Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur.
Oj, oj, vad svårt. Jag skulle nog kunna göra Tematrio året ut på just temat kriminalromaner - böcker, författare, romanfigurer, mina tyska vänner etc… Men det finns några bokserier jag följer slaviskt, som de flesta nog vet vid det här laget, och jag ska försöka välja min favorit ur dessa.
Rödhake – Jo Nesbø, bok nummer tre om kriminalkommissarie Harry Hole, som gjorde att jag föll pladask för både Jo och Harry. I Rödhake pendlar berättandet mellan norsk nutid och tidigt fyrtiotal i Wien och Leningrad, om de frivilliga norska frontsoldater som slogs på tyskarnas sida i andra världskriget. En av dessa män, sjuk och bitter, planerar att hämnas på samhället som stämplat dem som förrädare. Med benäget bistånd av nynazisterna.
Jungfrudansen - Stephen Booth. De båda poliserna Ben Cooper och Diane Fry är ett omaka par, lantis och citytjej, som funkar alldeles utmärkt i krimi-sammanhang. Kanske skulle de inte själva hålla med om det… Jungfrudansen var den andra boken i serien som i dag omfattar åtta böcker och att jag ännu inte har läst den åttonde, Svart som synden, är en liten skandal faktiskt.
Sorgmantel - Unni Lindell. Jag hyser nästan en sorts hatkärlek till Cato Isaksen, ibland både fördomsfull och osympatisk kriminalkommissarie. Hatkärlek är däremot ett för starkt ord för mina känslor för Unni Lindell, men visst har jag under åren blivit irriterad över att kvaliteten kan skifta. Något gör ändå att jag återkommer, jag tippar på att jag gillar Catos familj för mycket för att sluta läsa. Och intrigerna brukar ju också funka. :-) Sorgmantel, den tredje titeln i serien, var en bok som kändes annorlunda när den kom, men som jag nu kan tänka tillbaka på och uppskatta, främst för skildringen av ett litet barns tankar och oro, något som också har återkommit i senare böcker.
Unni Lindell? Hon är en av de där som jag läst en av och konstaterat att jag aldrig vill läsa fler. Och du menar att hon passar i sällskapet Nesbø/Booth? Hm. Kanske hade jag otur.
SvaraRaderasnowflake: som sagt, hatkärlek. De flesta av böckerna i serien gillar jag, andra har knappt fått godkänt (ja, Orkestergraven, jag menar dig!).
SvaraRaderaJag skulle just säga att det var idel okända författare när du nämnde Orkestergraven. Det har jag läst och det var faktiskt inte bra.
SvaraRaderaHåller med om att Unni Lindell är ojämn, men ofta läsvärd. Känner igen det där med hatkärlek till Cato!
SvaraRaderaLyran: nej, den var ju inte det. De andra böckerna i serien är bättre. Självklart blir det toppar och dalar i långa bokserier, det finns det även i böckerna om Harry Hole och Cooper & Fry.
SvaraRaderaLilla O: ja, visst är det märkligt, det där med hatkärleken? Något får mig ändå att fortsätta läsa och ibland glimmar det ju till. Den senaste, Honungsfällan, tyckte jag t o m var riktigt bra.