söndag, oktober 21, 2012

Svindlande höjder goes dogma

Vill man ha sin Wuthering Heights som passionerad kostymfilm, likt versionerna med Ralph Fiennes och Juliette Binoche från 1992 eller med Laurence Olivier, Merle Oberon och David Niven från 1939 kommer man kanske vara lite tveksam till brittiska regissören Andrea Arnolds version (2011) av Emily Brontës klassiker från 1847.

Med drömlikt foto, ljudet av vinden som viner över hedarna, ingen filmmusik förutom Mumford and Sons vackra The Enemy till eftertexterna, f ö specialskriven till filmen, berättas den mörka sagan om Cathy och Heathcliff, deras uppväxt tillsammans och deras komplicerade relation på ett helt nytt sätt. Det är mörkt och det är skitigt, handkameran backar inte för svett och blod, eller för långa närbilder av North Yorkshires undersköna natur. Inte heller den här filmversionen täcker hela boken, där dramat går hela varvet runt med den andra generationen, utan slutar med Cathys död.



But I came and I was nothing,
And time will give us nothing
So why did you choose to lean on,
A man you knew was falling?
 
The Enemy - Mumford and Sons

6 kommentarer:

  1. Sugen på filmen men tänkte läsa boken först. Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren har varit med i Skins, ska bli intressant att se henne i en helt annan roll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag du ska göra! Det var dock väldigt delade meningar i mitt sällskap, några tyckte det var det sämsta de sett :)

      Radera
  2. haha, great minds think alike!

    noterade igår att M & S-konserten redan är utsåld på enorma O2 och det var då jag började fundera : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Indietanterna slår till igen!

      Har de inte fått ytterligare ett datum på O2? Det blir säkert fullt då också.

      Radera


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...