Vad veganer äter

Goda nyheter, i dubbel bemärkelse. Nästa år ser jag fram emot två nya veganska kokböcker!

Från veganens skafferi - Gulin Dunja, som presenteras så här av Tukan Förlag: Veganernas antal växer snabbt, men ändå är det ont om renodlade veganska kokböcker på svenska. Nu kommer en riktigt fin sådan. 

Från veganens skafferi är full av inspirerande veganska recept från hela världen. Här bjuds på soppor, sallader, snacks och tillbehör, mättande huvudrätter och söta frestelser till efterrätt. Vare sig man tar sina första trevande steg som vegan eller har stor erfarenhet av det veganska köket men söker nya idéer, så är denna bok en källa till inspiration och kunskap.

En riktig klassiker i veganversion, Vår kokbok Vegan - Sara Begner kommer på Norstedts april 2015, med hundratals recept med noga utvalda råvaror och influenser från hela världen. Du lär dig allt om tillagningsmetoder, hur du förbereder, förvarar och hittar de bästa veganska råvarorna. Du får härliga recept och handfasta råd på vad du kan göra med rotfrukter, groddar, alger, nötter, baljväxter och bär.

Din uppslagsbok i köket när du ska laga vardagsmiddagen, festmiddagen, ha släkten hemma på buffé eller helt enkelt vill äta något lätt på kvällen. Här hittar du de självklara klassikerna i vegansk form men också helt nya rätter med tydliga smaker. Rejäl mat som man blir mätt av - och som dessutom är klimatsmart.

Tysk torsdag: grattis Esther, eller jag menar Katja!

Nej, livet kretsar ju inte bara kring Nobelpriset i litteratur (eller jo ...), det finns andra bokpriser också. I dag gratulerar jag Katja Petrowskaja till den tyska tevekanalen ZDF:s litteraturpris för romanen (?) Vielleicht Esther (min recension).

På Goethe Institut hittar jag mer info om den svenska översättningen, boken kommer på Norstedts nästa år.

Sju böcker hamnade i finalen, förutom vinnaren:

Es bringen - Verena Güntner
Wir haben Raketen geangelt - Karen Köhler
Wie ich mir das Glück vorstelle - Martin Kordic

Schweinesystem - Christine Koschmieder
Wurfschatten - Simone Lappert
Flut und Boden - Per Leo (min halvrecension)

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - berättar om exilens författare

Månadens tyska: Vielleicht Esther

Återigen (se: Flut und Boden) hamnar jag i en bok om släkt, släktforskning och att söka sina rötter. Det är inte min favoritgenre, det märker jag nu också, men ändå uppskattar jag Katja Petrowskaja mycket mer än Per Leo, främst pga det vackra språket. Styckena och kapitlen är ofta korta, jag tycker först att boken är lättläst men så är det inte riktigt. Det är en bok som tar på krafterna, om gripande livsöden, om babuschkor som Anna, Rosa, och så hon som kanske hette Esther, Vielleicht Esther.

Katja Petrowskaja, tysk-ukrainsk författare och journalist, född i Kiev, har en svår uppgift framför sig när hon tar sig an sitt projekt. Det är en ganska grumlig historia om en familj där två judar kom att få en helrysk son efter ett besök på passmyndigheten, ohne jüdischen Ballast. Hon är ändå fast besluten att "låta familjeträdet blomma" och sätter i gång med att spåra släktingar vars ryskklingande namn knastrar som pepparkakor i munnen. Det blir en svindlande och omskakande resa, även språkmässigt (Ich dachte auf Russisch, suchte meine jüdischen Verwandten und schrieb auf Deutsch), en resa som kulminerar i ett besök i Babij Jar där tyska soldater på bara två dagar dödade 33 771 judar, under de följande dagarna ytterligare 17 000 und noch später zählte man nicht mehr, efter det räknade man inte längre.

Det finns så många anledningar till att en boknörd kan älska internet. Som bokbloggare kan en ibland hitta fina tips i kommentarsfältet. När Bokofilia uttryckte förvåning över att den här boken inte kom med på den långa listan till Deutscher Buchpreis, eftersom det är den bästa tyska bok hon läst i år, blir jag förstås nyfiken. Blott en minut senare hade jag laddat ner den från Goethe Institut! De svenska rättigheterna har Norstedts lagt beslag på, förhoppningsvis kommer boken snart på svenska. Läsvärd, tänkvärd!

Ordlista:

die Behörde - myndighet, administration
der Bezirk - distrikt, stadsdel, region
die Sippe - klan, släkt
wacker - modig, orädd
die Schlucht - ravin
die Schürze - förkläde
der Pfau - påfågel

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Sanna - berättar om tysk pastasallad!
Och missa inte Feministbibliotekets Deutscher Herbst, med fokus på Tyskland, men även Österrike samt tyskspråkiga delarna av Schweiz och Italien kommer att få vara med på ett hörn.

Siri & Carol

Nytt på svenska av Siri Hustvedt (Norstedts i september), Den lysande världen (The Blazing World) om den avlidna och bortglömda konstnärinnan Harriet Burden vars verk plötsligt uppmärksammas på nytt. Beskrivs som en intellektuell deckare i konstvärlden och jag tänker på Mary Swann! Vilket jag i och för sig nog gör ganska ofta ... Redan 2004, när jag skrev om Vad jag älskade (min recension), drog jag paralleller mellan två av mina favoritförfattare, Siri Hustvedt och Carol Shields (litet författarporträtt här).

I centrum står en avliden, sedan länge bortglömd konstnärinna, vars verk plötsligt uppmärksammas på nytt - inte minst tack vare hennes unika synsätt på identitet, kön, femininitet, konstnärlig makt. Jakten på henne går via anteckningar, dagböcker, artiklar, spridda minnesbilder av barn, älskare, vänner. Fram träder en kvinna som under sitt liv bar flera motstridiga masker och vars psykologiska dubbelspel också fick tragiska konsekvenser.

Sången ur det kinesiska rummet

Sam Ghazi
SÅNGEN UR DET KINESISKA RUMMET
Roman - Norstedts
[+]

Så skönt spejsigt silvrigt omslag, det var nog mest därför boken med den konstiga titeln fångade mitt intresse när jag började packa upp böckerna i bokresans bokkasse. Sam Ghazi är ett nytt namn för mig, det här är hans romandebut efter att tidigare ha publicerat en diktsamling. En poetisk science fiction är alltså vad jag förväntar mig, och det är faktiskt också vad jag får i Sången ur det kinesiska rummet, en mycket läsvärd sådan.

Efter en actionfilmsliknande upptakt i regnskogen och sedan ett hopp ut i rymden, något som får mig att tänka på Carl Sagans Kontakt, hamnar vi i ett framtida Stockholm, där Nya City byggts upp med hjälp av underbetalda amerikanska arbetare och Slottet finns bevarat i en glaskupol i något som nu heter Gamla Innerstaden. Ovanför allt susar tågen fram på en monorail, now we're talking! I ett avancerat labb jobbar läkaren/forskaren Simona med en helt ny robot, en cancerdiagnostiker som ska tränas upp för att ta hand om särskilt knepiga fall - en svårbestämd buktumör, ett par tarmbiopsier osv. Maskinen, som går under namnet Cepheus, lär sig flera års läkararbete på bara ett par månader, något som dock i maskinens tidräkning känns som en evighet. Det är en avancerad apparat, varje ex är en enorm investering för företaget Waseda, ledande inom forskning om medicinsk robotik.

Några i personalen ser Cepheus som en kravlös kollega, andra på arbetsplatsen känner hotet av denna s k artficielle, en gökunge som ser ut som en stor insekt utan bakkropp, en sorts E.T. med långa fingrar och tindrande ljusdioder i handflatorna. Titelns kinesiska rum kommer från ett tankeexperiment, ett argument mot tanken att en dator eller någon teknisk apparat kan göras medveten eller intelligent, enligt wikipedia. Cepheus börjar nämligen snart gå sina egna vägar, vilket är något helt nytt för de artificiella i denna framtidsvärld. Roboten börjar skapa, tänka självständiga tankar, skriva lyrik, och det är vackert men inte särskilt ändamålsenligt. Så vad ska man göra? Stänga av maskineriet, försöka reparera, eller bara låta allt vara som det är? Har en robot rätt till ett eget liv? Till sin frihet? Vad är frihet och vem har rätt att vara fri? Vad är virtuell verklighet, och vad är ... ja, verklighet?

Rövarbruden, De roofbruid, Röövelpruut ...

I höst ger Norstedts ut Margaret Atwoods klassiska Rövarbruden i pocket, i oktober närmare bestämt. Hurra för det, det är en riktigt bra bok. Omslaget blir nytt förstås, se nedan:

 

Men nja, vad säger ni? Jag blir inte särskilt förtjust i det nya (till vänster), kanske är jag partisk eftersom läsningen av Rövarbruden (1993) för mig är så förknippad med min gamla tummade pocket (till höger). Här en titt på några andra länders varianter av Rövarbruden:

 

Två engelskspråkiga varianter, jag får (möjligen något långsökta) Lost- respektive Sidney Sheldon-vibbar. Först ögat, "see" som i "Zee-nia"? Det allseende ögat? Och så handsken, och ringen, som känns så Tracys hämnd.

 

 

Två olika versioner av den franska upplagan. La voleuse d'hommes. Sensuell titel och sensuella bilder. Jag gillar det vänstra omslaget. Om det är någon fransk gest, som när vi korsar fingrarna när vi ljuger, skulle det ju passa bra.

 

Italien och Nederländerna. Avklätt och påklätt. Eller avklätt igen kanske. Var är Zenia? Hon går genom tavlan ut ur bilden ...

 

Och så Polen och Finland, trolskt och mystiskt respektive glatt och pladdrigt. Lite falsk marknadsföring, tycker jag allt. Vem är förresten vem på den högra bilden?

Vackra strama Japan, ett konstverk, och så till sist la pièce de résistance! Kära Estland, varför hatar ni Margaret Atwood? Att titeln låter lite lustig för oss svenskar kan ni förstås inte rå för ...

 

Min favorit? Den här eleganten:



Sommaren med Florian

En liten gnutta tysk torsdag i dag. För minns ni? Jag skrev om tyska faktaböcker under rubriken tyska top hits, om bland annat Florian Illies 1913, som nu kommer på svenska med titeln Århundradets sommar - 1913, Norstedts i maj någon gång. Gillar omslaget!

Med ett romaninspirerat handlag skildrar journalisten Florian Illies en brytningspunkt. Vardagssituationer blandas med analyser av händelser som skulle förändra världen - allt skrivet kunnigt, originellt och på en enastående prosa.

Jag önskade den på tyska, biblioteket köper in den på svenska (och ja, jag kan förstå det). Kanske sommarläsningen?

Våren på Norstedts

I en reviderad översättning av Eiko och Yukiko Duke kommer i mars Haruki Murakamis Elefanten som gick upp i rök. Det gick ju så bra med Fågeln som vrider upp världen, så jag testar gärna dessa sjutton berättelser som utspelar sig i vardagens välbekanta miljöer, men de realistiska kulisserna av villaförorter, bakgator och kontorslandskap ruvar på surrealistiska hemligheter

Med lekfullhet och humor skildrar Murakami de fantasier och drömmar som frodas i skuggan av våra vanor. Han har en skarp blick för de absurda dragen i vår samtid, men hans berättelser präglas också av ett smittande vemod över tidens gång och över de kärlekens förluster som kantar livets väg.

I sin nya bok, kortromanen Var man (april) undrar Torbjörn Flygt vad är det att vara far? Att vara man? Och vad händer om någon hävdar sin rätt till det barn som du fostrat som ditt eget?

Kim befinner sig ensam i sitt hem. Hans sambo och dotter är borta över dagen. Då dyker Tomas, en man han aldrig har träffat, oannonserat upp och gör sig hemmastadd på ett oväntat sätt. Tomas cirklar runt Kim och söker med maktspråk och antydningar få honom ur balans. Men i och med det kommer han också att blotta sig själv.

Bilderboksskaparen Pija Lindenbaums debut som romanförfattare är också den en kortroman,  Plats, om en medelålders kvinna på gränsen till nervsammanbrott (mars).

Hon är en alldeles vanlig kvinna med kontorsarbete och man och ett vuxet barn som har hamnat i ett tillstånd där allt börjar kännas främmande. Vardagliga möten och situationer känns konstiga och påträngande. Så en dag lämnar hon hem och arbete och barrikaderar sig i en lånad lägenhet där hon skär av förbindelsen med omvärlden. Slänger mobiltelefon och dator.

Och så skaffar hon en hund. Nu är det bara hon och hunden.

Hösten på Norstedts

Det är en händelse som ser ut som en tanke att just det här inlägget låg på tur att bli publicerat i dag ... Norstedts publicerar alltså inte bara böcker av författare som har svårt att ta kritik men tyvärr är det just det som en del av bokbloggarna har diskuterat de senaste dagarna. Malin Johansson, författare och bokbloggare, skrev en i mina ögon mycket sansad och saklig recension av en bok som inte föll henne i smaken och fick en reaktion av författaren som jag inte vet om jag ska skratta eller kräkas åt ...

Min lista på böcker som jag vill läsa om Nordkorea växer. Den amerikanske journalisten Blaine Harden har skrivit Flykten från läger 14 som kommer ut i oktober. Det är den första inifrånskildringen av ett högbevakat nordkoreanskt arbetsläger, en berättelse om Shi Dong-huyk som 1982 föddes i läger nummer 14. Det är också den första boken som handlar om någon som har lyckats rymma från ett sådant läger.

Under de första tjugo åren av sitt liv svälte han, torterades och underkastades alla koncentrationslägrets fasor tills den dag han lyckades fly och fann en helt okänd värld utanför taggtråden. [...] Blaine Harden sätter strålkastarljuset på den ljusskygga och totalitära regim som vi vet relativt lite om, som resten av världen fruktar eller blundar för.

Ingrid har påmint mig om den prisade irländske författaren Colm Tóibín, som i september kommer med kortromanen En lång vinter. Boken utspelas i en liten bergsby i Spanien, dit Miquel har återvänt efter att ha gjort värnplikten. Nu har det blivit lillebrors tur. Pappan i familjen ägnar sig mest åt fåren, medan det är mamman som håller ihop dem alla.

Så en dag märker Miquel att modern tycks smyga iväg när de är nere i byn och handlar. Snart blir han varse det som alla tycks ha vetat länge men ingen talar om. Modern är alkoholist. Kort därefter uppstår ett våldsamt bråk mellan föräldrarna. Dagen efter är modern försvunnen och den första snön faller. Det tar bara någon timme, sedan råder full snöstorm och det är frågan om liv och död.

I oktober har det också blivit dags för Marian Keyes nya roman om familjen Walsh, den här gången med Helen Walsh i centrum. Helen har hunnit bli 34 år, hennes liv har inte blivit som hon tänkt sig, vare sig när det gäller kärleken eller jobbet som privatdeckare.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast. Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.

Bokhyllerunda - O

Mrs Calloway är framme vid U och presenterar bl a Unless av Carol Shields. En favoritförfattare, som jag hyllar med en recension av den svenska översättningen från 2004.

Carol Shields
OM INTE
Roman - Norstedts
[+]

Jag känner mig lite sorgsen när jag börjar läsa den här boken. Carol Shields avled förra året efter en lång tids kamp mot cancer och Om inte blev hennes sista bok. Stendagböckerna (belönades med Pulitzerpriset 1995), Larrys gäster, Kärlekens republik, Mary Swann samt en biografi om Jane Austen är några av hennes tidigare verk och jag har tyckt mycket om dem alla. Till att börja med gör det också mig lite nedstämd, för Om inte verkar först inte alls bli den nya, stora favorit jag hade hoppats på. Under läsningen undrar jag ofta vart hela historien är på väg. Men så känner jag ändå att jag som vanligt fångas av Carol Shields ord som blir till en hjärtskärande berättelse om sorg och saknad, om vänskap och kärlek, om föräldraansvar och familjens villkor, om kvinnans roll i samhället och om böcker och litteratur och skrivande.

Romanens huvudperson är Reta Winters, drygt 40, relativt framgångsrik översättare och författare. Hon bor i en förort till Toronto tillsammans med man och deras tre tonårsdöttrar i ett stort, gammalt hus. Eller rättare sagt med två döttrar, för den äldsta dottern, Norah, har valt att lämna familjen och i stället bosätta sig på gatan i storstaden. På en trottoar sitter hon och tigger, med en skylt med texten "godhet" runt halsen, och vägrar att prata eller ens erkänna att familjen kommer för att hälsa på henne. Pengarna hon får ihop skänker hon till största delen bort vid dagens slut till andra behövande och behåller bara precis så mycket hon måste ha för att överleva. Genom boken får vi följa Retas tankar och oro inför det öde som har drabbat familjen samtidigt som hon måste fortsätta med sina vardagliga sysslor, hon skriver, går till biblioteket, arbetar i trädgården, fikar med sina väninnor. Visst är hon medveten om att barn hela tiden lämnar sina föräldrahem för att börja leva sina egna liv, men detta med Norah, det hände så plötsligt, ena dagen - student, nästa dag - uteliggare och tiggare.

Så småningom försöker Reta hitta en förklaring till varför Norah, som alltid har varit den duktiga storasystern, har valt att göra som hon nu gör. Har det kanske med föräldrarnas uppfostran och förväntningar på henne att göra? Eller beror hennes val på vad hon har ställts inför som kvinna, efter att ha tagit klivet ut i vuxenvärlden? Reta börjar skriva brev till maktfaktorer, andra författare, journalister och kritiker, som på något sätt kan ha påverkat hur dagens samhälle ser ut för unga kvinnor, till exempel genom att inte ta med kvinnliga författares verk på listorna över dem som räknas som de allra mest betydelsefulla. Om hon lyckas lista ut varför det blev som det blev har hon kanske också chansen att få tillbaka Norah, intalar Reta sig. Bokens kapitel har korta, kärnfulla titlar som "Trots det", "Alltså", "Någonsin", "Redan", och "Om inte" "om" hade varit, vad hade då kunnat hända - eller inte?

Bokhyllerunda - M

M är en vanlig bokstav i mina hyllor, upptäckte jag, men det blir den turkiske författaren, journalisten och nobelpristagaren Orhan Pamuk som får representera M, med en recension från 2002.

Orhan Pamuk
MITT NAMN ÄR RÖD
Roman - Norstedts
[+]

I Istanbul i slutet av 1500-talet har den regerande sultanen tagit intryck av den västerländska, mer realistiska konsten, som allmänt ses som farlig och moraliskt förkastlig. I största hemlighet ger han i uppdrag åt sina målare att illustrera en bok, där man ska använda sig av de förbjudna metoderna perspektiv- och porträttmålning. Ett stiligt sultanporträtt skulle förstås inte sitta helt fel. I hovets bokkonstverkstad finns miniatyrmålarna Fjäril, Stork, Elegant och Oliv, som alla har olika syn på gammaldags tvådimensionell målning kontra den nya, tredimensionella. Ska konsten spegla det gudomliga perspektivet eller det mänskliga? Är det hädelse om en avbildad människa i målningens förgrund är större än moskén i dess bakgrund? Diskussionen blir så infekterad att det hela slutar med mord och läsaren får följa med på en lång, vindlande väg fram till gåtans lösning.

Förutom konstteori och mordintrig bjuder denna komplexa roman också på en kärlekshistoria. En av miniatyrmålarna försöker på alla sätt vinna tillbaka sin ungdomskärlek Shekures hjärta, hon är hans kusin och råkar också vara dotter till den målare som ansvarar för sultanens hemliga handskrift. Det mest utmärkande särdraget hos Orhan Pamuks historia är att den berättas med olika röster, inte bara genom ett par tre huvudpersoner, det förekommer även en hund, ett guldmynt, ett träd, själva färgen röd, med mycket mera. Alla de inblandade får säga sitt, men det är sällan rakt på sak, utan inlindat i bortförklaringar, sinnligt hemlighetsfullt och det gäller att hålla reda på alla myllrande detaljer. Förtydliganden och förklaringar lyser med sin frånvaro och även om jag alltid får en så skön känsla när författaren litar på att man som läsare klarar av att själv se sambanden, blir det mellan varven ganska svårt att hänga med i svängarna om man inte är riktigt uppmärksam.

Den eviga konflikten mellan öst och väst, mellan islam och kristendom är aktuellare än någonsin, kan man frestas att konstatera. Men genom att läsa Mitt namn är röd, en bok som utspelar sig för så många hundra år sedan, sätts också nutida händelser i ett vidare perspektiv. Hur långt ska man gå för att bevara sin särart? Vad säger att det traditionella är bättre än nytänkande? Eller är det tvärtom? Är det en längtan efter frihet som gör att västerlandet får allt större inflytande i öst? Den turkiske författaren Orhan Pamuk gör sitt bästa för att ge sitt svar på dessa svåra frågor. Hans senaste verk jämförs med Umberto Ecos I rosens namn, som jag i ett annat Bokrings-sammanhang har nämnt att jag nog aldrig kommer att läsa ut. Mitt namn är röd läste jag ut, det var bitvis trögt, 500 mastiga sidor i sommarhettan, nästan 200 dröjde det innan jag verkligen fängslades av denna mustiga berättelse.

En intressant titel på Internationella kvinnodagen

Fatima Mernissi
SHAHRAZAD RESER VÄSTERUT
Fakta - Norstedts
[+]

Mitt ex av den här boken ser lite kul ut. Kanske är det inte varannan, eller ens var tredje sida, men ungefär där omkring, som har fått hundöra. Så gör jag nämligen, viker ett hörn på sidan när jag hittar något extra intressant. Den här boken är späckad med såna kommentarer. Ändå börjar jag läsa den med någon sorts provocerad känsla. Det ska nämligen ifrågasättas vem som egentligen är mest/minst frigjord: en muslimsk kvinna som döljer sig under en slöja eller en västerländsk kvinna. Alltså, skulle vi i väst vara lika förtryckta som kvinnorna i Orienten? Det är väl ändå att ta i? Men snart får jag ge mig inför författarens argumentation, det blir gott om aha-upplevelser, även om jag inte håller med Fatima Mernissi i precis alla hennes resonemang.

Överallt i världen har samhället (=männen?) på något mystiskt sätt lyckats med att begränsa och kontrollera kvinnan. I öst görs det genom "rummet", antingen i ett harem, uppdelat i en privat och en offentlig avdelning, eller genom att man tvingar kvinnan att dölja sig bakom en slöja. (Ändå anser Mernissi, precis som Latifa i Mitt förbjudna ansikte, att de mest fanatiska muslimerna inte har en aning om vad profeten Muhammed förespråkade och att islam egentligen är en mycket jämlik religion.) I väst kan man kontrollera kvinnorna genom "tiden". Mode- och reklamvärlden med dess budskap om evig ungdomlig skönhet är västvärldens harem, menar författaren, där den mogna kvinnan, eller för den delen alla vi som inte med lätthet kommer ner i en 34:a, döms till osynlighet, enligt Mernissi. Om du är över 40 år så har du breda höfter och stora bröst. Men det är förbjudet i väst, kvinnorna har inte rätt att utvecklas och bli vuxna utan ska ha små beniga barnkroppar, konstaterar hon i en intervju. Och att målet är detsamma i bägge kulturerna: att få kvinnor att känna sig ovälkomna, otillräckliga och fula, skriver hon i kapitlet Storlek 6: de västerländska kvinnornas harem.

Fatima Mernissi är sociolog från Marocko, hon är också muslimsk feminist och diskuterar i sin bok vad som hände med den modiga och intelligenta sagoberätterskan Shahrazad/Sheherazade när hon utvandrade till västvärlden, hur hon och hennes medsystrar i harem har skildrats i konst och litteratur och framförallt varför. Det ironiska i hela den här situationen ska vara att det ändå är de självsäkra och okontrollerbara kvinnorna som eggar männen i öst, medan västvärldens män, omgivna av målmedvetna, självständiga karriärkvinnor, drömmer om passiva haremskvinnor som vill göra allt för att behaga sin herre. De förstnämndas längtan speglas i muslimska sagor och legender där prinsessan ofta är mycket aktiv. Med lätthet rider hon ensam i flera hundra mil, jagar tigrar och färdas över stormande hav, medan vi i väst berättar om Snövit, Askungen, Törnrosa m fl kvinnor som passivt väntar på sin prins. Manliga fantasier vet jag alldeles för lite om (som väl är...), men Shahrazad reser västerut är en bok som väcker många tankar. Vissa ganska grova generaliseringar och slutsatser får mig att dra öronen åt mig, men boken ger också en spännande inblick i hur vår västvärld kan te sig sedd med en "utomståendes" ögon.

(Recensionen är en repris från 2002.)

Ingmar Bergman

Med anledning av den store regissörens bortgång kommer Norstedts under våren 2008 att ge ut en ny biografi över hans liv och verk, skriven av Mikael Timm. Dessutom kommer snart en ny upplaga av självbiografin Laterna magica, senare i vår även av familjeberättelserna Fanny och Alexander och Den goda viljan, den självbiografiska kortromanen Söndagsbarn samt Enskilda samtal och Bilder.

I alla fall hos nätbokhandlarna, t ex Bokus, är utbudet skralt, man får leta på antikvariat och loppis och i (andras) bokhyllor om man vill läsa om Bergman just nu.

Höstens böcker, del 3

Mycket som verkar intressant på Norstedts i höst! Labyrinten av Kate Mosse, brittisk litteraturkritiker och programledare, känns som ett måste för mig, har hört och läst en del om denna "litterära thriller" (juni). Jerker Virdborg är tillbaka med Mannen på Trinisla där han fortsätter att röra sig i "metafysikens och science fiction-genrens utmarker". Gillade verkligen hans Svart krabba, hoppas denna är lika bra.

Populära Kajsa Ingemarssons senaste heter Lyckans hjul, som låter lite som Desperate Housewives? Sabina Strands debut Saker min sambo och jag tyckte olika om är en blok, kommer redan i maj, precis som den efterlängtade Är det någon där? av Marian Keyes, där vi möter den fjärde av de fem systrarna Walsh, Anna. Huvudnumret (?) Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, den tredje boken om Lisbeth Salander, kommer i juni.

Vårens böcker, del 2

Norstedts nu, även om jag har skrivit lite om vinterns utgivning tidigare. Peter Høegs senaste heter Den tysta flickan, där han enligt förlaget precis som i Fröken Smilla... kombinerar drastisk humor och biljakter med "kriminalhistoria med geopolitiska komplotter och metafysik". Hm. Anna Karenina av Lev Tolstoj har översatts för första gången sedan 1925 (av Ulla Roseen) och Sisela Lindblom (Lisa för själen 1995 och Jägarinna 1997) gör comeback med De skamlösa.

Ny Scarpetta från Patricia Cornwell kommer i mars, Odjuret heter den. Dessutom Douglas Couplands JPod, om nördarna på spelföretaget med samma namn. Ett måste förstås. Och så fortsätter vår långa väntan på Är det någon där? av Marian Keyes, det preliminära datumet är tyvärr fortfarande juni 2007.

Vinterläsning

Skrev tidigare om Prismas vårböcker och självklart vill inte Norstedts vara sämre. En senhöst- och vinterkatalog finns nu att ta del av på hemsidan.

I januari kommer Jacqueline Winspear med den andra boken om privatdetektiven Maisie Dobbs, Med lätta steg. (Recension av den första boken i serien, inget revolutionerande, men småtrevligt.), dessutom danske Morten Ramslands Hundhuvud som sägs likna Juloratoriet och Hundra år av ensamhet. Oj, det förpliktar sannerligen.

Meh!

Världens bästa bokbloggare Petra (ja, jag är generös i dag, särskilt när det gäller en titel jag sannerligen inte kan göra några som helst anspråk på själv!) gör mig uppmärksam på att Marian Keyes Är det någon där? är försenad. Kollar man på Norstedts hemsida blir förvirringen total - oktober 2007 står det där. Möjligt att uppdatering kommer, men ändå. WTF??

Tankar från sängkanten

Marian Keyes
TANKAR FRÅN SÄNGKANTEN
Krönikesamling - Norstedts
[+]

Marian Keyes skriver, förlaget ger genast ut och vi andra skyndar oss att läsa. Den ordningen fungerar finfint för mig och jag har egentligen inga större invändningar, mer än att det kan innebära en viss kvalitetsförsämring om minsta papperslapp en författare har skrivit ska publiceras. I Tankar från sängkanten förekommer det faktiskt vissa texter som ärligt talat känns ganska meningslösa, några som går lite på tomgång och som åtminstone jag hade kunnat vara utan. Men det är bara att läsa vidare, för som alltid glimmar det då och då till av något underbart lysande guldkorn och allt är förlåtet. Bara det att hon lär sin läsare konsten att rättfärdiga att man köper alla skor, och handväskor, man vill i ha, i fem enkla steg, är ju suveränt!

Tankar från sängkanten är alltså en uppföljare till den förra textsamlingen Under täcket och i förordet ger författaren själv en innehållsdeklaration: Texterna som har samlats här är mestadels humoristiska, självbiografiska texter om sådant som min stora kärlek till smink och ohälsa och min lika stora fasa för att sitta instängd i en turistbuss utomlands tillsammans med fyrtio irländare (föreställ dig allsången). Men som vi trogna läsare vet har Marian Keyes mer än så att bjuda på. Återigen lyckas hon ge sin egen personliga skildring av livets svarta delar, de som så ofta återkommer i hennes romaner, som barnlöshet, alkoholism, missbruk. Det är det som är hennes egen framgångsformel och som gör att allt inte bara blir sockersött pladder om handväskor och choklad, även om sådant så klart gärna slinker ner också. Under rubriken Allvarligt talat samlas i Tankar från sängkanten texter om Marians alkoholism, en resa till Etiopien för en irländsk välgörenhetsorganisation samt en liknande resa till Ryssland för organisationen To Russia With Love, dit f ö all royalty från den irländska utgåvan av boken går.

Boken avslutas med en liten novellsamling, flera av dessa texter är ej tidigare publicerade. Bäst gillar jag novellen Grace, där en inte särskilt välanpassad ängel med samma namn blir nedskickad till jorden för att lära sig allt om de sju dödssynderna, sämst gillar jag en slags frågespalt med mrs Walsh. Novellerna är sju till antalet (plus den där märkliga frågespalten) och det är faktiskt alla noveller som Marian Keyes har fått ihop hittills. Hon tycker nämligen att det är mycket svårt att skriva kortare texter. De kan förstås ha sin funktion, men jag föredrar alla gånger Marian Keyes, världens bästa chick-lit-författare, i romanform. Sommaren till trots längtar jag redan till oktober då hennes nästa bok, Är det någon där?, om nästa syster Walsh i raden, Anna, kommer på svenska. (Och hjälp! Sen är det ju bara sista systern, Helen, kvar. Mrs Walsh hoppas jag får stanna kvar i skrivbordslådan.)

Maisie Dobbs

Jacqueline Winspear
MAISIE DOBBS
Kriminalroman - Norstedts
[0]

London, 1929. Den unga Maisie Dobbs har precis tagit över en detektivbyrå och jag tackar för att vi faktiskt i den här bokserien (för så går det som bekant inte alltid till) kommer att få följa hjältinnan från de allra första stapplande stegen som yrkeskvinna, och faktiskt redan innan dess. Efter den inledande presentationen av Maisie och hennes första fall trycker författaren på pausknappen och tar oss med ännu längre tillbaka i tiden, då den unga arbetarklassflickan får anställning som tjänsteflicka hos lady och lord Compton. Husets stora bibliotek lockar Maisie att gå upp timmar innan arbetsdagen börjar för att släcka sin kunskapstörst. Hon studerar bl a filosofi och psykologi och hennes mentor blir Maurice Blanche, vän till familjen Compton och ägare av en viss detektivbyrå. Maisies väg verkar vara utstakad, hon börjar studera på college och planerar också att läsa vidare. Men så kommer kriget, det som vi nu känner som det första världskriget, och praktiskt taget allt förändras. För att kunna ta tjänst som sjuksköterska ljuger Maisie om sin ålder och så småningom hamnar hon också vid fronten.

När Maisie är hemma i England igen börjar hennes arbete på detektivbyrån. Hennes första fall har anknytning till det förhatliga kriget, men till att börja med handlar det om att hennes klient misstänker att hans hustru kan vara otrogen. I stället upptäcker Maisie kopplingar till ett vårdhem för krigsskadade män, som drivs av en mystisk major. Hans enda krav på hemmets "gäster" är att de ska ge upp sina gamla liv och skriva över eventuella förmögenheter på honom. Verksamheten pågår för fullt, trots att kriget tog slut mer än tio år tidigare. Under utredningen inser också Maisie att hon själv inte längre kan strunta i sitt förflutna, särskilt inte de händelser som utspelade sig under hennes tid som sjuksköterska i Frankrike.

Förlaget rekommendear Maisie Dobbs till alla som gillar Agatha Christie och Alexander McCall Smith, men eftersom jag inte har läst den sistnämnde kan jag inte uttala mig om det. Jämförelsen med Agatha Christie känns väl inte helt korrekt, Jacqueline Winspears hjältinna påminner inte särskilt mycket om vare sig Poirot eller miss Marple. Å andra sidan arbetade ju Agatha som sjuksköterska under första världskriget, så... Ja, ja. Att återskapa det förflutna i litteraturen kan ibland kännas unket och tungt, Jacqueline Winspears berättarstil är i stället lätt och luftig, i betydelsen lättläst. Jag tycker om de utmärkta miljöskildringarna, av London och av det hårda livet vid fronten. Maisie är över huvud taget en trevlig bekantskap och jag vill gärna läsa de två följande böckerna i serien, Birds of a Feather samt Pardonable Lies.

Marian Keyes

Hm, när kommer hennes nästa bok, krönikesamlingen Tankar från sängkanten, ut egentligen? Hos cdon.com står det tidigare datumet fast, 06-18, men hos Norstedts berättas det att boken kommer ut i maj. Hm, som sagt.

(Hihi, det står fortfarande "berätar" och "pasionerad".)

Och Är det någon där? blir förstås den svenska titeln på Anybody out there? Preliminärt releasedatum enligt cdon.com - 06-10-22.

Köpinfo: Tankar från sängkanten och Är det någon där?