Främmande jord

Jhumpa Lahiri
FRÄMMANDE JORD
Noveller - Brombergs
[++]

Jhumpa Lahiris förra novellsamling, Den indiske tolken, var så bra att jag genast började längta efter nästa samling berättelser, Främmande jord. Titeln kommer från det citat av Nathaniel Hawthorne som boken inleds med: Mina barn har andra födelseorter än jag och om jag får råda över deras framtid kommer de att sticka ner sina rötter i främmande jord. Kulturkrockar och hur det är att leva i exil, mer eller mindre frivillig, är ett tema jag gärna väljer att läsa om (och personerna stannar kvar hos mig länge, som iranska Maryam i Och var hör du hemma?, den ukrainska familjen i En kort berättelse om traktorer på ukrainska, exilirakierna i Nymåne, exilkubanerna i På Kuba var jag en schäfer m fl…)

Det är något med brytningen mellan nytt och gammalt, i form av det nya landet och det gamla, som fascinerar mig. Det gamla hemlandet idealiseras ofta av den äldre generationen, medan de yngre på ett annat sätt måste ta till sig det nya för att kunna gå vidare i livet. En ny brytning skapas, mellan barn och föräldrar. Man kan förstås också tackla situationen som några av föräldrarna i Främmande jord: Enligt deras sätt att se var deras barn immuna mot alla sådana prövningar och orättvisor som de själva hade sluppit ifrån när de lämnade Indien, som om de vaccinationer barnläkaren hade gett [dem] när de var små garanterade dem en tillvaro fri från lidande. Riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte…

När en situation i boken liknas vid en upplevelse av ett konstverk (Van Eycks Bröllopsmålning, den med ett par som står hand i hand i ett sovrum med en liten hund, på väggen en konvex spegel som speglar allt) tänker jag att det också stämmer in på flera av Jhumpa Lahiris noveller: Det var som den där målningen de hade tittat på i London, den lilla spegeln i bakgrunden som avslöjade mer än vad rummet vid en första anblick tycktes innehålla. Så är det t ex i novellen Helvete och himmel, ett stilla berättande som på slutet får en dramatisk knorr, som avslöjar så mycket mer. Mitt allra högsta betyg brukar jag ge böcker jag kan tänka mig att läsa om. Det kan jag med Främmande jord.