En bulle i ugnen

Renée Voltaire
EN BULLE I UGNEN
Fakta - Natur & Kultur
[0]

Jag blir lite rädd för den här kokboken, först och främst för att recepten innehåller en hel massa ingredienser jag knappt hört talas om innan, än mindre kan hitta i butikerna där jag bor. Sedan blir jag lite rädd för Renée Voltaire också, en kvinna som resolut städat ut saft, sylt, snabbmakaroner och vitt bröd från skafferiet och vars 30 överviktskilon efter graviditet försvann på ett swisch med hjälp av långa promenader med barnvagnen och lite nytänkande i köket. Riktigt så lätt gick det inte för mig, men det är ju aldrig för sent för att börja om och bla bla och så vidare.

I En bulle i ugnen har Renée samlat sina bästa recept på rätter som hjälper henne att orka med livet som dubbelarbetande småbarnsmamma, recept för gravida, mammor, pappor och barn. Och om du tyckte att jag lät gnällig i början av den här recensionen kan jag lugna dig med att berätta att många av mina invändningar försvann när jag började provlaga. Kycklingpyttipanna med rotsaker och en kall äppelsås smakade smaskens till exempel, precis som grön ärtrisotto, hawaiikyckling med kardemummaris (ja, minus kyckling för mig då...) och Hermiones trollscones med Rons magiska chokladost. Lite försprång tror jag ända att jag har, en veggo som älskar frukt och grönsaker och fullkorn och groddar och ekologiskt och annat friskt och fräscht, men startar man så att säga från noll, med blodiga biffar och bearnaise, tror jag att det kan bli svårt att ändra livsstil alldeles direkt. Men som språngbräda kan En bulle i ugnen fungera utmärkt.

Jag ska gärna fortsätta laga mat ur den här kokboken, det finns en hel del jag blir mycket sugen på att prova, men först måste jag köpa hem för mig okända storheter som tamarisoja, quinoa, dinkelmjöl, kamutvete, rött råris och lite annat smått och gott. Till dess blandar jag och ger med de livsmedel jag har hemma. Faktiskt hade jag uppskattat en sida med information om det som inte är sådär jättebekant - än. Nu känner jag mig ofta osäker, vet varken vad det är eller hur det smakar, och den känslan gillar jag inte ha i köket. Författaren hade gärna fått förklara till exempel vad tamarisoja är och varför jag inte kan använda min vanliga soja, varför basmatiris är bättre än jasminris, och så vidare. Nu bläddrar jag fram och tillbaka i boken på jakt efter information (vilket i och för sig är trevligt, eftersom boken är så fint formgiven), men det känns lite tunt, och lite för svårt.