Frankrike, je ne comprends pas!

Jag försöker då och då, men med risk för att reta upp alla frankofiler i bokbloggarvärlden (och de är många!), Frankrike, jag förstår mig inte riktigt på dig och din så kallade frukost. Någon sa att jag är alldeles för mycket german och det ligger ju en del i det ... Men Linda Odén drar i gång en bokgeografi, första landet ut är just Frankrike och jag är själv lite nyfiken på vad jag har att komma med.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Förlaget Sekwa har gjort en stor insats för att höja min kvot av franska böcker. Visst hände det ibland att jag snubblade över en bok översatt från franska, men särskilt ofta var det inte. Den blå cykeln - Régine Deforges var nog en av de första jag läste (på svenska 1984), om motståndsrörelsen och unga Léas liv under den tyska ockupationen. Från just Sekwa är en favorit Viviane Élisabeth Fauville - Julia Deck (min recension), en intensiv thriller, välskriven och mycket fascinerande.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Bodil Malmsten bodde i många år i Frankrike, först i Finistère och sedan ... i en annan stad. Om det kan man läsa i hennes många böcker och också i bloggen Finistère. Hennes loggböcker tycker jag har varit lite ojämna men de är ändå moderna klassiker. Snart vill jag läsa den senaste med den fantastiska titeln Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.

Det är så mycket jag inte har läst, men främst siktar jag in mig på Feministbibliotekets lista Kvinnor i världen, t ex Förbjuden betraktelse - Nina Bouraoui som Hanna skriver om här, om kvinnors situation i Algeriet.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.

Jag har varit i landet ett par gånger (även om det var ett tag sedan nu), har läst franska i ett par år (även om det var ett tag sedan nu) och försöker ha lite koll på detta tongivande kulturland. Jag ser mycket film och några har varit usla (ja, jag tittar t ex på dig, Ministern!) men det finns så klart guldkorn också:

• Amour är en av de bästa filmer jag sett
• jag har tidigare skrivit om Bakom stängda dörrar
• solrosorna i Le Bonheur från 1965 är oförglömliga
• Polisse är hård vardagsrealism om utsatta barn

Som eurovisionfan håller jag alltid ett extra öga på Frankrikes bidrag. Jag älskade Amaury Vassili som 2011 sjöng Sognu på korsikanska, förra året var Amandine Bourgeois ovanligt bra med L'enfer et moi.

Och franska konstnärer! Monet, Matisse, Picasso, Gauguin, Degas ...

Puh, i morgon återgår vi till ordningen igen med Tysk torsdag!

Och sen Paulette

Barbara Constantine
OCH SEN PAULETTE
Roman - Sekwa
[-]

Ferdinands gård känns tom, hans hjärta ännu tommare sedan sonen med familj flyttat därifrån. Han saknar dem, saknar de små barnbarnen som är både sötare och intelligentare än hans egna barn var en gång. Som lök på laxen känner han inte längre igen sig själv, över en natt har han blivit bräcklig. Han kan börja gråta för ingenting. Revan i hans pansar är rejäl och han försöker förtvivlat täppa till den.

I granngården, eller snarare i en förfallen stuga, bor Marceline. Man vet inte riktigt var hon kommer ifrån. Ryssland eller kanske Ungern. Försörjer sig gör hon genom att sälja egenproducerad honung, frukt och grönsaker på torget. När taket på hennes hus rasar in känns det självklart för Ferdinand att erbjuda henne logi. Och så blir hans gode vän Guy änkling och börjar missköta sig själv, skulle det inte passa bra om han också flyttade in i deras lilla kollektiv? Tillsammans börjar vännerna rusta upp gården, de många rummen kommer återigen till användning och fylls av liv och lust. Och kanske finns det fler personer i deras närhet som skulle behöva någonstans att bo.

Ännu en söt feelgoodkaramell från Sekwa, gillar du Emma Hambergs böcker om Rosengädda kommer du säkert tycka om Och sen Paulette också. Det finns till och med en åsna som tuggar upp grönsakslandet och river staket, jmfr Tessans get Bella. Tyvärr räcker inte myspyset riktigt till för att kompensera andra brister. Författaren Barbara Constantine är född i Frankrike av amerikanska föräldrar men jag tror inte vi kan skylla bokens lite märkliga språk på det ... Jag sliter faktiskt mitt hår över ständiga tempusbyten när jag läser, presens i ena stycket, i nästa stycke böjs verbet och vi hamnar i dåtid. Snurrigt! I en diskussion med Sanna fick jag veta att franskan har "fnuttisjutton olika tempus", har det något med saken att göra, ni franska språkproffs?

Viviane Élisabeth Fauville

Julia Deck
VIVIANE ÉLISABETH FAUVILLE
Roman - Sekwa
[+]

Du är inte helt säker men det känns som om du för fyra fem timmar sedan gjorde något du inte borde ha gjort.

Det är något som har hänt, inser Viviane Élisabeth när hon går runt i den nästan tomma lägenheten där hon är nyinflyttad. I famnen har hon sin 12-veckors bebis. Det känns som det är något som har hänt i alla fall, men det enda som återstår av minnet är ett svart hål. Fast redan nästa dag är minnet tillbaka och det är ingen trevlig insikt. Hon har mördat en människa, närmare bestämt sin psykolog.

Viviane Élisabeth glider sedan med lätthet in i olika roller när hon börjar ägna dagarna åt att följa mordutredningen, både på avstånd och på närmare håll när hon till och med tar kontakt med vittnen eller misstänkta. Under antaget namn så klart, och först efter att hon har sövt ner dottern med "örtmedicin". Men vad är sant, vad är verkligt och vad är ett resultat av huvudpersonens tilltagande vansinne? Eller förlossningsdepression?

Viviane Élisabeth Fauville är en kort roman, bara runt 150 sidor i häftad variant, men en otroligt intensiv och skrämmande berättelse ur en mördares perspektiv (inte kursiv!). Viviane Élisabeth är sannerligen ingen sympatisk karaktär, fördomsfull och arrogant ... ja, och så har vi det där med mordet också förstås ... Hon är djupt förvirrad och pratar om andra som arroganta och störda, för i hennes verklighet suddas gränserna snabbt ut. Författaren Julia Deck debuterar med en litterär mordgåta med ett alldeles speciellt språk, intrigen är mångtydig och hela tiden lika fängslande. Skildringen av Viviane Élisabeths tillstånd känns lika klaustrofobisk som självaste The Yellow Wallpaper - Charlotte Perkins Gilman. Vilket fynd!

Ingen tysk torsdag

Ingen tysk torsdag här i dag, tyvärr. Kanske blir det en tysk lördag, eller söndag i stället ... En kort läsrapport bara, här är senaste:

Utlästa boken: Egen död - Péter Nádas, där författaren skildrar upplevelserna i samband med sin egen hjärtinfarkt. Starkt och vackert, lättläst om man vill ge sig på en eventuell Nobelpristagare.

Påbörjade boken: Viviane Élisabeth Fauville - Julia Deck, rec ex från Sekwa. Hittills mycket bra!

Höjdaren: Egen död - Péter Nádas och fortfarande Legend of a Suicide - David Vann.

Besvikelsen: jag hade inga större förväntningar på Inferno - Dan Brown, jag gillade Da Vinci-koden (min recension) en gång i tiden, men efter dryga 50 s med Langdon fick jag nog. Fortfarande uppskattar jag att läsa om konst, kultur etc. Lite jobbigt med allt det andra tjafset bara.

Lånade bibloboken: det blev några stycken efter senaste biblobesöket, t ex Nullzeit - Juli Zeh.

Inköpta boken: -

Bokcravingen: jo, listan är lång, bl a Neumondnacht - Daniela Larcher.

Lästa meningen: Hon tar till höger, går fem hundra meter till och kommer fram till Place du Colonel-Fabien, nu är det raka spåret, och just nu börjar telefonen i fickan på hennes långa grå kappa att vibrera. - Viviane Élisabeth Fauville - Julia Deck.

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - reser på semester med Thomas Mann
mimmimarie - skriver om en favorit i repris
Sanna - besökte Frankfurt och fick med sig två intressanta thrillers
Smutstiteln - berättar om en spännande serieroman på tyska, Der Boxer

Hösten på Sekwa

I våras läste jag och blev helt tagen av Ru - Kim Thúy (min recension). En lycklig dans nu över att Sekwa översätter författaren igen. Mãn kommer i oktober.

Mãn är en kvinnas kärleksförklaring till de kvinnor som i tur och ordning födde henne, gav henne mat och uppfostrade henne. Som nyfödd övergavs hon av en tonåring i trädgården till ett buddistiskt tempel som låg högt uppe på en flodbank vid en av Mekongflodens slingrande tentakler. En nunna tog hand om henne och livnärde henne på risvatten och bröstmjölk från en kvinna i området, innan hon lämnade henne vidare till ytterligare en kvinna som var lärarinna på halvtid och spion på heltid.

Vackra omslag tycks vara temat för Sekwa, även i höst ... Här är ytterligare ett, för en bok som kommer i mörkaste november, Och sen Paulette - Barbara Constantine, en författare som är född i Nice av amerikanska föräldrar.

Ferdinand är i sjuttioårsåldern och lever ensam på en stor tom gård sedan sonen flyttat därifrån med sin familj. En dag, efter en våldsam storm, hotar grannen Marcelines tak att rasa in och Ferdinand föreslår att hon ska flytta in hos honom. Efter hand ansluter fler personer och bildar ett udda kollektiv på gården. Den nyblivna änklingen Guy, systrarna Lumière som drivs från sitt hus, ett par vilsna studenter, en spirande kärlek och några djur.

I september ser jag fram emot spännande läsning av en bok som hyllats för sin originalitet, ja, den sägs till och med vara en kultroman! Viviane Élisabeth Fauville - Julie Deck.

Viviane Élisabeth Fauville är fyrtiotvå år gammal, hon har ett nyfött barn och hennes make har nyss lämnat dem. Hon har precis dödat sin psykoanalytiker. När hon inser vad hon har gjort bryter hon ihop och flyr. I sina försök att sopa igen spåren efter sig sjunker hon allt djupare ner i paranoian, och gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut. Julia Deck är en sällsynt skicklig berättare. Språket är komprimerat och enkelt men laddat med sprängkraft och möjliga tolkningar. Det är suggestivt och roligt, med ett slags absurd humor.

Sorgsna själar

Léonora Miano
SORGSNA SJÄLAR
Roman - Sekwa
[0]

Ordet afrope, det var det som gjorde mig nyfiken på den här boken. Förlaget Sekwa förklarar:

Termen « afropeisk » försöker beskriva personer av subsaharisk eller karibisk härkomst och europeisk kultur: individer som visserligen äter friterad plantain (matbanan/Ö.a.) men vars särdrag inte skiljer speciellt mycket från dem man finner i de Franska regionerna.

Och subsaharisk, det är heller inget ord som finns i mitt förråd, men det är Afrika söder om Saharaöknen, den del av Afrika som inte ingår i Nordafrika. Ett annat ord som förekommer ofta i Sorgsna själar är Hexagonen. Med det menas det sexkantiga landet Frankrike och det är där Antoine, Snow, med just ett subsahariskt ursprung, bor. Han är en riktig charmknutte som gärna flirtar och raggar upp tjejer för en het natt.

Det är dock en mask för att ingen ska få se den sjuårige pojke som övergavs av sin mamma och uppfostrades av sin mormor. Då och då åker han för att hälsa på mamman som nu lever ett beklämmande torftigt liv i en förslummad förort, slänger åt henne några mynt och drar sedan så fort han kan. Att Antoine kan leva gott trots att han inte gör mycket mer än att drömma om ett nytt liv som kändis och fotomodell beror på att han lånar ut sin identitet till bland annat sin bror Maxime och därför kan inkassera halva hans lön. Men så får Maxime ett nytt uppdrag i sitt jobb, nere i hemlandet, och han tänker ta mamman med sig. Hur ska det nu gå med försörjningen? Och med allt annat? Ja, det är bara början på förändringarna ...

Sorgsna själar utspelar sig precis som de tidigare av Léonora Mianos böcker som finns översatta till svenska, Nattens inre och Konturer av den dag som nalkas, i det fiktiva centralafrikanska landet Mboasu, söder om Sahara. Jag har inte läst dem, kanske är det därför som jag känner mig lite distanserad under läsningen ... Ni vet ju att jag gillar exil-temat men här studsar jag mest fram och tillbaka mellan de olika karaktärerna, särskilt bokens andra del känns som att författaren bara rabblar upp vad personerna gör. Intressantast är att läsa om de motsättningar som finns mellan norra Afrika och södra, och jag är glad att ha lärt mig mer om afropéerna, som ser sig som icke-européer som av olika anledningar hamnat i Europa.

Nathalie - filmen

Att det var Audrey Tautou som spelade huvudrollen i filmatiseringen av Nathalie - en delikat historia - David Foenkinos (min recension), eller för den del även i boken, rådde det aldrig något tvivel om eftersom den svenska upplagan var försedd med filmomslag.

Och det här blev förstås Audrey Show, en rar film med François Damiens som en helt okej svensk i beige kläder och foträta skor. Just de svenska inslagen drog ner skratt i salongen, bl a Markus svenska föräldrar som fick prata om sill i någon minut, på svenska. Var de med i boken? Jag minns faktiskt inte. Fransk trailer:

Årets bästa ...

Det är dags för den årliga bloggsummeringen, skamlöst lång, oerhört självcentrerad och proppfull med länkar. Detta är 2012 års:

utländska roman: Wolf Hall - Hilary Mantel, som jag läste som första bok i januari. Den lyckades behålla titeln ända fram till årets slut och jag planerar att inleda 2013 på bästa sätt - med uppföljaren Bring up the Bodies.
svenska roman: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz - Göran Rosenberg, där personligt blandas med historia till en stark barndomsskildring. Årets Augustvinnare.
holländare: Gerbrand Bakker såklart, med The Twin. Har du läst den än?
tyska: Karen Duve, jag hann med två böcker, fina novellsamlingen Keine Ahnung samt Anständig essen.
novellsamling: Too Much Happiness - Alice Munro. Innehåller en av de bästa noveller jag någonsin läst. De andra är också oerhört bra, jag vill läsa mer Alice Munro!

bokgrej: e-böcker, t ex från biblioteket, har förändrat min läsning, jag läser bättre, snabbare, mer varierat. Tack!
bokgrej 2: bokpoddarna, där flera är bra och Bokpodden bäst.
omslag: jag utsåg tidigt Drömbokhandeln till årets vinnare, men i slutsekunderna seglade en utmanare upp ...
jubileum: förutom mitt eget (hur är det, är ödmjukhet verkligen en dygd?) kan jag ju nämna August Strindberg som vi firade (nästan) hela året.

förlag: Sekwa gav ut flera läsvärda titlar, lägg därtill ett trevligt bemötande och en aktiv närvaro i sociala medier så har vi en vinnare!
pris: the one and only, Nobelpriset i litteratur. Jag tog mig an några tidigare och kanske blivande pristagare i läsutmaningen Tre på tre.
överraskning: en dag fanns det plötsligt fina Byt en bok-lådor i min stad! Kommer de tillbaka nästa sommar?
poet: nja, men att skriva bokryggspoesi var ett roligt pyssel ...
prestation: Die Klavierspielerin - Elfriede Jelinek. Ännu en guldstjärna till mig :)

faktabok: Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid - Martin Gelin, en av böckerna som nominerades till Augustpriset för årets svenska fackbok, var intressant läsning. Gillade även Jakten på Venus.
kokbok: Yogamat - Anna Gidgård och Cecilia Davidsson, har gjort mig beroende av quinoasallad, nyttiga smoothies och yogagröt.
design: de litterära halsbanden från Mind the Book, t ex mitt eget.
räddare i nöden: Franz Kafka, vars e-noveller räddade mig från förnedringen flera gånger.
plagg: Mo Yans skjorta!

Innan vi slutar för i dag, för i år, vill jag säga TACK till er som kommer hit och läser så gott som varje dag. Det gör mig glad!
 

Gott nytt bokår 2013!

Våren på Sekwa

Böcker som är skrivna av manusförfattare brukar jag bli lite extra intresserad av, de brukar kunna få berättelsen att flyta på ett så väldigt bra sätt. Fiskar ändrar riktning i kallt vatten - Pierre Szalkowski är just en sådan bok, författaren bor i Kanada och Fiskar ... är hans debutroman från 2007. På svenska kommer den i mars 2013.

Den 4 januari 1998 får en elvaårig pojke reda på att hans föräldrar är på väg att skiljas och ber desperat om hjälp från ovan. Den 5 januari 1998 drar den värsta isstorm som Quebec någonsin upplevt in över landet. I naturkatastrofens spår formas nya vänskapsband, och solidaritet och medmänsklighet börjar spira.

Inget allvarligt - Justine Lévy kommer i april, den franska författarens andra roman och den tredje som översätts till svenska efter Vi ses på Place de la Sorbonne och En ovärdig dotter. Sägs vara starkt självbiografisk.

Louise och Adrien har känt varandra sedan tonåren och är lyckligt gifta. Ända tills den dag då Adrien möter sin fars unga älskarinna idealkvinnan Paula med mördande blick och blir blixtkär. Louise tappar all lust, glädje och intresse för livet, och fastnar i ett närmast apatiskt tillstånd medan allting rullar på runtomkring henne. Det hade kunnat pågå i månader, i år. Men kanske kan en ny kärlek hjälpa Louise att återvända till livet och klistra ihop bitarna av sig själv.


Afropéerna, som ser sig som icke-européer som utvisats till Europa, dem har jag inte läst många böcker om eller av. Léonora Miano föddes i Kamerun, men flyttade som artonåring till Frankrike. Av hennes sju böcker är Nattens inre och Konturer av den dag som nalkas tidigare utgivna på svenska av Sekwa. Sorgsna själar kommer i april nästa år.

Antoine Kingué, även kallad Snow, är född och uppväxt i Frankrike men har sitt ursprung i Mboasu, söder om Sahara. Han drömmer om att bli en stjärna och om kändisskapets fördelar. Då skulle han kunna hämnas på alla dem som inte älskat honom tillräckligt, hans frånvarande mamma och favoriserade bror, alla dem som gjorde livet surt för honom som barn. Men när mamman och brodern plötsligt bestämmer sig för att flytta tillbaka till hemlandet lämnas Antoine ensam med all sin bitterhet. Då tvingas han konfrontera avundsjukan, sorgen och ilskan han samlat på sig under åren.

Kod 400

Sophie Divry
KOD 400
Roman - Sekwa
[+]

Rolig, hård, kall, ensam, kärlekstörstande - några av de ord jag antecknar för att beskriva berättarjaget i Kod 400. Det är en tunn bok (en kortroman?), bara lite drygt 90 sidor, men på dessa sidor hinner författaren, debuterande journalisten Sophie Divry, bygga upp ett ganska fascinerande kvinnoporträtt av en medelålders landsortsbibliotekarie, en antihjälte som jag först jämför lite med den oförglömliga portvakten i Igelkottens elegans (av Muriel Barbery, också på Sekwa förlag).

Vi möter vår bibliotekarie i den kvava källarvåning som är hennes arbetsplats, texten är en enda lång monolog, samtalspartnern en anonym besökare som råkat bli inlåst i biblioteket under natten. Jag njuter av att läsa om denna kvinnas åsikter om livet i allmänhet, bibliotek i synnerhet och om franska författare som Flaubert, Balzac, Maupassant m fl. Jag fnissar när hon berättar hur hon i form av kollektiva bestraffningar tar hämnd på arkitekter eller t o m arkitektstuderande på grund av sitt hat mot dem som en gång ritade den isolerade lokalen. Fast kollegorna vill hon i och för sig ändå inte ha något att göra med, kvinnor som går på karaoke under vintern och på museer under sommaren ... Mindre intresse har jag väl av hennes love interest, den vackre och försynte biblioteksbesökaren Martin som hon beundrar på avstånd. Jag hade gärna sett bibliotekarien ännu vassare, även i den situationen. Men vad göra, han har en nacke som ser ut som en bokrygg!

Titelns mystiska "kod 400" kommer f ö från klassificeringssystemet Dewey som används i biblioteken. Språkavdelningen har flyttats från klass 400 till klass 800, vilket innebar att att klass 400 nu står helt tom, outnyttjad! Det gör bibliotekarien vimmelkantig, som att bada mitt ute på öppna havet. Att vara bibliotekarie är annars allt annat än stimulerande, det liknar mest ett vanligt ackordsarbete, säger hon och beskriver sig som en kugge i kulturmaskineriet. Jag noterar att manuset först var tänkt som en pjäs som sedan boken kom ut också har spelats på scen. En bok om att älska böcker, ibland kanske lite väl mycket, och ett intressant komplement till förlagets tidigare utgivning av Drömbokhandeln.

Nathalie - en delikat historia

David Foenkinos
NATHALIE - EN DELIKAT HISTORIA
Roman - Sekwa
[+]

Nathalie är ganska tystlåten (och feminin på ett lite schweiziskt vis). Hon har något drömskt i blicken, sköter sitt arbete med ett gåtfullt leende på läpparna. Hon går inte ens som vanligt folk, nej, hon dansar fram. Jag pustar redan när jag läser första sidan. Hur ska detta gå? Vill jag verkligen läsa detta? Men svar: det går bra faktiskt! (Även om författaren ibland verkar ha en lite annan uppfattning än jag om manligt/kvinnligt ... )



Ett annat franskt omslag

Historien börjar med att Nathalie och François träffas, det är kärlek vid första ögonkastet, ett perfekt förhållande. De gifter sig, allt är rosenrött och underbart, men sju år senare blir Nathalie plötsligt änka. Totalt uppslukad av sorg försöker hon gå vidare med sitt liv och låter sig så småningom övertalas av sin sliskige chef att komma tillbaka till arbetet. Nathalie brottas fortfarande med sorgen efter sin make när hon en dag spontant kysser sin alldaglige kollega, svenske Markus som egentligen bara kom in på hennes kontor för att diskutera det urtråkiga ärende 114. Markus vill ha en förklaring förstås, men nej, det finns inget att tillägga. Kyssen var som modern konst. Nathalie försvinner återigen in i sig själv, men Markus har blivit blixtförälskad ...

Är du sugen på något sött ska du läsa denna romantiska komedi om ett par bokmalar som hittar kärleken där de minst av allt förväntade sig det. Fransk må bra-litteratur utan att det för den skull är helt förutsägbart. Mellan varven bjuds det också på inklippta citat och notiser med allt från recept på sparrisrisotto till en scen ur ett eventuellt filmmanus till Nathalie. (Författaren tänkte sig f ö belgiska Marie Gillian i huvudrollen. Det blev som bekant i stället Audrey Tautou.) Visst, det kan väl bli lite spetsfundigt ibland, men jag drar ändå på munnen flera gånger. Lite extra kul för oss svenskar blir förstås en del roliga kommentarer om Sverige, om Bergman och Strindberg, skorpor och Stieg Larsson ...

Nya böcker

Tre nya härliga böcker i posten i går, tack så mycket Sekwa och Leopard förlag! Jag ser fram emot att läsa alla tre.

Recensionsdatum är 4 september Örfilen, 13 september Kod 400 samt 18 september Torsdagsänkorna. Jag har tidigare skrivit lite om böckerna här och här.

P.S. Glöm inte att lämna ett bidrag i jubileumstävlingen - berätta om ett bokminne och vinn ett presentkort på adlibris.com.



Hösten på Sekwa

Förutom de goda franska nyheter jag tidigare har skrivit om, finns det flera godbitar på Sekwas höstlista.

I augusti kommer Nathalie - en delikat historia av David Foenkinos. Den åttonde romanen av en av Frankrikes tio bäst säljande författare har även filmatiserats, vilket man kan se av snygga Audrey Tautou på omslaget. Hon spelar Nathalie som efter bara några års äktenskap blir änka.

Nathalie är vertygad om att hon aldrig kommer att se åt en annan man igen, speciellt inte åt en nördig och försynt svensk som hennes kollega Markus. Men en dag kysser hon honom på ren impuls, och en annorlunda romans börjar sakta men säkert spira mellan dessa två omaka och komplicerade själar. Kapitlen i boken varvas av korta faktainslag, definitioner och anekdoter.


Lite längre fram i höst, i november närmare bestämt, kan vi läsa om frisörlärlingen Nina, som bor i en liten stad i norra Frankrike men som drömmer om en teaterkarriär. Michèle Lesbre, som har skrivit Nina av en slump, jobbade tidigare som förskolelärare men har sedan debuten 1991 gett ut tretton böcker.

Berättelsen utspelar sig under några få intensiva dagar då Nina letar efter en födelsedagspresent till sin mamma, som är textilarbetare, strejkorganisatör och ensamstående förälder. Samtidigt reflekterar Nina över männen i deras liv.


Kod 400 av journalisten Sophie Divry är en debutroman som magasinet Point de Vue beskriver som "en rosa färgklick i en ocean av grått". Det kanske kan vara något i september?

Böckerna på avdelning 400 har flyttats men ersätts aldrig. Tomheten på hyllorna blir ännu ett irritationsmoment för huvudpersonen, en bibliotekarie på ett landsorts bibliotek som ansvarar för avdelningarna geografi och oplacerbara böcker. I en monolog, riktad till en anonym person som blivit inlåst i biblioteket över natten, uttrycker hon både sin passion för yrket hon hamnat i av en slump och tristessen som präglar hennes vardag.

Goda franska nyheter!

Förlaget Sekwa tar i höst över den svenska utgivningen av Frankrikes okrönta deckardrottning Fred Vargas, efter W&W. Tre av hennes böcker (jo, Fred är en kvinna, Frédérique Audouin-Rouzeau, författare, historiker och arkeolog) har tidigare utkommit på svenska, jag har läst två av dem, Budbäraren samt Mannen som vände insidan ut (min recension) och gillade dem verkligen. De liknar inget annat jag har läst i genren tidigare, huvudpersonen kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg går sina egna vägar och vet att njuta av livets goda. C'est très français!

Budbäraren kommer att ges ut i pocket i september och i oktober är det dags för en ny titel, Okänd kontinent, där Adamsberg reser på konferens till London och snubblar över en mordutredning med avhuggna fötter, vampyrer och vampyrjägare!

Drömbokhandeln

Laurence Cossé
DRÖMBOKHANDELN
Roman - Sekwa
[+]

- en man försvinner i skogen men dyker upp några dagar senare, genomblöt, jordig och rejält berusad. Vad han har råkat ut för är inte helt självklart och själv har han ingen större lust att berätta.
- en annars väldigt körskicklig fyrbarnsmamma skadas allvarligt när hon kör av vägen. Hon påstår att hon prejats av en annan, stillastående, bil. En oförklarlig olyckshändelse?
- en annan man vägrar plötsligt att gå sin vanliga lilla runda i skogen efter att ha blivit trakasserad och hotad av okända män.

Efter en actionfylld inledning backar vi lite i tiden och får veta att dessa tre personer ingick i en topphemlig referensgrupp, en kommitté på åtta personer med uppdrag från ett par bokhandlare att sammanställa en lista över sina absoluta favoritböcker. Det hände sig nämligen en dag att Ivan (Van), ett något rotlöst bokhandlarbiträde, och den italienska arvtagerskan Franscesca bestämde sig för att öppna en bokhandel tillsammans. Och inte vilken bokhandel som helst, man vill uteslutande sälja bra romaner, god litteratur. En lysande affärsidé (tycker även jag!). Bokhandeln Au Bon Roman väcker förstås en hel del uppmärksamhet, även negativ sådan. Lite sura miner kan man väl stå ut med, men till sist går det så långt att Van och Fransesca bestämmer sig för att kontakta polisen. Och givetvis är den utredande polismannen litteraturälskare ... Vem är det som ligger bakom allt bråk? Kan det vara Franscescas make, den vinstinriktade affärsmannen? Någon av de förbisedda författarna? Avundsjuka bokhandlare?

Redan när jag utsåg omslaget till årets snyggaste kände jag en viss oro för att innehållet inte skulle leva upp till mina höga förväntningar. Skönt då att kunna säga att detta är just en sådan myspysig läsning för bokälskare som jag hoppades på. Tyvärr kan bokhandelsarbetet skildras lite väl realistiskt ibland, t ex med siffror och statistik över sålda titlar, och jag är heller inte så insatt i den franska bok-/kulturvärlden att jag kan avgöra om de namn som droppas bör säga mig något. Men jag är ändå så nöjd med att läsa om den fantastiska, fantasieggande drömbokhandeln Au Bon Roman och blir också glad över alla spännande boktips. De franska titlar som ännu inte finns på svenska hoppas jag förstås att Sekwa kan tänka sig att ta hand om inom en snar framtid!

Sviiissssch ...

... låter det när bokbloggarna sliter upp det efterlängtade paketet från Sekwa, stuvar om i läsordningen, skjuter Strindberg och andra läsprojekt åt sidan och slår upp första sidan i den efterlängtade Drömbokhandeln av Laurence Cossé. Så även jag!

Med näsan i en bok