Månadens tyska

Eller ett par stycken, efter halva Milchgeld behövde jag något lätt och snabbt och valde på biblioteket ut böcker efter tjocklek… Smala, tunna skulle det vara. Först ut var Leben bis Männer av Thomas Brussig, född och uppvuxen i Östberlin. Två av hans böcker finns översatta till svenska, Hjältar som vi (Helden wie wir) samt På den kortare sidan av Sonnenallé (Am kürzeren Ende der Sonnenallee) – som också filmatiserats, enligt Wikipedia.

Leben bis Männer är en monolog som också spelas som teater (precis som Helden wie wir). I den enda huvudrollen ser (läser!) vi den gamle fotbollstränaren som här får tillfälle att berätta precis vad han tycker om kvinnor, invandrare, Tysklands återförening och så förstås en massa fotboll. Men det är det som framkommer mellan raderna som är intressantast, förstås, och ganska gripande.

Daniel Kehlmanns Ich und Kaminski har jag länge velat läsa och nu har jag äntligen gjort det! Den cyniske författaren/recensenten Zöllner vill skriva en biografi om den bortglömde och säkert också döende konstnären Kaminiski, för tänk vad den ska sälja när gubben trillar av pinn. Därför beger han sig till den avlägsna alpbyn för att intervjua sitt offer, som dock inte är särskilt villig. Men bryr Zöllner sig om det? Nix, inte särskilt och han drar till och med sig den gamle mannen på en bilresa där det mesta går fel.

Mer Brussig och Kehlmann till mig, bitte!