Dårskaper i Brooklyn

Paul Auster
DÅRSKAPER I BROOKLYN
Roman - Albert Bonniers Förlag
[+]

När den här historien tar sin början är tillvaron ganska bedrövlig för Nathan Glass, en nyskild, nyopererad cancerpatient, dessutom pensionerad försäkringsförsäljare med dålig relation till sin enda dotter. Han har nyss flyttat till Brooklyn, till sin barndoms kvarter (där f ö Auster själv bor), och håller som bäst på att utforska trakten när han springer på sin systerson, Tom Wood, som han inte har sett på många år. Tom jobbar dels på ett antikvariat, dels som taxichaufför och han har inte större hopp om livet än sin morbror. Sina akademiska studier har han hoppat av, så lovande han var, och kärlek, nej, det var inget för honom (även om ödet givetvis har något annat i kikaren).

Tom och Nathan börjar umgås igen, för att prata om svunna tider och i stort sett tycka synd om sig själva. Men så en dag står lilla Lucy utan för Toms dörr. Hon är dotter till Toms syster Aurora, sedan många år spårlöst försvunnen. Visst, kul att ses och så, men Tom har inte den minsta lust att bli surrogatförälder. Det är emellertid svårt att skicka hem flickan igen, för till en början vägrar Lucy att säga ett ord. Och när hon så småningom går med på att börja prata igen förstår Tom och Nathan att Aurora är illa ute. Efter ett telefonsamtal tätnar mystiken och Nathan och Tom bestämmer sig för att rycka ut till Auroras räddning. Men då hade de inte räknat med Lucy...

En smått kluven känsla får jag av Dårskaper i Brooklyn, en berättelse som tar sin början en vårdag 2000 och fortsätter fram till klockan åtta på morgonen den elfte september 2001. De vanliga Auster-greppen finns här, små ordlekar, kärleken till böcker (även här finns en "bok i boken", Nathans projekt Den mänskliga dårskapens bok), referenser till film och författare och så temat slumpen, hur ofta rena tillfälligheter förändrar våra liv. Austers språk är som vanligt ljuvligt och jag stortrivs medan jag läser om hur Nathan förvandlas från en desillusionerad, uppgiven man till någon som åter vågar hoppas på livet. Men vissa grepp känns alltför konstruerade och till min stora besvikelse lyckas den här boken inte ta sig in på min personliga Auster-topplista. Tala om att ha högt ställda krav på en författare!