Från A till Ö: XYZ som i Margaret Yorke

Books ABC påminde mig om utmaningen Från A till Ö, det vill säga presentera en författare på varje bokstav i alfabetet. Av någon anledning slutade jag på W som i Fay Weldon, så nu är det hög tid att avsluta detta uppdrag!

XYZ, nej, det är inga lätta bokstäver så jag "fuskar" och väljer en ensam författare för dessa tre bokstäver - Margaret Yorke, pseudonym för Margaret Beda Larminie Nicholson, brittisk kriminalförfattare (1924-2012). Hon var en av mina första "vuxenförfattare", hittade i mors hylla förstås och läste, läste, läste.

T ex  En känsla av fruktan (belönad med Svenska deckarakademiens pris för bästa utländska kriminalroman) om stackars gamla mrs Anderson som börjar frukta för sitt förstånd när mat försvinner från skafferiet. Senilitet? För det är väl ingen som tar sig in i det stora gamla huset ...? Över huvud taget har hon en olustig känsla i sitt tidigare så trygga hem och ingenting blir bättre när hon får veta att hennes favoritkassörska i snabbköpet hittats mördad!

Farlig att känna är en otäck berättelse om kvinnomisshandel, den kontrollerande maken Walter Brown har ingen aning om att hans hunsade hustru Hermione i största hemlighet har hittat ett jobb för att lägga undan pengar till sin flykt från hemmet. Men så tycker sig en nyfiken grannkvinna lägga märke till vissa förändringar hos Hermione ...

Vid sin bortgång förra året kallades Margaret Yorke en modern Christie (Kristianstadsbladet), hon kan också jämföras med P D James och Ruth Rendell. Av 44 kriminalromaner blev 26 översatta till svenska, många är mycket läsvärda.

Har du läst något av Margaret Yorke? Har du någon bra författare på XYZ att dela med dig av?

Bokhyllerunda - X, nej, jag menar Y

Inte ett enda X i hyllorna, så jag gör som Marika och tipsar om Exlibris - Anne Fadiman, en essäsamling om böcker, högläsning, bokhyllor, ja, det mesta i litteraturens värld. Sedan recensionen skrevs 2000 har jag lärt mig att vika hundöron i mina böcker! Och så går jag raskt vidare till Y, med en recension av Yttersta domen från 2001.

P D James
YTTERSTA DOMEN
Kriminalroman - Wahlström & Widstrand
[+]

I självbiografin Dags att bruka allvar som kom förra året berättade P D James om författarturnéer, mottagningar och styrelseuppdrag som skulle få en betydligt yngre människa att krokna. Hade man inte tidigare förbluffats över denna vitala kvinnas aktiva yrkesliv gjorde man det då. Så egentligen förvånar det väl inte att baronessan James of Holland Park nu vid 81 års ålder kommer ut med ytterligare en välskriven kriminalroman.

Återigen möter vi den korrekte men poetiske polisintendenten Adam Dalgleish. Här får han i uppdrag att göra egna efterforskningar i ett fall och han reser därför till det lilla isolerade prästseminariet St Anselm vid Nordsjökusten, där han tidigare tillbringat en del tid som den prästson han är. En av präststudenterna har hittats död och begraven i en nedrasad sandbank på stranden. Den unge mannens adoptivfar är inte nöjd med den polisundersökning som har gjorts tidigare och eftersom han är rik både på pengar och inflytande gör Londonpolisen honom till viljes.

Det anrika prästseminariet är nedläggningshotat, något som ytterligare aktualiseras i och med studentens död. Människorna i skolan lever under stark press av olika slag och som för att lägga ytterligare sten på bördan vistas då och då en rad besökare, inte alltid så välkomna, i skolans gästvåningar. Såklart dröjer det inte länge innan ytterligare ett dödsfall inträffar och Dalgleish får fullt upp. Miljön och karaktärerna är som alltid skildrade med inlevelse och detaljrikedom, både de excentriska prästerna och själva mordgåtan ger mycket god underhållning. Ingen hetsig action, men väl ett pusselliknande mysterium som allra bäst avnjutes i lugn och ro tillsammans med en kopp gott engelskt te under mysfilten i höstmörkret.

Bokfrågornas ABC: A

Ny kul utmaning från Lilla O:

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.
Får svara i egen sak och nämna tre böcker av Paul Johnston som jag har översatt: Blå skuggor, Röd död och Tiga är guld, där privatdeckaren Alex Mavros löser skumma fall i Grekland. En hel del kultur, politik och historia, vill jag minnas.

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.
P D James ljuvliga polisintendent Adam Dalgliesh är förstås den första jag kommer att tänka på. Tyvärr var den senaste boken i raden, Patienten, ett rejält fiasko, men jag lever på gamla minnen.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?
Oj, svårt. Men jag tror att jag har läst de flesta av mina gamla favoritböcker för mina egna barn, allt från Kattresan till Alla vi barn i Bullerbyn. När barnen blir äldre fortsätter ju utbytet av boktips, men nu går det åt båda håll, vilket är väldigt kul!

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.
Har läst alldeles för få afrikanska författare (hoppade ju dessutom av Lyrans Jorden runt-resa, innan vi nådde det resmålet), men kan tipsa om en av mina favoritböcker ändå – När elefanterna dansar av Barbara Voors. En litterär reseberättelse om Tanzania och kanske framför allt Zanzibar.

Krim-alfabetet: J

Bok: Jungfrudansen - Stephen Booth
Jungfrudansen har jag redan skrivit en del om. At length! kanske någon utbrister nu… Men jag hittar inte mycket annat på J, så det får bli den igen. Och den är bra.

Författare: P D James
Nej, det går inte att hoppa över baronessan James of Holland Park, även om jag blev riktigt besviken på den senaste boken, Patienten. Men P D är ändå alltid P D och böckerna om Dalgliesh är underbara. Jag tycker att det har hållit bra fram till I mördarens rum och även Fyren, men nu är jag lite orolig för Phyllis Dorothy, på flera sätt.

Vill läsa: Das Jesus Video – Andreas Eschbach
Den här verkar så knasig att den kanske kan vara bra. Vid en arkeologisk utgrävning i Israel hittas skelettet av en man som dog för tvåtusen år sedan. Omständigheterna gör att man tror att mannen är en tidsresenär som kan ha fångat Jesus på video! Beskrivs som en technothriller och har filmatiserats.

Patienten

P D James
PATIENTEN
Kriminalroman - W&W
[-]

2006 läste jag Fyren, gillade den, men hade väl slagit mig till ro med att det nog inte skulle bli fler Dalgliesh-böcker. Baronessan är ju trots allt född 1920. Jag hade fel förstås. Patienten är den fjortonde boken om Dalgliesh, även om han här tyvärr nästan bara skymtar i bakgrunden. Handlingen förs främst fram genom hans kollegor, Benton och Kate Miskin, och inget ont om dem, men AD är de ju inte.

Precis som i förra boken ställs polisen inför ”det slutna rummets gåta”, i Fyren var det en ö utanför Cornwalls kust, i Patienten en vacker herrgård i Dorset, där man om man har tillräckligt mycket pengar kan återhämta sig efter sin senaste plastikoperation. Rhoda Gradwyn, ökänd undersökande journalist, har låtit operera bort ett gammalt ärr i ansiktet, eftersom hon ”inte längre hade något behov av det”. Dagen efter operationen hittas hon död i sin säng. Hade hon grävt upp lite för mycket dynga om någon av herrgårdens anställda kanske?

Patienten är en bok som jag ibland blir lite osäker på när den egentligen utspelas. Översättningen följer antagligen originalet, men språket känns dammigt, daterat. Man telefonerar och en ung kvinna pratar om att hon har en herrbekant, sådana saker. I P D James värld samlas man fortfarande i biblioteket för att polisen ska informera om sitt arbete, allt det där är förstås ganska charmigt. Och kanske är det orättvist att kräva något nyskapande nu? Men med en tröttsam dialog, som alldeles för ofta består av att folk hasplar ur sig långa, orealistiska monologer, ett oerhört segt mittparti och ett slut som misslyckas med att knyta ihop alla trådar är Patienten ändå en riktig besvikelse.

Preview

En förhandstitt på min kommande recension av Patienten av P D James:

Den är inte särskilt bra.

Påskdeckare 2009

I år är det tydligen bara Piratförlaget som bryr sig om påskdeckare (fast jag hittar ingen mer info hos dem?), övriga branschen är enligt Svensk Bokhandel "tveksam". Det är inte jag, tveksam alltså. Problemet är bara vad jag ska välja att läsa.

Just nu håller jag på med en bok som annars skulle ha passat bra till påsk, P D James Patienten, tjock och go och brittisk. Det lutar möjligen lite åt Kina, i form av Diane Wei Liangs Jadeögat och tvåan De dödas fjärilar. Vi får väl se.

Uppdaterat: Eftersom min hjärna tydligen bara klarar av att tolka bokstäver, ej siffror, såg jag inte att artikeln i SvB var flera år gammal... Jösses. Tack Mattias B från Piratförlaget, som i en kommentar gjorde mig uppmärksam på detta. Alltså - inte ens Piratförlaget gör en påskdeckarsatsning i år. Men det hindrar ju inte att man läser ett par stycken deckare ändå, eller hur?

Fyren

P D James
FYREN
Kriminalroman - Wahlström & Widstrand
[+]

Av någon anledning hade jag råkat missa P D James förra bok om Adam Dalgleish, I mördarens rum. Det var ju ett om inte oförlåtligt, så i alla fall obegripligt misstag som dock snabbt kunde rättas till med hjälp av pocketupplagan. Vilken bok i ordningen Fyren är har jag faktiskt ingen riktig koll på (jag tror i alla fall att det är den trettonde boken om Dalgliesh), men baronessan har vid det här laget hunnit bli 86 år och har trots att hon inte debuterade förrän i 40-årsåldern hunnit med en hel del. Hennes långa erfarenhet och fantastiska skicklighet när det gäller att spinna en intrig och teckna personporträtt har inte tacklat av det minsta under årens lopp, snarare tvärtom faktiskt.

Den här gången hamnar polisintendent Adam Dalgliesh på den lilla stillsamma (fiktiva) ön Combe Island utanför Cornwall. En stiftelse har där inrättat en slags semesterby, en plats för vila och enskildhet för vissa utvalda. På ön tar man högst emot fem gäster åt gången, det går inte att ta sig dit eller därifrån på egen hand, mobiltelefoner är förbjudna, allt för att erbjuda samhällets toppar den vila de så väl förtjänar... Men det isolerade läget innebär inte bara fördelar. När det inträffar ett dödsfall på ön (och även om det först verkar röra sig om ett självmord, upptäcker polisen snart att det faktiskt handlar om mord) får de få människorna som för tillfället befinner sig på ön finna sig i att bli misstänkta för brottet. Det visar sig (förstås) också att de flesta av dem mer eller mindre hade något otalt med den döde, en ganska förskräcklig och krävande, men samtidigt mycket framgångsrik författare. Och så inträffar ännu ett mord...

Åh, det är så engelskt. Det är dimmigt och grått på den karga ön, folk niar varandra och svänger sig med titlar hit och dit, där finns barska kokerskor och oberörda betjänter som om vi befann oss i en helt annat tid än vår egen. Och folk ringer eller mailar inte för att kommunicera - de skriver! Pappersbrev! (Kanske ändå ett utslag av författarens egen ålder...?) Polisförhören sker i gästernas små pittoreska stenstugor, i bekväma stolar framför flammande brasor vars sken får de polerade mahognymöblerna att glänsa. I stark kontrast till gemytligheten står de våldsamma dödsfallen i en intrig som ovanligt nog innebär en "det slutna rummets gåta", eller snarare "den isolerade öns gåta". I takt med att nya ledtrådar dyker upp i handlingen försöker man förtvivlat lösa mysteriet före polisen. Det går inte. Men det gör ju inget. Kriminalinspektör Kate Miskin blir på grund av vissa omständigheter här tvungen att ta ett större ansvar för utredningen och får för första gången också samarbeta med nya tillskottet Francis Benton-Smith. Ett samarbete jag hoppas få läsa mer om.

Sen sist

I mördarens rum - P D James. Hade av någon anledning missat den, men ville absolut läsa innan jag plockar upp nästa titel i serien om Adam Dalgleish, Fyren. Och så en superlätt tysk chick lit: Freizeichen av Ildikó von Kürthy. Några recensioner kommer inte, weil ich Urlaub habe! Rekommenderas dock till alla som vill fräscha upp språkkunskaperna på ett lagom ansträngande sätt i sommar. Nu blir det Blaue Wunder av samma författare. (Somrigt omslag!) Och Fyren, som nästan verkar lite Tio små negerpojkar?

P.S. Ja, just det, Stephen Booths Dödens plats har jag ju också hunnit med, sjätte boken om Cooper och Fry. Recension kommer!

En bokenkät

Åh, en rolig frågestund, via Petra! Here we go:

Vilka tre böcker köpte du senast (till dig själv)?
Jag har ju den stora förmånen att få rykande färska rec ex från flera förlag, så mitt senaste bokpaket bestod av gamla godingar, bl a Oryx och Crake - Margaret Atwood och Påskön - Jennifer Vanderbes.

Vilka tre böcker läste du senast ut?
Hur vi hungrar - Dave Eggers, Tankar från sängkanten - Marian Keyes, Bokcirkeln - Elizabeth Noble

Vilka tre böcker slängde du senast utan att läsa ut?
Slänger inte böcker så ofta, försöker återvinna på något sätt, även de dåliga. Men Danteklubben skulle i o f sig förtjäna att slängas.

Vilka tre böcker läser du just nu?
Bara två. Pulver - Sara Blaedel, En kortfattad historik över nästan allting - Bill Bryson.

Vilka tre böcker ligger på sängbordet och väntar på att bli lästa?
Alltid fullt på det där sängbordet, men i högen märks Fyren - P D James, Undantaget - Christian Jungersen och Budbäraren - Fred Vargas.

Vilka tre böcker längtar du efter att köpa?
Vill gärna komplettera min Paul Auster-samling med Mr Vertigo, Slumpens musik och I de sista tingens land.

Höstens böcker

Oj, det är nästan värre än på catwalken... Redan nu presenterar Wahlström & Widstrand höstens böcker (pdf) och på svb.se kan man beställa katalogen Höstens böcker, som kommer ut den 9 juni (95 kronor, plus porto).

Hos W&W kommer det att finnas en hel del godbitar, bl a nytt från Christine Falkenland, Per Wästberg, Johanna Nilsson, Jodi Picoult och Amos Oz. Laura Trenter, som hittills har skrivit spännande böcker för barn, kommer i höst ut med sin första kriminalroman för vuxna, Dödsängeln. Huvudperson: Ellinor Johansson, 40-årig kriminolog som anlitas av Rikspolisens gärningsmannaprofilgrupp.

Under åtta år har John Irving arbetat med sin nya bok, Tills jag finner dig, en roman med tatueringstema, ett självklart måste, precis som Lars Saabye Christensens Modellen, som jag skrivit om tidigare. Och så Fyren, P D James senaste bok om Adam Dalgliesh. Förmodligen kommer jag inte heller att kunna motstå Jean-Claude Carrières Förklara, förklara Einstein! eller 1001 filmer du måste se innan du dör, en 960 sidor lång, rikt illustrerad filmguide.

Yttersta domen

P D James
YTTERSTA DOMEN
Kriminalroman - Wahlström & Widstrand
[+]

I självbiografin Dags att bruka allvar som kom förra året berättade P D James om författarturnéer, mottagningar och styrelseuppdrag som skulle få en betydligt yngre människa att krokna. Hade man inte tidigare förbluffats över denna vitala kvinnas aktiva yrkesliv gjorde man det då. Så egentligen förvånar det väl inte att baronessan James of Holland Park nu vid 81 års ålder kommer ut med ytterligare en välskriven kriminalroman.

Återigen möter vi den korrekte men poetiske polisintendenten Adam Dalgleish. Här får han i uppdrag att göra egna efterforskningar i ett fall och han reser därför till det lilla isolerade prästseminariet St Anselm vid Nordsjökusten, där han tidigare tillbringat en del tid som den prästson han är. En av präststudenterna har hittats död och begraven i en nedrasad sandbank på stranden. Den unge mannens adoptivfar är inte nöjd med den polisundersökning som har gjorts tidigare och eftersom han är rik både på pengar och inflytande gör Londonpolisen honom till viljes.

Det anrika prästseminariet är nedläggningshotat, något som ytterligare aktualiseras i och med studentens död. Människorna i skolan lever under stark press av olika slag och som för att lägga ytterligare sten på bördan vistas då och då en rad besökare, inte alltid så välkomna, i skolans gästvåningar. Såklart dröjer det inte länge innan ytterligare ett dödsfall inträffar och Dalgleish får fullt upp. Miljön och karaktärerna är som alltid skildrade med inlevelse och detaljrikedom, både de excentriska prästerna och själva mordgåtan ger mycket god underhållning. Ingen hetsig action, men väl ett pusselliknande mysterium som allra bäst avnjutes i lugn och ro tillsammans med en kopp gott engelskt te under mysfilten i höstmörkret.

Dags att bruka allvar

P D James
DAGS ATT BRUKA ALLVAR
Självbiografi - Forum
[0]

Dagen efter sin sjuttiosjunde födelsedag börjar den världsberömda deckarförfattaren Phyllis Dorothy White James, mer känd under initialerna P D, för första gången i sitt liv att skriva dagbok. Hela tiden är dokumentet avsett att publiceras, för även om hon själv anser att detta är "den mest självupptagna formen av skrivande", inser hon ju att det faktiskt kan finnas något slags intresse för hur hennes liv har tett sig genom åren. Anteckningarna börjar i augusti 1997 och fortsätter i tolv månader framåt, berättandet pendlar mellan nutid och det förflutna. Bland annat får vi följa med på författarturnén för boken Ett slags rättvisa och förbluffas över hennes fortfarande mycket aktiva arbetsliv med styrelsemöten, föredrag, boksigneringar, mottagningar, luncher och middagar. P D James berättar också om mer familjära tillställningar, men här finns inget av skvaller eller intimiteter, Dags att bruka allvar är som sagt en helt och hållet offentlig dagbok.

P D James är en konservativ kvinna och vi förstår snart att hon tycker att mycket var bättre förr, det gäller både skolundervisning, barnuppfostran och porträttmålning. Välformulerad som alltid berättar hon mycket fängslande om själva författararbetet, om hur hon får idéer till intriger, om vad hon tycker om filmatiseringarna av sina böcker och hur det gick till när hon började skriva på den allra första boken, Cover her face. Detta är i mitt tycke den allra roligaste läsningen. Visst är även skildringen av hur det var att växa upp under 20- och 30-talen intressant, men det är som författare jag känner - och vill känna - P D James.

I Dags att bruka allvar finns förutom dagboksanteckningarna också två bilagor; ett anförande som hon höll inför BBC:s styrelse samt en analys av Jane Austens Emma som detektivroman. Jag erkänner villigt att jag kastade mig över den senare, medan jag inte alls läste den första bilagan. Kanske gör jag det någon gång, när det blir dags för mig att bruka lite allvar...