Hon älskade Che

Ana Menéndez
HON ÄLSKADE CHE
Roman - Forum
[0]

Che Guevara, mannen, myten, människan... Även den som inte vet det minsta om revolutioner, diktaturer och andra politiska frågor har sett bilden, planschen, t-shirten. Älskad av många, både män och kvinnor, var han en kvinnokarl, den gode Ernesto, trots att han enligt uppgift inte var särskilt förtjust i tvål och vatten. Det är alltså Che Guevara som är den som älskades i den här romanen, uppföljaren till På Kuba var jag en schäfer, journalisten Ana Menéndez debut. Det var en mycket läsvärd novellsamling som utspelade sig främst i Miami, starka berättelser om hur det är att leva i exil.

Författaren, själv exilkuban, kommer nu med en roman om en ung kvinna som en dag får ett mystiskt paket på posten. Kvinnan har vuxit upp utan sina föräldrar, i exil, hos sin morfar i Miami. Hon vet inte särskilt mycket om sin egen bakgrund, bara att pappan dött i fängelse och att mamman, som var konstnär, i sin sorg skickat bort sin dotter från Kuba. En dikt fick den lilla flickan med sig, ett citat från Neruda, Farväl, men du ska finnas/hos mig, följa mig invärtes/i en droppe blod som kretsar i mina ådror. Men paketet då? Ur det faller papperslappar ut, fotografier och brev, och berättarjaget blir till sist rädd att jag skulle förlora mig själv bland alla sidor och att jag skulle drunkna i en droppe av mitt eget blod. Paketet är från hennes mor, Teresa.

Bokens mittparti, huvuddelen av berättelsen, består av just dessa brev, små lappar, korta anteckningar och fotografier, fragment av en kärlekshistoria ska det visa sig. Men det som New York Times anser är en skildring av den erotiska kärlekens elektrifierande allomfattande kraft tycker jag kan bli lite småfånigt. De tunna hårstråna i hans rebellskägg faller i små lockar över läpparna. Hans läppar är utmanande till och med när han sover, sådana saker... Att älska Che var som blekaste havsskum, som vind genom stjärnorna. Ja. Det är inte lätt att vara kär, eller galen, eller kär, eller båda delarna. Men genom Teresas brev får vi också veta mer om Fidel Castros revolution, hur Kuba har förvandlats, och när sedan dottern reser till platsen för att leta efter modern blir romanen också en nutidsskildring, Havanna är till exempel en stad av grusade förhoppningar. Genom sina kontakter med befolkningen lär den unga kvinnan sig också att nostalgi inte bara förekommer hos dem som lever i exil. Kanske kan man leva i exil utan att någonsin ha lämnat sitt land, leva i landsflykt från samtiden. Gåtan Teresa-Che får kanske ett svar till sist.