Danteklubben

Matthew Pearl
DANTEKLUBBEN
Roman - Forum
[-]

Jag somnar ifrån den här hela tiden, så har jag tidigare skrivit om den här boken. Det är tyvärr alldeles sant, hur illa det än låter. Och ändå verkade det ju så lovande när jag först läste om Matthew Pearls debutroman, med litterär klubb, artonhundratalet, Boston, grym seriemördare. Faktiskt fick jag börja om på Danteklubben inte mindre än tre gånger innan jag åtminstone delvis lyckades tränga in i författarens täta, för att inte säga ogenomträngliga, stil. En annan orsak till att det gick så trögt är den hopplöst tunga (tidstrogna?) dialogen, som gjorde mig så trött, så trött. Gäsp.

Allt kretsar förstås kring Dantes verk, Den gudomliga komedin. Samtidigt som en samling intellektuella män, litterära kollegor, arbetar med den första, mycket kontroversiella, amerikanska översättningen sker en rad bestialiska mord i staden. Det speciella med dessa mord är att de verkar ha inspirerats av just Den gudomliga komedin. Detta är nu inget som männen i Danteklubben vill springa omkring och skryta om. Redan anses deras arbete med översättningen suspekt, för att inte säga ogudaktigt, så det känns ganska uteslutet att de skulle vända sig till polisen och berätta om sina iakttagelser. Det blir därför Danteklubben som får försöka stoppa mördaren innan han slår till igen, en uppgift som får dem att se sig misstänksamt omkring på kollegorna runt bordet. Finns mördaren i själva verket närmare än någon av dem kunnat ana?

Matthew Pearl (av Dan Brown kallad "den nya stjärnan på den litterära himlen"...) är redaktör för den senaste utgåvan av Longfellows Danteöversättning, så när det gäller fakta är det sannerligen ingen som kan slå honom på fingrarna. Men det är ändå ingen garanti för att slutresultatet blir bra. Romanens karaktärer är trista, berättarstilen ganska unken och långrandig och det ligger så mycket research bakom boken att jag blir vimmelkantig. Danteklubben är "en underhållningsroman av bästa märke" läste jag i någon recension, men jag blir inte särskilt underhållen. Som sagt lyckades jag knappt hålla ögonen öppna. Men möjligen ska man befinna sig på en helt annan nivå för att ha något utbyte av den här romanen... Jag vet inte mycket om Den gudomliga komedin, men hade hoppats få veta mer genom den här boken. Nu blev det inte så.