Månadens tyska: Ungefähre Landschaft

Schweizaren Peter Stamms tredje roman (2001) är en lite underlig historia. "Kathrine och karlarna", vill jag ibland kalla den. Kathrine, 28 år, tulltjänsteman, lever ett monotont liv i en liten norsk by i ett landskap där die Grenzen lagen under dem Schnee, der Schnee verband alles, die Dunkelheit deckte alles zu (där gränserna låg under snön, snön förenade allt, mörkret dolde allt). Kathrine hatar mörkret, den långa polarnatten då solen aldrig går upp, men har själv aldrig varit nedanför polcirkeln. Det har männen i hennes liv bestämt, först den snåle och alkoholiserade pappan, sedan olika äkta män och pojkvänner. Je älter man wurde, desto schwerer waren die Dunkelheit und die Kälte zu ertragen (Ju äldre man blev, desto svårare var det att stå ut med mörkret och kylan), sägs det också och det är så sant, så sant.

När det avslöjas att livet med den senaste äkta mannen, den andre i ordningen, har baserats på lögner får hon ändå nog och rymmer med Hurtigrutten för att hitta sig själv. Resan går från kalla hårda norden till mjuka varma södern och det är ju metaforiskt så där. Själv sitter jag och blir fruktansvärt irriterad på veliga och osäkra Katherine med alla männen, men vem vet hur jag själv hade betett mig under samma omständigheter. SAD, vinterdepression, drabbar faktiskt ca 10 % av Sveriges befolkning varje år! Nu är det i o f sig bara min egen tolkning av huvudpersonen ...  Peter Stamm har sedan Ungefähre Landschaft skrivit flera romaner, Sieben Jahre (Sju år) är väl den enda som finns på svenska än så länge. Förlaget Thorén & Lindskog säger att Stamm är känd för sitt språk, präglat av enkelhet och klarhet, och det kan jag hålla med om. Jag vill gärna läsa mer!