Syskonmakaren

Lisa Jewell
SYSKONMAKAREN
Roman - Pocketförlaget
[0]

Lisa Jewell på svenska, det var inte i går, närmare bestämt var det anno 2007, då jag läste och recenserade Våga flyga, en bok jag inte blev helt förtjust i. Jag undrade visst varför den över huvud taget måste skrivas ... (Dessutom skyllde jag på hennes små barn, fy så hemskt av mig!) Så upp till bevis, Lisa, visa nu att du har mer att ge!

Ämnet är intressant, det handlar om spermadonation. Som barn är vi så utsatta, vi får helt enkelt ta de föräldrar som valt att skaffa oss ... En donation av något slag innebär ytterligare en dimension och i boken finns exempel på föräldrar som valt att berätta från början, men också en mamma som höll processen hemlig även för sin make under hela livet. Våra karaktärer är: Lydia, framgångsrik, med betoning på -rik, företagare med ett dystert förflutet, en traumatisk barndom. Robyn, en ung läkarstudent med ambitioner. Dean, nybliven pappa, och lika nybliven änkling. Tre väldigt olika individer som har kommit till världen genom samma pappa - en spermadonator. På krångliga vägar hittar dessa halvsyskon fram till varandra och sedan blir ingenting sig likt igen, som det brukar heta.

Jag har läst boken i excessformatet, som kändes väldigt praktiskt och gott även denna gång (tidigare läste jag Änglavakter i samma format). Men Lisa, jag vet inte om det är du eller jag, det här funkade inte heller helt hundra för mig. Jag försöker känna "ja, men det här var ju varmt och gripande", men det är det inte. Inte för mig. Underhållande, absolut, men för mig stannar det där. Det blir en neutral [0] i betyg.

Änglavakter

Kristina Ohlsson
ÄNGLAVAKTER
Kriminalroman - Pocketförlaget
[+]

Redan efter tio rader har författaren fått mig på sin sida. Då har jag noterat två detaljer som gör mig välvilligt inställd - ett citat av Hitchcock i förordet och sedan en referens till Ira Levins spännande klassiker Bädda för död. Kristina Ohlssons tredje bok om Fredrika Bergman och hennes kollegor vid Stockholmspolisen börjar alltså bra, och det fortsätter bra också. Jag har tidigare haft mina invändningar mot språket (i Askungar och Tusenskönor), men nu är det alls inget jag hakar upp mig på. I stället rycks jag med av handlingen, som varvas med aptitretande protokollsutdrag från vittnesförhör med Fredrika och de andra i utredningsgruppen.

Fallet som Alex Rechts arbetsgrupp ställs inför den här gången är ett ruskigt styckmord, en ung student som varit försvunnen de senaste två åren hittas av "man med hund" och när man gräver vidare på fyndplatsen avslöjas nya hemskheter. Spåren leder underligt nog fram till en känd barnboksförfattare, nu en gammal kvinna som bor på ett servicehem. Ingen har fått ett ord ur henne de senaste trettio åren, men det blir allt tydligare att det är hon som sitter inne med gåtans lösning.

Jag som gillar att läsa om polisernas privatliv får här en rejäl dos, även om det kanske inte känns helt realistiskt att så många i arbetsgruppen blir personligt påverkade av utredningen ... Någon gång skrockar jag lite över genomskinlig intrig, men författaren trixar och fintar tack och lov upp mig på läktaren i alla fall. Jag har läst boken i det nya formatet Excess och det är lite som min tyska favoritchoklad Ritter Sport: Quadratisch. Praktisch. Gut. Nå ja, inte riktigt quadratisch kanske, men nära nog. Mycket praktiskt och gott.

I brevlådan

Från Pocketförlaget kom två spännande titlar i det nya bokformatet Excess, Änglavakter av Kristina Ohlsson, del tre i kriminalserien om Fredrika Bergman och hennes arbetskamrater, samt Syskonmakaren av Lisa Jewell, hennes senaste på svenska.

Här försöker jag visa hur små och söta böckerna är, 8 x 12 cm. Fick t o m paketet levererat i brevinkastet och slapp släpa mig iväg till utlämningsstället :) När boken är uppslagen läser man den som en pocketsida i taget, bladen är psalmbokstunna men trots det lilla formatet är boken lättläst med normal textstorlek.

Hej o på återseende, Fredrika B!

Så var påsken - och påskläsningen - avklarad. Hoppas alla har haft en bra (läs)helg! Här blev det påskdeckare för hela slanten, Askungar - Kristina Ohlsson, en debutroman med en oerhört obehaglig intrig med ett barn som försvinner och hela härvan som sedan nystas upp - men jag var inte lika imponerad av språket som kändes lite hackigt ibland.

I Tusenskönor tycker jag nog att författaren har ett bättre flyt, eller om boken är bättre redigerad. De snabba scenbytena är förstås effektiva, alltid ett bra trick. Fortfarande lite klyschigt, jag tröttnar på att läsa om hur folk blir torra i munnen, sväljer hårt, blir varma i magen, men jag gillar att läsa om arbetsgruppen med bl a den petnoga och analytiska Fredrika Bergman. Är jag då botad från min deckarleda? Nja, men jag vill i alla fall läsa nästa del i Kristina Ohlssons deckarserie, Änglavakter.