tisdag, januari 01, 2002

Mitt namn är röd

Orhan Pamuk
MITT NAMN ÄR RÖD
Roman - Norstedts
[+]

I Istanbul i slutet av 1500-talet har den regerande sultanen tagit intryck av den västerländska, mer realistiska konsten, som allmänt ses som farlig och moraliskt förkastlig. I största hemlighet ger han i uppdrag åt sina målare att illustrera en bok, där man ska använda sig av de förbjudna metoderna perspektiv- och porträttmålning. Ett stiligt sultanporträtt skulle förstås inte sitta helt fel. I hovets bokkonstverkstad finns miniatyrmålarna Fjäril, Stork, Elegant och Oliv, som alla har olika syn på gammaldags tvådimensionell målning kontra den nya, tredimensionella. Ska konsten spegla det gudomliga perspektivet eller det mänskliga? Är det hädelse om en avbildad människa i målningens förgrund är större än moskén i dess bakgrund? Diskussionen blir så infekterad att det hela slutar med mord och läsaren får följa med på en lång, vindlande väg fram till gåtans lösning.

Förutom konstteori och mordintrig bjuder denna komplexa roman också på en kärlekshistoria. En av miniatyrmålarna försöker på alla sätt vinna tillbaka sin ungdomskärlek Shekures hjärta, hon är hans kusin och råkar också vara dotter till den målare som ansvarar för sultanens hemliga handskrift. Det mest utmärkande särdraget hos Orhan Pamuks historia är att den berättas med olika röster, inte bara genom ett par tre huvudpersoner, det förekommer även en hund, ett guldmynt, ett träd, själva färgen röd, med mycket mera. Alla de inblandade får säga sitt, men det är sällan rakt på sak, utan inlindat i bortförklaringar, sinnligt hemlighetsfullt och det gäller att hålla reda på alla myllrande detaljer. Förtydliganden och förklaringar lyser med sin frånvaro och även om jag alltid får en så skön känsla när författaren litar på att man som läsare klarar av att själv se sambanden, blir det mellan varven ganska svårt att hänga med i svängarna om man inte är riktigt uppmärksam.

Den eviga konflikten mellan öst och väst, mellan islam och kristendom är aktuellare än någonsin, kan man frestas att konstatera. Men genom att läsa Mitt namn är röd, en bok som utspelar sig för så många hundra år sedan, sätts också nutida händelser i ett vidare perspektiv. Hur långt ska man gå för att bevara sin särart? Vad säger att det traditionella är bättre än nytänkande? Eller är det tvärtom? Är det en längtan efter frihet som gör att västerlandet får allt större inflytande i öst? Den turkiske författaren Orhan Pamuk gör sitt bästa för att ge sitt svar på dessa svåra frågor. Hans senaste verk jämförs med Umberto Ecos I rosens namn, som jag i ett annat Bokrings-sammanhang har nämnt att jag nog aldrig kommer att läsa ut. Mitt namn är röd läste jag ut, det var bitvis trögt, 500 mastiga sidor i sommarhettan, nästan 200 dröjde det innan jag verkligen fängslades av denna mustiga berättelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...