De var gifta, året var 19xx, och maken var borta en stor del av dagen, från måndag till fredag. Frun var hemma. Frun började känna sig ensam trots att hon hade börjat ge musiklektioner igen.
Strindberg, no? Nej då, detta stycke kommer från Fallen av Joyce Carol Oates, året som står i texten var 1950, men mina tankar går genast till den käre August. Strindbergifierad, har jag blivit.
Och när jag läser Karin Boyes Kallocain (påbörjad Klassikersommar):
En man dras till en kvinna, en kvinna till en man, och för varje steg man närmar sig varandra, har man givit till spillo något av sig själv; en serie nederlag, där man hoppades på segrar. Redan i mitt första äktenskap - barnlöst och därför ingenting att fortsätta - hade jag känt en försmak.
Ja, ni fattar? Strindberg, Strindberg. Och när det häromdagen, den 20 maj, var Honoré de Balzacs födelsedag: just det, honom läste ju Strindberg när han var ensam i Ensam ...
Just nu läser jag e-novellen Den nya Isabel av Katherine Mansfield och vem dyker upp i skallen då? Jo då, August igen och hans tankar om äktenskap, om man och kvinna. (Fast mer om det senare. I morgon kanske.)
Nu är frågan: hur länge kommer detta tillstånd att fortsätta?
På vilket sätt skulle detta påminna om Strindberg? Tror du att Strindberg är den ende författaren som har problematiserat förhållandet mellan man och kvinna?
SvaraRaderaOm du läser hela Kallocain kommer du inse att Boyes beskrivning hänger samman med den dystopi som hon beskriver i boken, vilken har skapat människor som har svårt att närma sig varandra på något annat sätt än just som "redskap" för sina egna eller statens syften.
Anonym, det påminner _mig_ om Strindberg. Jag är fruktansvärt subjektiv, allt som oftast.
RaderaDet ska bli riktigt kul och spännande och se vad du tyckte om "Den nya Isabel"
SvaraRaderaDen som väntar på något gott ... :)
RaderaFallen läste jag för ett par år sen eller så. Mycket bra bok. Strindberg har jag inte läst sen gymnasiet. Jag fastnade aldrig riktigt för honom.
SvaraRaderaMaria, precis så var det för mig också, lite problem med honom sedan gymnasiet. Men så fick han en ny chans i och med Strindbergsåret och det är jag glad för nu.
RaderaFallen är ju som det mesta av JCO ganska fantastisk :)