Drömstället

Melissa Bank
DRÖMSTÄLLET
Roman - Albert Bonniers förlag
[+]

Åh, vad jag har längtat efter den här boken. Melissa Banks debutroman, Flickornas handbok i jakt och fiske, var en av de allra första böckerna jag recenserade för Bokringens räkning, anno 2000. Så visst var det på tiden att det kom en uppföljare? En enda novell, hur fin den än är, är ju inte mycket att stilla läshungern med (2002 medverkade Melissa Bank med titelnovellen i Nick Hornbys Samtal med en ängel.) och jag hade nästan börjat frukta att Bank var en Donna Tartt eller för den delen en Helen DeWitt, som skriver en jättebra bok och sedan försvinner in i tystnaden. (Ja, Tartt har ju med tiden fått fram en till, det är alldeles riktigt.) Jag älskade Jane, huvudpersonen i Flickornas handbok..., älskade att läsa om hennes liv, om familjen, bröderna. Skulle det bli lika bra den här gången?

Precis som Flickornas handbok.... består Drömstället av noveller, eller novelliknande, fristående kapitel. Huvudpersonen i dem allihop är den här gången Sophie Appelbaum, en ganska vanlig tjej från en judisk familj. Novellerna blir som små utsnitt av hennes liv, från den första novellen, där hon som tolvåring mer eller mindre tvingas in i den judiska samvaron, med bat mitzva och den hebreiska skolan, till den sista, titelnovellen Drömstället. Den utspelar sig tjugofem år senare, då hon går på fest med sin tio år yngre pojkvän. Sophie är verkligen ingen cool chick a la chick lit, hon känner sig ofta ganska misslyckad. Säger fel saker, gör fel saker, satsar på fel kille etc. Karriären rullar på, till att börja med griper hon sig entusiastiskt an förlagsvärlden, trots hopplöst dåliga kunskaper i maskinskrivning. Kärlekslivet tar fart ibland, men oftast är det ganska trögt på den fronten också. Två bröder finns med i bilden, Jack och Robert. Deras olika förhållanden med olika kvinnor blir (precis som i Flickornas handbok... ) granskade med skarp blick av Sophie.

Efterlängtad bok, högt ställda förväntningar etc. Uppfylldes dem? Joho då. En jämförelse med Flickornas handbok... är, även om recensionen blir tjatig, faktiskt oundviklig. Likheterna mellan de båda böckerna är flera - från små detaljer till större sammanhang. Och det upplever jag däremot inte alls som tjatigt. Det är tvärtom ganska mysigt. Även i Drömstället finns det vissa underbart glittrande guldkorn, medan andra noveller inte känns riktigt lika intressanta. Men jag tycker mycket om författarens stil, jag älskar replikerna, de slagfärdiga, som ofta kommer ur Sophies och andras munnar. Flickornas handbok var ett måste, [++], för mig, det är Drömstället också. För läsare som kanske inte är lika fanatiska Melissa Bank-fans får boken det näst högsta betyget, den rekommenderas varmt.