Tretton steg

Ruth Rendell
TRETTON STEG
Thriller - Natur och Kultur
[++]

I ett gammalt, gammalt hus bor en gammal, gammal dam... Det är Gwendolen Chawcer, som hade läst tusentals böcker och tyckt att det var meninglöst att göra något annat om det inte var nödvändigt. Alla bokmalar känner igen sig! För övrigt anser hon att det mesta, ja, allt, faktiskt, var bättre förr, när pappa professorn levde och det ståtliga huset var fullt av tjänstefolk och kanske den unge, stilige läkaren tittade in på besök och för att dricka en kopp te med lika unga, blyga Gwendolen. Nu får hon klara sig med väninnorna som hon inte gillar så värst mycket. Lägger sig i det mesta gör de, kommer och petar i hennes grejer, städar hennes kök, fast det nog inte alls behövs än på några år.

För att klara utgifterna hyr Gwendolen ut en del av den ganska omoderna bostaden, det är loftet allra högst upp i trevåningsbyggnaden. Där bor Mix Cellini, en ung och mycket märklig man. Han är mer eller mindre besatt av massmördaren John Christie och anser att Christies hus borde vara ett nationalmonument, vilket väl säger en del om hans mentala tillstånd. Dessutom avgudar han den undersköna fotomodellen Nerissa, dagdrömmer om hur hon en gång ska bli hans, vilket förutom evig kärlek också ska leda till att Mix blir precis lika känd, han ska få erbjudanden om att vara med i tv-program, gå på premiärer etc. När deras vägar av en slump råkar korsas blir Mix övertygad om att Nerissa egentligen är hemligt förälskad i honom också. Fast hon är inte alldeles lättillgänglig, Mix måste anstränga sig för att komma henne nära och om det nu råkar komma något hinder i hans väg kan han ju alltid ta inspiration av sin idol, Christie. Hu!

Ja, vad kan jag säga... I love Ruth! Tretton steg är tillägnad deckardrottningarnas grand old lady, P D James, "med tillgivenhet och beundran", och Ruth Rendell är hennes kronprinsessa, minst! Precis som i Rendells förra bok, Rottweilern, står ett hus i centrum för handlingen, det är inte många scener som utspelar sig utanför detta kråkslott. Och om man tror att det bara är Mix som lever i sin egen fantasivärld, tror man fel, för Gwendolen ligger inte så värst långt efter, även om hon inte tar till riktigt lika drastiska metoder för att få som hon vill... Som vanligt en utmärkt översättning av Gertrud Hemmel, personporträtten, främst av Gwendolen och Mix, är detaljerade, fascinerande och intressanta, miljöskildringarna likaså och intrigen förstås och... Ja, det blir inte bättre än så här.