Världens dåligaste språk

Fredrik Lindström
VÄRLDENS DÅLIGASTE SPRÅK
Essäer? - Albert Bonniers Förlag
[+]

Är du av den åsikten att språket inte ska förändra sig alls, att alla genast ska sluta med "ja ba" och "fethaja" och "jag såg han"? Anser du att det var bättre förr, när du gick i skolan? Eller tycker du att svenskan verkligen är världens dåligaste språk, fattigt på ord och synonymer? Grubblar du över om det heter svensklärare eller svenskalärare och i så fall varför? Du kan inte hitta än mer passande bok än Fredrik Lindströms debut!

Många tror att vi har ett ansvar att bevara språket, men det vore riktigare att säga att vi har en skyldighet att förändra det, säger författaren i boken och det är förstås helt sant, inser man snart. Eftersom vi nuförtiden tycks se på språklig kreativitet som något barnsligt och helt onödigt, riskerar vi att vårt språk blir statiskt, något som vi inte kan, eller ens får, ändra på. Fredrik Lindström tror att en av orsakerna till detta är vår ovana vid kollektivt ägande, att vi därför förväntar vi oss att någon auktoritet ska komma och tala om för oss vad det ska heta. För inte ska väl vi...

Genom bokens många små listor över t ex nyord från olika årtionden, ser man hur språket ändå alltid utvecklats. För var vore vi idag utan ord som påslakan (nyord 50-talet), väskryckare (40-talet) och pappaledig (70-tal)? Och det där med slarv, faktiskt bygger hela vårt språks historia på just slarv, århundraden av slarv. Vem säger i dag t ex Svea Rike istället för Sverige, lögaredag istället för lördag, 'veten i' istället för 'vet ni' etc? Allt detta är sånt som våra förfäder slarvat bort och tur är väl det.

Vårdat språk, jodå, men också ett användbart och nyskapande!