderna Museet i Stockholm nyligen, då kikade jag lite extra på de tyska konstnärerna.

I utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk var en sal ägnad tyska Kraftwerks 3-D-installation 1 2 3 4 5 6 7 8 och jag fick också se Iza Genzkens skulpturer, här Oil XII, och Thomas Ruffs foto jpeg td02.


Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - vänder blicken mot öster
mimmimarie - har läst tysk surrealism
Feministbiblioteket - skriver om Christa Wolf och en bokgeografi

Tysk torsdag: Kehlmann i Oslo

Flera norska bokbloggare hade i veckan en "tysk tisdag" på Litteraturhuset i Oslo för att lyssna på författarsamtal med Daniel Kehlmann, bl a Rose-Maries litteratur- og filmblogg som sedan skrev ett mycket trevligt inlägg om tysk litteraturs superstar och hans nya roman F (min recension).

Sjarmerande og morsom, enligt Linn med bokbloggen Den har jag lest.

Månadens tyska: F

Jag var F som i Först när den här boken kom till mitt bibliotek! Ett litet porträtt, om du inte känner till tysk-österrikiske Daniel Kehlmann sedan tidigare. Precis som huvudpersonen i Ich und Kaminski (min recension) söker Iwan i F upp en döende konstnär, även om likheterna slutar där. Iwan blir kvar och tar över penseln för att fortsätta måla verk under vännens namn. Han blir också den ende experten på denne konstnär, sehr praktisch! Förutom konstförfalskaren Iwan får vi även följa hans tvillingbror Erik, opålitlig finansrådgivare, samt deras ett år äldre halvbror Martin, katolsk präst som inte tror på gud. Alla tre berättar i jag-form om en ödesdiger dag, 2008-08-08.

Bokstaven F kan stå för många saker i Kehlmanns senaste: fantasi, familj, frågor, fruktan, frid, frustration, falskhet, förfalskning, finanskris, frosseri ... Brödernas gemensamma pappa Arthur Friedland (Friede = frid, fred) är en ganska misslyckad författare och i det allra första kapitlet tar han med sina tre söner till en föreställning med hypnotisören Der Große Lindemann (jmfr Kehlmann?). Uppe på scenen är det något som händer, efteråt släpper Arthur helt sonika av alla sina tre söner hos sin första fru och försvinner sedan spårlöst. Först flera år senare får de kontakt igen och då har Arthur gjort sig ett namn med romanen Meine Name sei Niemand, (Mitt namn är Ingen) där huvudpersonen F drivit flera personer till självmord. Att pappa Arthur genom sitt svek har påverkat sina söner är ganska självklart, men är det han som bär skulden till att de alla tre blivit olyckliga och ganska misslyckade och omoraliska individer?

Precis som i novellsamlingen Ruhm (min recension) hittar jag teman som jag har tyckt är typiska Paul Auster - en roman i romanen, ödet och tillfällighet/slumpens vägar, lögn och sanning, fiktionens kraft. Daniel Kehlmann för arvet vidare, han är intellektuell och smart (för smart för mig ibland ...), men som Margareta Flygt skriver om Daniel Kehlmanns nya roman, man kan läsa utan att förstå precis alla litteraturhistoriska blinkningar och finesser.

Ordlista:
der Würfel - tärning, kub
Söldner - legosoldat (gegen Bezahlung - Sold)
das Gesinde - tjänstefolk
die Rendite - avkastning
der Anleger/Investor - investerare

Tysk torsdag: Juli har fått nog

Den tyska författaren och juristen Juli Zeh reagerar igen. Efter sommarens brev till Angela Merkel angående den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA har Juli Zeh med författarkollegor nu utvidgat sin protest i ett öppet brev som undertecknats av 500 författare i hela världen, i Sverige Arne Dahl, Per Olov Enquist, Aris Fioretos, Jan Guillou, Björn Larsson, Henning Mankell, Håkan Nesser, Tomas Tranströmer, Svante Weyler.

Juli Zeh kräver att de fri- och rättigheter som vi i århundraden kämpat oss till i den analoga världen ska överföras till den digitala världen. Förhoppningen är att alla namnen ska sätta press på regeringar och FN att sätta in åtgärder för att garantera den digitala integriteten för medborgarna.

Nästa steg är att be allmänheten ställa sig bakom kraven på ökad rättssäkerhet i den nya digitala världen (DN-artikel).

• som temperamentvolle und experimentierfreudige Erzählerin belönades Juli Zeh för några dagar sedan med årets Thomas-Mann-Preis, som tidigare gått till författare som Christa Wolf, Daniel Kehlmann, Günter Grass, Siegfried Lenz.
• Ett klipp från ur.se (Anaconda Literatur) där Juli Zeh berättar om sin bok Spieltrieb/Leklust, som jag ännu inte har läst.
  
• Mina inlägg om Juli Zeh här, t ex om övervakningsdystopin Corpus Delicti.

Har du läst något av Juli Zeh?

Enkät inför helgen

Inleder helgen med en enkät jag såg för ett tag sedan hos Monika:

Vad ska du läsa i helgen?
Blonde - Joyce Carol Oates har blivit ett långtidsprojekt. Jag tycker den är helt fantastisk men den kräver tid och lugn. Då och då tar jag en tugga. Det tänkte jag göra i helgen. Och de sista sidorna i The Séance - John Harwood! Medan det är ljust ute, tror jag!

Hur ser den perfekta lässtunden ut?
Ostörd förstås, se nedan:

Din bästa lässtund förra veckan?
Några fina Siri-timmar i soffan, med te, filt och The Séance - John Hartwood.

Hur många timmar i veckan tillbringar du egentligen i böckernas värld?
Oj. Det är nästan lättare att räkna hur många timmar jag inte tillbringar i böckernas värld på något sätt :)

Var läser du aldrig?
I badkaret. Eftersom jag tyvärr inte har något just nu.

Vilken är din favoritbokhandel?
Dikten överträffar ofta verkligheten tyvärr, som med drömbokhandlarna jag läst om, en brittisk och en fransk ... Minns lilla söta Clara Bookshop!

Du får 300 kr att handla böcker för. Vad köper du?
F - Daniel Kehlmann och Vogelweide - Uwe Timm (nominerade men utan pris).

Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis?
Är den där boken om en hel del grå nyanser fortfarande aktuell? Den i så fall.

Vilken ännu ej utkommen bok längtar du mest efter just nu?
Även om jag ännu inte ens har börjat på Bring Up the Bodies - Hilary Mantel ska det bli spännande att läsa den avslutande delen i trilogin.

Jag skickar gärna enkäten vidare. Hur ser din läshelg ut?

Longlist Deutscher Buchpreis 2013

 

Tack för i dag, slut för i dag, den tyska torsdagen avslutas med ännu några tyska boktips. På den tjugo namn långa listan till Deutscher Buchpreis 2013 hittar jag några bekanta författare. Deras nya böcker vill jag gärna läsa! F - Daniel Kehlmann (kanske hans bästa hittills, sägs det), Vogelweide - Uwe Timm (jag har läst Am Beispiel meines Bruders, min recension), Wünsche - Judith Kuckart (japp, hon är fortfarande oläst).

Den 11 september kommer listan kortas ner till sex romaner och den 7 oktober, på Frankfurter Buchmesse, annonserar man vinnaren som blir 25 000 euro rikare.

Tematrio - Noveller

Novellvågen sprider sig, som ringar på vattnet ... I veckans utmaning, berätta om tre bra noveller/novellsamlingar, vill jag så klart berätta om tyska noveller, eller snarare hela novellsamlingar:

1. Sommerhaus, später - Judith Hermann, som har översatts till svenska: Sommarhus, senare. Mitt intryck: melankoliskt och vackert. Det är några år sedan jag läste den (2008) men jag minns än Stein från titelnovellen, Stein som köper sommarhus, renoverar rucklet, skickar vykort till sin vän, skriver "när du kommer ...". Hon väntar på att han någon gång ska skriva "Kom!" (Min recension)

2. Keine Ahnung - Karen Duve, där den avslutande långnovellen Im tiefen Schnee ein stilles Heim blev en favorit, om en ung kvinna som hamnar i en ny ovan situation. Hennes uppväxt var minst sagt udda och svår, och när hennes mamma dör och hon förlorar allt i en bostadsbrand, tvingas hon börja ett nytt liv med sina på alla sätt begränsade resurser. De andra novellerna också mycket läsvärda! (Min recension)

3. Ruhm, Ein Roman in neun Geschichten - Daniel Kehlmann, nio noveller som alla har en gemensam nämnare: mobiltelefoner och vårt mer eller mindre desperata behov av dem. Finns det någon som inte kan känna igen sig ...? På svenska med titeln Berömmelse. En roman i nio berättelser. Lite Paul Auster-känsla av gammalt fint märke då novellerna ibland griper in i varandra på ett spännande sätt. Och personen som i första novellen får ett samtal på mobiltelefonen som är avsett för någon helt annan vinkar förstås till privatdeckaren Auster i New York-trilogin.

Donnerstag

Det ser minsann ut att blåsa upp till en tysk torsdag igen! Förra gången, den 10 januari, blev det bl a inlägg om Daniel Kehlmann, bröderna Grimm, österrikiska och schweiziska författare ...  Riktigt kul var att flera andra bloggare också ville hänga på!

Välkommen på torsdag den 21/2 för att läsa om tysk litteratur och sånt som hör därtill. Kanske skriva något eget också?

Från A till Ö: K som i Daniel Kehlmann

Åh, vad jag såg fram emot att läsa Die Vermessung der Welt - Daniel Kehlmann, tysk-österrikisk författare. Så populär, så prisad, den största litterära framgången i Tyskland sedan Patrick Süskinds Parfymen. Och så funkade det inte. Eller jag var inte helt igenom negativ, men inte heller särskilt förjust i denna skröna om två tyska vetenskapsmän. Världens mått heter boken på svenska. Har du läst/tänker du läsa eller kanske se filmen?

Nej, då tyckte jag bättre om Ich und Kaminski, om en cynisk författare/recensent som vill skriva en biografi om den bortglömde konstnären Kaminiski och därför beger sig till den avlägsna alpbyn för att intervjua sitt offer, som dock inte är särskilt intresserad. Ruhm, Ein Roman in neun Geschichten får också plusbetyg av mig, nio noveller med en gemensam nämnare: mobiltelefoner och vårt mer eller mindre desperata behov av dem. Även dessa böcker finns på svenska, som Jag och Kaminski samt Berömmelse. En roman i nio berättelser.

Jag vill gärna läsa mer, kanske Lob: Über Literatur, texter, recensioner och essäer om bl a Thomas Mann, Stephen King, J M Coetzee, Samuel Beckett och Shakespeare. Tidigare har författaren gett ut en liknande bok, Wo ist Carlos Montúfar?, där det bl a handlar om Voltaire, J R R Tolkien, J D Salinger, Milan Kundera ...

Har du läst något av Daniel Kehlmann? Har du någon bra författare på K att dela med dig av?

Månadens tyska: Die Vermessung der Welt

Efter att ha läst Ruhm, Ein Roman in neun Geschichten (Berömmelse. En roman i nio berättelser) och Ich und Kaminski (Jag och Kaminski) blev det så äntligen dags för Daniel Kehlmanns stora genombrott. Den internationella succén Die Vermessung der Welt (Världens mått) handlar om två av Tysklands stora, naturforskaren och upptäcktsresanden Alexander von Humboldt, en reslysten arbetsmyra som inte får någon ro förrän han har kartlagt och mätt varenda berg, kulle och vattendrag, och så matematikern och astronomen Carl Friedrich Gauss som helst vill sitta hemma och upptäcka.

Efter en bra början upptäcker jag till min förskräckelse att detta är en skröna! Det blir genast uppförsbacke, läsningen går ganska trögt och alla de inklämda anekdoter får mig till sist att känna mig som von Humboldt själv som ska bestiga ännu ett berg, ett steg - och en sida - i taget. Fast då och då läser jag någon rad eller ett stycke som skingrar alla tvivel, lägger något fint citat på minnet (Sterne, jeder eine sterbende Sonne ...) och till sist vet jag inte längre vad jag ska tycka.

För å ena sidan är intrigen ganska otydlig, jag får inget grepp om den utan undrar vart det här egentligen ska leda. Kanske är jag inte heller så intresserad av tyska socialt handikappade forskare som jag eventuellt trodde ... Fast å andra sidan gillar jag att läsa om Tyskland och landets historia och jag har inte alls något emot vetenskap, tvärtom. I Die Vermessung der Welt skildrar Kehlmann en fantastisk tidsperiod, slutet av 1700- och början av 1800-talet då så mycket hände, upptäcktes och uppfanns, men om jag inte läst boken på tyska är det inte alls säkert att jag skulle ha läst ut den.

17.00

Nu är tävlingen avgjord och vinnaren blev ... Daniel Kehlmann! Grattis, Daniel. Nu fyller jag på tekoppen och ägnar mig en stund åt att läsa om två tyska vetenskapsmän i denna söta lilla bok. Auf Wiedersehen!

16.00

Plockar med böckerna i min SUB (=Stapel Ungelesener Bücher, högen med olästa böcker) och funderar på vilken jag ska börja läsa nu.

Det här är de fyra böcker som jag känner mig mest sugen på: Fantomsmärtor - Barbara Voors, Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami, Die Vermessung der Welt - Daniel Kehlmann, Innere Sicherheit - Christa Bernuth, de två sista till mitt tyska läsprojekt, dvs en bok på tyska i månaden.

Månadens tyska

Eller ett par stycken, efter halva Milchgeld behövde jag något lätt och snabbt och valde på biblioteket ut böcker efter tjocklek… Smala, tunna skulle det vara. Först ut var Leben bis Männer av Thomas Brussig, född och uppvuxen i Östberlin. Två av hans böcker finns översatta till svenska, Hjältar som vi (Helden wie wir) samt På den kortare sidan av Sonnenallé (Am kürzeren Ende der Sonnenallee) – som också filmatiserats, enligt Wikipedia.

Leben bis Männer är en monolog som också spelas som teater (precis som Helden wie wir). I den enda huvudrollen ser (läser!) vi den gamle fotbollstränaren som här får tillfälle att berätta precis vad han tycker om kvinnor, invandrare, Tysklands återförening och så förstås en massa fotboll. Men det är det som framkommer mellan raderna som är intressantast, förstås, och ganska gripande.

Daniel Kehlmanns Ich und Kaminski har jag länge velat läsa och nu har jag äntligen gjort det! Den cyniske författaren/recensenten Zöllner vill skriva en biografi om den bortglömde och säkert också döende konstnären Kaminiski, för tänk vad den ska sälja när gubben trillar av pinn. Därför beger han sig till den avlägsna alpbyn för att intervjua sitt offer, som dock inte är särskilt villig. Men bryr Zöllner sig om det? Nix, inte särskilt och han drar till och med sig den gamle mannen på en bilresa där det mesta går fel.

Mer Brussig och Kehlmann till mig, bitte!

Jag är inte ensam!

Kolla här, en German Reading Challenge! Att läsa sex till tolv böcker av tyska författare under nästa år hoppas jag att många vill göra. Översatt eller på originalspråk spelar ingen roll. Att jag kommer att göra det är väl vid det här laget självklart?

Förslag på litteratur finns bl a här och här. Själv kan jag tänka mig att läsa Sebastian Fitzek, Daniel Kehlmann, Buddenbrooks av Thomas Mann, följd förstås av Der Turm, Gisa Klönne (I skogens tystnad), kanske också Dietmar Dath och så Christian von Ditfurths Lüge eines Lebens och säkert slinker det ner någon lättläst Charlotte Link nästa gång jag handlar från bol.de.

Viel Spaß!

Skunk

Jag förstår mig inte alls på Skunk och är inte där så ofta, läs: aldrig (trots att jag har ett svagt minne av att jag registrerade mig någon gång när det var nytt, för väldigt många år sedan). Men Markus ger mig boktips:

Ich und Kaminski - Daniel Kehlmann
Die Deutsche im Dorf - Lukas Hartmann
Meine freie deutsche Jugend - Claudia Rusch (Jag gillade ju Good Bye Lenin.)