Månadens tyska: Zu Grabe

I Daniela Larchers uppföljare till Die Zahl får jag äntligen träffa Otto Morell igen, den sympatiske matglade polisen jag blev så förtjust i när jag läste den första boken. Men han är blott en skugga av sitt forna jag, ganska olycklig nybliven singel och borde han inte också gå ner några kilon? Jo, det får bli diet. Ingen smaskig matlagning i denna bok alltså.

Inte får han stanna kvar i sin idylliska lilla österrikiska by heller. Rättsläkaren Nina Capelli har precis packat sina saker och är på väg att flytta till Wien när hennes blivande sambo ringer. Han är misstänkt för mord på en kollega på universitetet där han arbetar. Nina kommer fram till att det är deras vän Otto Morell som bäst kan hjälpa dem och Otto får därför lämna sin lugna vrå, sin katt och sina blommor, för att bege sig till den förhatliga storstaden. Den mördade mannen var arkeolog. Kan man hitta svaret på vem som dödade honom om man går igenom de utgrävningar han varit med vid? (Gissa två gånger ...) Otto drar i gång sin egen utredning, helt inofficiellt, vilket bl a innebär att han jobbar under täckmantel på en begravningsbyrå. Det blir alltså mycket gravar, precis som titeln antyder.

Det finns flera saker jag inte gillar i Zu Grabe. Att (den hemlige) mördaren dyker upp i vartannat kapitel t ex, inte kursiv men ändå. Och att folk pratar högt med sig själva för att föra handlingen framåt. Jag har dock en helt annan toleransnivå när jag läser på tyska. Det mesta går ner när man får läsa om personer som äter Apfelstrudel och hälsar varandra med ett Grüß Gott eller ett Servus. Trots mina invändningar ett trevligt deckarmys även denna gång.

Ordlista:
die Mensa - skolmatsal, kafeteria
der Blaumann - arbetsoverall
Gänsefüßchen - (gåsfötter) citattecken
die Mobilbox - mobilsvar