Sorgsna själar

Léonora Miano
SORGSNA SJÄLAR
Roman - Sekwa
[0]

Ordet afrope, det var det som gjorde mig nyfiken på den här boken. Förlaget Sekwa förklarar:

Termen « afropeisk » försöker beskriva personer av subsaharisk eller karibisk härkomst och europeisk kultur: individer som visserligen äter friterad plantain (matbanan/Ö.a.) men vars särdrag inte skiljer speciellt mycket från dem man finner i de Franska regionerna.

Och subsaharisk, det är heller inget ord som finns i mitt förråd, men det är Afrika söder om Saharaöknen, den del av Afrika som inte ingår i Nordafrika. Ett annat ord som förekommer ofta i Sorgsna själar är Hexagonen. Med det menas det sexkantiga landet Frankrike och det är där Antoine, Snow, med just ett subsahariskt ursprung, bor. Han är en riktig charmknutte som gärna flirtar och raggar upp tjejer för en het natt.

Det är dock en mask för att ingen ska få se den sjuårige pojke som övergavs av sin mamma och uppfostrades av sin mormor. Då och då åker han för att hälsa på mamman som nu lever ett beklämmande torftigt liv i en förslummad förort, slänger åt henne några mynt och drar sedan så fort han kan. Att Antoine kan leva gott trots att han inte gör mycket mer än att drömma om ett nytt liv som kändis och fotomodell beror på att han lånar ut sin identitet till bland annat sin bror Maxime och därför kan inkassera halva hans lön. Men så får Maxime ett nytt uppdrag i sitt jobb, nere i hemlandet, och han tänker ta mamman med sig. Hur ska det nu gå med försörjningen? Och med allt annat? Ja, det är bara början på förändringarna ...

Sorgsna själar utspelar sig precis som de tidigare av Léonora Mianos böcker som finns översatta till svenska, Nattens inre och Konturer av den dag som nalkas, i det fiktiva centralafrikanska landet Mboasu, söder om Sahara. Jag har inte läst dem, kanske är det därför som jag känner mig lite distanserad under läsningen ... Ni vet ju att jag gillar exil-temat men här studsar jag mest fram och tillbaka mellan de olika karaktärerna, särskilt bokens andra del känns som att författaren bara rabblar upp vad personerna gör. Intressantast är att läsa om de motsättningar som finns mellan norra Afrika och södra, och jag är glad att ha lärt mig mer om afropéerna, som ser sig som icke-européer som av olika anledningar hamnat i Europa.