Fågeln som vrider upp världen, del III

Sidorna 303-450 är avklarade och jag befinner mig djupt inne i denna märkliga, svindlande läsupplevelse där drömmar spelar en allt större roll. Och jag blir smått galen av alla ledtrådar som jag vill tyda. Den där brunnen, är det en metafor för medvetandet? Naturligtvis vet vi inte allting, men de flesta svaren finns här inne. Det gäller bara att ta sig in, säger Kreta Kano och knackar sig på tinningen. Är det ungefär som att ta sig ner i en brunn? frågar Toru. Ja, just det, säger Kreta. Gaah.

Efter en tid nere i den mörka brunnen, där hungerkänslorna kommer och går, precis som minnena, och/eller hallucinationerna, tar sig Toru i alla fall upp och går hem. Där hittar han ett långt brev från Kumiko som ska förklara orsaken till skilsmässan. Jaha, säger Toru och tar sig en macka till. Systrarna Kano fortsätter att gäcka honom, under sommaren som följer har han en kort affär med Kreta Kano, de talar om att flytta till just Kreta men när allt kommer omkring stannar Toru ändå hemma. Det blir vinter, fortfarande utan att skilsmässan kommit till stånd. Toru vill men får inte träffa sin fru för att diskutera igenom saken. Hon meddelar sig endast via sin familj, men håller hon sig verkligen borta frivilligt? Och hur är det med det där stora, ömmande blåmärket som plötsligt dök upp i Torus ansikte? Man kan misstänka att det ska vara symboliskt, men i så fall för vad?

Panelens åsikter: vansinnigt underhållande om en man i en livskris - Babben Larsson. Filosofisk - Johanna Thydell. Så gåtfull, aldrig sett något liknande - Lars Gustafsson. Och de rekommenderar att man släpper kravet på realism, för det finns ingen! Kvinnorna i historien byts ut på ett underligt sätt, de byter plats, flyter ihop, byter t o m kläder med varandra och Lars G påpekar återigen en likhet med Strindberg, med Ett drömspel, hur en person plötsligt kan bli en annan. Det finns i alla fall två konstanter i boken, menar han: brunnar och gränser. Toru hoppar över gränser, över murar, går genom väggar, går in i byggnader där han inte har att göra, han är gränslös.

Liv Strömquist firar att H M inte fick Nobelpriset.