Nytt från Siri H!

Det är alltid lika spännande när Siri Hustvedt kommer med nytt, den här gången blev det en essäsamling med titeln Living, Thinking, Looking. Omslaget påminner starkt om Vad jag älskade, eller hur?

Boken är uppdelad i tre avdelningar där Living behandlar Siris eget liv, Thinking handlar om minnet, känslorna och fantasin och till sist Looking om konst och konstnärer. Klick, klick ...

Och så vill jag bara påminna om ett tidigare inlägg - Gör som Siri, det vill säga lägga in ett läspass på tre timmar varje eftermiddag. Hur ljuvligt!

Bokhyllerunda - X, nej, jag menar Y

Inte ett enda X i hyllorna, så jag gör som Marika och tipsar om Exlibris - Anne Fadiman, en essäsamling om böcker, högläsning, bokhyllor, ja, det mesta i litteraturens värld. Sedan recensionen skrevs 2000 har jag lärt mig att vika hundöron i mina böcker! Och så går jag raskt vidare till Y, med en recension av Yttersta domen från 2001.

P D James
YTTERSTA DOMEN
Kriminalroman - Wahlström & Widstrand
[+]

I självbiografin Dags att bruka allvar som kom förra året berättade P D James om författarturnéer, mottagningar och styrelseuppdrag som skulle få en betydligt yngre människa att krokna. Hade man inte tidigare förbluffats över denna vitala kvinnas aktiva yrkesliv gjorde man det då. Så egentligen förvånar det väl inte att baronessan James of Holland Park nu vid 81 års ålder kommer ut med ytterligare en välskriven kriminalroman.

Återigen möter vi den korrekte men poetiske polisintendenten Adam Dalgleish. Här får han i uppdrag att göra egna efterforskningar i ett fall och han reser därför till det lilla isolerade prästseminariet St Anselm vid Nordsjökusten, där han tidigare tillbringat en del tid som den prästson han är. En av präststudenterna har hittats död och begraven i en nedrasad sandbank på stranden. Den unge mannens adoptivfar är inte nöjd med den polisundersökning som har gjorts tidigare och eftersom han är rik både på pengar och inflytande gör Londonpolisen honom till viljes.

Det anrika prästseminariet är nedläggningshotat, något som ytterligare aktualiseras i och med studentens död. Människorna i skolan lever under stark press av olika slag och som för att lägga ytterligare sten på bördan vistas då och då en rad besökare, inte alltid så välkomna, i skolans gästvåningar. Såklart dröjer det inte länge innan ytterligare ett dödsfall inträffar och Dalgleish får fullt upp. Miljön och karaktärerna är som alltid skildrade med inlevelse och detaljrikedom, både de excentriska prästerna och själva mordgåtan ger mycket god underhållning. Ingen hetsig action, men väl ett pusselliknande mysterium som allra bäst avnjutes i lugn och ro tillsammans med en kopp gott engelskt te under mysfilten i höstmörkret.

I brevlådan i dag

De skämmer då bort mig, mina bokvänner! Fick paket i dag igen, denna gång innehöll det en av böckerna som jag skrev att jag tänkte köpa på rean, Michael Chabons Maps & Legends, en essäsamling om böcker och läsning.

Och nej, kära (inte så) anonyma biblioholist! Jag har inte fått iväg beställningen än, ibland finns det fördelar med att ha en lång startsträcka :) Tack snälla för en rolig överraskning! Ser fram emot att läsa bl a om Sherlock Holmes, om Cormac McCarthys The Road och mycket mer.

Jordens smartaste ord

Fredrik Lindström
JORDENS SMARTASTE ORD
Essäer - Albert Bonniers Förlag
[+]

Att svenskan inte alls är "världens dåligaste språk" eller ens det torraste, tristaste eller torftigaste bevisade Fredrik Lindström i sin förra essäsamling. I senaste boken Jordens smartaste ord, med underrubriken Språkliga gåtor och mänskligt tänk, återvänder han till allehanda språkfenomen, fula ord och svordomar, låneord och paradoxer, ett populärt ämne för många och även här hemma, skulle det visa sig. (Tolvåringen: "Läser du Fredrik Lindström-boken nu? Kan jag få den efter dig, jag ska bara kolla en grej... Är du inte klar än?")

Vilket är då jordens smartaste ord, om det nu finns något sådant? Författaren menar att det i så fall väl borde vara det som betyder samma sak i alla världens språk. För ett sådant ord finns det faktiskt. Märkligt nog har det med dammsugare och blodomlopp att göra... Ett avsnitt handlar om våra för- och efternamn, varför vi heter som vi gör och vad det kan betyda. Och så var det där med svordomarna. Vi svenskar svär faktiskt jättemesigt, varför är det så? Blir vi arga brukar vi nöja oss med att slentrianmässigt åkalla djävulen eller så. Det är väldigt blekt om man betänker att vi lever i ett avkristnat samhälle, menar Fredrik Lindström, som förstås också ger förslag på lite mer kreativa uttryck från andra delar av världen, för den som vågar.

De små listorna i marginalerna över t ex matporriga ord (smörslungad, lenrimmad, gräddstuvad...), näringslivsfloskler (sätta på kartan, komma på banan, humankapital...) och disneyord (mansvalp, läskeblask, gröngöling...) är precis lika härliga som förra gången. Och när författaren går till angrepp mot medias, främst kvällstidningarnas, missbruk av ord (kupp, katastrof, mirakel, lamslagen, chocktillstånd...) är det nära att jag ställer mig upp och applåderar! Sveriges roligaste språkvårdare är i mycket god form.

Edith Whartons hemliga trädgård

Per Wästberg
EDITH WHARTONS HEMLIGA TRÄDGÅRD
Essäer - Wahlström & Widstrand
[+]

Den amerikanska författarinnan Edith Wharton är den som har fått ge namn åt boken, hennes hemliga trädgård var en kärlekens och sinnlighetens zon som inte gränsade till det strikta överklassamhälle hon växte upp i. En liknande trädgård, eller zon, kan sägas ha skapats av flera av de andra människorna som den nästan osannolikt väl påläste Per Wästberg porträtterar i sin nya bok. Som på gränsen mellan barn och vuxen lever flera av dem. Du kommer till exempel aldrig att se på scoutrörelsen på samma sätt som tidigare, efter att ha läst essän om Baden-Powell och de visslande scouterna! Intressant är det också att läsa om Matthew Henson, som var den förste svarte mannen som satte sin fot på Grönland. Han betraktades blott som Robert Pearys "färgade tjänare" och fick aldrig det erkännande han så väl förtjänade.

Boken är full av otroliga människoöden, men här finns även gott om hyllningar till begåvade konstnärer och författare. Essän "Det flyktigas och sällsammans poet" handlar om Werner Aspenström och får mig genast att gå fram till bokhyllan och leta poesi av denne mästare. I de övriga essäerna träffar vi också personer som Marianne Zetterström (signaturen Viola), Karen Blixen och T.S. Eliot.

För mig blir Edith Whartons hemliga trädgård en bok att plocka fram då och då, läsa en essä här och en där, bläddra runt i boken med hjälp av det utmärkta namnregistret. Det är väl också kanske meningen, en sådan mäktig och vacker bok med så mycket lärdom blir annars svårsmält. Omöjlig att släppa ifrån sig någon längre stund, kommer den att ligga på mitt nattduksbord ett bra tag.

Världens dåligaste språk

Fredrik Lindström
VÄRLDENS DÅLIGASTE SPRÅK
Essäer? - Albert Bonniers Förlag
[+]

Är du av den åsikten att språket inte ska förändra sig alls, att alla genast ska sluta med "ja ba" och "fethaja" och "jag såg han"? Anser du att det var bättre förr, när du gick i skolan? Eller tycker du att svenskan verkligen är världens dåligaste språk, fattigt på ord och synonymer? Grubblar du över om det heter svensklärare eller svenskalärare och i så fall varför? Du kan inte hitta än mer passande bok än Fredrik Lindströms debut!

Många tror att vi har ett ansvar att bevara språket, men det vore riktigare att säga att vi har en skyldighet att förändra det, säger författaren i boken och det är förstås helt sant, inser man snart. Eftersom vi nuförtiden tycks se på språklig kreativitet som något barnsligt och helt onödigt, riskerar vi att vårt språk blir statiskt, något som vi inte kan, eller ens får, ändra på. Fredrik Lindström tror att en av orsakerna till detta är vår ovana vid kollektivt ägande, att vi därför förväntar vi oss att någon auktoritet ska komma och tala om för oss vad det ska heta. För inte ska väl vi...

Genom bokens många små listor över t ex nyord från olika årtionden, ser man hur språket ändå alltid utvecklats. För var vore vi idag utan ord som påslakan (nyord 50-talet), väskryckare (40-talet) och pappaledig (70-tal)? Och det där med slarv, faktiskt bygger hela vårt språks historia på just slarv, århundraden av slarv. Vem säger i dag t ex Svea Rike istället för Sverige, lögaredag istället för lördag, 'veten i' istället för 'vet ni' etc? Allt detta är sånt som våra förfäder slarvat bort och tur är väl det.

Vårdat språk, jodå, men också ett användbart och nyskapande!