Fyren

P D James
FYREN
Kriminalroman - Wahlström & Widstrand
[+]

Av någon anledning hade jag råkat missa P D James förra bok om Adam Dalgleish, I mördarens rum. Det var ju ett om inte oförlåtligt, så i alla fall obegripligt misstag som dock snabbt kunde rättas till med hjälp av pocketupplagan. Vilken bok i ordningen Fyren är har jag faktiskt ingen riktig koll på (jag tror i alla fall att det är den trettonde boken om Dalgliesh), men baronessan har vid det här laget hunnit bli 86 år och har trots att hon inte debuterade förrän i 40-årsåldern hunnit med en hel del. Hennes långa erfarenhet och fantastiska skicklighet när det gäller att spinna en intrig och teckna personporträtt har inte tacklat av det minsta under årens lopp, snarare tvärtom faktiskt.

Den här gången hamnar polisintendent Adam Dalgliesh på den lilla stillsamma (fiktiva) ön Combe Island utanför Cornwall. En stiftelse har där inrättat en slags semesterby, en plats för vila och enskildhet för vissa utvalda. På ön tar man högst emot fem gäster åt gången, det går inte att ta sig dit eller därifrån på egen hand, mobiltelefoner är förbjudna, allt för att erbjuda samhällets toppar den vila de så väl förtjänar... Men det isolerade läget innebär inte bara fördelar. När det inträffar ett dödsfall på ön (och även om det först verkar röra sig om ett självmord, upptäcker polisen snart att det faktiskt handlar om mord) får de få människorna som för tillfället befinner sig på ön finna sig i att bli misstänkta för brottet. Det visar sig (förstås) också att de flesta av dem mer eller mindre hade något otalt med den döde, en ganska förskräcklig och krävande, men samtidigt mycket framgångsrik författare. Och så inträffar ännu ett mord...

Åh, det är så engelskt. Det är dimmigt och grått på den karga ön, folk niar varandra och svänger sig med titlar hit och dit, där finns barska kokerskor och oberörda betjänter som om vi befann oss i en helt annat tid än vår egen. Och folk ringer eller mailar inte för att kommunicera - de skriver! Pappersbrev! (Kanske ändå ett utslag av författarens egen ålder...?) Polisförhören sker i gästernas små pittoreska stenstugor, i bekväma stolar framför flammande brasor vars sken får de polerade mahognymöblerna att glänsa. I stark kontrast till gemytligheten står de våldsamma dödsfallen i en intrig som ovanligt nog innebär en "det slutna rummets gåta", eller snarare "den isolerade öns gåta". I takt med att nya ledtrådar dyker upp i handlingen försöker man förtvivlat lösa mysteriet före polisen. Det går inte. Men det gör ju inget. Kriminalinspektör Kate Miskin blir på grund av vissa omständigheter här tvungen att ta ett större ansvar för utredningen och får för första gången också samarbeta med nya tillskottet Francis Benton-Smith. Ett samarbete jag hoppas få läsa mer om.