Tysk tematrio: krimpåsk

Först en minnesanteckning till mig själv: skärtorsdag heter på tyska Gründonnerstag (i morgon är det Karfreitag, sedan Karsamstag, Ostersonntag, Ostermontag). Veckans tematrio är passande nog denna (krim)påskvecka: Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur. Elin med bloggen Tyskbokhylle har redan tipsat om Østerriksk krimpåske (bl a Otto Morell!), jag tar över stafettpinnen med några tyskar:

1. Christa Bernuth (ett kort porträtt här) verkar inte längre skriva om poliskommissarie Mona Seiler, kanske är det därför jag har tappat bort denna författare på vägen. Jag gillade Mona! Jag vet inte om Christa Bernuths senaste bok, Das Falsche in mir, kan få mig att hitta tillbaka, men den handlar i alla fall om femtioårige Lukas Salfeld som lever ett ganska normalt liv. Han är gift, har två barn och ingen vet att han i ungdomen skar halsen av sin flickvän. När han en dag stöter ihop med en tjej som är väldigt lik henne tar hans farliga fantasier över ...

2. Charlotte Links senaste, Im Tal des Fuches, var en besvikelse (min recension), då rekommenderar jag hellre t ex Der Beobachter (min recension), "observatören" som ägnar sig åt att iaktta kvinnor på avstånd och föra noggranna anteckningar om deras liv och vanor. Samtidigt skakas London av en rad mord på äldre ensamstående kvinnor som alla dödats på ett mycket sadistiskt sätt. Polisen söker en psykopat, en man som hatar kvinnor. Finnes det måhända ett samband?

3. Juli Zeh skriver väl mer spänningsromaner än rena deckare, men jag vill ändå tipsa om hennes Nullzeit (min recension) som nu finns på svenska som Stopptid. En spännande thriller, långsamt krypande spänning som formas till ett psykologiskt drama på en vulkanö i Atlanten där dykarinstruktören Sven tar sig vatten över huvudet (haha!). Läs ett utdrag från Weyler förlag.

Månadens tyska: Shanghai Performance

Min tredje Silke Scheuermann (tidigare Die Häuser der anderen (min recension) samt Krig och fred (min recension) blev Shanghai Performance, lite i anslutning till mitt tema för utmaningen Tre på tre, Asien. Enligt Weyler förlag en skildring av kollisionen mellan kropp och arkitektur, vision och medmänsklighet, förmedlad av Luisa som jag känner igen från Die Häuser der anderen. Här är hon assistent till den kontroversiella performancekonstnären Margot Winkraft, känd för sina drömliknande installationer med vackra nakna kvinnor som står stilla som skyltdockor och stirrar rakt ut i luften.

Ett nytt projekt ska bli av, Margot reser därför till Shanghai med sitt team, till ett litet galleri som ägs av syskonen Lian och Tian. Lian är ambitiös och begåvad, hennes bror Tian är skådis och genom dem öppnar sig Shanghais kulturliv med gallerier, konstnärer, exklusiva konstpartyn. Silke Scheuermann är fantastisk på att beskriva staden, med exotiska dofter och miljöer, när det gäller karaktärerna är det tyvärr inte riktigt lika hett. Margot är en "typisk" egocentrisk konstnär, Luisa hennes dyrkande assistent, som ibland ändå undrar var hennes arbetsgivares spektakulära installationer egentligen börjar och slutar. Kanske redan vid Luisas extremt långa arbetsdagar när ett projekt har dragits i gång ..?

Margot Winkrafts konst låter ju helt crazy, men hon bygger faktiskt på (eller har vissa likheter med, enligt författaren själv) en verklig person, italienska Vanessa Beecroft som jag föreställer mig jobbar exakt så med sin performancekonst som tyska MW gör i boken. Förutom intressanta tankar om konsten i livet, eller livet i konsten, framför allt om performancekonsten, är Shanghai Performance även en sorts spänningsroman, Margot börjar nämligen bete sig lite underligt och det visar sig att hon hade ett alldeles speciellt motiv till resan ....

Ordlista:
Wolkenkratzer - skyskrapa (Wolke - moln)
Dolmetscher - tolk (ungerskt låneord, urspr fr turkiska)

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - berättar om ord som flyger
mimmimarie - skriver om flickorna från Viterbo
Sanna - tipsar om ett tyskt litteraturmagasin

Månadens tyska: Nullzeit

På vulkanön Lahoras stekheta flygplats väntar dykinstruktören Sven, utvandrad tysk, för att hämta upp veckans nya gäster till dykarkursen som han anordnar tillsammans med flickvännen Antje. Den stora åldersskillnaden mellan de två gästerna gör att Sven först tar dem för pappa och dotter, men Jola och Theo är ett par. Särskilt Jola verkar bekant och Google upplyser om att hon är skådespelerska, av fin familj. Theo är hennes pojkvän, en halvkänd författare med betydligt färre träffar på Google ...

Jola har kommit till ön för att förbereda sig inför en film om den österrikiska dykpionjären Lotte Hass, hennes sista chans att bli något större än en roll i en såpa. Den första kvällen bjuder värdparet alltid på middag och det dröjer inte länge innan spänningarna mellan de nya gästerna blir uppenbara. Deras märkliga dynamik, den lite underliga stämningen, sprids även till Sven och Antje. Och Sven, som är typen som föredrar att hålla sig undan alla problem, som annars inte bryr sig ett dugg om vad gästerna har för sig på land efter dagens lektion, känner sig alltmer dragen till Jola. Det undgår inte Theo. När han en dag stannar hemma på grund av en förkylning ger Sven och Jola sig iväg till dagens lektion på egen hand och ... Triangeldrama! Kanske? Eller?

Svens berättelse varvas med utdrag ur Jolas dagbok, en konstruktion jag verkligen gillar för vems version av händelseförloppet är egentligen den rätta? Jag tyckte Corpus Delicti var helt okej (min recension) men Nullzeit är ett par snäpp bättre. Vissa recensenter tycker tydligen tvärtom, men jag gillar den långsamt krypande spänningen som formas till ett psykologiskt drama med inslag av thriller. I Sverige är det Weyler förlag som översätter Juli Zeh, det finns några titlar att välja på. Kanske även Nullzeit så småningom? Ett citat att ta med sig: Man fährt meilenweit weg, um weniger bequem zu schlafen und sich besser zu verstehen (Man reser många mil för att sova lite mindre bekvämt och förstå sig själv lite bättre.)

Ordlista:

Nullzeit - den tid en dykare kan tillbringa under vattenytan på ett visst djup utan att utsätta kroppen för risker på vägen upp, jfr med hur kolsyran stiger när man öppnar en flaska.
Torschlusspanik - känslan av att tiden håller på att rinna ifrån en, en dörr som är på väg att stängas. Även i samband med medelålderskris ...
die Flossen - simfenor, och simfötter
mit Bitte-bitte-Gesicht - med vädjande min