söndag, april 01, 2012

Bokhyllerunda - X, nej, jag menar Y

Inte ett enda X i hyllorna, så jag gör som Marika och tipsar om Exlibris - Anne Fadiman, en essäsamling om böcker, högläsning, bokhyllor, ja, det mesta i litteraturens värld. Sedan recensionen skrevs 2000 har jag lärt mig att vika hundöron i mina böcker! Och så går jag raskt vidare till Y, med en recension av Yttersta domen från 2001.

P D James
YTTERSTA DOMEN
Kriminalroman - Wahlström & Widstrand
[+]

I självbiografin Dags att bruka allvar som kom förra året berättade P D James om författarturnéer, mottagningar och styrelseuppdrag som skulle få en betydligt yngre människa att krokna. Hade man inte tidigare förbluffats över denna vitala kvinnas aktiva yrkesliv gjorde man det då. Så egentligen förvånar det väl inte att baronessan James of Holland Park nu vid 81 års ålder kommer ut med ytterligare en välskriven kriminalroman.

Återigen möter vi den korrekte men poetiske polisintendenten Adam Dalgleish. Här får han i uppdrag att göra egna efterforskningar i ett fall och han reser därför till det lilla isolerade prästseminariet St Anselm vid Nordsjökusten, där han tidigare tillbringat en del tid som den prästson han är. En av präststudenterna har hittats död och begraven i en nedrasad sandbank på stranden. Den unge mannens adoptivfar är inte nöjd med den polisundersökning som har gjorts tidigare och eftersom han är rik både på pengar och inflytande gör Londonpolisen honom till viljes.

Det anrika prästseminariet är nedläggningshotat, något som ytterligare aktualiseras i och med studentens död. Människorna i skolan lever under stark press av olika slag och som för att lägga ytterligare sten på bördan vistas då och då en rad besökare, inte alltid så välkomna, i skolans gästvåningar. Såklart dröjer det inte länge innan ytterligare ett dödsfall inträffar och Dalgleish får fullt upp. Miljön och karaktärerna är som alltid skildrade med inlevelse och detaljrikedom, både de excentriska prästerna och själva mordgåtan ger mycket god underhållning. Ingen hetsig action, men väl ett pusselliknande mysterium som allra bäst avnjutes i lugn och ro tillsammans med en kopp gott engelskt te under mysfilten i höstmörkret.

4 kommentarer:

  1. Ang. X: Haha!

    Dalglieshdeckarna har jag tänkt läsa i rätt ordning någon gång. Jag har läst några tidigare, men inga så här "nya". ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en jättebra serie som jag också kan tänka mig att läsa i rätt ordning någon gång. Tyvärr blev jag lite besviken på den näst senaste, Fyren, och rejält besviken på den senaste, Patienten, men det finns många som är väldigt bra.

      Radera
    2. Jag har en kompis som är ett stort fan av P.D. James, men hon har inte heller tyckt om de senaste två. Jag vet inte ens om hon brydde sig om att läsa ut Patienten. Hon föredrar t.ex. Det svarta tornet, som jag faktiskt har läst men det var väldigt länge sedan nu.

      Radera
    3. Ja, det är precis så jag kände också. Synd! Nu läste jag iofs ut Patienten, men det var nog bara för att boken var ett recensionsex.

      Radera


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...