Det är aldrig för tidigt att börja prata om Nobelpriset

Det börjar bli dags att hålla ett öga på de aktuella oddsen, där Haruki Murakami som vanligt toppar listan. Nej, han kommer inte få Nobelpriset i litteratur i år heller.

Bei Dao är en klättrare f n på femte plats, en pseudonym ("Norra ön") för den kinesiske poeten Zhao Zhenkai. Tror inte på honom heller, trots att han är översatt av Göran Malmqvist ...

Återkommer med mitt eget tips så småningom och hoppas förstås att jag ska pricka rätt i år också! Kanske kommer jag gissa på Assia Djebar, just nu på andra plats på oddslistan. Hennes Kärleken, kriget kommer i alla fall bli min första bok i höstens Tre på tre.

Är: pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens, algerisk-fransk författare, översättare och filmskapare.
Född: 1936 i Cherchell, Algeriet
Skriver: om bl a muslimska kvinnors levnadsvillkor och rätt till utbildning. Tar till skillnad från många andra feminister inte avstånd från religioner för att de är patriarkala.
Böcker: förutom tidigare nämnda Kärleken, kriget finns på svenska t ex Ingenstans i min fars hus och Sultanbrudens skugga.
Läs mer: Världslitteratur.se

Viftar med flaggan!

Kanske?

Egentligen är det Pocketlover som flaggar för en ny omgång Tre på tre, en läsutmaning där jag har hittat flera nya favoriter. Självklart kommer jag läsa tre böcker på ett visst tema i höst, med start den 1 september. Det kan bli Afrika i år men jag har inte riktigt bestämt mig än.

Mina tidigare val:

2013: Asien, jag läste Anil's Ghost - Michael Ondaatje, Det kala trädet - Park Wan-Suh, Stundens blomma - Ko Un samt en bonustitel: Shanghai Performance - Silke Scheuermann.

2012: Nobelpriset, jag läste Gräset sjunger - Doris Lessing, Afrikanen - J M G Le Clézio och så bestämde jag mig för att läsa Haruki Murakami, för säkerhets skull liksom. Fågeln som vrider upp världen blev det.

Årets Nobelpristagare? (del 3)

Uppdatering ang oddset, den gamle bekantingen Adonis gled nyligen upp på topp fem, så även norrmannen Jon Fosse, dramatiker och poet som är kvar på femte plats medan Adonis dalade lite. Fosse är född 1959, så nja, tror inte det, va? Men heja Norge i alla fall.

Hetast på listan just nu är vitryska ryskspråkiga Svetlana Aleksijevitj, från ingenstans till andra plats. Mest känd för Bön för Tjernobyl och Kriget har inget kvinnligt ansikte, visst låter det som en spännande kandidat för i år? Jag håller i alla fall tummarna för författarens svenska förlag Ersatz!

Trea ligger Joyce Carol Oates medan listan fortfarande toppas av Haruki Murakami.

Årets Nobelpristagare?

Dags för alla litteratursnillen att börja spekulera! Vad tror vi, vad hoppas vi på? Man, kvinna, europé, amerikan eller något helt annat? Kan vi efter Mo Yan förra året stryka Asien under några år eller kan vinnaren ändå bli en maratonlöpande japan som skriver om talande katter och olycklig kärlek?

På oddslistorna ligger Haruki Murakami just nu i topp, följd av amerikanskan Joyce Carol Oates, ungraren Peter Nadas, sydkoreanske poeten Ko Un samt kanadensiskan Alice Munro.

Våren på Norstedts

I en reviderad översättning av Eiko och Yukiko Duke kommer i mars Haruki Murakamis Elefanten som gick upp i rök. Det gick ju så bra med Fågeln som vrider upp världen, så jag testar gärna dessa sjutton berättelser som utspelar sig i vardagens välbekanta miljöer, men de realistiska kulisserna av villaförorter, bakgator och kontorslandskap ruvar på surrealistiska hemligheter

Med lekfullhet och humor skildrar Murakami de fantasier och drömmar som frodas i skuggan av våra vanor. Han har en skarp blick för de absurda dragen i vår samtid, men hans berättelser präglas också av ett smittande vemod över tidens gång och över de kärlekens förluster som kantar livets väg.

I sin nya bok, kortromanen Var man (april) undrar Torbjörn Flygt vad är det att vara far? Att vara man? Och vad händer om någon hävdar sin rätt till det barn som du fostrat som ditt eget?

Kim befinner sig ensam i sitt hem. Hans sambo och dotter är borta över dagen. Då dyker Tomas, en man han aldrig har träffat, oannonserat upp och gör sig hemmastadd på ett oväntat sätt. Tomas cirklar runt Kim och söker med maktspråk och antydningar få honom ur balans. Men i och med det kommer han också att blotta sig själv.

Bilderboksskaparen Pija Lindenbaums debut som romanförfattare är också den en kortroman,  Plats, om en medelålders kvinna på gränsen till nervsammanbrott (mars).

Hon är en alldeles vanlig kvinna med kontorsarbete och man och ett vuxet barn som har hamnat i ett tillstånd där allt börjar kännas främmande. Vardagliga möten och situationer känns konstiga och påträngande. Så en dag lämnar hon hem och arbete och barrikaderar sig i en lånad lägenhet där hon skär av förbindelsen med omvärlden. Slänger mobiltelefon och dator.

Och så skaffar hon en hund. Nu är det bara hon och hunden.

Läsutmaningar - status, del 2

Läs del 1 här

Strindbergsutmaningen - även om det inte blev några fler böcker ger jag mig ändå med beröm godkänt! En rolig utmaning som blev väldigt givande, inte minst tack vare Bokcirkeln i P1.

Dickens 2012 - skrattar fortfarande ... Men det blev ju i alla fall en brittsommar i teve, med bl a Edwin Drood.

Det tyska läsprojektet - en bok på tyska i månaden har det blivit. Varken mer eller mindre. Har tänkt fortsätta även nästa år och nu ska jag få trevligt sällskap, då även Ingrid planerar för ett tyskt läsår.

Sommarens klassikerutmaning - nja, där hade jag väl kunnat ta i lite mer . Det blev i alla fall en Kallocain, men utöver Strindberg endast några skräcknoveller.

Tre på tre - tre böcker efter eget tema under hösten passade mig bättre. Jag valde att läsa på temat Nobelpriset och fick tre fina läsupplevelser: Afrikanen, Fågeln som vrider upp världen samt Gräset sjunger. Vill mer än gärna upprepa succén under våren, kanske med titlarna i denna tematrio.

Jag ger mig själv en STOR guldstjärna! :)

Problemet med nya Bokcirkeln

... är att den är inbakad i Lundströms Bokradio! Det blir ett problem när man tänker sig läsa boken som det bokcirklas om, fast inte just nu, och vill vara med och bokcirkla, fast inte just nu.

Min bokcirkelupplevelse av Fågeln som vrider upp världen var så intressant, jag hade gärna gjort något liknande med Processen - Franz Kafka, som är boken man diskuterar just nu, ladda ner sändningarna i en klump och sedan lyssna när det passar. Som det är nu får jag i så fall med hela radiosändningen på köpet. Och tvärtom. Om jag bara vill lyssna på övrigt boksnack i programmet får jag även lyssna på Bokcirkeln. Det tycker inte jag är bra. Vad tycker du?

Mvh, Licensbetalare som aldrig klagat förut (eller okej, kanske någon gång då ...)

Topplistan 2012 - oktober

Till final
Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami

Till andra chansen
Torsdagsänkorna - Claudia Piñeiro

Tidigare finalister:

Till final

Wolf Hall - Hilary Mantel (januari)
Extremely Loud and Incredibly Close - Jonathan Safran Foer (februari)
The Twin - Gerbrand Bakker (mars)
Ön - Lotta Lundberg (april)
Die Klavierspielerin - Elfriede Jelinek (maj)
Miss Brill und andere Erzählungen - Katherine Mansfield (juni)
Little Bird of Heaven - Joyce Carol Oates (juli)
Too Much Happiness - Alice Munro (augusti)
Anständig essen - Karen Duve (september)

Till andra chansen

Keine Ahnung - Karen Duve (januari)
Fantomsmärtor - Barbara Voors (februari)
Little Bee - Chris Cleave (mars)
Drömbokhandeln - Laurence Cossé (april)
Kallocain - Karin Boye (maj)
The Yellow Wallpaper - Charlotte Perkins Gilman (juni)
- (juli)
Nathalie - en delikat historia - David Foenkinos (augusti)
Afrikanen - J M G Le Clézio (september)

Regler: Varje månad väljer jag den bästa boken som går direkt till final i bästa Melodifestivalstil samt en bok som så småningom får en andra chans att ta sig in på topplistan vid årets slut.

Fågeln som vrider upp världen, V

Slut! Fini! Men jag utbrister inte i något "Äntligen", Haruki Murakami har gett mig härlig och tankeväckande läsning och det känns lite sorgligt att lämna hans surrealistiska och mycket speciella värld. Jag gillade att läsa boken med sällskap i form av Bokcirkeln i P1. Det funkade bra att dela upp läsningen i portioner om ca 150 sidor, att stanna till efter varje del och lyssna på diskussionen. Det fick mig att lägga märke till andra saker och detaljer som jag annars säkert hade missat.

I sista delen flyter dröm, verklighet och mardröm ihop än mer, de olika världarna vävs in i varandra och intrigen stegras med rasande fart. Toru fortsätter att gå över gränser och hamnar återigen i den hotellsvit han besökt många gånger i sitt medvetande. Eller hur det nu är med det ... I denna parallella värld begår han ett brott som när han vaknar upp till verkligheten igen, när han återvänder till sin plats på brunnens botten, visar sig ha en sorts motsvarighet IRL. Och därigenom kommer flödet i gång i hans liv igen, brunnen fylls av vatten, han är renad och kan gå vidare. Ah, ljuva symbolik :)

Och jag fick så klart inte svar på alla mina frågor och funderingar, men det behövdes inte. Det här handlade om något helt annat. Jag har fått en bra introduktion till Murakamis författarskap och kommer definitivt läsa mer. Kanske kan jag t o m göra ett nytt försök med Norweigan Wood, där jag avbröt läsningen efter halva boken. Eller ska jag hellre välja något annat? Boktipsa gärna!

Fågeln som vrider upp världen, del IV

Nu befinner läsningen sig i nerförsbacke, detta var den näst sista delen enligt Bokcirkelns uppdelning. Och Fågeln ... fortsätter att fascinera mig. Nu när det bara återstår 140 sidor undrar jag förstås om jag kommer att få några förklaringar till allt underligt som har inträffat. Kommer de många trådarna knytas ihop så att jag till sist sitter där med ett litet prydligt paket i handen? Tillåt mig tvivla!

Ett par nya personer har kommit in i handlingen, det är en mor och son som får gå under de vackra täcknamnen Muskot och Kanel. Muskot lånar ut pengar till Toru för att han ska kunna köpa granntomten med den älskade brunnen, men nog verkar hon ha någon baktanke ... Hon berättar även om en fruktansvärd (så klart) händelse i en djurpark 1945, vid krigsslutet. Djurparkens veterinär, en lång stilig karl, har ett blåsvart märke på sin högra kind - ganska precis som Toru.

Och så har vi grannflickan Mei som nu befinner sig på någon mystisk plats, men som skriver brev till Toru. Brevväxling blir det även med hustrun Kumiko som han till sist får kontakt med. Eller mejlväxling snarare, och något chattliknande. Allt känns så klart mycket mystiskt, dubbeltydigt, och jag börjar fundera på om Mei i själva verket har dött, eller är det Toru som har dött, eller Kumiko? Eller ingen av dem? Av någon anledning kommer jag att tänka på den kusliga filmen The Others med Nicole Kidman. Ja, det är sådana saker som den här boken gör med en!

Lite delade meningar i bokcirkelns panel. Lars Gustafsson talade om litterära verk som broar som faller ihop om de blir för långa, han hör nu vissa knakningar i Fågeln ... Babben Larsson påpekade att det speciella berättarsättet, kyligt och utan känslor, gör att författaren kan berätta sådant som annars inte skulle ha gått att berätta, som man skulle ha blundat för, eller som hon sa, som man skulle ha lämnat biosalongen för. Som krigets grymheter, folk som flås levande eller så det där hemska som hände i djurparken ...

Fågeln som vrider upp världen, del III

Sidorna 303-450 är avklarade och jag befinner mig djupt inne i denna märkliga, svindlande läsupplevelse där drömmar spelar en allt större roll. Och jag blir smått galen av alla ledtrådar som jag vill tyda. Den där brunnen, är det en metafor för medvetandet? Naturligtvis vet vi inte allting, men de flesta svaren finns här inne. Det gäller bara att ta sig in, säger Kreta Kano och knackar sig på tinningen. Är det ungefär som att ta sig ner i en brunn? frågar Toru. Ja, just det, säger Kreta. Gaah.

Efter en tid nere i den mörka brunnen, där hungerkänslorna kommer och går, precis som minnena, och/eller hallucinationerna, tar sig Toru i alla fall upp och går hem. Där hittar han ett långt brev från Kumiko som ska förklara orsaken till skilsmässan. Jaha, säger Toru och tar sig en macka till. Systrarna Kano fortsätter att gäcka honom, under sommaren som följer har han en kort affär med Kreta Kano, de talar om att flytta till just Kreta men när allt kommer omkring stannar Toru ändå hemma. Det blir vinter, fortfarande utan att skilsmässan kommit till stånd. Toru vill men får inte träffa sin fru för att diskutera igenom saken. Hon meddelar sig endast via sin familj, men håller hon sig verkligen borta frivilligt? Och hur är det med det där stora, ömmande blåmärket som plötsligt dök upp i Torus ansikte? Man kan misstänka att det ska vara symboliskt, men i så fall för vad?

Panelens åsikter: vansinnigt underhållande om en man i en livskris - Babben Larsson. Filosofisk - Johanna Thydell. Så gåtfull, aldrig sett något liknande - Lars Gustafsson. Och de rekommenderar att man släpper kravet på realism, för det finns ingen! Kvinnorna i historien byts ut på ett underligt sätt, de byter plats, flyter ihop, byter t o m kläder med varandra och Lars G påpekar återigen en likhet med Strindberg, med Ett drömspel, hur en person plötsligt kan bli en annan. Det finns i alla fall två konstanter i boken, menar han: brunnar och gränser. Toru hoppar över gränser, över murar, går genom väggar, går in i byggnader där han inte har att göra, han är gränslös.

Liv Strömquist firar att H M inte fick Nobelpriset.

Fågeln som vrider upp världen, del II

Nix, inget Nobelpris till Haruki Murakami i år, Asien var rätt, men nu lär det väl dröja för hans del, om det någonsin blir något. Jag fortsätter i alla fall min läsning av Fågeln som vrider upp världen. Och jo då, även Torus fru sprang till skogs, precis som katten i bokens första del. I hennes ställe kommer löjtnant Mamiya, bekant med spåmannen herr Honda, med sina berättelser om vad han upplevde under det kinesisk-japanska kriget och hur dessa två män lärde känna varandra. Och det är förfärliga händelser, med ingående skildring av ruskig tortyr, ett långt stycke som blir en stark kontrast till bokens annars ganska svala ton.

Torus liv blir annars bara allt snurrigare med underliga drömmar och märkliga sammanträffanden. Jag kan nästan förstå honom när han löser detta genom att sätta sig i en djup brunn på granntomten. Panelen i P1:s Bokcirkel reagerade på att Toru inte verkar reagera, inte särskilt mycket i alla fall. Vad som än händer resonerar han kyligt, känslolöst eller är det snarare avtrubbat? Står hoppet nu till tonårstjejen Mei som verkar vilja väcka honom ur förlamningen, ur depressionen, om det nu är en sådan? I den här boken kan verkligen precis vad som helst hända!

Fågeln som vrider upp världen, del I

Jag har alltså valt att läsa Fågeln som vrider upp världen, min andra bok i höstens utmaning Tre på tre tillsammans med P1:s Bokcirkel, eller egentligen genom att lyssna på gamla avsnitt/diskussioner. Och jag har hittat fler som gjorde samma sak när det hela gick live, för ett och ett halvt år sedan, Fru E till exempel. Kul!

De första 150 sidorna är avklarade, med ett första intryck av att det är otroligt lättläst, för att vara en potentiell Nobelpristagare. Denna moderna klassiker tar sin början sommaren 1984 i Tokyo där Toru Okada, 30, påstår sig trivas ganska bra med sitt liv som arbetslös hemmaman. Främst ägnar han sig åt att bläddra fram recept, handla mat, laga mat, äta mat, men nog är det något som saknas. Som Babben Larsson i panelen sa, han befinner sig i ett vakuum i sitt liv. En eventuell 30-årskris kanske? Små detaljer i vardagen får så stor betydelse för honom, t ex fågeln som i trädgården hörs knirra och knarra, den som vrider upp världen varje dag.

Under dessa första 150 sidor presenteras en rad karaktärer och jag känner att jag ska anteckna deras namn för att minnas: Torus hustru Kumiko, som jobbar långa arbetsdagar på en tidning, Noburu Wataya, katten som verkar ha sprungit till skogs och kanske aldrig mer kommer hem igen, Noburu Wataya, Kumikos bror (ja, med samma namn som katten!), systrarna Malta och Kreta Kuno som verkar fixerade vid vatten i olika former, spåmannen herr Honda, den egensinniga tonårstjejen Mei ... Det är en rad mörka historier som travas på varandra, kanske griper de in i varandra så småningom?

Lars Gustafsson tyckte det var intressant att ha ett avstånd till kulturen man läser om, men påpekade även likheten med västerländsk littteratur, där bl a Ibsen och Strindberg också skriver om olika typer av självbedrägeri. Eftersom Haruki Murakami översatt en hel del västerländsk litteratur är det inte omöjligt att han närmat sig "vårt" tankesätt och därför blivit så omtyckt och läst i väst. Jag tänker tidig Paul Auster, med det där lite mystiska, oklara, med många slingriga trådar som sedan vävs samman. Panelen pratade också om hur hustruns värld verkar helt dold för Toru och kom vidare till frågan om man verkligen kan lära känna sina nära och kära riktigt på riktigt? Är inte deras värld, som H M skriver, som ett mörklagt rum där man möjligen kan lysa upp något litet hörn med sin tändare då och då, innan det blir mörkt igen? Jag ser mycket fram emot nästa 150 sidor!

Nu börjar det!

 

1. Dags för nästa bok i utmaningen Tre på tre, Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami. Kanske tilldelas han årets Nobelpris i litteratur, kanske inte. Nu ska jag läsa honom i alla fall!

 

2. Jag kommer att följa lässchemat från Bokcirkeln i P1, ca 150 sidor i taget i denna maffiga 750-sidorspocket.

 

3. Kanske skriver jag också lite om varje avsnitt, efter att jag lyssnat på diskussionen mellan Marie Lundström, Babben Larsson, Lars Gustafsson och Johanna Thydell.

 

4. Koka spaghetti klockan halv elva på förmiddagen, skulle det vara något konstigt med det eller??

Tre på tre: Nobelpriset

Dags att välja böcker till Pocketlovers utmaning Tre på tre! Tre böcker på ett tema på lika många månader, september, oktober och november. Mina läsplaner går i princip alltid åt skogen (vilket absolut inte gör någonting), men nu hoppas jag gå i land med dessa tre titlar på tema Nobelpriset:

1. Afrikanen - J.M.G. Le Clézio. Fransk-mauritiske Jean-Marie Gustave tilldelades Nobelpriset 2008, med motiveringen "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen". Ett fadersporträtt, men lika mycket ett porträtt av Afrika och författaren.

2. Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami. Nej, han har inte fått Nobelpriset än, men det är lika bra att vara beredd ;)

3. Gräset sjunger - Doris Lessing. "Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning" löd motiveringen när brittiskan tilldelades Nobelpriset 2007. Gräset sjunger är Lessings debutroman från 1950, tema rasmotsättningar, klasskillnader, kvinnlig frigörelse m m.

Nya böcker

Visst är de fina, mina finfina fynd från Agnes i Lund! Fortfarande finns många bra titlar kvar, så hjälp henne tömma lagret.

Det blev en bra blandning av några för mig kända författare och så lite nytt och spännande också, ett par Nobelpristagare, kanske någon som kommer att få priset en dag ... Följande böcker hamnar nu i min SUB:

Doris Lessing: Gräset sjunger, Park Wan-Suh: Det kala trädet, Haruki Murakami: Fågeln som vrider upp världen

J.M.G Le Clézio: Afrikanen, Michèle Desbordes: En begäran, Antonio Tabucchi: Påstår Pereira

Haruki Murakami

Jag har inte varit mycket för Haruki Murakami, "sin generations främste japanske författare", som hans svenska förlag Norstedts skriver, trots ett par försök. Jag kom halvvägs i Norweigan Wood, men... Nej, det blev inget mer. Och så snubblade jag över novellen The Year of Spaghetti, gillade den - tills jag kom till slutet. Författaren har i alla fall en cool webbsida - söta katterna!

Bokringens recension av Kvällens lagar av Mary Yukari Waters, en novellsamling om ett land i förändring.