Erlend Loe
INVENTERING
Roman - Alfabeta
[+]
Den missförstådda och åldrande poeten Nina Faber har efter lång frånvaro från den litterära scenen kommit ut med en ny diktsamling, Bosporen, samlade impressionistiska intryck över utsikten från sitt fönster i Istanbul, där hon bott de senaste tio åren. Tillsammans med förläggaren har åttio dikter valts ut, Nina är nöjd med resultatet men känner sig ändå lite osäker på hur detta ska gå. Det är så mycket som har förändrats medan hon varit borta. Många tongivande kritiker, både sådana hon legat med och inte, hade gått ur tiden och ersatts av yngre förmågor som undantagslöst blickade framåt, och som inte enkelt lät sig liggas med.
Hon är heller inte helt nöjd när hon ser tillbaka på sitt liv och vad hon har åstadkommit, vare sig privat eller i arbetslivet. Innerst inne drömmer hon ändå om att alla ska få upp ögonen för henne igen, att det ska börja trilla in såväl nya pengar som trevliga inbjudningar till framträdanden och nattsudd med dans. Så blir det inte alls. Redan den första recensionsdagen går det snett med det mesta och när bokhandeln där hon skulle haft en uppläsning ställer in "p g a inventering" får hon helt enkelt nog och drar ut på Oslos gator för att söka upp sina belackare.
Jag vet inte om Erlend Loe talar genom Nina Faber när det gäller förhållandet mellan kritiker och författare, men det är lite roligt att tänka att det är så. Att leva på att kommentera andras verk, antagligen utan att själv ha lyckats producera något av vikt, det är faktiskt ynkligt! (Därigenom kan man möjligen dra slutsatsen att t ex bokbloggare står helt utanför denna kritik. Det är nämligen försvinnande få som kan leva på bloggeriet!) Samma sak är det med förlagen som nu för tiden kontrolleras helt av marknadsavdelningsmänniskorna, vars huvudsyfte är att skriva en säljande katalogtext, kort och intresseväckande, så att bokhandlare vill satsa på boken och recensenter vill läsa. Jag måste fnissa lite när jag läser Inventerings egen säljtext, en galet rolig och absurd berättelse om en poet som går bärsärkagång. Visst handlar boken om poeten som förvandlades till en rasande hondjävul, men jag uppfattar den varken som "galet rolig" eller särskilt absurd, snarare ganska sorglig och mycket tänkvärd.
Skriver om sånt som händer i litteraturens underbara värld.
Mycket om tyskspråkig litteratur. Och ibland en del annat också.
Visar inlägg med etikett Alfabeta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alfabeta. Visa alla inlägg
tisdag, april 01, 2014
söndag, juli 05, 2009
Flickorna i Villette

FLICKORNA I VILLETTE
Kriminalroman – Alfabeta
[-]
Ingrid Hedströms andra krimi har en framsida som kändes så obehaglig att jag var tvungen att lägga bort skyddsomslaget under läsningen. Skulle innehållet motsvara förpackningen? Ja, det är faktiskt ett väldigt otäckt fall som undersökningsdomaren Martine Poirot får ta tag i den här gången. Inte mindre än tre unga flickor hittas mördade efter den stora stadsfesten i Villette.
Redan i bokens inledning tror polisen att de har hittat mördaren, en ung man från trakten, han är dessutom kommandosoldat och tränad att döda, men riktigt så lätt går det förstås inte. Trippelmordet riskerar också att få politiska konsekvenser, eftersom Villette just har dragit i gång en satsning på att bli kulturhuvudstad. Detta är inte jättebra reklam och stadens höjdare skriker efter snabba resultat i utredningen.
Ja, det var väl ungefär så långt jag kom. Jag har faktiskt inte läst ut boken, det blev aldrig tillräckligt intressant för att jag skulle vilja ta reda på hur det hela hängde ihop - trots eller var det kanske på grund av det makabra mordet. Tidigare har jag läst författarens debut Lärarinnan i Villette, som bara delvis föll mig i smaken. Ändå var jag nyfiken på fortsättningen och Flickorna i Villette, men jag misstänker nu att Ingrid Hedström helt enkelt inte är något för mig.
torsdag, april 23, 2009
Det är så konstigt nuförtiden

DET ÄR SÅ KONSTIGT NUFÖRTIDEN
Roman – Alfabeta
[+]
Stackars gamla mamma, åttiosex år, har med tiden blivit alltmer förvirrad. Ändå får hon försöka klara sig i eget boende, trots att nycklarna väldigt ofta är borta, precis som glasögonen och sedan ska man visst komma ihåg att äta och byta underkläder ibland också. Svårast för hennes dotter Birgitta är kanske ändå att hon oftast inte känner igen henne, utan förväxlar henne både med barnbarnen och sin make, död sedan många år.
Mitt i röran ska Birgitta försöka leva sitt liv, med en ständig oro för att mamma ska råka riktigt illa ut och med dåligt samvete för allt hon inte hinner eller orkar göra. Dessutom kommer andra känslor in i bilden, sådana man inte är särskilt stolt över. Förtvivlan, hopplöshet, otålighet och kanske till och med hat ibland, när pressen på en anhörig blir för stor. För man ska också orka med att handskas med byråkratin och eventuella byten av vårdhem och personal och det är över huvud taget lite som att ha ett barn på ett illa fungerande dagis. Men det är skillnad på när en liten unge och en gammal människa kissar ner sig...
Det är så konstigt nuförtiden är en sorglig bok förstås, men den skildrar också med värme och medmänsklighet något många av oss har upplevt eller tyvärr kommer att få uppleva. Karin Flygare är socionom och bestämde sig efter drygt trettio år i yrket för att skriva en bok om sina erfarenheter. Hennes förhoppning är att kunna påverka, och även om jag tycker det är hemskt att hon inte har kunnat göra det tidigare, hoppas jag att det är precis vad hon uppnår nu.
torsdag, april 16, 2009
De dödas fjärilar

DE DÖDAS FJÄRILAR
Kriminalroman – Alfabeta
[0]
Nyss läste jag Jadeögat, första delen i serien om den kvinnliga privatdetektiven Mei Wang, verksam i Beijing, något som inte alltid är så lätt om man råkar trampa på fel tår. Privat undersökningsverksamhet är förbjuden, men Mei kallar sig informationskonsult och hoppas komma undan med det. I andra boken blir hon anlitad för att leta efter den populära popsångerskan Kaili, som försvunnit utan att lämna några spår efter sig. Finns det någon sanning i ryktena om drogmissbruk eller har försvinnandet helt andra orsaker?
Diane Wei Liang är född och uppväxt i ett arbetsläger, hon studerade sedan vid universitetet, men tvingades fly i samband med massakern på Himmelska Fridens Torg 1989. Därefter hamnade hon i USA, senare i London. Sämre gick det för Lin, en annan av karaktärerna i De dödas fjärilar. Han råkade befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och fick tillbringa tio år i arbetsläger. När han äntligen blir fri igen beger han sig genast mot Beijing för att hämnas.
I de bästa deckarna finns det alltid något mer att hämta, förutom själva spänningen. Här är det Kinas historia man får lära sig mer om, även vardagslivet i dagens Kina är fint beskrivet. Jag gillar att läsa om kinesiska seder och bruk, om hur det går till på sjukhus, nudelbarer, gator och torg. Intressant är det också att läsa om migrantarbetarnas livssituation. Och maten! En lyxmåltid kan bestå av maneter och inlagda sjöhästar, man mumsar på tusenårsägg och marinerade grisöron och… ja. Språket är annars omväxlande ganska korthugget, ibland mer målande. Lättläst, är det i alla fall. I Jadeögat fanns några cliffhangers och frågetecken, några av dem rätas ut i De dödas fjärilar, men det återstår en del som lockar till vidare läsning av serien.
onsdag, februari 18, 2009
Lärarinnan i Villette

LÄRARINNAN I VILLETTE
Kriminalroman - Alfabeta
[0]
Det börjar inte så bra för mig och Ingrid Hedström, som inleder sin debut med en lång förteckning över personerna som förekommer i boken. Det är inte mitt favorittrick, men i ärlighetens namn får jag användning av namnlistan, eftersom det i Lärarinnan i Villette kryllar av personer att hålla ordning på. Titelns lärarinna är en äldre dam som tyvärr råkar riktigt illa ut, Villette är den lilla belgiska (fiktiva) staden där hon blir påkörd av en smitare och sedan avlider. I samma stad arbetar Martine Poirot som undersökningsdomare och hon får hand om fallet. Vittnen till händelsen menar att det inte alls var någon olycka, tvärtom tog bilföraren sikte på kvinnan.
I ett parallellspår forskar Martines man, historikern Thomas, i gamla, dammiga arkiv om en medeltida massgrav som upptäckts i trakten. Inget är nytt under solen, för makarnas båda fall visar sig ha en hel del likheter. I bakgrunden finns också hela tiden spåren efter Belgiens koloniala historia. Lärarinnan i Villette utspelar sig under våren 1994, tidningarna rapporterar om strider i Rwanda, Martines notarie har släkt som befinner sig mitt i kaoset.
Ingrid Hedström lyckas inte helt få mig på sin sida, men jag blir intresserad av Martine Poirot, jag gillar att läsa om det belgiska med våfflor, byråkrati och titelsjuka - även om jag aldrig får riktigt klart för mig vad en undersökningsdomare är. Lärarinnan i Villette belönades 2008 med Svenska deckarakademiens pris för bästa svenska debut och nu finns den också i pocket. Nästa bok i kriminalserien kommer snart, Flickorna i Villette heter den.
onsdag, februari 11, 2009
Musikens betydelse för flickor

MUSIKENS BETYDELSE FÖR FLICKOR
Självbiografi - Alfabeta
[+]
Är Lavinia Greenlaw en kvinnlig Nick Hornby, a la High Fidelity, 31 sånger? Det var frågan jag hade innan jag började läsa Musikens betydelse för flickor. Svar: nej, och varför trodde jag ens det? För den skull blev jag definitivt inte besviken. Greenlaw står helt för sig själv, är betydligt mer poetisk än Hornby. Språket och tonen älskar jag (författaren är också verksam poet), när hon skriver om hur vi påverkas av musik, tar den till oss, hur vi formar oss och våra liv med hjälp av den.
Musikens betydelse... är en känslofylld självbiografi i musikens tecken, en uppväxtskildring från sextio- och sjuttiotalet, med början då Lavinia för första gången hör föräldrarna sjunga och spela sina favoritlåtar. Åren går, Lavinia försöker ”vara tjej”, vilket för henne innebär att främst intressera sig för smink och kanske dansa lite någon gång. I hennes värld ska tjejer absolut inte tala högt om ett visst band, analysera texter eller annat. Det känns förstås lite knepigt, hon är inte riktigt sig själv. Och då! Då kommer punken som en befrielse, kläderna, skivomslagen, frisyrerna.
Även om Lavinias uppväxt i en liten engelsk by på landet skiljer sig en del från min kan jag ändå känna igen mig i mycket. När hon dessutom skriver om Radio Luxemburgs knastriga sändningar i natten eller tv-serien Rock Follies väcks många gamla minnen till liv. Och som musikintresserad tjej var det visst inte så lätt att tas på allvar där heller… ”Popkultur ur flickrumsperspektiv” säger förlaget och det var på tiden, säger jag.
fredag, januari 30, 2009
Lavinia Greenlaw

Prenumerera på:
Inlägg (Atom)