Ur arkivet - 2009

2009 läste jag ett par böcker som gjorde mig lite besviken på några gamla favoriter (men det var inte därför jag tog en bloggpaus 2010 och -11 ...), bl a Patienten - P D James, Man utan minne - Nicole Krauss och Mörkermannen - Unni Lindell. Tack och lov fanns det några riktiga guldkorn också!

Jhumpa Lahiri
FRÄMMANDE JORD
Noveller - Brombergs
[++]

Jhumpa Lahiris förra novellsamling, Den indiske tolken, var så bra att jag genast började längta efter nästa samling berättelser, Främmande jord. Titeln kommer från det citat av Nathaniel Hawthorne som boken inleds med: Mina barn har andra födelseorter än jag och om jag får råda över deras framtid kommer de att sticka ner sina rötter i främmande jord. Kulturkrockar och hur det är att leva i exil, mer eller mindre frivillig, är ett tema jag gärna väljer att läsa om (och personerna stannar kvar hos mig länge, som iranska Maryam i Och var hör du hemma?, den ukrainska familjen i En kort berättelse om traktorer på ukrainska, exilirakierna i Nymåne, exilkubanerna i På Kuba var jag en schäfer m fl…)

Det är något med brytningen mellan nytt och gammalt, i form av det nya landet och det gamla, som fascinerar mig. Det gamla hemlandet idealiseras ofta av den äldre generationen, medan de yngre på ett annat sätt måste ta till sig det nya för att kunna gå vidare i livet. En ny brytning skapas, mellan barn och föräldrar. Man kan förstås också tackla situationen som några av föräldrarna i Främmande jord: Enligt deras sätt att se var deras barn immuna mot alla sådana prövningar och orättvisor som de själva hade sluppit ifrån när de lämnade Indien, som om de vaccinationer barnläkaren hade gett [dem] när de var små garanterade dem en tillvaro fri från lidande. Riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte…

När en situation i boken liknas vid en upplevelse av ett konstverk (Van Eycks Bröllopsmålning, den med ett par som står hand i hand i ett sovrum med en liten hund, på väggen en konvex spegel som speglar allt) tänker jag att det också stämmer in på flera av Jhumpa Lahiris noveller: Det var som den där målningen de hade tittat på i London, den lilla spegeln i bakgrunden som avslöjade mer än vad rummet vid en första anblick tycktes innehålla. Så är det t ex i novellen Helvete och himmel, ett stilla berättande som på slutet får en dramatisk knorr, som avslöjar så mycket mer. Mitt allra högsta betyg brukar jag ge böcker jag kan tänka mig att läsa om. Det kan jag med Främmande jord.

En del bloggbesökare hittar hit genom att söka efter information om Det är så konstigt nuförtiden, jag har undrat om den på något sätt kan ingå i någon kurslitteratur? Det borde den i alla fall göra.

Karin Flygare
DET ÄR SÅ KONSTIGT NUFÖRTIDEN
Roman – Alfabeta
[+]

Stackars gamla mamma, åttiosex år, har med tiden blivit alltmer förvirrad. Ändå får hon försöka klara sig i eget boende, trots att nycklarna väldigt ofta är borta, precis som glasögonen och sedan ska man visst komma ihåg att äta och byta underkläder ibland också. Svårast för hennes dotter Birgitta är kanske ändå att hon oftast inte känner igen henne, utan förväxlar henne både med barnbarnen och sin make, död sedan många år.

Mitt i röran ska Birgitta försöka leva sitt liv, med en ständig oro för att mamma ska råka riktigt illa ut och med dåligt samvete för allt hon inte hinner eller orkar göra. Dessutom kommer andra känslor in i bilden, sådana man inte är särskilt stolt över. Förtvivlan, hopplöshet, otålighet och kanske till och med hat ibland, när pressen på en anhörig blir för stor. För man ska också orka med att handskas med byråkratin och eventuella byten av vårdhem och personal och det är över huvud taget lite som att ha ett barn på ett illa fungerande dagis. Men det är skillnad på när en liten unge och en gammal människa kissar ner sig...

Det är så konstigt nuförtiden är en sorglig bok förstås, men den skildrar också med värme och medmänsklighet något många av oss har upplevt eller tyvärr kommer att få uppleva. Karin Flygare är socionom och bestämde sig efter drygt trettio år i yrket för att skriva en bok om sina erfarenheter. Hennes förhoppning är att kunna påverka, och även om jag tycker det är hemskt att hon inte har kunnat göra det tidigare, hoppas jag att det är precis vad hon uppnår nu.

Anita Shreve är en favorit som står sig.

Anita Shreve
EFTERDYNINGAR
Roman - W&W
[+]

Ungefär en gång om året dyker det upp en ny Anita Shreve och förr eller senare brukar den också hitta hem till mig. Sist var det Strandsommar, om Sidney, som ”i efterdyningarna” (som jag skrev i min recension) av två misslyckade äktenskap mest flyter runt i livet. I år heter boken Efterdyningar (!) och handlar om efterspelet till en sexskandal på en snofsig internatskola i New England.

Skolans rektor blir naturligtvis chockad när det dyker upp bevis i form ett videoband, kanske främst för att killarna som syns på filmen hör till skolans mest lovande avgångselever. Alkohol, minderårig flicka och äldre basketspelare – nej, ingen bra kombination. Trots att rektorn bestämmer sig för att försöka skydda eleverna och skolan genom att lägga locket på, läcker till sist allt ut, filmen hamnar på YouTube och den lilla staden översvämmas av journalister och tv-team.

Historien benas upp med hjälp av flera berättarröster, de inblandade själva, föräldrar, skolans personal och andra i deras närhet. Resultatet blir tvärtemot vad man skulle kunna tro inte ett dugg splittrat, utan starkare, mer inträngande och boken är – som vanligt – i princip omöjlig att lägga ifrån sig. Familjekriser och stor sorg, intressanta frågeställningar och fina karaktärsskildringar, bra språk, ja, jag är nöjd.

Ur arkivet - 2008

Under 2008 ägnade jag mig åt en SUB-ABBAU, ett försök att beta av högen med alla olästa böcker. Hyllvärmare, på svenska. En och annan ny bok blev det förstås också, årets bästa var en isande spännande spökhistoria, Nattfåk.

Johan Theorin
NATTFÅK
Kriminalroman – Wahlström & Widstrand
[++]

Om jag skulle skriva en blurb (=reklamtext på bokomslag) till Nattfåk skulle det finnas en hel del att välja på. Johan Theorin ger mig kalla kårar. Rysligt spännande. Omöjlig att lägga ifrån sig, jag låg och läste halva natten. Eller Obs, varning! Läs på egen risk och absolut inte när du är ensam hemma i ett mörkt hus en mörk vinterkväll. Det gjorde jag. Eller varför inte Grattis Johan Theorin, både till Deckarakademiens utmärkelse Årets bästa svenska kriminalroman och till att ha skrämt en stackars Bokmoster halvt från vettet.

Nattfåk utspelar sig precis som Theorins debut Skumtimmen på Öland och inleds med en frestande bostadsannons; Byt ut ditt liv – Bo på landet. Det är Åluddens gård på nordöstra Öland som är till salu, den ståtliga fyrmästargården från mitten av 1800-talet, som är i stort behov av renovering. Det är inget som avskräcker bostadsknarkande barnfamiljen Westin från Stockholm. Men då vet de ännu ingenting om fåken, den kraftfulla snöstorm som sveper in över Öland på vintrarna. De vet heller ingenting om alla andra som rör sig runt gården, levande som döda.

Skumtimmen läste jag en sommar i följetongsform, lite lätt frustrerande ibland, men ändå värt besväret eftersom jag tyckte så mycket om boken. Nattfåk är alltså ännu bättre, mycket välskriven och med en gastkramande intrig där en del gamla bekanta från Skumtimmen dyker upp, samtidigt som ett par nya karaktärer presenteras. Miljöskildringarna är perfekta, man riktigt känner den isande vinden bita i kinderna. Personskildringarna håller också hög klass. Läs därför boken med ett av årets snyggaste omslag! Oj, ännu en blurb kanske…? Jag ser hur som helst väldigt mycket fram mot nästa bok av Johan Theorin.

Köksalmanackan från 2008 använder jag så klart fortfarande, flera av recepten har blivit oumbärliga i mitt kök.

Emma Hamberg och Anette Rosvall
HUSMORSORNA - The Ultimate Köksalmanacka
Fakta – Albert Bonniers Förlag
[+]

Husmorsorna är Emma Hamberg, författare och illustratör, och Anette Rosvall, formgivare, som lärde känna varandra som goda grannar och som förenades i sitt stora matintresse. Resultatet blev en modern köksalmanacka, som om man följer den vecka för vecka ger receptförslag för ett helt år och åh, det är vi många som längtar efter. Allt börjar förstås med Mat i januari, där man förutom matsedlar för fyra veckor en torsdag får tipset att ”ha sex med din älskling, det var väl ett tag sedan sist!” :-)

I samband med matsedlarna tipsas det också om bra musik, filmer och böcker som kan passa säsongen och det känns förstås väldigt personligt. Dessutom vimlar det av släktfoton och förlossningsberättelser (kanske lite too much...) och naturligtvis Emmas rara illustrationer - alltihop bidrar till att det känns lite som att bläddra i bästa väninnans receptpärm. Jag gillar att husmorsorna ratar light-produkter, hellre en liten skvätt av the real stuff än att proppa sig själv och familjen fulla med plast. En ny fredagstradition - som kanske kommer att antas av många - presenteras också: i ur och skur, året om, kan man varje fredagsmiddag käka en blodig biff (av ko, lamm… eller vad man vill) plus god ”bea” med pommes. Skönt att slippa planera ett nytt "fredagsmys" varje vecka!

Dags för provlagning av recepten. Jag bläddrar givetvis fram till Mat i november, som börjar med Superenkla kycklinggrytan (den var verkligen superenkel. Och god.), fortsätter med Heidis lätta pastagratäng (mycket lätt) och avslutar med Pad thai Emma Hamberg – ”öppna kylskåpet, se vad som gömmer sig där inne och kör igång”. Recepten finns samlade längst bak i boken/pärmen och är färgkodade i grönt för Sallader, brunt för Potatis, rotfrukter och grönsaker, orange för Kyckling osv. En kul och snygg uppgradering av den gamla (?) köksalmanackan.

Lite danskt klämde jag också in, Pia Juuls fina novellsamling rekommenderas!

Pia Juul
DEN GÅNGEN MED HUNDEN
Noveller - Kabusa Böcker
[+]

Danska Pia Juul är ny bekantskap för mig, men hon har tidigare gett ut flera böcker (diktsamlingar, fler noveller samt en ungdomsbok) på svenska, på just Kabusa Böcker. Med nya novellsamlingen Den gången med hunden i min hand förväntade jag mig vardagliga berättelser, kanske med någon sorts twist, så mycket hade jag läst mig till i andra recensioner. Ändå känns det som om jag fick mer än så. Hela 22 noveller får plats på de ca 140 sidorna, där Juul levererar skarpa ögonblicksbilder, gång på gång. Det är ofta mycket berörande, trots att man som läsare inte får mer än en väldigt snabb inblick i karaktärernas liv.

Skötselråd för Lydia, där författaren på bara två sidor tecknar ett engagerande porträtt av en demensjuk kvinna, samt Mannen på taknocken, om en kvinna som lyckades fånga sin mans allra sista ögonblick på bild, är bara två av novellerna som griper tag lite extra. Den gången med hunden är en otroligt bra novellsamling, som jag hoppas att många kommer att läsa. För min egen del är Pia Juul ytterligare en av Kabusas danskor (se: Ida Jessen) som jag vill återvända till.

Ur arkivet - 2007

För en dryg vecka sedan skrev jag lite om vad jag läste för fem år sedan och nu är min djupgrävning i arkivet även framme vid samma år. Under 2007 lyckades jag tack vare mitt tyska läsprojekt läsa hela 17 böcker på tyska! Svåröverträffat. Årets bästa bok måste ha varit Ali Smiths Jag är allt du drömt. Jag var i alla fall lyrisk i min recension:

Ali Smith
JAG ÄR ALLT DU DRÖMT
Roman - Albert Bonniers
[++]

Tolvåriga Astrid är uttråkad. Hela sommaren måste hon tillbringa i ett äckligt (undermåligt!) sommarhus i en riktig håla i Norfolk med sin oerhört tråkiga familj. Ändå längtar hon inte tillbaka till skolan, för där blir hon mobbad av innegänget som snor hennes mobil och är allmänt obehagliga. De långa sommardagarna fördriver Astrid med hjälp av sin lilla filmkamera, hon filmar gryningar, något dött djur på vägen etc.

En av dessa långa dagar händer det i alla fall något oväntat - en främmande person sitter i deras vardagsrum, en kvinna i trettioårsåldern. Hon heter Amber, säger hon och påstår vidare att hennes bil gått sönder. Vad gör man? Tja, hon kan väl få stanna en stund. På middag. Kanske lite längre. Så blir det. Mamma Eva, författaren som har tänkt få ihop en uppföljare till sina tidigare succéböcker under sommaren - och det går sådär, plastpappan Michael, universitetslärare och leg. casanova, Evas barn Astrid och Magnus, den sjuttonårige datanörden som plågas av en mörk hemlighet, turas alla om att berätta vad som händer när en främling dimper ner i deras liv och vilken oerhörd inverkan hon kommer att få på dem alla. Allt är mycket skickligt beskrivet i en historia som slingrar sig hit och dit, på vägar som inte alltid går att se framför sig i förväg.

The Accidental, som boken heter i original, är den första av den skotska författarens böcker som översatts till svenska - jag gillar verkligen den svenska titeln! Detta är en oemotståndlig bladvändare, som jag i princip vägrade att lägga ifrån mig, spännande, rolig, intelligent, engagerande, lagom experimentell. Och det är fler som gillar den, 2006 belönades boken med Whitbread Novel Award och var även nominerad till Man Booker-priset. Nu kommer Jag är allt du drömt i Bonnierpocket till överkomligt pris, så köp den, läs den, köp en till och ge bort den. Ljuvlig, ljuvlig sommarläsning!

Curtis Sittenfeld följde upp den fantastiska I en klass för sig (Prep) med sin andra roman. Jag var visst ganska nöjd med den också!

Curtis Sittenfeld
MANNEN I MINA DRÖMMAR
Roman - W &W
[++]

I sin efterlängtade andra bok har Curtis Sittenfeld mycket att leva upp till - jämförs ens första roman med t ex J D Salinger och Sylvia Plath och utses till årets bästa bok av bl a New York Times kan jag tänka mig att skrivkrampen kan sätta in när det blir dags för uppföljaren. Titeln och ett ljuvligt jordgubbsglassrosa omslag för kanske tankarna till renaste chic lit, men det här är inte en banal berättelse om hjärta och smärta och shopping. Curtis Sittenfeld är heller ingen ny Marian Keyes. Däremot kommer jag att tänka på Melissa Bank, med Flickornas handbok i jakt och fiske och Drömstället som i sina böcker berättat om unga kvinnor som försöker hitta sin väg i livet.

På samma sätt gör Curtis Sittenfeld nedslag i Hannahs tillvaro från 1991, då hon är 14 år, och fram till 2005. När boken börjar har Hannah precis flyttat till, nej, hon har faktiskt blivit skickad till Pittsburgh för att bo hos sin faster med familj. Hennes dominante pappa har, efter att i många år ha plågat sin familj med psykisk misshandel, till sist sparkat ut Hannah, hennes mamma och syster på gatan och de får ta till sin tillflykt till olika släktingar. En sådan barndom sätter förstås sina spår, särskilt när det börjar bli dags att hitta den där mannen i ens drömmar.

När Hannah några år senare har börjat på college skildras ett liknande utanförsskap som det vi läste om i I en klass för sig. Precis som Lee känner Hannah sig udda, utanför, en iakttagare som observerar det som händer runt omkring henne, alltid lika hjärtskärande sårbar och självkritisk. Återigen har författaren skapat en karaktär jag genast tar till mitt hjärta av olika anledningar, dialogerna känns fräscha, sanna, språket är klart och lättläst, ja, det er topp, som man säger i Norge. Varje kapitel är som en fristående novell (ett av dem har också tidigare publicerats som en sådan), om en viss händelse i Hannahs liv. Den första pojkvännen, en vildmarksutflykt, ett sommarjobb, mammans andra bröllop etc. (Bonuslänk: Curtis Sittenfeld recenserar Melissa Banks Drömstället och hon är inte jätteförtjust. Bestämde hon sig sedan för att göra det bättre??)

En annan bra bok jag minns från 2007 ...

Shani Mootoo
HON SIMMADE I HAVET VID GUANAGASPAR
Roman - Albert Bonniers
[+]

På den karibiska ön Guanagaspar doftar det ibland surt från havet som efter ett oväder kastat upp en del av sin fångst, den finkorniga sanden finns överallt hur man än försöker städa bort den, solen bränner från en klarblå himmel och guavaträden och kokospalmerna står täta. I denna magiska värld växer de två små barnen Harry och Rose upp tillsammans. Trots alla olikheter är de bästa vänner som leker på dagarna medan Harrys fattiga mamma, änka efter en fiskare, jobbar som hembiträde hos Roses rika familj.

Vänskapen mellan barnen är stark, kanske är det till och med kärlek, men i så fall blir det snart en olycklig sådan. Harrys mamma får plötsligt sparken från sitt jobb, Harry och Rose skiljs åt och även om de fortfarande bor och studerar i närheten av varandra kunde de lika gärna bo på var sin planet. Harry gör senare trevande försök att hålla kontakten och blir känd som Äggmannen, när han kommer till Roses grind under förevändningen att leverera ägg. Först flera år senare, då Harry har skapat sig ett nytt liv som landskapsarkitekt i Kanada och Rose är gift med öns mäktige statsåklagare, korsas deras vägar igen. Roses äktenskap är inte lyckligt och när Harry till sist vågar närma sig sin barndomsvän kan de äntligen inleda ett förhållande.

Shani Mootoo hade stor framgång med debutromanen Kaktusen blommar om natten, jag har inte läst den än, men boken hamnade genast på min vill-läsa-lista när jag var klar med Hon simmade i havet... I denna sin andra roman hoppar Mootoo smidigt mellan dels de olika miljöerna, den prunkande, fiktiva karibiska ön och det kärvare klimatet i Kanada med kanotpaddling på isgröna sjöar, dels mellan nu- och dåtid. Även om Guanagaspar sägs likna Trinidad, där den numera kanadensiska författaren själv är uppvuxen, får jag flera gånger påminna mig om att ön faktiskt inte finns. De sensuella miljöskildringarna sprakar av liv, den nyfångade fisken doftar hav och sandkornen knastrar nästan mellan tänderna under läsningen. Betydligt mer dramatisk originaltitel, förresten. "He drown She in the Sea", vilket säger något om vad som händer när Harry och Roses förhållande avslöjas. Hon simmade i havet... kom ut förra året, nu finns den i prisvärd pocket.

Ur arkivet - 2006

Ett riktigt bra bokår, vad jag kan minnas. Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur, Paul Auster kom med nytt, Resor i skriptoriet, då jag gick i spänd förväntan redan för att få se omslaget ... Och en massa annat bra, t ex något som kom att bli känt som aka-porr, dvs böcker där handlingen kretsar kring livet på internatskolor och andra akademiska miljöer.

Curtis Sittenfeld
I EN KLASS FÖR SIG
Roman - Wahlström & Widstrand
[++]

Inför föräldrarna och andra låtsar fjortonåriga Lee Fiora att det handlar om skolarbetet, att den exklusiva internatskolan Ault i Massachusetts kan erbjuda en så mycket bättre undervisning än hemstadens high school och dessutom i lokaler som inte är slitna och smutsiga. Men det har egentligen inget med saken att göra. Det är killarna som lockar, snygga killar i snygga ylletröjor som i de kataloger Lee studerat ler brett och charmigt alternativt ser intelligenta och ambitiösa ut. Hon drömmer om att träffa en snygg, sportig kille som gillar att läsa och ta långa promenader i höstlöven. Det är förstås något annat än de trista grabbar med stripigt hår och fula jeansjackor som Mellanvästern kan erbjuda.

Emellertid är Lee och hennes familj inte rika, vilket innebär att det är stipendium som gäller. Det är verkligen inte vanligt på elitskolan Ault och Lee förstår att det gäller att hålla tyst om den lilla detaljen. Det blir en hel del som Lee får hålla tyst om, nästan genast går det upp för henne vilket misstag hon har gjort. Det är praktiskt taget omöjligt att som lantis ta sig in i gemenskapen som styrs av överklassens privilegierade, och snygga, och uttråkade, döttrar och söner. Den hårda tillvaron är fylld av underförstådda självklarheter och i den slutna miljön får minsta detalj jättestora proportioner. Det mesta kretsar kring sällskapslivet och framför allt - vem som kommer in på något av de åtta stora universiteten. Alla vet vem som är ihop med vem och vet man inte det kan man bli upplyst via skolans nyhetsbrev. Där står det aldrig något om Lee, som från att ha varit klassens ljus på junior high på Ault blir en iakttagare, en som inte sticker ut, som inte vill sticka ut.

När New York Times listade världens tio viktigaste samtidsböcker fanns Curtis Sittenfelds debutroman I en klass för sig med på listan. Författaren flyttade själv som fjortonåring hemifrån för att gå på internatskola utanför Boston och kanske samlade hon där inspiration till sin första bok. Själv säger hon att hon knappast skulle vilja vara så självutlämnande att hon medger att boken är självbiografisk, men det är väldigt svårt att tro att inte en hel del stoff hämtats ur verkliga livet. I en klass för sig har sagts vara en kvinnlig motsvarighet till Räddaren i nöden och där har vi en bok jag aldrig har begripit mig på. Men som sagt, kvinnlig motsvarighet... Jag som aldrig har varit i närheten av någon internatskola, framför allt inte en amerikansk, drabbas ändå då och då av små chockartade stötar av igenkänning. Vissa saker är universella och alla har vi varit tonåringar, mer eller mindre ångestfyllda. Toppenbra översättning av Gudrun Samuelsson också. I maj kommer f ö författarens andra roman, The Man of My Dreams och en inte så vågad gissning: den blir uppmärksammad.

En dansk thriller tog mig också med storm.

Christian Jungersen
UNDANTAGET
Thriller - Albert Bonniers Förlag
[++]

Arbetskamraterna Iben, Malene, Camilla och Anne-Lise har det så trivsamt när de sitter och jobbar på DCIF, Danskt centrum för information om folkmord, i Köpenhamn. Deras rum är ljust och fint, där finns välfyllda bokhyllor och ett stort bibliotek med läsplatser för forskare. Om någon gång arbetsuppgifterna kan kännas tunga och svåra har de ju alltid varandra. Eh... Kanske inte. Även om chefen, den ambitiöse Paul, inte märker något är stämningen på kontoret allt annat än munter. Bibliotekarien Anne-Lise, nyanställd på DCIF, har aldrig lyckats komma in i gänget och det plågar henne förstås. Tyvärr gör kollegorna heller inget för att underlätta för henne. Snarare tvärtom faktiskt och snart stannar mobbningen inte längre bara vid elaka ord. Utfrysningen blir total, men ingen av de inblandade verkar riktigt begripa vad de håller på med, människor som man kunde tro ska veta en del om grymheter och övergrepp lyckas ändå rättfärdiga sina egna handlingar.

Arbetsklimatet är alltså redan ansträngt och värre blir det när Iben får ett anonymt hotmejl, formulerat på engelska. Tillsammans med bästisen Malene spekulerar hon i vem som kan ligga bakom och kommer ganska snart fram till att det nog måste vara den oansenliga Anne-Lise, som ju faktiskt inte verkar riktigt klok. Och säkert dricker hon också. Hoten trappas upp, fler drabbas och till sist vet man varken ut eller in. Med tanke på deras verksamhet, att skriva och publicera texter och ordna med utställningar om folkmord och krigsförbrytare världen över, befinner de sig redan i en utsatt position och är till på köpet skandinaviskt naiva, med namn och andra upplysningar på hemsidan, utan någon som helst kameraövervakning eller något larmsystem i lokalerna. Faktiskt kan ju vem som helst ta reda på deras telefonnummer och hemadress, ta sig in på kontoret och ligga och lurpassa där eller utanför hemmet eller...

Den spännande intrigen och de fängslande kvinnoporträtten gjorde Undantaget praktiskt taget omöjligt att lägga ifrån sig. Skickligt kombineras skildringen av hur förtryckarmekanismer kan fungera i "den lilla världen", här på en arbetsplats, med fakta om hur de kan påverka människor ute i "den stora världen". Dramatisk, med en kombination av psykologi och filosofi, väcker romanen många frågor. Hur beter vi oss när någon kommer ny till vår arbetsplats? Kan den som är ond i andra sammanhang vara god? Kan vem som helst bli massmördare? Och hur kommer våra barn och barnbarn att se på oss med tanke på vad som händer i tredje världen? Som barn och barnbarn nu ser på sina en gång nazistiska mor- eller farföräldrar? Kanske svarar vi då som en av personerna i romanen raljererar: Ja, men på den tiden var det vanligt att man lät folk svälta - och att låta hela byar dö av svält för att man själv skulle få billigare kaffe. Christian Jungersens andra roman, den första på svenska, har sålt så bra i hemlandet att man inte ens har behövt diskutera en pocketutgåva! Utländska intressenter, bl a flera stora filmbolag, står också i kö för ett samarbete. Till dess: läs boken, drygt 570 sidor sträckläsning!

Och så en fantastisk Ruth Rendell, som grädde på bokmoset bokåret 2006!

Ruth Rendell
TRETTON STEG
Thriller - Natur och Kultur
[++]

I ett gammalt, gammalt hus bor en gammal, gammal dam... Det är Gwendolen Chawcer, som hade läst tusentals böcker och tyckt att det var meninglöst att göra något annat om det inte var nödvändigt. Alla bokmalar känner igen sig! För övrigt anser hon att det mesta, ja, allt, faktiskt, var bättre förr, när pappa professorn levde och det ståtliga huset var fullt av tjänstefolk och kanske den unge, stilige läkaren tittade in på besök och för att dricka en kopp te med lika unga, blyga Gwendolen. Nu får hon klara sig med väninnorna som hon inte gillar så värst mycket. Lägger sig i det mesta gör de, kommer och petar i hennes grejer, städar hennes kök, fast det nog inte alls behövs än på några år.

För att klara utgifterna hyr Gwendolen ut en del av den ganska omoderna bostaden, det är loftet allra högst upp i trevåningsbyggnaden. Där bor Mix Cellini, en ung och mycket märklig man. Han är mer eller mindre besatt av massmördaren John Christie och anser att Christies hus borde vara ett nationalmonument, vilket väl säger en del om hans mentala tillstånd. Dessutom avgudar han den undersköna fotomodellen Nerissa, dagdrömmer om hur hon en gång ska bli hans, vilket förutom evig kärlek också ska leda till att Mix blir precis lika känd, han ska få erbjudanden om att vara med i tv-program, gå på premiärer etc. När deras vägar av en slump råkar korsas blir Mix övertygad om att Nerissa egentligen är hemligt förälskad i honom också. Fast hon är inte alldeles lättillgänglig, Mix måste anstränga sig för att komma henne nära och om det nu råkar komma något hinder i hans väg kan han ju alltid ta inspiration av sin idol, Christie. Hu!

Ja, vad kan jag säga... I love Ruth! Tretton steg är tillägnad deckardrottningarnas grand old lady, P D James, "med tillgivenhet och beundran", och Ruth Rendell är hennes kronprinsessa, minst! Precis som i Rendells förra bok, Rottweilern, står ett hus i centrum för handlingen, det är inte många scener som utspelar sig utanför detta kråkslott. Och om man tror att det bara är Mix som lever i sin egen fantasivärld, tror man fel, för Gwendolen ligger inte så värst långt efter, även om hon inte tar till riktigt lika drastiska metoder för att få som hon vill... Som vanligt en utmärkt översättning av Gertrud Hemmel, personporträtten, främst av Gwendolen och Mix, är detaljerade, fascinerande och intressanta, miljöskildringarna likaså och intrigen förstås och... Ja, det blir inte bättre än så här.

Ur arkivet - 2005

Årets bästa roman var en fantasyroman och ingen var mer förvånad än jag!

Susanna Clarke
JONATHAN STRANGE & MR NORRELL
Roman - Norstedts
[+]

Tio år tog det för Susanna Clarke att till sin debutroman göra research och bygga upp en egen magisk, mytologisk fantasyvärld, något i Tolkiens anda, eller kanske ännu hellre J K Rowlings Harry Potter eftersom det England där historien utspelar sig nästan är som vår egen värld, fast med magiska inslag. Dock är det en HP med vuxna i huvudrollerna. I stället för tonårsbekymmer av varierande grad oroar man sig för korrekta bordsplaceringar, svartsjuka, maktspel och konkurrens på arbetsplatsen. Och det är inte heller i vår nutid boken utspelar sig, utan under tidigt artonhundratal, som författaren skildrar både underhållande och välskrivet med gott om tidstypiska detaljer i både språk och miljö. Andra jämför Clarke med Jane Austen och Oscar Wilde, med Charles Dickens och C S Lewis och det är ju inte illa efter bara en enda bok, även om den nästan är 800 sidor lång. Och tog tio år att skriva klart.

När boken börjar är det 1806 och den enda magikern i England är mr Norrell. Ja, det finns också några herrar som träffas den tredje onsdagen i varje månad för att läsa högt för varandra ur långa, tråkiga essäer som behandlade den engelska magins historia. Men de är gentlemannamagiker, som i de flesta fall aldrig ens har uttalat minsta besvärjelse. När sällskapet hör talas om mr Norrell, som förutom att han har ett fantastiskt bibliotek med sällsynta magiska böcker, också är en utövande magiker, blir de förstås eld och lågor. Mr Norrell erbjuder sig dessutom att ge herrarna bevis på sina kunskaper om bara de andra magikerna lovar att aldrig mer syssla med något som har med magi att göra... Och eftersom en engelsk gentleman alltid står vid sitt ord är mr Norrell snart ensam magiker i riket. Igen. Tror han. Den unge Jonathan Strange är nämligen också magiker, om än ganska oerfaren och ny i branschen. Magin halkade han in på nästan som på ett bananskal. Förmögen och uttråkad behövde han helt enkelt något att sysselsätta sig med när han tröttnat på att försöka skriva poesi och upptäckt att läroböckerna i juridik var fördömt tråkiga och det visar sig snart att han är en naturbegåvning. Strange och Norrell är olika som natt och dag, den ene sprudlande social och charmerande, den andre tråkig, inbunden och kontrollerande. Ändå bestämmer sig mr Norrell för att ta sig an Strange som elev, kanske till en början främst för att kunna kontrollera honom och hans magiska krafter. Rivaliteten mellan de båda männen, och faktiskt även vänskapen, står i centrum för boken, precis som bådas fascination av Korpfursten, den störste magikern som någonsin funnits.

I boken myllrar ett stort antal personer, kända och okända, adelsmän och luffare, alver och militärer, ut och in i olika intriger och i många och långa fotnoter om både det ena och det andra. Jonathan Strange & Mr Norrell blev när den kom ut i England och USA förra året en stor succé och filmrättigheterna är redan köpta av samma gäng som producerade Lord of the Rings. En filmatisering kommer förmodligen att gå mer rakt på sak, men till dess kan boken varmt rekommenderas till alla fantasysugna. De nära 800 sidorna kan faktiskt bli sommarens stora läsupplevelse. Och att författarens nästa bok enligt uppgift kommer att utspelas i samma värld, några år efter där berättelsen om Strange och Norrell slutar, är sannerligen något att se fram emot.

Jag jublade också lite extra över en ny Ruth Rendell 2005.

Ruth Rendell
ROTTWEILERN
Thriller - Natur och kultur
[+]

Jubel och klang, en ny Ruth Rendell! Deckardrottningens nya bok, Rottweilern, är en riktigt brittisk, psykologisk thriller av bästa märke och den här gången utspelar sig historien i Marylebone, en stadsdel i London. Boktitelns rottweiler är en seriemördare som går lös i staden, i media får förövaren detta namn efter att en ung kvinna har hittats strypt med ett bitmärke i halsen. (Givetvis protesterar Rottweilerföreningen å det bestämdaste...) Ett vittne har sett en figur fly från platsen, men det var mörkt och det gick inte att avgöra om det var en man eller en kvinna.

Det brokiga persongalleriet består främst av invånarna i ett hyreshus som ägs av änkan Inez Ferry som har sin antikaffär Star Antiques på nedre botten. I huset bor också Will, en ung man som ser ut som David Beckham, men mentalt ligger på en tioårings nivå. I lägenheten bredvid bor ryskan (eller vad hon nu är, hennes brytning varierar...) Ludmila med sin pojkvän Freddy och högst upp i huset bor den ordentlige Jeremy Quick, en idealisk hyresgäst, som har tagit för vana att börja dagen med en kopp te i Inez butik. I Inez butik jobbar den vackra och exotiska Zeinab Sharif, eller det kanske är för mycket sagt. Hon kommer i alla fall dit ibland, men ägnar sig mest åt att stå framför spegeln samt ta emot sina många och rika beundrare som överöser henne med dyrbara smycken. Och det här vore inte en bok av Ruth Rendell om inte alla de inblandade hade både en och två och tre hemligheter, mer eller mindre olustiga.

Så begås det ytterligare ett mord, obehagligt nog alldeles i närheten av Star Antiques. Rottweilern har som sitt varumärke att plocka till sig små föremål från sina offer, en cigarettändare, ett halsband och så vidare, och när dessa saker så småningom återfinns i Inez butik blir det ännu obehagligare för henne. Redan ganska tidigt i boken får läsaren veta vem Rottweilern är, det är ju inget obekant grepp i Rendells böcker, och berättelsen fortsätter med att mördaren försöker ta reda på varför h*n egentligen begår dessa brott. Polisen svävar länge i ovisshet, men misstänker att det är någon av Inez hyresgäster som är den skyldige. Inez fattar också misstankar på sitt håll. Visst är hennes hyresgäster ofta mycket underliga, de ljuger om både högt och lågt, men det finns en person som mer än de andra fångar hennes uppmärksamhet. Är det verkligen Rottweilern? Läs och njut, det här är kvalitet och klass, ända ner till översättningen av Gertrud Hemmel.

Och med tonåringar i huset visade sig den här boken vara ganska ovärderlig ...

Helena Gustafsson och Maria Stephenson
TONÅRSLIV
Fakta - Albert Bonniers Förlag
[++]

Ett "äntligen" hördes från tonårsmamman och tonårspappan när den här boken trillade in i brevlådan. Jo, för det hade varit en osedvanligt jobbig vecka i hemmet och här kom äntligen handfasta råd om vad man gör när ens tonåring beter sig... tja, lite märkligt, kan man väl säga för att vara diplomatisk. Ungens humör växlar för varje minut och själv känner man ömsom ilska, ömsom sorg, ömsom stolthet och glädje över sitt barn. Fast några gratulationer och lycka-till-kort, som när man en gång i tiden blev förälder, får man ju knappast när man blir tonårsförälder. Författarna Helena Gustafsson, psykolog, och Maria Stephenson, socionom, skriver: Det ska helst ske obemärkt, som om du redan visste exakt hur du skulle göra, till skillnad från när du fick en baby och det kryllade av goda råd från omgivningen.

Tänk dig din tonåring som en ettåring, om än i finnig tvåmeterskropp, råder författarna, som har lång erfarenhet av arbete med tonåringar, både inom skolan och med behandlingsarbete. Och det är klart, en viss likhet finns det kanske, både bebisar och tonåringar gör väl egentligen inte mycket annat än sover, äter och skriker... *host* Problemet är ju att även om tonåringen behöver lika mycket kärlek och förståelse som ett litet barn, kan man knappast vänta sig att få någon uppskattning tillbaka. Men det går över, skriver Helena och Maria också så trösterikt. Även om det känns helt otänkbart så kommer din tonåring att bli en vuxen individ.

Denna handbok är uppdelad i kapitel med rubriker som Frigörelse, Kroppen och känslolivet, Moderna problem (datorer, mobiler, skräpteve, say no more...), Kompisar, Styvfamilj etc. Även riktigt tunga bitar som självmordstankar, depressioner, ätstörningar, destruktivt beteende och droger tas upp. Hur vet jag till exempel om mitt barn använder knark eller dricker alkohol? Och vad i hela fridens namn ska jag göra då? Författarna tipsar också om hjälpande instanser, som BUP och familjerådgivning, för situationer som man helt enkelt inte reder ut på egen hand. Boken är roligt och träffsäkert illustrerad av Emma Hamberg, typ: Väninnan: Äh lugna ner dig. Hon gör väl samma saker som du gjorde när du var femton. Tonårsmamman: Åh herregud! Ring 112! Snygga omslaget är tillverkat av Lotta Kühlhorn, som även tagit hjälp av Fabian och Sigge med samma efternamn. Tips och råd från författarna, skolfolk, socionomer, vårdfolk, blandas med verklighetsbaserade exempel, med påhittade karaktärer förstås. Situationerna är däremot sådana som författarna har varit med om genom åren. Köp boken och ge bort den till någon nybliven tonårsförälder i bekantskapskretsen. Den kommer att uppskattas, det lovar jag!

Ur arkivet - 2004

Djupgrävningen i arkivet är nu framme vid år 2004. Till årets allra bästa roman utsåg jag den fina Vad jag älskade, om konst, kärlek och vänskap. Med mera.

Siri Hustvedt
VAD JAG ÄLSKADE
Roman - Norstedts
[++]

Året är 1975 när konsthistorikern Leo Hertzberg en dag går in på ett galleri i SoHo, New York, där han genast fascineras av en stor tavla, cirka två meter hög och två och halv meter bred, [som] föreställde en ung kvinna som låg på golvet i ett tomt rum. Det är helt enkelt en fantastisk målning med många djup, målad av den då helt okände konstnären William, Bill, Wechsler. Leo känner sig manad att söka upp Bill i hans ateljé och männen blir genast vänner. När boken tar sin början är Leo närmare sjuttio år och berättar om vad som hände i hans liv under ett kvarts sekel. Utgångspunkten är hans vänskap med Bill. De båda männen umgås nästan dagligen, de bor i varsin lägenhet i samma hus och tillbringar semestrarna tillsammans.

Närgånget får vi följa deras respektive äktenskap, lära känna deras familjer och ta del av deras och fruarnas arbete. Det blir många djupa, lärda diskussioner om allt från ätstörningar och hysteri till konstnärer och deras verk. Dessutom skrivs det på avhandlingar och hålls föreläsningar, sådant jag brukar falla för i Carol Shields romaner. Männens vänskap hålls vid liv under åren, deras liv utvecklas till viss del parallellt, ibland vid sidan av varandra. De blir pappor ungefär samtidigt och sönerna tar över vänskapstråden från sina fäder. Samtidigt finns här en sorts kriminalintrig och ju mer man får lära känna personerna, desto kusligare blir det. Leos berättande känns intimt och mycket mänskligt och från de allra första meningarna dras jag in i handlingen. Men precis som är avsikten med Bills verk (det är mycket lätt att se dem framför sig) undrar man vad som är verkligt, sant, och vad som bara är ett sken, dolt under ytan.

Siri Hustvedt är även känd som Paul Austers norskättade hustru, jag har läst och tyckt mycket om hennes två tidigare romaner på svenska - Ögonbindeln samt Lily Dahls förtrollning. Båda har en sorts krypande spänning, man vet att något har gått eller kommer att gå snett, men man vet inte riktigt vad eller när eller ens hur. Samma stämning finns i Vad jag älskade, och även om det av någon anledning bär mig emot att jämföra de författande makarna med varandra finns det också oftast i Austers böcker samma slags vändning, en twist i handlingen som gör att allt vänds upp och ner, då förutsättningarna och ens egna förväntningar på läsningen får helt nya villkor. Och för att göra en författarjämförelse till - precis som Anne Tyler lyckas Hustvedt skapa människor man engagerar sig i, känner med och minns långt efter att boken är utläst, samtidigt som boken är oerhört välskriven. Ibland när jag har läst en bok vill jag genast börja läsa om den igen. Det här är en sådan bok.

2004 fick även Siris make Paul till en väldigt bra bok.

Paul Auster
ORAKELNATTEN
Roman - Albert Bonniers förlag
[+]

I samma stund som jag höll [den] i mina händer visste jag att jag skulle köpa den... Jag tyckte om dess klotband och jag tyckte även om dess format... När jag höll boken i händerna för första gången upplevde jag något som liknade fysisk njutning, en plötsligt framvällande våg av oförklarligt välbefinnande. Så beskriver huvudpersonen Sidney Orr den åtråvärda, blå, portugisiska anteckningsboken som spelar en stor roll i Paul Austers senaste roman. Alla som liksom jag inte kan gå förbi en pappershandel (i den mån de fortfarande förekommer...) utan att vilja titta på vackra pennor, bläddra i snygga block och praktiska kalendrar kan förstås identifiera sig med Orr. Men det är visst något mer än så, aldrig tidigare har väl skrivandet flutit på så bra för författaren Orr som när han börjar skriva på ett nytt projekt i just denna anteckningsbok. På något sätt anar han att det är något magiskt med själva boken, men när han återvänder till den lilla pappersvarubutiken för att köpa på sig fler har affären redan hunnit slå igen.

Detta är bara det första ledet i en händelsekedja som sedan utvecklas vidare i flera trådar som är utlagda på ett ganska ovanligt sätt. Paul Auster skriver om författaren Sidney Orr som skriver om Nick Bowen, en ung förläggare, som läser en bok, Orakelnatten, skriven av (en påhittad?) författare vars dotterdotter Bowen blir förälskad i. I långa fotnoter, som ibland löper över flera sidor, finns tillägg och förklaringar och berättelserna varvas och går in i varandra, lite som i Margaret Atwoods Den blinde mördaren. Det blir helt oemotståndligt, en mycket bra berättelse.

Upplägget är som sagt lite speciellt, men mycket fantasifullt och läsvärt, och jag är också förtjust i hur författaren låter intriger, karaktärsdrag och annat liksom löpa ut och in genom/mellan sina böcker. I hans förra roman, Illusionernas bok ([++]), till exempel, lämnar en av karaktärerna en helt vanlig dag sitt vanliga liv, bryter upp från vardagen, precis som Bowen gör i Sidney Orrs bok. Här finns också i en "biroll", en karaktär som är en parallell till "Mark", den strulige tonåringen från Hustvedts Vad jag älskade, och jag försjunker en stund i romantiska fantasier om hur man och hustru sitter vid sina respektive skrivbord och arbetar, utbyter idéer etc. Detta är Paul Austers elfte roman, jag har inte läst alla hans tidigare böcker, men för mig är han ändå en stor favorit.

Och 2004 fyllde jag 40 ... Ungefär mitt i livet, alltså!

Marie Oskarsson
MITT I LIVET
Fakta - Ica Bokförlag
[++]

Klimakteriet är en period som alla människor passerar, kvinnor som män, precis som vi alla också går igenom puberteten. Så är det. Mitt i livet riktar sig dock till framför allt till kvinnor, som ju underrubriken "Mat, hälsa & glädje för kvinnor" också anger. Den där perioden, ganska skrämmande för de allra flesta, ligger där framför alla oss kvinnor. Vi vet att vi måste ta oss igen den - om vi har tur, får man väl säga, för alternativet (att man inte får uppleva den alls) är ju inte heller särskilt önskansvärt...

En skön inställning präglar texterna i den här boken. Författaren, frilansjournalisten Marie Oskarsson, menar att man bör använda klimakteriet som en personlig väckarklocka. Det kan till exempel vara dags att se över sina kostvanor och inte, nu när barnen kanske är utflugna, strunta i den rejäla husmanskosten och i stället leva på lättyoghurt och kaffe. Det kan också vara rätta tiden att fundera lite över framtiden. Vill man drabbas av benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar? Nej, förstås inte. Finns det något man kan göra åt det, förutom att knapra tabletter i olika former? Ja, faktiskt. Förundrad läser jag om fytoöstrogener, eller växtöstrogener, som omvandlas i kroppen och kan ge en östrogenliknande effekt. Livsmedel som är rika på fytoöstrogener, t ex linfrön, kål, morötter, nötter och frön, antas lindra klimakteriebesvär, stärka benstommen och förebygga hjärt-kärlsjukdomar. Kan det verkligen vara så enkelt...? Dietisten Annika Wesslén står för bokens receptavdelning, inspirerande och aptitretande, medan Fabian Björnstjerna har fotograferat.

Mitt i livet innehåller allt jag vill ha i en bra faktabok. Här finns mycket fakta förstås, men hur kroppen förändras i och med menopausen, diverse medicinska problem och vad man kan göra åt det, förklaras och presenteras på ett sätt som gör boken mycket lättillgänglig. Insprängt här och var finns citat från kvinnor som intervjuats i frågan och det kryllar av nyttiga tips om allt från solrosfrön till motionsformer. Dessutom uppskattar jag sidorna med ordförklaringar, bokens register, internettips, receptindex, som tillsammans gör det lätt att använda boken i vardagen. Även för dem som ännu inte riktigt befinner sig "mitt i livet", rent fysiologiskt, finns här så oerhört mycket att ta till sig och använda. En kanonbok, helt enkelt!

Ur arkivet - 2003

Jag fortsätter att fira mitt jubileumsår (10 år med bokblogg, typ, 15 år sedan jag startade Bokringen) med att gräva i arkivet. I år är det dessutom tio år sedan bokbloggarkramade, men tyvärr inte särskilt produktiva, Donna Tartt kom ut med The Little Friend, den svenska översättningen dök upp året efter, 2003.

Donna Tartt
DEN LILLE VÄNNEN
Roman - Albert Bonniers förlag
[++]

För tolv år sedan förlorade familjen Cleve en son och en bror, Robin. Pojken hittades hängd och strypt i ett träd utanför familjens hus, men brottet blev aldrig uppklarat. De efterlevande hanterar förlusten på olika sätt, mamman bedövar smärtan med sömnmedel och mellansystern, som möjligen blev vittne till händelsen, är inbunden och tyst, medan pappan lämnade familjen och flyttade till en annan stad. Lillasystern, Harriet, var nyfödd när det hemska skedde och hon kan rimligen inte ha några minnen varken av mordet eller av sin storebror. Ändå svävar Robins ande över henne, över familjen och huset, ja, nästan i hela den lilla sömniga staden i den amerikanska södern känns hans närvaro. I kyrkan, till exempel, installerades efter hans död ett nytt glasfönster, på vilket Robin poserar vid Jesus högra sida, som något av ett helgon.

Läsaren förflyttas till ett barndomsland, till det amerikanska 70-talet, med ett myller av excentriska släktingar, paranoida knarkare och kavata ungar. Sommaren är varm och torr och lång när Harriet, inspirerad av såväl James Bond som Sherlock Holmes, beslutar sig för att det har blivit hög tid att ta upp jakten på mördaren. Hon har förstås redan en lämplig misstänkt, en skolkamrat till Robin, en kriminell man av husvagnsfolket. Tillsammans med vapendragaren Hely utforskar hon sina teorier, vilka för barnen allt längre bort från det trygga livet med svarta hushållerskor och baptisternas söndagsskola. I den nya världen de upptäcker tillverkar man knark i hemsnickrade laboratorier och har över huvud taget en något annorlunda inställning till lagen. Att vistas där är sannerligen inte riskfritt.

Författaren skildar de äventyrliga upplevelserna på ett sätt som ibland får mig att tänka på Enid Blytons Fem-böcker, men något ytligt vilar inte över den här boken, tvärtom. Med ett närmast passionerat ordflöde flyter handlingen på i drygt 630 sidor och just omfånget kanske kan avskräcka, men jag njuter oerhört av att sjunka ner i den här världen och saknade den när boken tog slut. Jag fängslas av Donna Tartts engagerande personskildringar och den spännande intrigen, men också av de skrämmande bilderna av hur ett barn reagerar när omvärlden sörjer, när någon närstående drabbas av depression, inför våld; oförstående, storögd och utsatt. Bokens huvudperson Harriet tar jag genast till mitt hjärta och där kommer hon att få stanna kvar. Tio år dröjde det innan Donna Tartt blev klar med sin efterlängtade andra bok, "uppföljaren" till debutromanen Den hemliga historien, och jag vet inte riktigt hur jag ska stå ut om det dröjer lika länge med trean.

Jag föll också pladask för en annan spännande kriminalroman, det kom en fortsättning, Vita vrister , men inget mer sedan tyvärr.

Lars Weiss
I MORGON DU
Kriminalroman - Norstedts
[++]

Den nordiska deckartronen, där vi de senaste åren placerat så många regenter, måste byggas ut. Här är nämligen ytterligare en aspirant till titeln "deckarkung". Lars Weiss är väl för de flesta mest känd som mediapersonlighet (var det inte tal om "guru" ett tag också?), men redan 1982 debuterade han som författare. För ett par år sedan kom också ett par böcker om svenska utvandrare i 20-talets Chicago och nu ger han sig alltså på min favoritgenre, kriminalromanen. Och jag gillar resultatet, väldigt mycket till och med.

Bokens handling utspelar sig i Stockholm, på nattliga gator, mörka kyrkogårdar och stimmiga härbärgen. En skarpsynt präst och hans lika observanta diakonissa har noterat att flera av soppkökens stammisar har varit ganska osynliga en längre tid, något som också bekräftas av ett par av de andra uteliggarna. Eftersom prästen ifråga råkar vara bekant med Stellan Sager, en utbränd psykiater som för närvarande är sjukskriven från sin tjänst, vänder han sig till honom för att få råd om vad de ska ta sig till. Ska man ta dem på allvar, de utslagna människor som ingen annars lyssnar på? Stellan är även specialist på gärningsmän och brottsplatser och har tidigare anlitats som konsult av polisens gärningsmannaprofilgrupp på rikskrim. Chef för denna enhet är Helena Colliander, ensamstående mamma till två pojkar, och tidigare föremål för Stellans kärlek. Förhållandet är sedan en tid tillbaka avbrutet, Stellan bestämde sig för att gå tillbaka till sin fru, men deras gemensamma förflutna gör att samarbetet dem emellan kan bli lite spänt. För samarbete blir det, allt eftersom händelseutvecklingen i fallet tar fart.

Det är väl ingen vågad gissning att författaren i skildringen av den sympatiske Sager till stor del har använt sig av sina egna erfarenheter om utbrändhet (1988 gav han ut boken Framgångsfällan: Om osynlig utbrändhet på Bokförlaget DN). Samma sak, de egna erfarenheterna, gäller också när Lars Weiss skildrar mediauppbådet, med presskonferenser och löpsedlar, och som läsare lär jag mig tacksamt en hel del. I morgon du är den första delen i en planerad serie om denna gärningsmannaprofilgrupp, fortsättningen längtar jag riktigt mycket efter och hoppas att den kan bli lika välskriven, engagerande och spännande som del ett. Och okej, här kommer det då: ska du bara läsa en deckare i vår - läs I morgon du.

Och 2003 lärde jag mig äntligen, tack vare Johanna Westman, att baka rulltårta! Faktiskt inte alls så lätt som man kan tro ...

Johanna Westman
FÖRSTA BAKBOKEN
Fakta - Tiden
[+]

Första bakboken är som namnet antyder en grundkokbok, faktiskt barnens rödvitrutiga motsvarighet till de äldres (?) Sju sorters kakor. Materialet är uppbyggt kring vykortshälsningar från "bagarna som smet", tv-kändisarna Johanna och hennes medhjälpare Mixer, från platser som Tårtbotten och Smulans Camping. Läckra bilder och smarta illustrationer i kombination med mycket lättfattliga instruktioner och spännande recept gör den här boken till en hit, som hela familjen genast börjar bläddra i och använda sig av. Den passar förstås extra bra för alla som älskar parets teveprogram, men också för oss som faktiskt inte orkar kliva upp ur sängen på lördagsmorgonen redan klockan 8! Då är det perfekt att få recepten serverade i bokform i stället.

Godisgrisarna fastnar först och främst i kapitlet om ischoklad och jordnötsfudge, dajm och coco, som i chokladbitarna med samma namn. Men min favoritavdelning är nog bullarna (med pepparkaksfyllning, chokladscones och gammaldags semlor) och brödet (grahamsrutor, focaccia och skruvade baguetter). Och tack vare Johanna lyckas jag faktiskt för första gången på många år få ihop en ganska vettig rulltårta! Andra provbakningar enligt bokens recept blir också lyckade och nu ser vi fram emot att prova fler; chokladstjärnor, maränger, amerikanska godiscookies, kanelmuffins, sockerbullar...

Ur arkivet - 2002

Bokåret 2002 påverkades naturligtvis av världshändelserna, böcker om Afghanistan och talibaner strömmade ut från förlagen och jag läste ett par av dem.

Ana Tortajada
DET TYSTADE SKRIKET - En resa bland Afghanistans kvinnor
Reseberättelse - Wahlström & Widstrand
[+]

Det tystade skriket är ännu en av de många böcker om talibanstyret i Afghanistan som kommit den senaste tiden, närmare bestämt en reportagebok, skriven av den spanska journalisten Ana Tortajada. Tillsammans med ytterligare två kvinnor for hon sommaren 2000 till Pakistan och Afghanistan för att kartlägga kvinnornas och barnens svåra situation i de många flyktinglägren. Sällskapet bor i Peshawar, Pakistan, hemma hos vanliga familjer de knutit kontakt med via internet, människor som hjälper dem att ordna möten med olika instanser och som skjutsar dem till lägren. Spanjorskorna upptäcker att flyktingarna oftast inte alls bor, som man kanske kan tro, i tält från Röda korset. I stället bygger man egna små hus, av murar av soltorkat tegel, ibland täckta med trasor och plastskynken som tak. De senast anlända flyktingarna bor mer eländigt, i enkla tält gjorda av samma material. Det ska betalas markhyra också, precis som avgift för el och vatten. I vissa läger finns små tegelbruk, där flyktingarna arbetar hårt, även de allra minsta barnen, bokstavligt talat dygnet runt i stekande hetta för att få ihop till åtminstone mat för dagen.

Flyktingarna känner sig bortglömda och besökarna får mer än en gång anledning att skämmas å hela omvärldens vägnar. Många av hjälporganisationerna bedriver i största hemlighet skolor för att utbilda flickor och kvinnor, samt lika hemliga läkarmottagningar, där även kvinnor kan få hjälp och behandling. Men de nödvändiga bidragen från utlandet kommer allt mer sporadiskt och det blir svårare att få ihop pengar till verksamheterna. Organisationerna har också i egen regi startat olika tillverkningsföretag. Tortajada besöker, givetvis hela tiden iklädd den förhatliga, heltäckande burkan med liten nätglugg för ögonen, bland annat en liten broderiateljé och ett mattväveri. Sällskapet får till slut även möjlighet att besöka det trasiga Kabul, först under hård övervakning av en officiell guide, sedan mer fritt.

Ibland har man i väst en föreställning om att i Afghanistan är männen talibaner och kvinnorna lider under konsekvenserna av detta. Men så är det inte: i Afghanistan finns talibanerna, en beväpnad minoritetsgrupp som får stöd utifrån och som har tagit makten i landet och så finns den afghanska befolkningen, både män och kvinnor, som förvägras alla rättigheter, även om kvinnor är värst drabbade, skriver Ana Tortajada, som till grund för sin bok har mycket detaljerade dagboksanteckningar. Resultatet blir både gripande och engagerande läsning, om modiga och initiativrika människor som med dödsförakt bildar underjordiska nätverk och olika motståndsorganisationer i en fruktansvärd verklighet. I Afghanistan är allting ett elakt spel, säger den amerikanska representanten för FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, i Islamabad. Han fortsätter: USA ville förvandla Afghanistan till ett ryskt Vietnam och efter det kalla krigets slut fortsatte man förse islamisterna med vapen och pengar. USA:s regering har aldrig berättat för sina medborgare att den fram till nyligen stödde talibanerna, och deras fördömanden nu är bara ett spel för gallerierna.

Ana Tortajada återvänder till Barcelona i augusti 2000, där hon fortsätter sitt arbete för att omvärlden skulle få upp ögonen för förtrycket, men det skulle krävas helt andra aktioner innan det till slut inträffade. I slutet av boken finns en lista över relevanta elektroniska adresser. Den förra adressen till talibanernas hemsida, www.taleban.com, är f ö till salu just nu...

2002 års bästa roman var en bok som har stannat kvar hos mig länge. Sedan dess har det tyvärr varit ganska tyst om författaren som verkar ha brottats med personliga problem.

Helen DeWitt
DEN SISTE SAMURAJEN
Roman - Norstedts
[++]

När jag slog ihop den här boken, satt jag en stund och bara stirrade rakt ut i luften. Tagen, gripen, jo, men framförallt undrade jag över hur sjutton man ska bära sig åt för att recensera och göra denna härliga bok rättvisa. Nå, till det yttre är väl handlingen ganska okomplicerad. Sibylla, ensamstående mor till sexårige Ludo, arbetar med att bevara gamla årgångar av tidningar som Sportfiskaren och Papegojsällskapets månadstidning genom att skriva in dem på dator åt ett förlag. På gott och ont sitter hon hemma i sin ruffiga lägenhet och jobbar, medan sonen, som är mycket, mycket begåvad, ideligen stör henne med sina frågor. För att överhuvudtaget få en lugn stund parkerar hon honom framför videon. Inte blir det tecknat eller Teletubbies, nej, Ludo får insupa asiatisk visdom via Akira Kurosawas mästerverk De sju samurajerna.

Som i en klippbok ungefär, samlas exempel på Ludos litterära framsteg med Odysséen och isländska sagor på originalspråk, tillsammans med replikskiften ur Kurosawas film, de grammatikaliska särdragen hos hebreiska, komplicerade matematiska uträkningar och japanska tecken. Det var aldrig min mening att det skulle gå så här, berättar Sibylla, som först tänkt arbeta med Ludo enligt mr Mas princip. Fadern till den berömda cellisten, underbarnet YoYo, hade som motto att lära sonen en uppgift om dagen, till exempel ett kinesiskt tecken, men se det går inte alls med Ludo. Envist som bara en sexåring kan tjatar han sig till att få lära sig mer, och mer och ännu mer, och till slut sköter han sin undervisning på egen hand, beväpnad med uppslagsböcker och neonfärgade överstrykningspennor.

Både Sibylla och Ludo är riktigt älskansvärda karaktärer, nästan övermänskligt intelligenta, men otroligt tafatta när det gäller mänskliga relationer. Ludo är frukten av en enda natt med en inte särskilt begåvad författare och Sibylla kan inte alls förmås att avslöja hans rätta identitet. Ludo tänker förstås inte nöja sig med det, utan ger sig ut på en egen resa i jakt på sin far. Och om den rätte nu kanske inte är så lämplig, finns det väl egentligen inget som hindrar att man väljer ut en annan? Precis som samurajerna valdes ut i Kurosawas film, testar Ludo den ene efter den andre, alla är på något sätt hjältar och stora tänkare, för varför ska man nöja sig med mindre?

Den siste samurajen är en otroligt originell berättelse, rolig, tankeväckande och mycket rörande, en hyllning till läsandets och lärandets stora glädje. Såväl historien om den begåvade Ludo och hans inte mindre begåvade mamma och all övrig information som finns mellan bokens båda pärmar är mycket fängslande läsning och ett fantastiskt översättningsarbete av Inger Johansson.

2002 spydde jag galla över en av de sämsta böcker jag någonsin läst, men författaren lät sig som bekant inte avskräckas ... ;)

David Lagercrantz
DÄR GRÄSET ALDRIG VÄXER MER
Thriller? - Piratförlaget
[-]

Daniel Mill sitter hemma hos ett par vänner och tittar på deras semesterkort. Trist och tillgjort, tycker han, tills han upptäcker Kvinnan med stort K på ett av dem. I bakgrunden sitter hon och läser en mystisk bok och vännerna skänker mer än gärna fotografiet till någon bättre behövande, i detta fall Daniel. När han så råkar hitta just denna bok i sin bokhandel, ser han att den innehåller fotbollsstatistik, sammanställningar av gamla odds. En kvinna som läser en bok om odds kan säkert tänka sig att besöka ett casino, resonerar Daniel, som vid det här laget har blivit mer än fascinerad av kvinnan. Beväpnad med fotot reser han till Algarvekusten, varifrån hon sägs härstamma, till ett hotell som ligger nära ett casino. Där kommer han en märklig historia med rötter i den internationella fotbollsvärlden på spåren och med hjälp av Internet och hotelldatorn börjar han med sina efterforskningar.

Daniel Mill tycks med denna andra bok i serien bli en återkommande karaktär i författarens produktion, men om jag ska vilja återvända till sådana "seriedeckare" bör de vara något mer tilltalande, på ena eller andra sättet, än vad Mill är. Det är svårt att tycka om honom (hans kommentar om att en ung sportjournalist talar en förskräcklig värmländska som säkert får honom att låta dummare än vad han är, får mig till exempel knappast att tycka något annat än att hr Mill själv är rejält dum), men vad värre är, jag förstår honom inte alls. Och när han så gissar sig till en persons dolda motiv en gång för mycket för min smak, slår jag ihop bokens pärmar för att aldrig mer återvända. Jag tappar helt enkelt intresset för David Lagercrantz roman, som visserligen är oklanderligt välformulerad, men så kylig och arrogant att jag nästan får frostskador.

Säkert är det också lättare att skriva ihop en trovärdig kriminalhistoria om man använder sig av en huvudperson som liksom mer naturligt snavar över liken, antingen i rollen som polis eller kanske journalist. Har man ingen sådan huvudperson, utan i stället, som i det här fallet, en avhoppad aktieanalytiker, ställs det lite större krav på motivationen. För det första, varför vill Mill så gärna hitta kvinnan? Vad är det som driver honom att nysta vidare i fallet? Kanske bara det faktum att författaren vill få anledning att skriva ner sin historia? Möjligen kunde jag få svar på mina frågor om jag läste boken till slut. Men riktigt så nyfiken blir jag faktiskt aldrig.

Ur arkivet - 2001

2001 var ett riktigt Harry Potter-år. I familjen slogs vi om vem som skulle få läsa först, inte mindre än två böcker av J K Rowling kom ut under året, HP och fången från Azkaban och HP och den flammande bägaren. Till sist tog vi till ett gammalt beprövat begrepp - högläsning. Annars stod jag nog mycket i köket och prövade en massa fina recept. En av mina favoritkokböcker kom ut det här året.

Anna och Fanny Bergenström
KÄRLEK, OLIVER OCH TIMJAN
Fakta - Albert Bonniers Förlag
[++]

Att välja vegetariska och/eller ekologiska alternativ börjar bli självklarheter för allt fler och detta tar den populära matskribenten Anna Bergenström fasta på i senaste kokboken. Med tonvikt på hälsosam och smakfull mat bjuder hon på nära 300 fullproppade sidor med recept och förslag på allt ifrån vardagsfrukosten och brödbaket vidare till picknickmat och festmåltider med läckra desserter. Den personliga, pedagogiska tonen som vi känner så väl finns förstås här och även de mer komplicerade recepten blir därför lätta att följa. Inspirerande och vackert fotograferad av dottern Fanny Bergenström blir hela boken till ett enda stort familjeprojekt, där även vännen Roberto finns med på ett hörn som bl a idégivare.

Man har haft en särskild tanke bakom bokens namn, berättar författarna. 'Kärlek' står för omsorg om råvarorna, respekt för djuren och naturen, omtanke om sig själv och andra. Vidare ska titelns oliver påminna oss om den speciella medelhavskulturen i allmänhet och den nyttiga olivoljan i synnerhet och till sist symboliserar väldoftande timjan kökets alla kryddor, den används "på svenska" ibland, andra gånger hittar man den i recept från Provence och Italien. I receptsamlingen finns också rätter som är starkt inspirerade av resor till Asien och Sydamerika, som laxfylld sushi, thailändska fiskbiffar och chilenska piroger (empanadas) fyllda med lamm, ägg och oliver. Det är en trevlig pyttipanna!

Boken avslutas med ett användbart minilexikon med uppslagsord som spirulina, agar agar och wasabi och Anna ger som vanligt också en rad olika menyförslag, exempelvis Meny från Fjärran Östern, Billig fest med vännerna och Middag som i Provence. Den sistnämnda innehåller bl a gazpacho med vitlöksbröd, citronkyckling med oliver och kompott på färska fikon med en bit fransk getost... mmm! Min enda invändning - har du sedan tidigare redan ett gäng av Annas många kokböcker på kökshyllan känner du helt säkert igen en del av recepten, lite trist, även om dessa gamla bekanta passar bra in i samlingen.

Den bästa romanen 2001 var Torbjörn Flygts fina barndomsskildring och jag kan inte riktigt förstå att det nu är elva år sedan jag läste den. Det känns ju nästan som i går!

Torbjörn Flygt
UNDERDOG
Roman - Norstedts
[++]

En underdog slår ur underläge och får kämpa för att komma någon vart. Kanske står striden mot en omvärld som inget fattar eller ett dåligt självförtroende, sak samma, känslan av att vara dömd på förhand finns där. Som hos Johan, som under enkla förhållanden växer upp under sjuttio- och åttiotalet i Malmö. Och som hos Johans mamma Bodil, ensamstående med två barn, sannerligen dubbelarbetande, men framförallt närvarande trots ständig värk i hela kroppen efter långa dagar på strumpfabriken. Hemmet, en lägenhet i ett av de första så kallade miljonprojekten, är den trygga punkten, där Johan hämtar kraft inför duster med krävande lärare, fula gubbar på gården och besvärliga släktingar. Tillsammans blir de starkare, även om de inte alltid förstår sig på varandras skilda världar.

"Språket är ju gratis, så varför snåla med det?" har författaren sagt i en intervju och denna hans tredje roman vittnar om den övertygelsen. Det är fantastiskt ordrikt med långa meningar och dialoger helt utan citattecken, det är ett myller av människor, kompisar, grannar, klasskamrater, släktingar som strömmar fram, saker som tillsammans väl kunnat bli lite påfrestande i längden. Men istället är denna barndomsskildring tack vare många tidstypiska detaljer (allt är på pricken!) och en värme som nästan slår emot en från boksidorna en spännande läsupplevelse. Torbjörn Flygt har gjort en grundlig research och jag nickar instämmande mest hela tiden, att "ja, just så där var det ju".

Berättelsen börjar när Johan är elva år och fortsätter fram till gymnasietiden och lumpen, med en rejäl tyngdpunkt på samhällsutvecklingen och hur allt har förändrats under de senaste årtiondena. Mycket handlar det om hur vi själva också har förändrats, vi sextiotalister som skulle få allt, det allra bästa i form av ett perfekt välfärdssamhälle. Vad blev det av oss, hur tacksamma var vi för vad vi fick ärva och vad för slags samhälle lämnar vi vidare till våra barn? Boken ger oss detta och en hel del annat att tänka på. Som hur det var att lyssna på Ulf Elfving i Upp till 13 fast inte erkänna att man gjorde det och hur äckliga skolmatsalens kåldolmar var och hur det kändes att börja i högstadiet och hur Björn Borg slog in matchbollen mot Jimmie Connors och hur viktigt det var med den där krokodilen på tröjan och hur man ibland bara måste gå UT och...

2001 läste jag en massa bra deckare, bl a började jag på Unni Lindells serie om kriminalkommissarie Cato Isaksen och Stephen Booths böcker om Ben Cooper och Diane Fry, men det blev också en annan och annan spännande roman.

Christina Schwarz
FRUSET VATTEN
Roman - Forum
[+]

När Oprah Winfrey väljer ut en bok till sin populära bokklubb, får den automatiskt en rejäl skjuts framåt till att bli en bestseller, vare sig den förtjänar det eller ej. En del rynkar kanske på näsan åt sånt, men bokförläggarna gillar det förstås så mycket att de har gett tevestjärnan guldmedalj för att hon anses ha uppmärksammat "läsningens fördelar och glädje". Christina Schwarzs debutroman Fruset vatten, Drowning Ruth i original, annonserades som huvudbok i september förra året och finns alltså nu på svenska.

Handlingen utspelar sig främst på den amerikanska landsbygden under tiden mellan de båda världskrigen. Sjuksköterskan Amanda återvänder till familjens gård för att vila upp sig efter en tids ansträngande arbete på de överbelagda sjukhusen. På gården bor redan systern Mathilda tillsammans med sin lilla dotter Ruth. De väntar på att maken och fadern Carl ska återvända från kriget och när han väl gör det, finner han att saker och ting har förändrats betydligt under den tid han har varit borta. Familjens tragiska historia vecklas så försiktigt upp, allt medan Ruth blir äldre och berättandet pendlar fram och tillbaka mellan romanens kvinnliga huvudpersoner.

Trots vad jag tidigare har tyckt om vissa av Oprahs favoritböcker, kan jag bara instämma i berömmet när det gäller den här. Redan genom att läsa den första meningen, "Ruth mindes att hon drunknade", dras man in i denna spännande roman med thrilleranslag. Mörka hemligheter viskar mellan raderna boken igenom, för vad hände egentligen, den där kalla vinternatten ute på isen, då Ruth drunknade? Om hon nu gjorde det?

Ur arkivet - 2000

Jo, jag firar några jubileum i år, jag har bokbloggat i tio år (sort of ...) och det är i år också hela femton år sedan jag 1997 startade Bokringen, Sveriges första samlingssida för hemsidor om böcker. 2000 kom jag mig för att börja tigga recensionsex av förlagen och ur arkivet kommer jag under året presentera några av mina favoriter samt förstås också något varnande exempel :)

2000 var mitt företag var relativt nystartat, jag skrev krönikor lite här och var, mina barn var 8 och 10 år och jag levde familjeliv med hus och trädgård.

Lena Israelsson
HANDBOK FÖR KÖKSTRÄDGÅRDEN
Fakta - Wahlström & Widstrand
[++]

Trädgårdsjournalisten Lena Israelsson är snudd på en institution i trädgårdssverige, när hon talar (eller skriver...) lyssnar vi odlare! Hennes tidigare böcker (Köksträdgården - det gröna arvet och Odla orientaliskt) har gjort stor succé och denna nya bok kommer säkert att bli lika populär. Handbok för köksträdgården är efterlängtad, det här är första gången på mycket länge som så här mycket information om köksväxtodling samlas på ett och samma ställe. Totalt beskrivs 90 olika slags grönsaker, 26 kryddväxter och 15 bärsorter, alltifrån bondböna och smörkål, kålrabbi och rotpersilja, björnrot och citronverbena till hallon, lingon och nypon med mera, med mera.

Den drygt 430 sidor tjocka boken består av fem delar: Komponera en köksträdgård, Odlingsmetoder och de tidigare nämnda avdelningarna för grönsaker, kryddor och bär. Det är nästan de där två första delarna som är mest spännande! I kapitlet om hur man på bästa sätt planerar och designar sin köksträdgård, skriver Lena Israelsson mycket inspirerande om hur man går till väga för att skapa sitt eget lilla paradis på jorden, ett paradis med soligt läge och god dränering...

Odlingsmetoderna i boken bygger dels på gammal kunskap, men också på de allra senaste forskningsrönen. En ekologisk inställning är en självklarhet, metoder som marktäckning, kompostering, gröngödsling och växelbruk beskrivs ingående. Att odla giftfritt blir glädjande nog allt mer populärt och Lena Israelsson gör det lätt för oss som vill gå denna naturliga väg. Under rubriken Växtskydd t ex, får vi lära oss det mesta om hur man skapar balans mellan insekterna, hur man gör sitt eget bekämpningsmedel och vad man ska ta sig till när skadedjuren kommer och hälsar på i trädgårdslandet.

Handbok för köksträdgården är en mycket vacker bok, kanske inget att ta med sig ut i ett jordigt trädgårdsland kanske, men väl sitta och bläddra i och njuta av på en solig uteplats. Den är mycket påkostad med vackert papper och sköna bilder och kostar förstås en rejäl slant. Står ditt val mellan denna och de två tunnare böcker som du kan få för samma summa, bör du absolut välja Lena Israelssons senaste bok, som är ett måste för alla odlare!

Den bästa romanen 2000 var en maffig släktkrönika av en kanadensisk författare.

Ann-Marie MacDonald
PÅ DINA BARA KNÄN
Roman - Natur och Kultur
[++]

Vid tiden runt sekelskiftet kommer James Piper, en ung pianostämmare med framtidsplaner, till New Waterford, ett litet gruvsamhälle på den kanadensiska ön Cape Breton. Stor skandal blir det när han tillsammans med den knappt tonåriga Materia rymmer för att gifta sig. I familjen föds så småningom fyra systrar, den musikaliskt begåvade Kathleen, den fanatiskt religösa Mercedes, den upproriska och självdestruktiva Frances och den halvt handikappade Lily. Deras öden och äventyr är av det mer ovanliga slaget och det är fängslande från första sidan.

I denna släktsaga, som lånat vissa drag av klassikern Kejsarn av Portugallien, men även påminner om Gabriel Garcia Marquez sprakande släktkrönikor, följer vi familjen Piper fram till 1950-talet, genom olika epoker, världskrig, ekonomiska kriser och mer personliga katastrofer. Musiken spelar en stor roll i boken. Stämningar och känslor liksom tonsätts med hjälp av blå blues, rökig jazz, arabiska vaggvisor och sträng opera. En musikalisk bok, alltså, men även en bok full av dofter och smaker. Och så handlar det en hel del om kärlek, om obesvarad, hemlig, olämplig kärlek och till och med den allra mest förbjudna kärleken. Det är emellanåt riktigt obehagligt...

Detta är MacDonalds romandebut, tidigare har hon bland annat skrivit dramatik. Berättartricken är många och som läsare kastas man än hit, än dit, men man följer med i svängarna med glädje. En riktigt levande översättning av Ingvar Skogsberg bidrar till att göra detta till en läsupplevelse av absolut högsta klass!

2000 läste jag också boken som fick mig att sky Mons Kallentoft, möjligen för evigt.

Mons Kallentoft
PESETAS
Thriller - Natur och Kultur
[-]

En egen hemsida och vårens fräckaste silvrigaste bokomslag, skarpt formgivet av John J Candy, kan Mons Kallentofts debutroman Pesetas ståta med. Den här historien utspelar sig i Spanien, i ett solstekt Madrid, där Carl, en svensk avhoppad arkitekt, jobbar som föreståndare för en bar. Ekonomin är risig och även ett par av Carls vänner har pengabekymmer. Emilio har en fattig familj som behöver akut hjälp och Paco, som hittills har försörjt sig på att sälja knark, stulet i postsorteringen där han jobbar, hamnar också i klistret när kuverten plötsligt slutar komma. I boken skymtar också Pacos flickvän Sofia, en försupen Slösa, hennes motsats är Carls flickvän Caterina, god spansk sjuksköterska, med rik&trygg far i kulisserna.

Efter en långsam inledning, när man hela tiden undrar vart boken egentligen är på väg, ökar dramatiken något efter att tre av huvudpersonerna genomför ett - tämligen misslyckat - bankrån. Författaren, som skrev boken på plats i Madrid, är noga med att i varje scen få alla gatunamn, statyer och affärer precis rätt. Han har berättat att han till och med fotograferar miljöerna han ska skriva om och visst, det är bildskärpa i alla miljöskildringarna, ner till minsta stenplatta i trottoaren, men det där betyder inte ett dyft för mig som aldrig varit i Madrid. Istället blir de eviga gatunamnen irriterande, det drar ned tempot i läsningen.

Språket är det där jag har svårast för, korthugget, kanske kan det kallas hårdkokt. Dialog och berättande går i vartannat och det är inte alltid lätt att reda ut vad som är vad, vem som säger eller tänker vad. Boken säljs som en thriller, men det här är inte ett dugg spännande.