Patienten

P D James
PATIENTEN
Kriminalroman - W&W
[-]

2006 läste jag Fyren, gillade den, men hade väl slagit mig till ro med att det nog inte skulle bli fler Dalgliesh-böcker. Baronessan är ju trots allt född 1920. Jag hade fel förstås. Patienten är den fjortonde boken om Dalgliesh, även om han här tyvärr nästan bara skymtar i bakgrunden. Handlingen förs främst fram genom hans kollegor, Benton och Kate Miskin, och inget ont om dem, men AD är de ju inte.

Precis som i förra boken ställs polisen inför ”det slutna rummets gåta”, i Fyren var det en ö utanför Cornwalls kust, i Patienten en vacker herrgård i Dorset, där man om man har tillräckligt mycket pengar kan återhämta sig efter sin senaste plastikoperation. Rhoda Gradwyn, ökänd undersökande journalist, har låtit operera bort ett gammalt ärr i ansiktet, eftersom hon ”inte längre hade något behov av det”. Dagen efter operationen hittas hon död i sin säng. Hade hon grävt upp lite för mycket dynga om någon av herrgårdens anställda kanske?

Patienten är en bok som jag ibland blir lite osäker på när den egentligen utspelas. Översättningen följer antagligen originalet, men språket känns dammigt, daterat. Man telefonerar och en ung kvinna pratar om att hon har en herrbekant, sådana saker. I P D James värld samlas man fortfarande i biblioteket för att polisen ska informera om sitt arbete, allt det där är förstås ganska charmigt. Och kanske är det orättvist att kräva något nyskapande nu? Men med en tröttsam dialog, som alldeles för ofta består av att folk hasplar ur sig långa, orealistiska monologer, ett oerhört segt mittparti och ett slut som misslyckas med att knyta ihop alla trådar är Patienten ändå en riktig besvikelse.