Som i novellen Amundsen, där huvudpersonen Vivian Hyde (hyde som i hide = djurhud, skinn eller som i gömma, dölja? Eller som dubbelnaturen doktor Jekyll och mr Hyde?) börjar ett nytt jobb som lärare på ett sanatorium utanför den lilla staden Amundsen, längst upp i norra Ontario. (Amundsen som den norska polarforskaren, som Vivian Hyde går på upptäcktsresa i den kyliga miljön?) Vivian lär känna läkaren mr Fox (som listig som en räv gillrar sina fällor?), de inleder ett förhållande men det blir inte det lyckliga slut de inblandade hoppats på. Berättelsen har hela tiden en kylig ton, helt i klang med miljön där luften var som is och på den frusna sjön förvandlas vågorna till is i samma stund som de bröts. Det verkligen doftar vinter och snö och våta strumpor hela vägen.
Det finns dubbelmeningar att fundera på, små saker som kan ge en djupare insikt i karaktärerna. Ett namn eller en färg eller någon annan liten detalj som blir en nyckel som kan låsa upp hela historien, var och en ännu en liten bit i pusslet som kanske aldrig blir färdigt ... Alice Munros noveller är sällan några lättsmälta praliner, tvärtom mäktiga tryfflar som rymmer ett helt livsöde på bara några sidor. Så mästerligt.
I dag på Nobeldagen/Novelldagen är vi många bokbloggare som skriver om Alice Munro. Surfa runt hos oss:
Lyrans Noblesser
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok...
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn...
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.R.M. Nilsson
Och dagarna går
Jaa, så är det...:) mäktiga tryfflar mmm... kanske mer som hårda karameller... Fick just något nytt att tänka på... namnet Hyde... Tack för ett läsvärt inlägg!
SvaraRaderaTack själv, roligt att du ville läsa :) Ja, det kan vara hårda karameller ibland, men på ett eller annat sätt alltid fascinerande läsning.
RaderaNej, Munro kan man inte läsa snabbt, hon ska doseras varsamt.
SvaraRaderaInstämmer helt, Bokmania! Men just i kväll firar jag nog med ett par noveller ur just Brinnande livet :)
Raderamed vilket verk kan en novellskeptiker lämpligen börja utforskningen av Munro? : ) gärna mycket tåg!
SvaraRaderaNovellskeptiker, pourquoi? I inledningsnovellen i Brinnande livet, Att nå Japan, åks det mycket tåg, på typiskt Alice Munro-vis med flashbacks hit o dit, mycket bra. Det finns i samma bok även en novell som t o m heter Tåg men den har jag inte läst än
RaderaHon har verkligen ett säreget sätt att fånga miljöer och stämningar. Tror Brinnande livet får åka in på min önskelista :)
SvaraRaderaJa, vad kul! Jag har flera noveller kvar att läsa i den men de jag har läst gillar jag mycket.
RaderaJag läste de två första novellerna i somras, men när vi skulle diskutera dem så var de fortfarande ovanligt levande!
SvaraRaderaInstämmer, det är texter som sätter sig!
RaderaAmundsen är min favorit! Där finns så mycket att upptäcka och hur hon använder miljön är mästerligt!
SvaraRaderaKul, Anna! Ja, Amundsen är fascinerande. Ju mer jag gräver, desto mer hittar jag. Som i så många av Munros noveller!
RaderaJag läser också Munro så. Ganska långsamt. Funderar efter varje novell. De fastnar. Ibland bläddrar jag lite fram och tillbaka och läser om en rad här och där. Mästerligt absolut!!
SvaraRaderaMunros berättelser sätter i gång så många tankar och bilder i mitt huvud att jag helt enkelt måste ta det lugnt. Vilken författare!
RaderaLägger novellen Amundsen på minnet när jag kommer till Brinnande livet! Jag tror absolut att hennes noveller skulle må bra av omläsning. Finns nog en hel del klurigheter gömda mellan raderna som man missar vid en första läsning.
SvaraRaderaJag har säkert missat en hel del i Amundsen också, du får komma tillbaka och berätta vad du hittar! :)
Raderanu blev jag övertygad: och 1 mn senare har jag Dear Life på Kindlen!
SvaraRaderadet jag har svårt att acceptera med noveller är att det bara tar slut, alldeles för fort - och sedan finns det inget mer : ) har trots detta en rad favoriter jag återkommer till, t.ex. 'Ariel' av Göran Tunström
Well, hold on for Dear Life then! Tänker inte spoilra mer än att säga att Munros slut _kan_ vara frustrerande ibland, men som går att läsa i inlägget har jag fått en ny hobby - mellanradernaläsning! Hon ger mkt för pengarna, Alice :)
Radera