tisdag, januari 01, 2002

Jungfrudansen

Stephen Booth
JUNGFRUDANSEN
Kriminalroman - Minotaur
[+]

I nationalparken Peak District finns gott om fornminnen, stensättningen De nio jungfrurna är en av många turistattraktioner i Derbyshire. Enligt en gammal sägen ertappades nio unga flickor från trakten med att dansa på en söndag, den heliga vilodagen, och förvandlades därför till sten som straff. Vid midsommar blir det stökigt värre vid dessa stenar, när mängder av folk samlas för att fira högtiden på något hedniskt vis med musik och jonglörer och skällande hundar. Men nu är det en sen eftermiddag i november. En ensam nationalparksvakt patrullerar i området, plockar upp skräp, spanar efter tältande turister och kringslängda cyklar. Vid Jungfrurna gör han ett makabert fynd. En halvnaken kvinnokropp ligger utfläkt i stencirkeln, hennes armar och ben är arrangerade på ett märkligt sätt och det ser nästan ut som om hon... dansar.

Vi är alltså äntligen tillbaka i Edendale, den lilla påhittade byn i Peak District. Återigen träffar vi poliserna Ben Cooper och Diane Fry och försöker komma dem närmare. Deras förhållande till varandra är inte det enkla, okomplicerade. Båda två har varsin rejäl ryggsäck med tragiska händelser i det förflutna att släpa runt på och det enda de har gemensamt är väl jobbet och intresset för kampsporter. Cooper är den känslige månskensbonden med lokalkännedomen och andra ovärderliga kunskaper, t ex kan han tala om hur mycket regn det kom en viss mordnatt. Det mindes han eftersom det gick så lätt att plocka upp rovor just den morgonen. Den mer hårdföra Fry sitter i bokens början på sitt nya jobb som tillförordnad kriminalinspektör. Hon trodde hon skulle slippa Edendale och den besvärlige Cooper för gott, men finner sig snart tillbaka mitt i smeten igen, där civilisationen bara var ett dunkelt minne och tjugohundratalet var science fiction. Vilket vi fans förstås tackar väldigt mycket för.

Författaren debuterade förra året med Svarta hunden, den första boken om Cooper och Fry. För mig var det inte någon kärlek vid första ögonkastet, utan mer en sorts varma känslor som växte fram efter hand. För sedan föll jag för det udda paret, den spännande och välskrivna historien för att inte tala om den speciella atmosfären. Med uppföljaren Jungfrudansen gick det därför snabbare, jag blev helt enkelt blixtförälskad. Det här är en av årets allra bästa kriminalromaner och väntan på seriens tredje del, Blood on the Tongue, kommer att kännas mycket lång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...