Schamanen

Giles Blunt
SCHAMANEN
Kriminalroman - Albert Bonniers förlag
[0]

Calliphora vicina, fluglarver, glänsande blå spyflugor, cynomyopsis cadaverina, kortvingar och puppor och ägg och... Med hjälp av dessa små trevliga insekter och några till kan man bedöma hur länge förruttnelsen i ett lik har pågått och var det har legat (skogstrakter, bergstrakter, i närheten av vatten...). Kort sagt, mycket nyttiga är de, särskilt för polisen. Dessutom är det knottsäsong i Algonquin Bay, en riktig plåga, så i Giles Blunts senaste bok riktigt kryllar det av otäcka kryp.

Spyflugor i all ära, men inte är de läskigare än knarkhandlarna som ligger i krig med varandra. Just den branschen har sedan länge dominerats av motorcykelgängen, i trakten Viking Riders, men nu har en ny aktör blandat sig i leken. Med hjälp av andarna tar den mystiske Red Bear över makten i knarkkretsarna och när en av Viking Riders soldater hittas mördad och stympad trappas bråket upp ytterligare. På ett annat håll i staden dyker en ung kvinna upp på en bar. Hon verkar mycket förvirrad och har ingen aning vare sig om vem hon är eller var hon kommer ifrån. När hon tas om hand av polis och läkare upptäcker man att hon går omkring med en kula i huvudet. Så småningom kan vapnet spåras tillbaka till... ja, just det. Viking Riders.

Det är trevligt att återigen få träffa kollegorna och poliskommissarierna John Cardinal och Lise Delorme, att få besöka den lilla staden i Kanada och läsa om hur polisutredningarna går till där. Helhetsintrycket höjs den här gången även av en nära skildring av Cardinals hustrus sjukdom, det är riktigt smärtsamt att läsa om alla de turer som paret tvingas att gå igenom. Jag gillar också att författaren nu har satsat på en lite mer psykologisk förklaring till varför den onde är ond, men själva intrigen är ändå inte mycket mer än än axelryckning. Det kan ju ibland bli så i kriminalromaner av det här slaget, med starka huvudpersoner som egentligen är orsaken till att man alls läser boken. I recensionen av Blunts förra bok, En stilla storm, spekulerade jag i om paret Cardinal och Delorme skulle kunna närma sig Stephen Booths Cooper och Fry och tja, det är nära nu. Fast det behövs mer Delorme för att riktigt nå ända fram.