Jag fortsätter att fira mitt jubileumsår (10 år med bokblogg,
typ, 15 år sedan jag startade Bokringen) med att gräva i arkivet. I år är det dessutom tio år sedan bokbloggarkramade, men tyvärr inte särskilt produktiva, Donna Tartt kom ut med
The Little Friend, den svenska översättningen dök upp året efter,
2003.
Donna Tartt
DEN LILLE VÄNNEN
Roman - Albert Bonniers förlag
[++]
För tolv år sedan förlorade familjen Cleve en son och en bror, Robin. Pojken hittades hängd och strypt i ett träd utanför familjens hus, men brottet blev aldrig uppklarat. De efterlevande hanterar förlusten på olika sätt, mamman bedövar smärtan med sömnmedel och mellansystern, som möjligen blev vittne till händelsen, är inbunden och tyst, medan pappan lämnade familjen och flyttade till en annan stad. Lillasystern, Harriet, var nyfödd när det hemska skedde och hon kan rimligen inte ha några minnen varken av mordet eller av sin storebror. Ändå svävar Robins ande över henne, över familjen och huset, ja, nästan i hela den lilla sömniga staden i den amerikanska södern känns hans närvaro. I kyrkan, till exempel, installerades efter hans död ett nytt glasfönster, på vilket Robin poserar vid Jesus högra sida, som något av ett helgon.
Läsaren förflyttas till ett barndomsland, till det amerikanska 70-talet, med ett myller av excentriska släktingar, paranoida knarkare och kavata ungar. Sommaren är varm och torr och lång när Harriet, inspirerad av såväl James Bond som Sherlock Holmes, beslutar sig för att det har blivit hög tid att ta upp jakten på mördaren. Hon har förstås redan en lämplig misstänkt, en skolkamrat till Robin, en kriminell man av husvagnsfolket. Tillsammans med vapendragaren Hely utforskar hon sina teorier, vilka för barnen allt längre bort från det trygga livet med svarta hushållerskor och baptisternas söndagsskola. I den nya världen de upptäcker tillverkar man knark i hemsnickrade laboratorier och har över huvud taget en något annorlunda inställning till lagen. Att vistas där är sannerligen inte riskfritt.
Författaren skildar de äventyrliga upplevelserna på ett sätt som ibland får mig att tänka på Enid Blytons Fem-böcker, men något ytligt vilar inte över den här boken, tvärtom. Med ett närmast passionerat ordflöde flyter handlingen på i drygt 630 sidor och just omfånget kanske kan avskräcka, men jag njuter oerhört av att sjunka ner i den här världen och saknade den när boken tog slut. Jag fängslas av Donna Tartts engagerande personskildringar och den spännande intrigen, men också av de skrämmande bilderna av hur ett barn reagerar när omvärlden sörjer, när någon närstående drabbas av depression, inför våld; oförstående, storögd och utsatt. Bokens huvudperson Harriet tar jag genast till mitt hjärta och där kommer hon att få stanna kvar. Tio år dröjde det innan Donna Tartt blev klar med sin efterlängtade andra bok, "uppföljaren" till debutromanen
Den hemliga historien, och jag vet inte riktigt hur jag ska stå ut om det dröjer lika länge med trean.
Jag föll också pladask för en annan spännande kriminalroman, det kom en fortsättning,
Vita vrister , men inget mer sedan tyvärr.
Lars Weiss
I MORGON DU
Kriminalroman - Norstedts
[++]
Den nordiska deckartronen, där vi de senaste åren placerat så många regenter, måste byggas ut. Här är nämligen ytterligare en aspirant till titeln "deckarkung". Lars Weiss är väl för de flesta mest känd som mediapersonlighet (var det inte tal om "guru" ett tag också?), men redan 1982 debuterade han som författare. För ett par år sedan kom också ett par böcker om svenska utvandrare i 20-talets Chicago och nu ger han sig alltså på min favoritgenre, kriminalromanen. Och jag gillar resultatet, väldigt mycket till och med.
Bokens handling utspelar sig i Stockholm, på nattliga gator, mörka kyrkogårdar och stimmiga härbärgen. En skarpsynt präst och hans lika observanta diakonissa har noterat att flera av soppkökens stammisar har varit ganska osynliga en längre tid, något som också bekräftas av ett par av de andra uteliggarna. Eftersom prästen ifråga råkar vara bekant med Stellan Sager, en utbränd psykiater som för närvarande är sjukskriven från sin tjänst, vänder han sig till honom för att få råd om vad de ska ta sig till. Ska man ta dem på allvar, de utslagna människor som ingen annars lyssnar på? Stellan är även specialist på gärningsmän och brottsplatser och har tidigare anlitats som konsult av polisens gärningsmannaprofilgrupp på rikskrim. Chef för denna enhet är Helena Colliander, ensamstående mamma till två pojkar, och tidigare föremål för Stellans kärlek. Förhållandet är sedan en tid tillbaka avbrutet, Stellan bestämde sig för att gå tillbaka till sin fru, men deras gemensamma förflutna gör att samarbetet dem emellan kan bli lite spänt. För samarbete blir det, allt eftersom händelseutvecklingen i fallet tar fart.
Det är väl ingen vågad gissning att författaren i skildringen av den sympatiske Sager till stor del har använt sig av sina egna erfarenheter om utbrändhet (1988 gav han ut boken
Framgångsfällan: Om osynlig utbrändhet på Bokförlaget DN). Samma sak, de egna erfarenheterna, gäller också när Lars Weiss skildrar mediauppbådet, med presskonferenser och löpsedlar, och som läsare lär jag mig tacksamt en hel del. I morgon du är den första delen i en planerad serie om denna gärningsmannaprofilgrupp, fortsättningen längtar jag riktigt mycket efter och hoppas att den kan bli lika välskriven, engagerande och spännande som del ett. Och okej, här kommer det då: ska du bara läsa en deckare i vår - läs
I morgon du.
Och
2003 lärde jag mig äntligen, tack vare Johanna Westman, att baka rulltårta! Faktiskt inte alls så lätt som man kan tro ...
Johanna Westman
FÖRSTA BAKBOKEN
Fakta - Tiden
[+]
Första bakboken är som namnet antyder en grundkokbok, faktiskt barnens rödvitrutiga motsvarighet till de äldres (?) Sju sorters kakor. Materialet är uppbyggt kring vykortshälsningar från "bagarna som smet", tv-kändisarna Johanna och hennes medhjälpare Mixer, från platser som Tårtbotten och Smulans Camping. Läckra bilder och smarta illustrationer i kombination med mycket lättfattliga instruktioner och spännande recept gör den här boken till en hit, som hela familjen genast börjar bläddra i och använda sig av. Den passar förstås extra bra för alla som älskar parets teveprogram, men också för oss som faktiskt inte orkar kliva upp ur sängen på lördagsmorgonen redan klockan 8! Då är det perfekt att få recepten serverade i bokform i stället.
Godisgrisarna fastnar först och främst i kapitlet om ischoklad och jordnötsfudge, dajm och coco, som i chokladbitarna med samma namn. Men min favoritavdelning är nog bullarna (med pepparkaksfyllning, chokladscones och gammaldags semlor) och brödet (grahamsrutor, focaccia och skruvade baguetter). Och tack vare Johanna lyckas jag faktiskt för första gången på många år få ihop en ganska vettig rulltårta! Andra provbakningar enligt bokens recept blir också lyckade och nu ser vi fram emot att prova fler; chokladstjärnor, maränger, amerikanska godiscookies, kanelmuffins, sockerbullar...
Goda nyheter, i dubbel bemärkelse. Nästa år ser jag fram emot två nya veganska kokböcker!
