Det är synd om människorna

Det måste ha varit november när August kläckte den här ... (Drottninggatan, Sthlm)

Årets bästa ...

Det är dags för den årliga bloggsummeringen, skamlöst lång, oerhört självcentrerad och proppfull med länkar. Detta är 2012 års:

utländska roman: Wolf Hall - Hilary Mantel, som jag läste som första bok i januari. Den lyckades behålla titeln ända fram till årets slut och jag planerar att inleda 2013 på bästa sätt - med uppföljaren Bring up the Bodies.
svenska roman: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz - Göran Rosenberg, där personligt blandas med historia till en stark barndomsskildring. Årets Augustvinnare.
holländare: Gerbrand Bakker såklart, med The Twin. Har du läst den än?
tyska: Karen Duve, jag hann med två böcker, fina novellsamlingen Keine Ahnung samt Anständig essen.
novellsamling: Too Much Happiness - Alice Munro. Innehåller en av de bästa noveller jag någonsin läst. De andra är också oerhört bra, jag vill läsa mer Alice Munro!

bokgrej: e-böcker, t ex från biblioteket, har förändrat min läsning, jag läser bättre, snabbare, mer varierat. Tack!
bokgrej 2: bokpoddarna, där flera är bra och Bokpodden bäst.
omslag: jag utsåg tidigt Drömbokhandeln till årets vinnare, men i slutsekunderna seglade en utmanare upp ...
jubileum: förutom mitt eget (hur är det, är ödmjukhet verkligen en dygd?) kan jag ju nämna August Strindberg som vi firade (nästan) hela året.

förlag: Sekwa gav ut flera läsvärda titlar, lägg därtill ett trevligt bemötande och en aktiv närvaro i sociala medier så har vi en vinnare!
pris: the one and only, Nobelpriset i litteratur. Jag tog mig an några tidigare och kanske blivande pristagare i läsutmaningen Tre på tre.
överraskning: en dag fanns det plötsligt fina Byt en bok-lådor i min stad! Kommer de tillbaka nästa sommar?
poet: nja, men att skriva bokryggspoesi var ett roligt pyssel ...
prestation: Die Klavierspielerin - Elfriede Jelinek. Ännu en guldstjärna till mig :)

faktabok: Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid - Martin Gelin, en av böckerna som nominerades till Augustpriset för årets svenska fackbok, var intressant läsning. Gillade även Jakten på Venus.
kokbok: Yogamat - Anna Gidgård och Cecilia Davidsson, har gjort mig beroende av quinoasallad, nyttiga smoothies och yogagröt.
design: de litterära halsbanden från Mind the Book, t ex mitt eget.
räddare i nöden: Franz Kafka, vars e-noveller räddade mig från förnedringen flera gånger.
plagg: Mo Yans skjorta!

Innan vi slutar för i dag, för i år, vill jag säga TACK till er som kommer hit och läser så gott som varje dag. Det gör mig glad!
 

Gott nytt bokår 2013!

Läsutmaningar - status, del 2

Läs del 1 här

Strindbergsutmaningen - även om det inte blev några fler böcker ger jag mig ändå med beröm godkänt! En rolig utmaning som blev väldigt givande, inte minst tack vare Bokcirkeln i P1.

Dickens 2012 - skrattar fortfarande ... Men det blev ju i alla fall en brittsommar i teve, med bl a Edwin Drood.

Det tyska läsprojektet - en bok på tyska i månaden har det blivit. Varken mer eller mindre. Har tänkt fortsätta även nästa år och nu ska jag få trevligt sällskap, då även Ingrid planerar för ett tyskt läsår.

Sommarens klassikerutmaning - nja, där hade jag väl kunnat ta i lite mer . Det blev i alla fall en Kallocain, men utöver Strindberg endast några skräcknoveller.

Tre på tre - tre böcker efter eget tema under hösten passade mig bättre. Jag valde att läsa på temat Nobelpriset och fick tre fina läsupplevelser: Afrikanen, Fågeln som vrider upp världen samt Gräset sjunger. Vill mer än gärna upprepa succén under våren, kanske med titlarna i denna tematrio.

Jag ger mig själv en STOR guldstjärna! :)

Lundströms Bokradio

I våras bokcirklade jag tillsammans med P1 och läste Strindberg. Så trevligt så, men säg den lycka som varar ... Eller det gör den ju, för i stället för gamla Bokcirkeln kommer nu Lundströms Bokradio, med Marie Lundström från just Bokcirkeln som programledare.

Förutom författarmöten, lästips och reportage blir det bokcirklar, med början på lördag den 6/10. Till första träffen läser man fram till kapitel 4 i klassikern Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald.

Strindbergifierad

De var gifta, året var 19xx, och maken var borta en stor del av dagen, från måndag till fredag. Frun var hemma. Frun började känna sig ensam trots att hon hade börjat ge musiklektioner igen.

Strindberg, no? Nej då, detta stycke kommer från Fallen av Joyce Carol Oates, året som står i texten var 1950, men mina tankar går genast till den käre August. Strindbergifierad, har jag blivit.

Och när jag läser Karin Boyes Kallocain (påbörjad Klassikersommar):

En man dras till en kvinna, en kvinna till en man, och för varje steg man närmar sig varandra, har man givit till spillo något av sig själv; en serie nederlag, där man hoppades på segrar. Redan i mitt första äktenskap - barnlöst och därför ingenting att fortsätta - hade jag känt en försmak.

Ja, ni fattar? Strindberg, Strindberg. Och när det häromdagen, den 20 maj, var Honoré de Balzacs födelsedag: just det, honom läste ju Strindberg när han var ensam i Ensam ...

Just nu läser jag e-novellen Den nya Isabel av Katherine Mansfield och vem dyker upp i skallen då? Jo då, August igen och hans tankar om äktenskap, om man och kvinna. (Fast mer om det senare. I morgon kanske.)

Nu är frågan: hur länge kommer detta tillstånd att fortsätta?

Läsutmaningar - status

Strindbergsutmaningen - med beröm godkänt! Uppmaningen från ord och inga visor löd: läs fyra "(eller åtminstone absolut minst tre)" valfria Strindberg-titlar och det är redan avklarat, Giftas I-II, Inferno (även i serieform), En dåres försvarstal, del I, II och III, Ensam samt Ett halvt ark papper. Dessutom bloggen Ockulta dagboken.

Även om jag absolut kan tänka mig att läsa mer Strindberg läggs denna utmaning nu på is ett tag.

Dickens 2012 - hahaha!

Det tyska läsprojektet - det tuffar på. En bok i månaden har det blivit hittills, just nu Die Klavierspielerin - Elfriede Jelinek. Med allra största lexikonet till hands. Friskt vågat, hälften vunnet. Och det är väl ungefär vad jag förstår av den här boken, hälften ... Nej, men det är svårt!

Och så blir det en klassikersommar, Lyrans läsutmaning med minst två klassiker under perioden 1 maj till 31 augusti. Jag kommer att välja någon bok från den tidigare tematrion. Och kanske någon Dickens ...

Ett halvt ark papper

Bokcirkeln i P1 avslutas med denna sorgliga novellklassiker från 1903, som skrevs när nio år återstår av Strindbergs liv (han avled den 22 maj 1912, 63 år gammal). Den korta texten bygger på en papperslapp som hänger vid telefonen i ett hem, med en rad nummer och namn. Novellen är heller inte mycket längre än så när den berättar om en ung man med sorgflor på hatten som efter sista flyttlasset har gått vandrar runt i sin tomma lägenhet för att se om han glömt något. Eventuellt är den baserad på brodern Axels liv, som förlorade hustru och barn inom en period på två år, eller kanske skildrar den Augusts egen upplevelse när hustrun Harriet tar med sig deras barn och tillbringar sommaren på annan plats.

René Vázquez Díaz menade att efter självbiografiska En dåres försvarstal och Ensam då Strindberg vande oss bokcirkeldeltagare vid att han berättar om sig själv, är detta konstruerat, det är litteratur. I den övriga diskussionen, om hur många sidor man ger en ny bok, håller jag med Åsa Moberg, livet är för kort för böcker som inte griper tag. Dock börjar jag alltid från början och läser inte som hon tjugo sidor mitt i boken, även om det var ett intressant grepp. Jag kan också instämma i det hon sa om sitt förhållande till Strindberg, att hon tidigare inte direkt hade något, men nu har kommit honom närmare och uppskattar det laddade och poetiska språket. Bra litteratur är så tidlös som Liv Strömquist avslutade.

Ensam

Jo, det blev ju lite mer Strindberg med Bokcirkeln i P1, kortromanen Ensam (1903) som jag hittade på Projekt Runeberg. Det tredje äktenskapet, det med Harriet Bosse, håller på att gå sönder, författaren är nu 54 år, lite äldre och klokare och säkert ganska trött på allt bråk och tjafs i privat- och arbetslivet. Och han börjat tänka till också: Om jag bara haft en gnista medlidande med deras känslor jag sårat! Om! Men det var väl för mycket begärt av en ung man som aldrig erfarit något deltagande från de andra!

Och fortfarande ogillar han hundar, detta orena djur! Noterar annars många citat om ensamhet och om livet medan huvudpersonen (Strindberg själv, får man anta) strövar omkring i Stockholm med alla minnen, nästan stryker längs väggarna för att inte träffa någon jobbig bekant som vill prata. Han lever ensam, i sällskap med Balzacs femtio volymer med fyra tusen personer (en tysk har räknat ihop dem!) eller med karaktärerna han skildrar i sina texter, men när arbetsdagen är slut blir det återigen så tomt och han längtar tills klockan ska bli tio så att han kan få gå och lägga sig!

Precis som panelen hoppade jag över de två långa dikterna, eller skumläste dem. Inget för mig. Men det andra, mycket fint och visst känner man en viss värme för den åldrande giganten:

Man rår slutligen ensam om sin person. Ingens tankar kontrollera mina, ingens tycken, nycker trycka mig. Nu börjar själen växa i nyförvärvad frihet, och man erfar en oerhörd inre frid och stilla glädje och en känsla av säkerhet och självansvar.

Till sista Strindbergsträffen läser vi Ett halvt ark papper, även den från 1903.

En dåres försvarstal, del III

Pannlugg

Ty så älskade August, eh, Axel sin Siri, eh, Maria att han anlade pannlugg. När förhållandet börjar gå mot sitt slut återgår han dock till sin vanliga ostyriga lejonman och rösten som till hälften slocknat på grund av den ständiga vanan att jollra med en nervös kvinna återfår sin klang ... I bokens avslutande del glöder svartsjukan, misstankarna frodas och det är faktiskt ganska jobbigt att läsa om denna kamp i ett komplicerat äktenskap där slutet blev skilsmässa. Axel känner sig lurad av Maria, madonnan är störtad, han har blivit förförd, tvingad att äkta henne för att överskyla hennes grossess och därigenom rädda hennes teaterkarriär, han är bitter. Så bitter.

Inte pannlugg

Var han galen då? Meningarna går isär även i Bokcirkelns diskussionsgrupp. Att ett barn dör kan utlösa en psykos, menade Åsa Moberg, medan René Vázquez Díaz ansåg att Axel var besatt, elak till och med, beredd att gå hur långt som helst samtidigt som han inte kan leva utan Maria, inte kan leva utanför äktenskapet. Som så många konstnärer behövde han sin familj runt omkring sig för att kunna skapa. Till skillnad från andra misshandelsförhållanden låter Maria sig ändå inte påverkas av Axels regler, hon bjuder honom ett motstånd, påpekade Liv Strömquist och tillade att det man blir kär i i en person är det man börjar hata efter ett tag. Jo då.

Nu fortsätter Bokcirkeln i P1 med att läsa självbiografin Ensam, en kortroman på ca 100 sidor från 1903. Själv hade jag tänkt ta en paus från Strindberg, men inser att jag är biten och kanske inte kan låta bli att läsa även den. Vi får se, helt enkelt!

Senaste ...

Utlästa boken: En dåres försvarstal - August Strindberg. Blir ett sista inlägg om den i samband med nästa träff med Bokcirkeln i P1.

Påbörjade boken: Änglavakter - Kristina Ohlsson

Höjdaren: The Twin - Gerbrand Bakker!

Besvikelsen: Ingen! Livet är glatt!

Lånade bibloboken: En dåres försvarstal - August Strindberg, som e-bok

Inköpta boken: chick lit från cdon, två för en.

Bokcravingen: Det var lite farligt med den där bokhyllerundan, för plötsligt får man för sig att snoka upp nya eller okända titlar av någon författare, t ex Strangers at the Feast - Jennifer Vanderbes, som skrev så bra i Påskön på P ...

Lästa meningen: Det var nu som allting skulle få det avslut hon väntat på i snart trettio år. (Änglavakter - Kristina Ohlsson)

En dåres försvarstal, del II

Strindberg och sex. Ja, det var vad det andra mötet i Bokcirkeln i P1 kom att handla om. Åsa Moberg, Liv Strömquist och René Vázquez Díaz pratade med cirkelledare Marie Lundström om hur attraktionen växer mellan Maria och familjens gode vän Axel. Sex för Strindberg verkar handla mycket om små nätta kängor, blottade vrister och vader, men till sist hettar det till ordentligt. Sexlivet blir problematiskt. Och kan det bli annat när Axel efteråt menar att folkets son har erövrat det vita skinnet, den ofrälse har vunnit en flicka av ras, svinaherden har blandat blod med prinsessan?

Ja, relationen mellan Axel och Maria är komplicerad och det är lite svårt att se vad de egentligen ska kunna bygga ett förhållande på. Förutom sex och kängor. Axels hjärna råkar dessutom i olag när han tvingas anpassa sig till en liten kvinnohjärnas hjulverk, som är annorlunda inrättat än mannens, haha! Tyvärr blir inte Marias skilsmässa räddningen heller, problemen bara växer. Paret har inga pengar, Marias dotter dör och hon vill inte ha fler barn medan Axel drömmer om att se henne som mor igen. Ett elände. Men när man är förälskad gör man knäppa saker, sa Åsa Moberg som också berättade om sin starka förälskelse i Harry Schein och hur hon i många år innan deras förhållande såg till att "råka" gå förbi huset där han jobbade, tills han en dag faktiskt kom ut ...

Bara en träff kvar med En dåres försvarstal, för till nästa gång ska boken läsas ut.

En dåres försvarstal, del I

I helgen började jag läsa August Strindbergs En dåres försvarstal, ända fram till sidan 105 (eller motsvarande i min e-boksvariant), hittills min favorit av de böcker jag har läst under Strindbergsutmaningen. Och i går var det dags för första mötet i Kulturradions bokcirkel om denna bok. Åsa Moberg, Liv Strömquist och René Vázquez Díaz fick tillsammans med cirkelledare Marie Lundström till en intressant diskussion, med detaljer jag kanske inte hade tänkt så mycket på. Åsa Moberg, som just nu läser boken om Zlatan, kunde jämföra Axel och Maria/August och Siri med Zlatan och Helena!

Missade du programmet finns det i sändningsarkivet, Bokcirkeln i P1. Nästa gång ses vi på pocketsidan 207, innan bokens tredje del drar i gång.

Bokcirkel med Strindberg

Eftersom jag själv har tänkt läsa En dåres försvarstal funderar jag på att hoppa på Bokcirkeln i P1, där man under våren ska diskutera boken plus berättelsen Ensam. Säsongspremiär måndag 2 april kl 14.25 i P1 med repris tisdag 18.30. Instruktioner: Vi möts på pocketsidan 105 i En Dåres försvarstal, efter meningen ”I nästa ögonblick fann jag mig sittande i båten med lotsarna, som tog så kraftiga årtag att jag kunde stiga i land fem minuter senare”.

Ensam finns på bl a Runeberg. Läs mer: Bokcirkeln i P1.

Senaste ...

Utlästa boken: Little Bee - Chris Cleave (recension 14 mars)

Påbörjade boken: The Turn of the Screw - Henry James, som e-bok

Höjdaren: Little Bee - Chris Cleave

Besvikelsen: hade nog lite andra förväntningar på August Strindbergs Inferno.

Lånade bibloboken: Bland annat Inferno i serieformat. Den var däremot riktigt kul läsning!

Inköpta boken: ett helt bokreapaket från adlibris.com

Bokcravingen: Jeder stirbt für sich allein - Hans Fallada och The Buddha in the Attic - Julie Otsuka, båda tips från Ingrid, är de senaste böckerna jag lade till på nätbokhandelns önskelista.

Lästa meningen: I took comfort, as a kid, in knowing that things had always been as awful and as wonderful as they were now, that the world was always on the edge of total destruction, even if, in Maryland 1969, as today, it seemed a little more true than usual. Maps & Legends - Michael Chabon.

Lördagsmys

Te, godis, tyska låneböcker och Strindbergs Inferno i serieform ...

Alla har vi våra böjelser!

Strindbergsutmaningen: Inferno

Publicerad 1897, läst som e-bok från iBooks, visst svindlar det lite? Skriven på franska under författarens korta äktenskap med österrikiska journalisten Frida Uhl. Börjar med att Strindberg 1894 lämnar av sin hustru på järnvägsstationen för att hon ska åka till parets lilla dotter som blivit sjuk. Strindberg blir kvar, ensam - men fri - i enkel lägenhet i Quartier Latin där han börjar ägna sig åt kemiska experiment med målet att så småningom kunna tillverka guld. Det är en värld med absint, kokotter och gatnymfer, ligapojkar och kotterier på crémerier.

När jag börjar läsa har jag en föreställning om en ganska obehaglig självbiografi skriven av en man i djup psykos, men att till och med Strindbergsmuseet anser att författaren mycket medvetet komponerade Inferno för att efterkomma litterära förväntning hos en publik med intresse för ockultism och alkemi får mig att ändra inställning. Boken sägs alltså vara skriven på spekulation och att författaren led av psykiska besvär och förföljelsemani är inte så säkert. Jag övergår till att läsa Inferno som en thriller, en spökhistoria. En ganska tröttsam spökhistoria visar det sig, med skrynkliga örngott som bildar ansikten, med sanndrömmar och andra märkliga sammanträffanden där ett par kvistar på marken kan bli till en fiendes initialer och så vidare.

Det känns till sist överdrivet självupptaget. När Strindberg sedan om igen skriver att han ser sig som den rättfärdige mannen suckar jag för mig själv. Alltid ett offer. Berättelsen avslutas med några rader till den läsare som tror sig veta att denna bok är en dikt, inbjudes att se min dagbok, som jag hållit dag efter dag sedan 1895, och varav det föreliggande endast är ett utvidgat och ordnat utdrag. The lady doth protest too much, methinks!

Vi måste prata om August

Alltså, var han galen under Infernokrisen eller var alltihop bara ett smart pr-trick? Eller var han helt enkelt utbränd efter skilsmässor, resor, arbete? Hur blev han i så fall frisk? Skrev och målade han sig ur krisen? Gick det över av sig själv?

Enligt självaste Strindbergsmuseet gick det till så här, att Strindberg mycket medvetet komponerade Inferno för att efterkomma litterära förväntning hos en publik med intresse för ockultism och alkemi.

I ett brev till välgöraren Torsten Hedlund, augusti 1896, beskrev Strindberg sina planer för det som skulle bli Inferno:

"En annan sak! Ni sade nyligen att man söker: Ockultismens Zola. Der känner jag kallelsen. Men i stor hög ton. Ett poem på prosa: kalladt Inferno. Samma thema som I Hafsbandet. Individens undergång när han isolerar sig. Räddningen genom: arbetet utan ära eller guld, pligten, familjen, följaktligen - qvinnan - modren och barnet! Resignationen genom upptäckten af hvars och ens uppgift gifven af Försynen."

(Scarfen från KB, med motiv ur Strindbergs handskrivna manus till Ockulta dagboken. Ett måste i vårgarderoben.)

Strindbergsutmaningen: Giftas I-II

Den självbiografiska novellsamlingen om äktenskapet blev min första etapp i utmaningen August Strindberg 2012. 1884 kom den första delen och redan i förordet förvånar författaren mig genom att förespråka gemensamma skolor för flickor och pojkar, kvinnans rösträtt och "fullständigt likställighet" mellan könen. Var det inte kvinnohatare karln var? Lugn, det kommer ... Jag tycker om flera av novellerna, som Kärlek och spannmål och Måste. Novellen Dygdens lön är också intressant, den ledde till Giftasprocessen: Strindberg åtalades för hädelse, men blev frikänd.

I förordet till Giftas II (1886) övergår den tidigare kritiken mot familjen som institution i kvinnoförakt; kvinnor är lata och falska, män är självuppoffrande helgon. Novellerna, eller texterna, i Giftas II är också annorlunda, ibland bara en sida eller två. Det är ganska tröttsamt att läsa, men det finns guldkorn, som Höst och den avslutande Familjeförsörjaren, som osar av sårad självkänsla eller om det nu är paranoid psykos ...

Det känns omöjligt att läsa Strindberg utan att ha hans privatliv i bakhuvudet, eftersom han är så öppet personlig och verkar utgå från sig själv. Giftas I-II skrev han under sitt äktenskap med Siri von Essen och det var visst ganska turbulent. Men: "Hade mitt liv förflutit lugnt och stilla hade jag inte haft något att skildra", som han själv har sagt. Och jag har inte blivit avskräckt, snart ska jag ge mig på En dåres försvarstal!

Senaste ...

Utlästa boken: Keine Ahnung - Karen Duve

Påbörjade boken: Extremely Loud and Incredibly Close - Jonathan Safran Foer

Höjdaren: Wolf Hall - Hilary Mantel

Besvikelsen: Sunset Park - Paul Auster. En man som har skrivit Orakelnatten, Illusionernas bok och Leviathan, ja, man kan förlåta en del, men man har också höga krav. När ska man ge upp hoppet helt? För efter Dårskaper i Brooklyn har det sett illa ut: Resor i skriptoriet, nja. Man in the Dark, what? Invisible, hmm ...

Lånade bibloboken: måste låna om Strindbergs Giftas I-II, som e-bok.

Inköpta boken: en himla massa från Agnes i Lund :)

Bokcravingen: förutom alla eventuella fortsättningar på Wolf Hall måste det bli Anständig essen - Karen Duve

Lästa meningen: I pulled Stuff That Happened to Me from the space between the bed and the wall, and I flipped through it for a while, wishing that I would finally fall asleep. (Extremely Loud and Incredibly Close - Jonathan Safran Foer)

16.30

Surfar runt bland bokbloggar en stund.

Butter tar ordet firar Strindbergs födelsedag just i dag (Jag fyller 49 (7x7) år.) med en lista över författarens 10 bästa böcker. Giftas är inte med! Det ante mig ... Men det är Inferno, en bok jag har börjat längta efter att läsa. Hur galen som helst, vad det verkar!