torsdag, september 13, 2012

Kod 400

Sophie Divry
KOD 400
Roman - Sekwa
[+]

Rolig, hård, kall, ensam, kärlekstörstande - några av de ord jag antecknar för att beskriva berättarjaget i Kod 400. Det är en tunn bok (en kortroman?), bara lite drygt 90 sidor, men på dessa sidor hinner författaren, debuterande journalisten Sophie Divry, bygga upp ett ganska fascinerande kvinnoporträtt av en medelålders landsortsbibliotekarie, en antihjälte som jag först jämför lite med den oförglömliga portvakten i Igelkottens elegans (av Muriel Barbery, också på Sekwa förlag).

Vi möter vår bibliotekarie i den kvava källarvåning som är hennes arbetsplats, texten är en enda lång monolog, samtalspartnern en anonym besökare som råkat bli inlåst i biblioteket under natten. Jag njuter av att läsa om denna kvinnas åsikter om livet i allmänhet, bibliotek i synnerhet och om franska författare som Flaubert, Balzac, Maupassant m fl. Jag fnissar när hon berättar hur hon i form av kollektiva bestraffningar tar hämnd på arkitekter eller t o m arkitektstuderande på grund av sitt hat mot dem som en gång ritade den isolerade lokalen. Fast kollegorna vill hon i och för sig ändå inte ha något att göra med, kvinnor som går på karaoke under vintern och på museer under sommaren ... Mindre intresse har jag väl av hennes love interest, den vackre och försynte biblioteksbesökaren Martin som hon beundrar på avstånd. Jag hade gärna sett bibliotekarien ännu vassare, även i den situationen. Men vad göra, han har en nacke som ser ut som en bokrygg!

Titelns mystiska "kod 400" kommer f ö från klassificeringssystemet Dewey som används i biblioteken. Språkavdelningen har flyttats från klass 400 till klass 800, vilket innebar att att klass 400 nu står helt tom, outnyttjad! Det gör bibliotekarien vimmelkantig, som att bada mitt ute på öppna havet. Att vara bibliotekarie är annars allt annat än stimulerande, det liknar mest ett vanligt ackordsarbete, säger hon och beskriver sig som en kugge i kulturmaskineriet. Jag noterar att manuset först var tänkt som en pjäs som sedan boken kom ut också har spelats på scen. En bok om att älska böcker, ibland kanske lite väl mycket, och ett intressant komplement till förlagets tidigare utgivning av Drömbokhandeln.

4 kommentarer:

  1. tack för tipset! den måste jag läsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Hoppas du gillar den också :)

      Radera
  2. Jag tyckte mycket om hur monologen svängde mellan det djupt personliga och irritation över arbetsrutiner. Det gjorde den mänsklig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, du har helt rätt! Bra formulerat :)

      Radera


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...