Jordens smartaste ord

Fredrik Lindström
JORDENS SMARTASTE ORD
Essäer - Albert Bonniers Förlag
[+]

Att svenskan inte alls är "världens dåligaste språk" eller ens det torraste, tristaste eller torftigaste bevisade Fredrik Lindström i sin förra essäsamling. I senaste boken Jordens smartaste ord, med underrubriken Språkliga gåtor och mänskligt tänk, återvänder han till allehanda språkfenomen, fula ord och svordomar, låneord och paradoxer, ett populärt ämne för många och även här hemma, skulle det visa sig. (Tolvåringen: "Läser du Fredrik Lindström-boken nu? Kan jag få den efter dig, jag ska bara kolla en grej... Är du inte klar än?")

Vilket är då jordens smartaste ord, om det nu finns något sådant? Författaren menar att det i så fall väl borde vara det som betyder samma sak i alla världens språk. För ett sådant ord finns det faktiskt. Märkligt nog har det med dammsugare och blodomlopp att göra... Ett avsnitt handlar om våra för- och efternamn, varför vi heter som vi gör och vad det kan betyda. Och så var det där med svordomarna. Vi svenskar svär faktiskt jättemesigt, varför är det så? Blir vi arga brukar vi nöja oss med att slentrianmässigt åkalla djävulen eller så. Det är väldigt blekt om man betänker att vi lever i ett avkristnat samhälle, menar Fredrik Lindström, som förstås också ger förslag på lite mer kreativa uttryck från andra delar av världen, för den som vågar.

De små listorna i marginalerna över t ex matporriga ord (smörslungad, lenrimmad, gräddstuvad...), näringslivsfloskler (sätta på kartan, komma på banan, humankapital...) och disneyord (mansvalp, läskeblask, gröngöling...) är precis lika härliga som förra gången. Och när författaren går till angrepp mot medias, främst kvällstidningarnas, missbruk av ord (kupp, katastrof, mirakel, lamslagen, chocktillstånd...) är det nära att jag ställer mig upp och applåderar! Sveriges roligaste språkvårdare är i mycket god form.