Tre på tre: Det kala trädet

Bok nummer 2, eller möjligen 1, i utmaningen Tre på tre, tema Asien. Vi reser till Seoul, tillbaka i tiden till en iskall vinter under Koreakriget. Det kala trädet - Park Wan-Suh sägs vara en modern koreansk klassiker, skrevs 1971, översattes 2006 men språket känns tyvärr både stelt och gammalmodigt. Det är möjligen autentiskt, men tillsammans med underliga dialoger bidrar det inte direkt till läsupplevelsen. Bakom allt det där, konstiga ord och styltiga konversationer, finns berättelsen om Lee Kyong (kallad Kyong-a, då Lee är efternamnet) som jobbar i en porträttbutik i ett stort amerikanskt marketenteri i Seoul. Kunderna är amerikanska soldater som vill ha en bild av sin käresta målad på en bit sidentyg, en sjal eller en näsduk.

Kyong-a är i 20-årsåldern, inte en omogen tonåring som jag tror ibland. Hon hatar sina föräldrar, den döde pappan och den sjuka mamman, och ägnar arbetsdagen åt att spana in män. För även i skuggan av inbördeskriget pågår så klart det vanliga livet, så gott det går. Unga kvinnor (och män) vill ha kärlek och uppmärksamhet. Framför allt den nye kollegan Ock Hui-Do verkar intressant. Han är dock betydligt äldre, gift och fembarnspappa. Kyong-a uppvaktas dessutom av den mer jämnårige Tae-Su, som på många sätt skulle vara en lämpligare partner men inte får han henne att vibrera direkt. En stark karaktär är även den glamourösa Diana som lindar de amerikanska soldaterna, "bastarderna", runt sitt finger, som drömmer om att komma bort, dödstrött på krig, evakueringar och svält.

Park Wan-Suh (1931-2011) publicerade denna sin första roman när hon var 40. Det kala trädet är den enda som finns på svenska, men ytterligare några titlar är översatta till engelska. Jag gillar som alltid att läsa om kulturkrockarna, om hur kriget påverkar gamla begrepp och traditioner. Men jag undrar om det är just en kulturkrock som gör att jag inte uppskattar boken efter eventuell förtjänst? Förlaget Axplock utlovade en fascinerande bakgrund till framväxten av den idag teknologiska stormakten Sydkorea, numera också med en allt mer uppskattad produktion av böcker och filmer. Men nej, det blev inte mycket av den varan tyvärr. Trots vissa fina nyanser står Kyong-as kärleksliv i centrum och det är inte tillräckligt fängslande för att jag ska fastna för Det kala trädet.