Tankar från sängkanten

Marian Keyes
TANKAR FRÅN SÄNGKANTEN
Krönikesamling - Norstedts
[+]

Marian Keyes skriver, förlaget ger genast ut och vi andra skyndar oss att läsa. Den ordningen fungerar finfint för mig och jag har egentligen inga större invändningar, mer än att det kan innebära en viss kvalitetsförsämring om minsta papperslapp en författare har skrivit ska publiceras. I Tankar från sängkanten förekommer det faktiskt vissa texter som ärligt talat känns ganska meningslösa, några som går lite på tomgång och som åtminstone jag hade kunnat vara utan. Men det är bara att läsa vidare, för som alltid glimmar det då och då till av något underbart lysande guldkorn och allt är förlåtet. Bara det att hon lär sin läsare konsten att rättfärdiga att man köper alla skor, och handväskor, man vill i ha, i fem enkla steg, är ju suveränt!

Tankar från sängkanten är alltså en uppföljare till den förra textsamlingen Under täcket och i förordet ger författaren själv en innehållsdeklaration: Texterna som har samlats här är mestadels humoristiska, självbiografiska texter om sådant som min stora kärlek till smink och ohälsa och min lika stora fasa för att sitta instängd i en turistbuss utomlands tillsammans med fyrtio irländare (föreställ dig allsången). Men som vi trogna läsare vet har Marian Keyes mer än så att bjuda på. Återigen lyckas hon ge sin egen personliga skildring av livets svarta delar, de som så ofta återkommer i hennes romaner, som barnlöshet, alkoholism, missbruk. Det är det som är hennes egen framgångsformel och som gör att allt inte bara blir sockersött pladder om handväskor och choklad, även om sådant så klart gärna slinker ner också. Under rubriken Allvarligt talat samlas i Tankar från sängkanten texter om Marians alkoholism, en resa till Etiopien för en irländsk välgörenhetsorganisation samt en liknande resa till Ryssland för organisationen To Russia With Love, dit f ö all royalty från den irländska utgåvan av boken går.

Boken avslutas med en liten novellsamling, flera av dessa texter är ej tidigare publicerade. Bäst gillar jag novellen Grace, där en inte särskilt välanpassad ängel med samma namn blir nedskickad till jorden för att lära sig allt om de sju dödssynderna, sämst gillar jag en slags frågespalt med mrs Walsh. Novellerna är sju till antalet (plus den där märkliga frågespalten) och det är faktiskt alla noveller som Marian Keyes har fått ihop hittills. Hon tycker nämligen att det är mycket svårt att skriva kortare texter. De kan förstås ha sin funktion, men jag föredrar alla gånger Marian Keyes, världens bästa chick-lit-författare, i romanform. Sommaren till trots längtar jag redan till oktober då hennes nästa bok, Är det någon där?, om nästa syster Walsh i raden, Anna, kommer på svenska. (Och hjälp! Sen är det ju bara sista systern, Helen, kvar. Mrs Walsh hoppas jag får stanna kvar i skrivbordslådan.)