Månadens tyska: Alle leben so

Tyska Angelika Klüssendorf blev ett känt namn med Flickan/Das Mädchen som kom ut på svenska förra året, en bok som nominerades till Deutscher Buchpreis 2011. Den har jag inte läst, men jag hittade Alle leben so på mitt bibliotek, debutromanen från 2001. Det är en lite speciell roman eftersom den består av olika berättelser, flera olika livsöden som hänger samman på ett eller annat sätt, lite som en novellsamling faktiskt.

Berättarperspektiven skiftar när karaktärernas vägar korsas om och om igen, som t ex författaren/poeten som förälskar sig i tjejen bakom köttdisken och därför köper stora feta köttbitar - trots att han egentligen är vegetarian. Eller kronofogden som i tjänsten alltför ofta blir indragen i sina klienters elände, klienter som här har en koppling till andra av bokens karaktärer. Eller författaren/poetens åldrande mamma som för att behålla sin yngre älskares - mer eller mindre uppriktiga - kärlek plastikopererar ansiktet till oigenkännlighet und so weiter.

Det är underbart mörkt och resignerat, med en rejäl dos Weltschmerz och eftersom jag är svag för feel bad-litteratur tror jag att jag har fått en ny favorit i Klüssendorf! Jag vill läsa mer, med början med Das Mädchen och dess uppföljare April. Det ska visst bli en trilogi så småningom, böcker som i viss mån är baserade på författarens eget liv. Angelika Klüssendorf är född i Västtyskland, men kom redan som liten till DDR. I början på 80-talet ansökte hon om utresetillstånd, vilket beviljades så att hon kunde flytta till Västberlin 1985. Här läser hon ur nya boken April: Zeit Online.

Ordlista:

der Gerichtsvollzieher - kronofogde
der Flachmann - fickplunta
die Böschung - slänt, jordvall

Världsutmaning: Legend of a Suicide

I tolv år försökte David Vann publicera sin första novellsamling Legend of a Suicide. Till sist gav han upp och gick till sjöss i stället. Nu är den mångfaldigt prisbelönta boken översatt till nitton språk. Så kan det gå! Jag har läst den i världsutmaningen som representant för Nordamerika, Alaska, närmare bestämt. Jag älskade (!) Caribou Island och kallade den "a very good feel-bad" (min recension). Det är samma med Legend of a Suicide där berättelserna dessutom är "halvsjälvbiografiska". They're fictional, säger författaren, but based on a lot that's true.

I samtliga noveller finns Roy Fenn, ibland är han en liten kille som drömmer om ett eget akvarium, i andra grubblar han över sin pappas självmord eller bjuder hem pappans älskarinna och hennes man på middag utan att avslöja sin egen identitet. Det finns en grundstory med vissa gemensamma drag, men i ett par av novellerna har omständigheterna gett helt skilda resultat. Den längsta novellen, Sukkwan Island, har samma tema som Caribou Island, drömmen om ett självständigt vildmarksliv i Alaska, en dröm som när allt kommer omkring inte är särskilt förankrad i verkligheten. Samtliga noveller utspelar sig i Alaska, där David Vann själv är född och uppvuxen, och precis som i Caribou Island handlar det mycket om fiske och båtar, något jag annars inte är särskilt intresserad av men nu gillar jag det. Åh, vad jag gillar det!

Andra böcker av David Vann, som jag naturligtvis gärna vill läsa:

• Dirt, på norska som Jord, ett familjedrama, om unge Galen och hans mamma som lever tillsammans i ett isolerat hus ute på landet, fader okänd. En obehaglig roman beskrivs den som, som med stor precision och brutal ärlighet skildrar en familj som är på väg att ödeläggas av osunda relationer och missförstådd kärlek.
  
• Goat Mountain, kommer i september 2013. Utspelar sig under en het och klaustrofobisk helg, om en familj som försöker hantera ett fruktansvärt brott och dess konsekvenser.

Världsutmaning: The Boy Next Door

Two days after I turned fourteen the son of our neighbor set his stepmother alight.

Så chockartat börjar The Boy Next Door - Irene Sabatini, mitt val för Afrika i världsutmaningen. Rhodesia i södra Afrika har precis blivit Zimbabwe (1980), svarta eller färgade Lindiwe blir Linda, åtminstone i den fina skolan där hon är den enda icke-vita. De flesta av hennes tankar kretsar kring den några år äldre grannkillen Ian som kanske eller kanske inte dödade sin styvmamma den där dagen. De vita kan gott ta död på varandra, tycker Lindiwes svarta mamma, "för då kanske vi får tillbaka vårt land". Landets nye premiärminister heter Robert Mugabe, Bob som invånarna kallar honom. Är han frälsaren som alla längtat efter?

Ett antal år senare träffas Ian och Lindiwe igen, de har haft en viss kontakt under tiden men har ändå många hemligheter för varandra. Ian har blivit fotograf, Lindiwe pluggar psykologi på universitetet och har dessutom nyligen fått ta emot ett frieri från sin betydligt äldre franske pojkvän. Ian och Lindiwes vänskap är så klart inte okomplicerad, Ian är "rhodie”, dvs en vit zimbabwier, Lindiwe "av blandad härkomst", svart och vit, aldrig mötas de två ... Eller?

Irene Sabatini vann 2010 något som heter Orange Award for New Writers, The Boy Next Door är hennes debutroman. Jag tycker mycket om hur hon lyckas ge de olika personerna ett eget språk (jag måste bara undra lite över hur Ians dialekt funkar i översättning?), hur hon skildrar ett land i förändring, i upplösning, med inbördes oroligheter och rasism, utsattheten, maktlösheten, hoppet som aldrig dör.

Anna har också läst. Världslitteratur.se berättar om boken under dess svenska titel, Pojken på andra sidan.

A Very Good Feel-Bad

Jag visar den här bilden av två anledningar:

1. Så här ser det ofta ut, supersnyggt bokomslag för pappersboken, torrt och trist bokomslag för e-boken. Vet någon varför?

2. Det här är en jättebra bok! Jag misstänkte att Caribou Island - David Vann skulle vara något för mig - och det var den. Handlingen kretsar runt Gary och Irene, de har varit gifta i trettio år och förhållandet har börjat gå på rutin. Kanske skulle det bli lite bättre om de bygger den där fina timmerstugan ute på den lilla ön som de har planerat så länge ...

Det är som sagt feel bad, eländes elände och det riktigt värker i mig när jag läser. Det är så svart, så bittert kallt, både känslomässigt och själva miljön som är Alaska. Människor misslyckas med det mesta de företar sig - men det är så bra skildrat, språket tränger djupt och avslöjar allt.

Nu undrar jag om David Vanns Legend of a Suicide är lika bra, jag hittade den på biblioteket och lånade så klart med mig den hem. 

Från A till Ö: A som i Margaret Atwood

Bokbloggen Books ABC lockar med en ny utmaning, Från A till Ö, dvs att presentera en författare med utgångspunkt från alfabetet. Jag har tidigare varit med på något liknande, t ex Krimalfabetet, men jag hoppar på igen, särskilt när jag får chans att berätta om Margaret Atwood, kanadensisk författare och ständig Nobelpriskandidat!

Redan 1969 kom debutromanen The Edible Woman, Den ätbara kvinnan på svenska 1980, 1972 den fina - och samhällskritiska - Surfacing, Upp till ytan på svenska 1979. Och sedan har det rullat på med den ena boken efter den andra, romaner, noveller, poesi. Jag har väldigt svårt att utse min favorit, kanske Den blinde mördaren som fick Bookerpriset år 2000, eller Syndaflodens år, om vad som händer efter en naturkatastrof i en kanske inte så avlägsen framtid, eller dystopin Oryx och Crake eller Tjänarinnans berättelse, en modernare Kallocain, eller ... nej, det här kommer bara bli en uppräkning av alla hennes titlar, märker jag.

Vill man läsa något av Margaret Atwood är det bara att hoppa in var som helst i utgivningen. Hon är tidlös, finns förresten på Facebook och Twitter också. Det är ganska fantastiskt med en favoritförfattare man inte blir besviken på, efter så många år och så många verk. Feminism, miljö och SF står ofta i fokus för hennes skrivande, men det finns så klart mycket mer än så.

Har du läst något av Margaret Atwood? Har du någon bra författare på A att dela med dig av?

Månadens tyska: Anständig essen

Hur snabba vi än är att ta till oss nymodigheter, i form av ny teknik, är vi märkvärdigt sega när det gäller maten vi köper, lagar och äter. Där gör många av oss som vi alltid har gjort, som våra föräldrar och mor- och farföräldrar gjorde. Traditionell husmanskost, gubevars. Gewohnheit ist eine Art Gehirnwäsche, vanan är en sorts hjärntvätt, jorden brinner och världen har förändrats. Vi omges trots allt av veganer, vegetarianer, kravianer och det är t ex inte längre självklart att mjölk är den allra bästa kalciumkällan.

Det kan vara snårigt att ta sig fram i denna nya matdjungel. Hur hundan ska man äta egentligen, för att det ska vara så bra som möjligt för djur och natur och i förlängningen även för oss människor? Är det bättre med grannens hemkokta sylt utan några ekologiska råvaror, än att köpa ekologisk sylt i affären, en burk som kanske fraktats över halva jordklotet? Det är ett av de dilemman som får den tyska författaren Karen Duve att kasta sig in i ett årslångt experiment. Hon vill bli en bättre människa och bestämmer sig för att pröva sig fram till ett alternativt leverne, genom att lägga om sin kost och även andra vanor.

I januari börjar experimentet med att Karen uteslutande köper och äter ekologiska produkter, därefter blir kosten vegetarisk, framåt sommaren blir hon vegan och till hösten frukterian. Med på resan finns vännen Kerstin som i boken kallas Jiminy Grille = Benjamin Syrsa, som Karens samvete. Författaren själv är förstås Pinocchio - lite dum, gnällig och utan samvete ... Redan i april känner Karen sig som om hon är med i filmen Matrix. Efter att ha svalt det röda pillret, dvs öppnat ögonen för djurindustrin, finns det inte längre någon återvändo. Anständig essen är tydligt inspirerad av Jonathan Safran Foers Eating Animals/Äta djur, ytterligare lästips i ämnet är Matens pris - Malin Olofsson Daniel Öhman, vinnare av Stora journalistpriset 2011, om sanningen om de brasilianska biffarna, den danska fläskfilén och den billiga paprikan. Riktiga Matrixpiller alla tre!

Bokhyllerunda - T

På T väljer jag boken jag läser just nu: The Twin - Gerbrand Bakker som 2010 belönades med International IMPAC Dublin Literary Award - 100 000 €! Den holländske författarens debutroman handlar om bonden Helmer, som efter tvillingbroderns död blir den som får ta över familjens lantbruk, något som han aldrig egentligen har velat. Lågmält, ömsint om ensamhet, om livet.

Jag hittade den på årets bokrea för 20 kr, större fynd har jag svårt att tänka mig. Häromdagen började jag följa författaren på twitter. Han skriver på holländska. Jag förstår kanske vart tionde ord. Så bra är alltså boken.

Bokhyllerunda - E

Jag har just fått tillbaka den här boken efter utlån till ännu en person som påverkats starkt av den. Jonathan Safran Foer har med Eating Animals (på svenska Äta djur) skrivit sin första (och enligt honom själv, enda) fackbok om ett ämne som ligger honom varmt om hjärtat och det är omöjligt att läsa den utan att reagera i alla fall på något sätt.

Om du funderar på frågor som: Varför blir kött bara billigare när allt annat blir dyrare? Och varför äter vi bara vissa djur och inte till exempel hundar? kan detta vara en bok för dig. Fast läs den på egen risk, ingenting kommer längre se likadant ut efteråt.

Månadens tyska: Keine Ahnung

Keine Ahnung är en novellsamling av Karen Duve, som genast efter Dies ist kein Liebeslied blev en favoritförfattare, trots att jag bara läst en enda av hennes böcker. Temat i den boken känns igen i novellerna, t ex påminner titelnovellen lite om ... Liebeslied, men det är ännu svartare. Deprimerad ung kvinna bedövar sig med droger, lätta att få tag på genom pappa apotekaren, familjen har stora planer för henne men själv hänger hon mest på diskot Sitrone, "ein Ort, an dem ich lieber unglücklich war als an allen anderen Orten." Vi befinner oss i början av åttiotalet, där vi också hamnar i novellen 89/90.

Novellerna är skrivna i jag-form, vad jag kan märka handlar det inte uttalat om samma kvinna, även om det i flera fall finns likheter, gemensamma drag och omständigheter. Ett par av kvinnorna har t ex en väldigt lyckad storasyster, medan de själva vilsna vandrar omkring inför det som kallas "det riktiga livet".

Den avslutande långnovellen Im tiefen Schnee ein stilles Heim berättar suggestivt om en ung kvinna som hamnar i en ny och ovan situation. Hennes uppväxt var minst sagt udda och svår, och när hennes mamma dör och hon förlorar allt i en bostadsbrand, tvingas hon börja ett nytt liv med sina på alla sätt begränsade resurser. Jag kommer att tänka på Ingrid Nolls skildringar av lite avvikande personer som på något sätt hamnar i en karusell av oväntade händelser och inte riktigt vet hur de ska ta sig ur dem. Kanske Marie Hermanson också?
 
Jag kommer absolut att läsa mer av Karen Duve, jag uppskattar hennes stil och svarta o/e torra humor. T ex beskrivs arbetskamraterna på en fabrik i en av novellerna med "Die jüngeren Frauen träumten davon zu heiraten; die Frauen die schon verheiratet waren, spielten Lotto". (De yngre kvinnorna drömde om att gifta sig, kvinnorna som redan var gifta spelade på Lotto.") Hi hi!

På sidan 518

Ibland vill man inte att det ska ta slut ... Författaren Hilary Mantel skriver visst på en fortsättning, till dess får jag väl försöka lindra tomheten med The Tudors eller något (obs! har inte sett den tidigare).

Signing off, with a little bit of a crush, som jag tror att Bridget Jones skulle säga.

Främmande jord

Jhumpa Lahiri
FRÄMMANDE JORD
Noveller - Brombergs
[++]

Jhumpa Lahiris förra novellsamling, Den indiske tolken, var så bra att jag genast började längta efter nästa samling berättelser, Främmande jord. Titeln kommer från det citat av Nathaniel Hawthorne som boken inleds med: Mina barn har andra födelseorter än jag och om jag får råda över deras framtid kommer de att sticka ner sina rötter i främmande jord. Kulturkrockar och hur det är att leva i exil, mer eller mindre frivillig, är ett tema jag gärna väljer att läsa om (och personerna stannar kvar hos mig länge, som iranska Maryam i Och var hör du hemma?, den ukrainska familjen i En kort berättelse om traktorer på ukrainska, exilirakierna i Nymåne, exilkubanerna i På Kuba var jag en schäfer m fl…)

Det är något med brytningen mellan nytt och gammalt, i form av det nya landet och det gamla, som fascinerar mig. Det gamla hemlandet idealiseras ofta av den äldre generationen, medan de yngre på ett annat sätt måste ta till sig det nya för att kunna gå vidare i livet. En ny brytning skapas, mellan barn och föräldrar. Man kan förstås också tackla situationen som några av föräldrarna i Främmande jord: Enligt deras sätt att se var deras barn immuna mot alla sådana prövningar och orättvisor som de själva hade sluppit ifrån när de lämnade Indien, som om de vaccinationer barnläkaren hade gett [dem] när de var små garanterade dem en tillvaro fri från lidande. Riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte…

När en situation i boken liknas vid en upplevelse av ett konstverk (Van Eycks Bröllopsmålning, den med ett par som står hand i hand i ett sovrum med en liten hund, på väggen en konvex spegel som speglar allt) tänker jag att det också stämmer in på flera av Jhumpa Lahiris noveller: Det var som den där målningen de hade tittat på i London, den lilla spegeln i bakgrunden som avslöjade mer än vad rummet vid en första anblick tycktes innehålla. Så är det t ex i novellen Helvete och himmel, ett stilla berättande som på slutet får en dramatisk knorr, som avslöjar så mycket mer. Mitt allra högsta betyg brukar jag ge böcker jag kan tänka mig att läsa om. Det kan jag med Främmande jord.

Nattfåk

Johan Theorin
NATTFÅK
Kriminalroman – Wahlström & Widstrand
[++]

Om jag skulle skriva en blurb (=reklamtext på bokomslag) till Nattfåk skulle det finnas en hel del att välja på. Johan Theorin ger mig kalla kårar. Rysligt spännande. Omöjlig att lägga ifrån sig, jag låg och läste halva natten. Eller Obs, varning! Läs på egen risk och absolut inte när du är ensam hemma i ett mörkt hus en mörk vinterkväll. Det gjorde jag. Eller varför inte Grattis Johan Theorin, både till Deckarakademiens utmärkelse Årets bästa svenska kriminalroman och till att ha skrämt en stackars Bokmoster halvt från vettet.

Nattfåk utspelar sig precis som Theorins debut Skumtimmen på Öland och inleds med en frestande bostadsannons; Byt ut ditt liv – Bo på landet. Det är Åluddens gård på nordöstra Öland som är till salu, den ståtliga fyrmästargården från mitten av 1800-talet, som är i stort behov av renovering. Det är inget som avskräcker bostadsknarkande barnfamiljen Westin från Stockholm. Men då vet de ännu ingenting om fåken, den kraftfulla snöstorm som sveper in över Öland på vintrarna. De vet heller ingenting om alla andra som rör sig runt gården, levande som döda.

Skumtimmen läste jag en sommar i följetongsform, lite lätt frustrerande ibland, men ändå värt besväret eftersom jag tyckte så mycket om boken. Nattfåk är alltså ännu bättre, mycket välskriven och med en gastkramande intrig där en del gamla bekanta från Skumtimmen dyker upp, samtidigt som ett par nya karaktärer presenteras. Miljöskildringarna är perfekta, man riktigt känner den isande vinden bita i kinderna. Personskildringarna håller också hög klass. Läs därför boken med ett av årets snyggaste omslag! Oj, ännu en blurb kanske…? Jag ser hur som helst väldigt mycket fram mot nästa bok av Johan Theorin.

Månadens tyska

Mit sieben Jahren schwor ich, niemals zu lieben. Mit achtzehn tat ich es trotzdem. Es var genauso schlimm, wie ich befürchtet hatte.

Så inleder Anne sin berättelse i Karen Duves Dies ist kein Liebeslied, som f ö också finns på svenska - Ingen sång om kärlek. Anne sitter på planet till England (och försöker gömma sina tjocka ben för flygvärdinnorna och den tjusiga kvinnan på platsen framför henne), på väg till den där killen hon aldrig kunnat glömma, nämligen ungdomskärleken Peter som bor i London. Under flygresan plockar hon med sina gamla blandband och ser tillbaka på uppväxten och ungdomstiden i Hamburg på 70- och 80-talen, då när hon var en smal och populär tjej, för det mesta i alla fall. Vad hände liksom?

Anne har ungefär jordens sämsta självkänsla och allt är egentligen ganska bedrövligt med knäpp familj, hemska lärare, skumma pojkvänner och jobbiga ätstörningar, men även om man hade en något stillsammare uppväxt är igenkänningsfaktorn hög för en sextio- och kanske sjuttiotalist. Det är tragikomik och svart humor och det är wunderbar! En ny favoritförfattare kanske? Jag har noterat några av Duves andra böcker (Keine Ahnung, Die entführte Prinzessin, Regenroman, nya Taxi), vill gärna läsa dem på tyska, men det får vänta lite.

Månadens tyska

Nu, så. Der Kindersammler av Sabine Thiesler. Att jag tycker att det är en väldigt bra bok visste du kanske redan, den var också helt klart på gränsen för en fegis som jag. Inget onödigt splatter, bara en skickligt uppbyggd nagelbitarspänning. De sista femtio sidorna vågade jag nästan inte läsa!

Han som samlar på barn är Alfred, en pedofil som författaren låter oss komma otäckt nära. Alfred nöjer sig inte med att begå övergrepp, han njuter också av att tortera och till sist döda sina offer. Efter att ha härjat runt i Tyskland känner Alfred polisen komma allt närmare och bestämmer sig för att utvandra till Italien. Men även i sitt nya hemland fortsätter Alfred att mörda små, blonda pojkar. Anne och Harald som kommer till Toscana för att tillbringa semestern där tvingas uppleva alla föräldrars mardröm. Deras son försvinner. Tio år senare återvänder Anne till den lilla italienska byn, kanske finns det spår som polisen aldrig riktigt följde upp...

Att författaren även arbetar med att skriva film- och tv-manus märks, det är väldigt lätt att se handlingen utspela sig framför sig. Och detta är ändå en debutroman! Intresset hålls hela tiden uppe genom hoppen fram och tillbaka i tiden och mellan olika personer. Man måste bara läsa vidare, ett stort plus när man läser på andra språk förstås. (P.S. Bol.de har öppet dygnet runt. Fast läs Der Kindersammler på egen risk.)

Jag är allt du drömt

Ali Smith
JAG ÄR ALLT DU DRÖMT
Roman - Albert Bonniers
[++]

Tolvåriga Astrid är uttråkad. Hela sommaren måste hon tillbringa i ett äckligt (undermåligt!) sommarhus i en riktig håla i Norfolk med sin oerhört tråkiga familj. Ändå längtar hon inte tillbaka till skolan, för där blir hon mobbad av innegänget som snor hennes mobil och är allmänt obehagliga. De långa sommardagarna fördriver Astrid med hjälp av sin lilla filmkamera, hon filmar gryningar, något dött djur på vägen etc.

En av dessa långa dagar händer det i alla fall något oväntat - en främmande person sitter i deras vardagsrum, en kvinna i trettioårsåldern. Hon heter Amber, säger hon och påstår vidare att hennes bil gått sönder. Vad gör man? Tja, hon kan väl få stanna en stund. På middag. Kanske lite längre. Så blir det. Mamma Eva, författaren som har tänkt få ihop en uppföljare till sina tidigare succéböcker under sommaren - och det går sådär, plastpappan Michael, universitetslärare och leg. casanova, Evas barn Astrid och Magnus, den sjuttonårige datanörden som plågas av en mörk hemlighet, turas alla om att berätta vad som händer när en främling dimper ner i deras liv och vilken oerhörd inverkan hon kommer att få på dem alla. Allt är mycket skickligt beskrivet i en historia som slingrar sig hit och dit, på vägar som inte alltid går att se framför sig i förväg.

The Accidental, som boken heter i original, är den första av den skotska författarens böcker som översatts till svenska - jag gillar verkligen den svenska titeln! Detta är en oemotståndlig bladvändare, som jag i princip vägrade att lägga ifrån mig, spännande, rolig, intelligent, engagerande, lagom experimentell. Och det är fler som gillar den, 2006 belönades boken med Whitbread Novel Award och var även nominerad till Man Booker-priset. Nu kommer Jag är allt du drömt i Bonnierpocket till överkomligt pris, så köp den, läs den, köp en till och ge bort den. Ljuvlig, ljuvlig sommarläsning!

Månadens tyska

En psychothriller kallas Die Therapie av Sebastian Fitzek och det stämmer utmärkt, till en början tänker jag också på Harlan Cobens Berätta inte för någon. Precis som huvudpersonen i den boken (doktor David Beck) kämpar doktor/psykiater Viktor Larenz, mot sorgen, i Viktors fall efter dottern, tolvåriga Josy, som försvann under mystiska omständigheter fyra år tidigare. Nu har doktor Larenz dragit sig tillbaka till en liten isolerad ö för att få vara i fred, men så knackar en okänd kvinna som vill få behandling på stugdörren. Doktorn är först inte särskilt intresserad, men så får han höra att kvinnan lider av hallucinationer där en flicka som verkar märkligt lik hans försvunna dotter figurerar.

Allt är mycket mystiskt och det är lätt att bli indragen i berättelsen. Eftersom kapitlen ofta avslutas med en effektiv cliffhanger och räknar ner mot Sanningen med rubriker som "Fem dagar innan sanningen, fyra dagar..." osv vill jag bara fortsätta läsa.Det är synd att så lite tysk litteratur översätts till svenska, för den här boken tror jag många krimi-fans skulle gilla. Kanske hittar filmen som ska spelas in nästa år till Sverige, fast... det är väl inte särskilt troligt. Författarens andra bok, Amokspiel, kommer definitivt att ligga i min Warenkorb vid nästa beställning från bol.de.

Mannen i mina drömmar

Curtis Sittenfeld
MANNEN I MINA DRÖMMAR
Roman - W & W
[++]

I sin efterlängtade andra bok har Curtis Sittenfeld mycket att leva upp till - jämförs ens första roman med t ex J D Salinger och Sylvia Plath och utses till årets bästa bok av bl a New York Times kan jag tänka mig att skrivkrampen kan sätta in när det blir dags för uppföljaren. Titeln och ett ljuvligt jordgubbsglassrosa omslag för kanske tankarna till renaste chic lit, men det här är inte en banal berättelse om hjärta och smärta och shopping. Curtis Sittenfeld är heller ingen ny Marian Keyes. Däremot kommer jag att tänka på Melissa Bank, med Flickornas handbok i jakt och fiske och Drömstället som i sina böcker berättat om unga kvinnor som försöker hitta sin väg i livet.

På samma sätt gör Curtis Sittenfeld nedslag i Hannahs tillvaro från 1991, då hon är 14 år, och fram till 2005. När boken börjar har Hannah precis flyttat till, nej, hon har faktiskt blivit skickad till Pittsburgh för att bo hos sin faster med familj. Hennes dominante pappa har, efter att i många år ha plågat sin familj med psykisk misshandel, till sist sparkat ut Hannah, hennes mamma och syster på gatan och de får ta till sin tillflykt till olika släktingar. En sådan barndom sätter förstås sina spår, särskilt när det börjar bli dags att hitta den där mannen i ens drömmar.

När Hannah några år senare har börjat på college skildras ett liknande utanförsskap som det vi läste om i I en klass för sig. Precis som Lee känner Hannah sig udda, utanför, en iakttagare som observerar det som händer runt omkring henne, alltid lika hjärtskärande sårbar och självkritisk. Återigen har författaren skapat en karaktär jag genast tar till mitt hjärta av olika anledningar, dialogerna känns fräscha, sanna, språket är klart och lättläst, ja, det er topp, som man säger i Norge. Varje kapitel är som en fristående novell (ett av dem har också tidigare publicerats som en sådan), om en viss händelse i Hannahs liv. Den första pojkvännen, en vildmarksutflykt, ett sommarjobb, mammans andra bröllop etc. (Bonuslänk: Curtis Sittenfeld recenserar Melissa Banks Drömstället och hon är inte jätteförtjust. Bestämde hon sig sedan för att göra det bättre??)

I en klass för sig

Curtis Sittenfeld
I EN KLASS FÖR SIG
Roman - Wahlström & Widstrand
[++]

Inför föräldrarna och andra låtsar fjortonåriga Lee Fiora att det handlar om skolarbetet, att den exklusiva internatskolan Ault i Massachusetts kan erbjuda en så mycket bättre undervisning än hemstadens high school och dessutom i lokaler som inte är slitna och smutsiga. Men det har egentligen inget med saken att göra. Det är killarna som lockar, snygga killar i snygga ylletröjor som i de kataloger Lee studerat ler brett och charmigt alternativt ser intelligenta och ambitiösa ut. Hon drömmer om att träffa en snygg, sportig kille som gillar att läsa och ta långa promenader i höstlöven. Det är förstås något annat än de trista grabbar med stripigt hår och fula jeansjackor som Mellanvästern kan erbjuda.

Emellertid är Lee och hennes familj inte rika, vilket innebär att det är stipendium som gäller. Det är verkligen inte vanligt på elitskolan Ault och Lee förstår att det gäller att hålla tyst om den lilla detaljen. Det blir en hel del som Lee får hålla tyst om, nästan genast går det upp för henne vilket misstag hon har gjort. Det är praktiskt taget omöjligt att som lantis ta sig in i gemenskapen som styrs av överklassens privilegierade, och snygga, och uttråkade, döttrar och söner. Den hårda tillvaron är fylld av underförstådda självklarheter och i den slutna miljön får minsta detalj jättestora proportioner. Det mesta kretsar kring sällskapslivet och framför allt - vem som kommer in på något av de åtta stora universiteten. Alla vet vem som är ihop med vem och vet man inte det kan man bli upplyst via skolans nyhetsbrev. Där står det aldrig något om Lee, som från att ha varit klassens ljus på junior high på Ault blir en iakttagare, en som inte sticker ut, som inte vill sticka ut.

När New York Times listade världens tio viktigaste samtidsböcker fanns Curtis Sittenfelds debutroman I en klass för sig med på listan. Författaren flyttade själv som fjortonåring hemifrån för att gå på internatskola utanför Boston och kanske samlade hon där inspiration till sin första bok. Själv säger hon att hon knappast skulle vilja vara så självutlämnande att hon medger att boken är självbiografisk, men det är väldigt svårt att tro att inte en hel del stoff hämtats ur verkliga livet. I en klass för sig har sagts vara en kvinnlig motsvarighet till Räddaren i nöden och där har vi en bok jag aldrig har begripit mig på. Men som sagt, kvinnlig motsvarighet... Jag som aldrig har varit i närheten av någon internatskola, framför allt inte en amerikansk, drabbas ändå då och då av små chockartade stötar av igenkänning. Vissa saker är universella och alla har vi varit tonåringar, mer eller mindre ångestfyllda. Toppenbra översättning av Gudrun Samuelsson också. I maj kommer f ö författarens andra roman, The Man of My Dreams och en inte så vågad gissning: den blir uppmärksammad.

Tretton steg

Ruth Rendell
TRETTON STEG
Thriller - Natur och Kultur
[++]

I ett gammalt, gammalt hus bor en gammal, gammal dam... Det är Gwendolen Chawcer, som hade läst tusentals böcker och tyckt att det var meninglöst att göra något annat om det inte var nödvändigt. Alla bokmalar känner igen sig! För övrigt anser hon att det mesta, ja, allt, faktiskt, var bättre förr, när pappa professorn levde och det ståtliga huset var fullt av tjänstefolk och kanske den unge, stilige läkaren tittade in på besök och för att dricka en kopp te med lika unga, blyga Gwendolen. Nu får hon klara sig med väninnorna som hon inte gillar så värst mycket. Lägger sig i det mesta gör de, kommer och petar i hennes grejer, städar hennes kök, fast det nog inte alls behövs än på några år.

För att klara utgifterna hyr Gwendolen ut en del av den ganska omoderna bostaden, det är loftet allra högst upp i trevåningsbyggnaden. Där bor Mix Cellini, en ung och mycket märklig man. Han är mer eller mindre besatt av massmördaren John Christie och anser att Christies hus borde vara ett nationalmonument, vilket väl säger en del om hans mentala tillstånd. Dessutom avgudar han den undersköna fotomodellen Nerissa, dagdrömmer om hur hon en gång ska bli hans, vilket förutom evig kärlek också ska leda till att Mix blir precis lika känd, han ska få erbjudanden om att vara med i tv-program, gå på premiärer etc. När deras vägar av en slump råkar korsas blir Mix övertygad om att Nerissa egentligen är hemligt förälskad i honom också. Fast hon är inte alldeles lättillgänglig, Mix måste anstränga sig för att komma henne nära och om det nu råkar komma något hinder i hans väg kan han ju alltid ta inspiration av sin idol, Christie. Hu!

Ja, vad kan jag säga... I love Ruth! Tretton steg är tillägnad deckardrottningarnas grand old lady, P D James, "med tillgivenhet och beundran", och Ruth Rendell är hennes kronprinsessa, minst! Precis som i Rendells förra bok, Rottweilern, står ett hus i centrum för handlingen, det är inte många scener som utspelar sig utanför detta kråkslott. Och om man tror att det bara är Mix som lever i sin egen fantasivärld, tror man fel, för Gwendolen ligger inte så värst långt efter, även om hon inte tar till riktigt lika drastiska metoder för att få som hon vill... Som vanligt en utmärkt översättning av Gertrud Hemmel, personporträtten, främst av Gwendolen och Mix, är detaljerade, fascinerande och intressanta, miljöskildringarna likaså och intrigen förstås och... Ja, det blir inte bättre än så här.

Undantaget

Christian Jungersen
UNDANTAGET
Thriller - Albert Bonniers Förlag
[++]

Arbetskamraterna Iben, Malene, Camilla och Anne-Lise har det så trivsamt när de sitter och jobbar på DCIF, Danskt centrum för information om folkmord, i Köpenhamn. Deras rum är ljust och fint, där finns välfyllda bokhyllor och ett stort bibliotek med läsplatser för forskare. Om någon gång arbetsuppgifterna kan kännas tunga och svåra har de ju alltid varandra. Eh... Kanske inte. Även om chefen, den ambitiöse Paul, inte märker något är stämningen på kontoret allt annat än munter. Bibliotekarien Anne-Lise, nyanställd på DCIF, har aldrig lyckats komma in i gänget och det plågar henne förstås. Tyvärr gör kollegorna heller inget för att underlätta för henne. Snarare tvärtom faktiskt och snart stannar mobbningen inte längre bara vid elaka ord. Utfrysningen blir total, men ingen av de inblandade verkar riktigt begripa vad de håller på med, människor som man kunde tro ska veta en del om grymheter och övergrepp lyckas ändå rättfärdiga sina egna handlingar.

Arbetsklimatet är alltså redan ansträngt och värre blir det när Iben får ett anonymt hotmejl, formulerat på engelska. Tillsammans med bästisen Malene spekulerar hon i vem som kan ligga bakom och kommer ganska snart fram till att det nog måste vara den oansenliga Anne-Lise, som ju faktiskt inte verkar riktigt klok. Och säkert dricker hon också. Hoten trappas upp, fler drabbas och till sist vet man varken ut eller in. Med tanke på deras verksamhet, att skriva och publicera texter och ordna med utställningar om folkmord och krigsförbrytare världen över, befinner de sig redan i en utsatt position och är till på köpet skandinaviskt naiva, med namn och andra upplysningar på hemsidan, utan någon som helst kameraövervakning eller något larmsystem i lokalerna. Faktiskt kan ju vem som helst ta reda på deras telefonnummer och hemadress, ta sig in på kontoret och ligga och lurpassa där eller utanför hemmet eller...

Den spännande intrigen och de fängslande kvinnoporträtten gjorde Undantaget praktiskt taget omöjligt att lägga ifrån sig. Skickligt kombineras skildringen av hur förtryckarmekanismer kan fungera i "den lilla världen", här på en arbetsplats, med fakta om hur de kan påverka människor ute i "den stora världen". Dramatisk, med en kombination av psykologi och filosofi, väcker romanen många frågor. Hur beter vi oss när någon kommer ny till vår arbetsplats? Kan den som är ond i andra sammanhang vara god? Kan vem som helst bli massmördare? Och hur kommer våra barn och barnbarn att se på oss med tanke på vad som händer i tredje världen? Som barn och barnbarn nu ser på sina en gång nazistiska mor- eller farföräldrar? Kanske svarar vi då som en av personerna i romanen raljererar: Ja, men på den tiden var det vanligt att man lät folk svälta - och att låta hela byar dö av svält för att man själv skulle få billigare kaffe. Christian Jungersens andra roman, den första på svenska, har sålt så bra i hemlandet att man inte ens har behövt diskutera en pocketutgåva! Utländska intressenter, bl a flera stora filmbolag, står också i kö för ett samarbete. Till dess: läs boken, drygt 570 sidor sträckläsning!