450

Nej, det är ju med bokstäver det skrivs, namnet på Sveriges nyaste, och redan allra bästa litterära tidskrift. Fyrahundrafemtio. Två nummer har hunnit komma ut hittills och med tanke på bokbloggarnas reaktioner är tidningen här för att stanna.

Bokmoster rekommenderar ...

Gillar verkligen de långa reportagen, inte bara om böcker och författare. I förra numret en mycket intressant redogörelse för arbetsvillkoren för bokjätten Amazons tyska personal, i detta senaste nummer ser jag bl a fram emot att läsa artikeln om hur bokutgivningen går till på Albert Bonniers Förlag.

En så här fullmatad tidning räcker länge, men tills vidare tackar jag för tipset om Tour de France - Joakim Jakobsen. (Mer cykel: just nu finns en intressant dokumentär på svtplay.se, Den ostoppbara - historien om Lance Armstrong.) Trevlig läshelg!

Vinn en provprenumeration hos Anna!

I'm afraid of no goths

Två amerikanska kändisar, journalisten och författaren Upton Sinclair och politikern Woodrow Wilson, står i centrum för Joyce Carol Oates femte roman i hennes s k gotiska serie, De fördömda. Jag har läst i alla fall den första titeln i denna serie, Bellefleur, men det var inte den som lade grunden till min relation med JCO, det gjorde Morgonstjärnan (Son of the Morning, 1978), en mycket obehaglig skildring av religiös fanatism.

I De fördömda (pocket) handlar det om en förbannelse som i början av 1900-talet drabbade några familjer i universitetsstaden Princeton, på den tiden en liten landsortsstad med bara ett par tusen invånare. Den unga överklassbruden Annabel rövas bort från altaret av en mystisk man som synts i staden tidigare, en kameleont som beskrivs som allt från stilig och elegant till paddliknande och obehaglig. Detta är bara den första av en rad oförklarliga händelser som drabbar staden.

Mina anteckningar om boken sträcker sig över flera sidor, ändå vet jag inte riktigt vad jag ska säga om De fördömda. Kanske hade jag uppskattat boken mer om jag varit intresserad av Sinclair och Wilson, eller om jag älskat gotiska romaner? Hemsökta hus, mystiska främlingar och spökflickor har jag annars inga problem med, tvärtom. Och jag gillar det boknördiga i De fördömda, att karaktärerna läser allt från Emily Dickinson och Jane Austen till Walt Whitman, att Mark Twain dyker upp i handlingen, att det blir aka porr gone wrong. Men det blir lite för mycket, lite för babbligt. Och då är det ändå en stram historiker som håller i pennan, när han ska dokumentera händelserna för eftervärlden. Mest gillar jag att läsa om ett par av de kvinnliga karaktärerna, om blåstrumpan Wilhelmina, den sjukliga Adelaides kodade dagböcker och när Annabel berättar om sitt hemska öde. Men det är många andra som vill komma till tals också och då blir det inte lika intressant längre.

Joyce Carol Oates får ibland kritik för sin stora produktion, men jag gillar att hon bara kör på, vräker ur sig precis det hon vill, att hon har kul med sitt språk, sin talang, och verkar göra vad som faller henne in. Nu ser jag fram emot emot att läsa nya Carthage (som Karthago på Albert Bonniers Förlag i september), som beskrivs som en utveckling av temat i Det var vi som var Mulvaneys, så den måste jag se till att läsa först. Med Joyce Carol Oates finns det alltid något nytt att upptäcka, underbart!

Tegelstensutmaningen: bok nr 5 (689 sidor)

Hej Paula!

I september är hon här, Paula Polanski, den anonyma författaren jag skrev om efter mitt möte med Håkan. Det är alltså Håkan Nesser som på Albert Bonniers Förlag debuterar som översättare med Straff, en tysk thriller om förlagsvärlden. Om författaren Max Schmeling som får ett brev från en bekant han inte träffat på många år. Den andre mannen är döende och vill ha Max hjälp med ett hemligt uppdrag.

Vari detta uppdrag består är dock höljt i dunkel, åtminstone till en början, och Max dras in i en historia där hans egen roll blir allt tyngre men samtidigt alltmer svårbegriplig. Straff är en tät och gåtfull thriller där inte mycket är vad det synes vara, och där upplösningen visar sig vara själva startpunkten.

Jag mötte Nesser!

I kväll gjorde Håkan Nesser ett författarbesök på Södra Vätterbygdens Folkhögskola, för att prata om Barbarotti och Bibeln. Och jag var där! Förutom Barbarotti blev det även högläsning ur Levande och döda i Winsford samt en hel del trevligt bokprat. Vi fick bl a veta att tredje boken i den s k storstadstrilogin är på gång. Efter New York (Maskarna på Carmine Street) och London (Himmel över London) är det dags för Berlin. Jag passade på att köpa Himmel över London som jag inte läst. Med autograf så klart :)

Annars handlade det en hel del om Tyskland, tyskarna älskar Barbarotti och tjatar för att få till en sjätte bok i serien. Och man ska aldrig säga aldrig ... även om Håkan Nesser själv tror att han bara har ett par tre, fyra böcker kvar i sig. Han kommer dessutom snart debutera som översättare på Albert Bonniers förlag, boken heter Straff och är en tysk nyckelroman om förlagsvärlden av pseudonymen Paula Polanski. Den kommer ut i Sverige eftersom den anses alldeles för het för hemlandet. Låter spännande!

Nästa författarbesök är den 17 maj, då av Björn Ranelid.

Månadens tyska: Kassandra

Här har jag gått och varit lite mallig över att ha klarat av nobelpristagaren Elfriede Jelinek på originalspråket, men med lite tysk stream of consciousness kom jag ner på jorden igen. Jag blev överraskad med en omtänksam födelsedagspresent, så någon Hans Fallada blev det tyvärr inte den här månaden (funderar nu på att göra 2014 till Tegelstenarnas år. När ska jag annars få tid och ro att läsa alla spännande tjockisar?).

Kassandra - Christa Wolf är trots att den är ganska tunn på ca 185 sidor ändå något rejält att sätta tänderna i. Jag har jobbat hårt med lexikon, Hexikon, Google och Wikipedia, men det var det verkligen värt. I en enda lång monolog berättar den trojanska sierskan, känd från den grekiska mytologin, sin historia, hur hon försökte varna för den kommande undergången utan att någon trodde henne. Boken blev när den kom ut 1983 viktig för såväl den tyska kvinno- som fredsrörelsen, en symbol för Kvinnan som under 2000 år inte haft någon större makt.

Ganska snart kom jag fram till att jag borde skriva upp alla grekiska namn (den tyska varianten) med en kort förklaring, en lista som till sist innehöll över 50 namn, prinsessor och prästinnor, furstar och systrar och bröder. Kassandra är ett riktigt läsäventyr, en text att försvinna i, framför allt är det känslan av att bli misstrodd som känns så stark. Varför ska Kassandra straffas när hon bara säger som det är? Jo, jo, det finns paralleller man kan dra ... Christa Wolf dog 2011, 82 år gammal. Möjligen halkade den stora författarens gloria lite på sned när det upptäcktes att hon varit informatör till Stasi. Jag är fascinerad och vill gärna läsa mer, kanske Der geteilte Himmel som Hanna läste tidigare i år.

(Ett P.S, eller en parantes. I vår ger Albert Bonniers ut en deckare med samma titel, Kassandra - Carin Bartosch Edström. Inga prästinnor eller furstar, men väl läkemedelsrepresentanter och doktorander ...)

Ordlista:
Wiedersehensfreude - glädjen vid ett återseende
Weide - vide (Salix)
inwiefern - i vilket avseende
insofern - i det avseendet
das Antlitz - ansikte

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - skriver om Nordens Venedig (nej, inte Stockholm)
Smutstiteln - vill ha tyska boktips!

E från AB

Albert Bonniers Förlag kör vidare med sin karens på e-böcker, men häromdagen kom förlaget i alla fall ut med några spännande titlar från förra vårens utgivning på elib. Fast just den här kom så sent som i september, Cilla Naumanns augustprisnominerade Springa med åror, om sommargästen Johanna och bondflickan Monika och om hur deras somrar blir en lekplats med konsekvenser som sträcker sig långt fram i tiden - till deras egna barn som omedvetet framkallar sina mödrars laddade ödesdigra klasskonflikt.

Efter trettio år tillsammans börjar Gary och Irene få nog. Då bestämmer sig Gary för att bygga den timmerstuga han alltid har drömt om, och Irene blir övertygad om att han är på väg bort från äktenskapet. De transporterar sitt tunga virke tvärs över sjön till den lilla ön Caribou Island, och omringade av snöklädda bergstoppar och ett bullrande hav blir de snart isolerade från omvärlden. Det här låter som något jag skulle kunna gilla, Caribou Island - David Vann, en författare född och uppvuxen i Alaska, jämförs med Ernest Hemingway och Cormac McCarthy. Anna har läst.


Téa Obreht debuterar med en bok som belönades med Orange Prize for Fiction 2011 samt är nominerad till flera internationella bokpriser, Tigern i Galina. Det verkar lite magiskt, med en tiger som rymmer från ett zoo och sätter befolkningen i skräck i den lilla krigshärjade byn Galina. SvD: en läsvärd roman, en som har förmågan att gripa tag och blända läsaren med sina trolleritrick och blixtrande infall och sin eleganta språkbehandling (för det sistnämnda kan vi tacka översättaren Molle Kanmert Sjölander).


Det man inte vet - Alice LaPlante vill jag läsa direkt! Den framgångsrika handkirurgen Jennifer White drabbas i samband med pensioneringen av demens och hennes liv blir alltmer förvirrande för henne. När bästa väninnan Amanda hittas ihjälslagen i sitt hem blir Jennifer dessutom genast misstänkt. Väninnan har fått fyra fingrar professionellt avlägsnade från sin hand. Men Jennifers minnesförlust försvårar polisens utredning. Är demensen lika delar ett skydd mot det förflutna som ett hinder från att minnas? Att den livslånga vänskapen mellan de två kvinnorna innehåller mörkare stråk blir alltmer uppenbart.

Våren på Albert Bonniers

Jaha ja. Vad ska vi säga om Vinterdagbok - Paul Auster, som kommer i januari? Att omslaget är to die for? Nej, det vore väl för ytligt ... Hrm. Vinterdagbok är i alla fall en memoarbok om åldrandet, en dagbok som PA, 64, bestämmer sig för att börja skriva när han märker hur kroppen förändras, att han inte är den unge vitale mannen på bokomslaget längre.

Han återupplever kärleken till sin första fru och son, och den bilolycka som nästan kostade hans andra fru och dotter livet. När mamman dör blir han till sist tvungen att ta itu med sin egen dödsångest, panikattackerna som tar över både kropp och hjärna.

Om vi säger så här, juryn är fortfarande ute när det gäller läsning/ej läsning av Pauls senaste ...


Ferdinand von Schirachs Brott och Skuld står på min läslista, gärna på tyska förstås. I mars kommer hans tredje bok på svenska, Fallet Collini, där en advokat ska försvara den italienske man, Collini, som en dag, utan någon speciell orsak vad det verkar, mördar en gammal man på ett lyxhotell i Berlin. Den döde, en högt uppsatt företagsledare, visar sig vara farfar till en av advokatens bästa vänner och eftersom den anklagade tiger om sitt motiv måste han nu själv leta i offrets bakgrund efter ledtrådar. Nazibrott och andra världskriget.

I Ferdinand von Schirachs egen familj har frågan om skuld varit högst närvarande ända sedan andra världskriget. Hans farfar Baldur von Schirach var Hitlerjugends ledare, satt på de anklagades bänk i Nürnberg och blev liksom Albert Speer dömd till 20 års fängelse som han avtjänade i Spandau. För Ferdinand von Schirach var han och hans gärningar på alla sätt främmande, något han skrivit mycket insiktsfullt om i en artikel i Der Spiegel.

I början av 2000-talet läste jag med förtjusning Lars Weiss två fina kriminalromaner, I morgon du samt uppföljaren Vita vrister. Undrade lite (ja, mycket) varför det inte kom några fler böcker om Stellan Sager, Helena Colliander och Ivar Steen och de andra i gärningsmannaprofilgruppen. Det kan man kanske förstå när man läser att nya boken I saknadens tid är skriven till minne av hans son och handlar om föräldraskap och hur man lever vidare när man förlorat ett barn.

Den 22 maj 2002 omkommer Jonas Weiss i en olycka på ökenvägen mellan Bagdad och Amman, där han är posterad som ambassadråd med uppdrag att bevaka Irak. Tio år senare följer Jonas far i sin sons fotspår, för att försöka förstå hans drömmar, kärlekar och passioner, som människa och som yrkesman.

Nytt av Jerker Virdborg

Apropå Jerker Virdborg ... I oktober kommer äntligen nytt, romanen Staden och lågorna utspelar sig enligt förlaget Albert Bonniers i det mardrömslika gränslandet mellan nutid och historia, mellan liv och död.

Viktor faller överbord men blir i sista stund räddad från att drunkna. Han befinner sig i sin hemstad men den värld han vaknar upp till är främmande. Ingenting är sig likt men ändå känner han igen sig - han har på något sätt rest bakåt i tiden.

Staden och lågorna är en Kafkavandring i en stad som borde vara vardaglig och välbekant, men där allt det våld som gränderna samlat i sitt minne under sin 800 år långa historia verkar spelas upp på en och samma gång. En allt mer vanmäktig Viktor tvingas sakta närmare och närmare platsens inneboende katastrof: den stora branden.

Bokhyllerunda - S

Klämmer i med nästa bokstav också, med en recension från 2007.

Marie Hermanson
SVAMPKUNGENS SON
Roman - Albert Bonniers
[+]

När svampkungens son, Gunnar, bara är sex år tvingas han välja mellan ett liv i skogen (hos pappa) eller vid havet (mamma som vill flytta till sin familj i Bohuslän). Det blir skogen, trots att han har vad pappa föraktfullt kallar havsögon. Svampkungen själv, den brunögde Holger, är mykolog, en mustigt karismatisk man som under sina populära svampkurser alltid lyckas förföra någon av kvinnorna i gruppen bakom närmaste tall. Under tiden får Gunnar hjälpa de äldre deltagarna till rätta, medan han storögt och senare avundsjukt betraktar faderns framgångar hos det motsatta könet.

När den sexiga Madeleine en dag dyker upp i sin lilla sportbil vid torpet för att delta i svampkursen ställs allt på sin spets. Både far och son faller som furor för skönheten, men det blir pappa Holger hon gifter sig med. Gunnar får även i fortsättningen hålla till godo med flickorna i de tummade Lektyr-tidningarna. Fast... pappa har ju berättat att vissa svampar faktiskt kan ha en så att säga uppiggande verkan på kvinnor. Att de kan göra dem galna av åtrå. Om man skulle ta och pröva den där grottsvampen, den som också kallas drakslem, som han pratade om...

Metaforerna står väl som spön i backen i Marie Hermansons senaste roman, de skarpa kontrasterna likaså, men med ett smidigt språk och en skön ironisk glimt ros båten lekande lätt i land (haha). Titeln för tankarna till sagans värld och skogen, och senare också havet, som författaren målar upp med sina ord, får verkligen ett mytisk skimmer, precis som karaktärerna. Kul är att varje nytt skeende i boken inleds med en beskrivning av en viss svamp, stinksvampen t ex, Phallus impúdicus, som också kallas liksvamp, den milda, behagliga frostvaxskivlingen, den hallucinogena röda flugsvampen. Lite övertydligt kanske, men kul.

Bokhyllerunda - I

I dag blir det varmt och kallt med två svenska författare, som jag har läst mycket och gärna vill läsa mer av. Överst i högen ligger In i öknen - Anna-Karin Palm, en novellsamling med sju starka berättelser som alla utspelar sig i varmare trakter, Nordafrika och Grekland. Min recension.

Islossning - Barbara Voors, en psykologisk thriller om en man som med sin nioåriga dotter ger sig ut på isen en dag i slutet av mars och sedan är spårlöst försvunna. Mord? Självmord? Eller en "banal" olyckshändelse? Kommer de anhöriga någonsin att få veta? En smärtsam, fängslande och vacker bok om sorg. Min recension.

Bokhyllerunda - H

H som i ... Hon, då kanske i dag, den internationella kvinnodagen. Under dagen kommer inlägg publiceras i en intressant bloggstafett för att rikta uppmärksamheten mot kvinnors situation, något jag säkert får anledning att återkomma till. H som i Hjältar blir det nu med en recension från 2006.

Claudia Marcks
HJÄLTAR
Noveller - Albert Bonniers förlag
[+]

Claudia Marcks bor sedan 1996 i Sverige, är född i Köln och uppvuxen i bl a Schweiz, men skriver på svenska. Efter att ha vunnit Vår Bostads novelltävling -99 debuterade hon med Kusaks val, även det en novellsamling. Den nya boken, Hjältar, består av fjorton korta noveller, eller "berättelser" i en alldeles speciell stil. Inga långa miljöskildringar här inte, platsen där novellerna utspelar sig är någon obestämt västerländsk storstad och vi hoppar rakt in i handlingen, rakt in i ett liv, där vardagen, på ett eller annat sätt tom eller grå, pågår för fullt.

Personerna heter genomgående Ernst, Frank, Hannah - i samtliga noveller. Samma tre namn återkommer hela tiden, men det är inte samma personer. (Eller är det faktiskt det?) Förutom namnet har karaktärerna det gemensamt att de när vi får läsa om dem genomför någon slags förändring i sina liv, som den levnadströtte mannen i novellen Likheter. Av en slump råkar han springa på sin dubbelgångare Ernst och byter för en tid liv med honom. Eller som kvinnan som i Lägenhet är i desperat behov av en förändring i sitt stressade småbarnsmammaliv och hittar ett udda sätt att koppla av i vardagen, i sin granne Hannahs bostad. Eller Frank, som i novellen Rum för spel glatt kör bil utan körkort, kanske för att försöka skapa en plats på sitt eget märkliga sätt. Ett rum för spel, där han kan ha körkort och samtidigt inte.

Nästan som hos Paul Auster dyker små detaljer från en novell upp i en annan och om man därtill lägger författarens ordknappa stil och karaktärerna som i varje novell heter samma sak, blir intrycket nära på kusligt, spökligt. Och intressant. Hur hänger det hela ihop egentligen, med alla dessa Ernst, Frank och Hannah, som ibland är bror och syster, granne, vän eller en fullkomlig främling? Det är nästan omöjligt för en deckarfantast att inte grubbla över en sådan sak. Claudia Marcks nya novellsamling väcker över huvud taget många frågor som aldrig får svar. Kanske är det inte heller viktigt för läsupplevelsen, för det som hade kunnat kännas konstruerat funkar faktiskt bra. Eftersom boken dessutom är som gjord för en snabb omläsning, för att upptäcka ytterligare detaljer, rekommenderas den till alla som vill upptäcka sin omvärld, sin egen vardag, på nytt.

Höstens böcker

Det känns verkligen som höst i mina trakter i dag, så det passade ganska bra att Albert Bonniers höstkatalog trillade ner i brevlådan. Några av böckerna jag ser fram emot:

I cirklarna runt - Cilla Naumann. Har läst och gillat ett par av hennes tidigare böcker, Fly och Vad ser du nu. I cirklarna runt handlar om hur en människa påverkas av att hennes stadsdel förändras till förmån för nya projekt. Ska vara "nervpirrande, drastisk och sorglig".

Maskarna på Carmine Street - Håkan Nesser. "En kärleksroman med förhinder om priset för blind förälskelse." Nej, jag fattar inte heller riktigt vad det handlar om, men det är ju Nesser trots allt. "Representerar en ny fas i författarskapet" och det kan ju innebära vad som helst.

Älskade syster - Joyce Carol Oates. "Liksom i Blonde tar Oates en verklig händelse och ger den sitt eget tänkbara slut." Det handlar om mordet på den sexåriga barnstjärnan och skönhetsdrottningen JonBenét Ramsey. Något som fascinerat mig också.

Husmorsorna

Emma Hamberg och Anette Rosvall
HUSMORSORNA - The Ultimate Köksalmanacka
Fakta – Albert Bonniers Förlag
[+]

Husmorsorna är Emma Hamberg, författare och illustratör, och Anette Rosvall, formgivare, som lärde känna varandra som goda grannar och som förenades i sitt stora matintresse. Resultatet blev en modern köksalmanacka, som om man följer den vecka för vecka ger receptförslag för ett helt år och åh, det är vi många som längtar efter. Allt börjar förstås med Mat i januari, där man förutom matsedlar för fyra veckor en torsdag får tipset att ”ha sex med din älskling, det var väl ett tag sedan sist!” :-)

I samband med matsedlarna tipsas det också om bra musik, filmer och böcker som kan passa säsongen och det känns förstås väldigt personligt. Dessutom vimlar det av släktfoton och förlossningsberättelser (kanske lite too much...) och naturligtvis Emmas rara illustrationer - alltihop bidrar till att det känns lite som att bläddra i bästa väninnans receptpärm. Jag gillar att husmorsorna ratar light-produkter, hellre en liten skvätt av the real stuff än att proppa sig själv och familjen fulla med plast. En ny fredagstradition - som kanske kommer att antas av många - presenteras också: i ur och skur, året om, kan man varje fredagsmiddag käka en blodig biff (av ko, lamm… eller vad man vill) plus god ”bea” med pommes. Skönt att slippa planera ett nytt "fredagsmys" varje vecka!

Dags för provlagning av recepten. Jag bläddrar givetvis fram till Mat i november, som börjar med Superenkla kycklinggrytan (den var verkligen superenkel. Och god.), fortsätter med Heidis lätta pastagratäng (mycket lätt) och avslutar med Pad thai Emma Hamberg – ”öppna kylskåpet, se vad som gömmer sig där inne och kör igång”. Recepten finns samlade längst bak i boken/pärmen och är färgkodade i grönt för Sallader, brunt för Potatis, rotfrukter och grönsaker, orange för Kyckling osv. En kul och snygg uppgradering av den gamla (?) köksalmanackan.

Mer Mann

Nästan ända sedan jag inledde mitt tyska läsprojekt har jag flirtat med tanken på att läsa Thomas Manns Buddenbrooks på originalspråk. Flirtat, men inte vågat ta steget riktigt. Nu blir jag återigen sugen på att göra ett försök, när jag läser att en ny filmatisering snart dyker upp i Tyskland. Kolla trailern, sehr schön. (Lübeck!)

Annars gav Albert Bonniers ut en nyöversättning häromåret. Jag kanske ska nöja mig med den.

Flicka möter pojke

Ali Smith
FLICKA MÖTER POJKE
Roman – Albert Bonniers Förlag
[+]

Flicka möter pojke ingår i det spännande internationella mytprojektet, där över trettio förlag runt om i världen har beställt verk av några av våra mest hyllade författare, som får välja en myt att återberätta i sin personliga stil. T ex valde vår egen Klas Östergren myten om Loke för sin roman Orkanpartyt, Margaret Atwood skrev om Penelope och de hängda tjänsteflickorna från Odysséen i Penelopiaden och Jeanette Winterson berättade om Atlas och Herakles i Tyngd.

Att skotska Ali Smith var en av de utvalda måste jag applådera! Hon valde myten om Iphis, en flicka på det antika Kreta, som för att överleva måste låtsas vara pojke, men som blir kär i en kvinna. Och temat, ”flicka möter pojke”, är ju världens äldsta, men Ali Smith lyckas förstås vrida till det hela, genom att stoppa in lite queer-teori.

I Smiths version turas systrarna Anthea och Imogen i dagens Inverness om att berätta och föra historien framåt, precis som i underbara Jag är allt du drömt. Anthea träffar Robin, en graffitimålande pojkflicka, eller flickpojke, och blir störtförälskad. Imogen kämpar på med sitt trista jobb på Pure, ett företag som med diverse skumma metoder kränger flaskvatten. Det blir en berättelse om kärlek som är så fin i vilken form den än uppstår, om uppror, feminism och miljöansvar, en härlig röra med otroligt vackert språk. Flicka möter pojke blir en lindring i min Ali-abstinens. Bara det att jag vill ha mer Ali. Hela tiden.

Emma Hamberg

Det händer lite oväntade saker här. Först läste jag Emmas Mossvikenfruar, faktiskt främst för att det var en bra titel att klämma i med på den tyska årslistan. Sen var det någon som lämpade över Brunstkalendern och jag läste den också. Och sen fick jag se hennes färgstarka hem i Familyliving, åh, fint och mysigt, jag måste nog möblera om här hemma och hänga fina tyger på väggarna och vet någon om farmor slängde de där gamla pinnstolarna från sommarstugan? Och nu vill jag också ha Emmas, och Anette Rosvalls, Husmorsorna i mitt kök.

(Det finns en blogg också.)

Tysk språkövning

Gisa Klönnes debut, I skogens tystnad (Der Wald is Schweigen) var en helt okej krimi och just nu ser jag fram emot översättningen av bok nummer två, Unter dem Eis. Av någon anledning har jag nämligen bestämt mig för att läsa Klönne på svenska...

Men i februari kommer den tredje boken om Judith Krieger, Nacht ohne Schatten. Språkövning:

In einer regnerischen Nacht wird Judith Krieger zum Schauplatz eines Mordes gerufen: Der Fahrer einer S-Bahn liegt erstochen neben seinem Zug. Vergeblich sucht sie nach Spuren oder Zeugen. Wenig später findet sie in der Nähe der Gleise eine misshandelte junge Frau. Doch die kann nicht aussagen und ringt mit dem Tod. Als Judith zusammen mit Manni Korzilius die Ermittlungen aufnimmt, steigt Unbewältigtes wieder an die Oberfläche: Ihre Vergangenheit im Frauenhaus, wo sie während des Studiums als Nachtwächterin jobbte. Muss sie dorthin zurückkehren, um diesen Fall zu lösen? Und während Manni Judith immer weniger versteht, wittert ein anderer ihre Schwäche: Jemand, der Frauen verachtet und auch vor Mord nicht zurückschreckt. Jemand, der Judith sehr gefährlich wird.

I skogens tystnad

Gisa Klönne
I SKOGENS TYSTNAD
Kriminalroman - AB
[+]

En riktigt vidrig upptäckt gör jägmästare Diana Westerman när hon är ute på sin vanliga joggingtur i skogen hon är anställd att ta hand om. I ett ensligt beläget jakttorn ligger ett naket manslik, mycket illa tilltygat. (Söndergnagd bröstkorg. Kråkor. Det räcker nog så.) Eftersom större delen av polisstyrkan är upptagen med andra fall, ger polischefen kriminalkommissarie Judith Krieger en chans att komma tillbaka, trots att hon egentligen är utbränd. Två år har gått sedan hennes bäste vän och kollega blev ihjälskjuten under ett arbetspass som han var hygglig nog att ta över från Judith som just den dagen kände sig lite krasslig. Nu paras hon i stället ihop med gröngölingen Manni i silverjacka och geletaggigt hår.

I närheten av brottsplatsen ligger ett ashram i det före detta gamla godset Sonnenhof. Ju längre utredningen pågår, desto mer övertygad blir polisen om att allt inte står riktigt rätt till där. Även om alla på kursgården bestämt hävdar att de inte alls är någon skum sekt löper ändå ledtrådarna samman just där.

I skogens tystnad är en välskriven kriminalare, komplett med spännande upplösning och intressanta karaktärer (läs: starka kvinnor), men den svenska översättningen av Klönnes debutroman verkar inte ha fått någon större uppmärksamhet i media. Blott två recensioner har jag hittat på nätet och båda två menar att om tysk kriminallitteratur ska slå sig in på svenska marknaden får man allt ta och skicka någon annan än Klönne. Jag håller inte med, själv tänker jag absolut läsa mer av Gisa Klönne! Redan finns författarens andra bok om Judith Krieger, Unter dem Eis, i pocket i Tyskland, så frågan är bara om det kommer att bli på tyska eller svenska... (Och inte kunde recensenterna tipsa om andra tyska kriminalförfattare som kunde vara värda att ge ut i stället. De borde kanske skaffa sig ett läsprojekt.)

Vårens böcker

AB har redan fixat katalogen för våren 2008! Härligt! Mycket läsvärt också, även om jag bara tar med några få böcker i mitt urval. I mars kommer Giles Blunts nästa deckare, När du läser detta. Sedan tidigare visste jag att kriminalkommissarie John Cardinals hustru Catherine är död. Nu är frågan om det var självmord eller ej? Cardinal utreder och jag längtar redan tillbaka till det kärva kanadensiska landskapet. Mars är också månaden för Hemma hos Jamie, Jamie Oliver nya kokbok. Ni såg väl det mysiga matlagningsprogammet på tv? Förhoppningsvis är detta något liknande.

Bernhard Schlinks (Högläsaren, Kärleksflykter) Hemkomsten kommer i april, en bok som sägs vara "en vindlande och gripande variation på berättelsen om Odysseus irrfärder och hemkomstens gåta". Låter intressant! Svenskt i form av Carina Burman, Hästen från porten (mars) där Euthanasia Bondeson återigen utreder ett försvinnande. Denna gång leder spåren till den myllrande storstaden Konstantinopel. Vägen av Cormac McCarthy (april) vann Pulitzerpriset 2007, en gripande berättelse om en far och hans son som är på väg söderut genom ett öde amerikanskt landskap. En framtidsskildring. I april kommer också Vredens änglar av Joyce Carol Oates där författaren berättar om nio kvinnor, som "alla på något sätt manipulerar någon eller låter sig manipuleras till mer eller mindre grymma dåd".

Våga flyga

Lisa Jewell
VÅGA FLYGA
Roman - AB
[0]

Chick lit, ju! Lisa Jewell är en av mina två favoritförfattare* i den genren och jag brukar aldrig bli besviken på hennes böcker. Det blir jag nu. Inte galet "disappointed!!" kanske, de flesta av de nödvändiga ingredienserna finns där (lite udda karaktärer samt en lagom blandning av tragik, humor och romantik), men ändå saknas det något som har gjort att jag fallit för de tidigare böckerna. Språket känns inte lika skarpt och jag gillar inte alls dialogen, som är i pladdrigaste laget.

Lisa Jewell berättar ganska rakt upp och ner om Toby som som ett förtida arv fick ett maffigt hus av sin frånvarande pappa, om hans hyresgäster (eller snarare inneboende gäster, för hyra har väl ingen av dem egentligen betalat sedan de flyttade in) och deras väldigt trassliga liv, om Leah som bor i huset mitt emot och inte kan låta bli att spana ut genom fönstret på människorna på 31 Silversmith Road. När Tobys pappa oväntat hör av sig och efter många herrans år vill träffa sin son igen, för att se vad det har blivit av honom, får Toby panik. För vad har det egentligen blivit av honom? Inte mycket, visar det sig. I ett försök att gå vidare i livet får Toby för sig att sälja huset, men först måste han vräka (hyres)gästerna, vilket naturligtvis inte blir lätt.

I Våga flyga finns små drag av tidigare böcker, kanske påminner den mest om Ralphs party, med tanke på huset och de som bor där. Och det är det mysiga i boken, huset, annars är jag ganska kall och undrar nästan varför den över huvud taget måste bli skriven. Jag hoppas verkligen att detta var ett olycksfall i arbetet, för jag vill ha fler böcker i klass med t ex Vince & Joy. Lisa skriver f ö en sorts dagbok på nätet, ofta om små, söta barn. (Aha!! Eller... det kan väl ändå inte vara därför boken blev som den blev...?)
*Den andra författaren? Marian Keyes.