Klassikerutmaning: Pennskaftet

Nästa bok i klassikerutmaningen blev den feministiska klassikern Pennskaftet - Elin Wägner, där en grupp kvinnor i Stockholm förenas i kampen för kvinnlig rösträtt. Boken kom 1910 och var på sin tid en riktig pionjärroman med en modern syn på kvinnorollen, äktenskap och sex. "Pennskaftet" i bokens titel är smeknamnet på Barbro Magnus, en ung journalist på Frisinnade morgontidningen, hon försörjer sig själv och tar ingen skit. När hon träffar en man och blir kär är det för henne inte självklart att de ska gifta sig, se Det går an, som jag läste förra året.

Elin Wägner var också journalist när hon började engagera sig för kvinnlig rösträtt och hon blev senare invald i Svenska Akademien 1944. 1921 genomfördes den kvinnliga rösträtten i Sverige, men (kvinno)kampen mot sociala normer och strukturer är inte över för det. Det är något som blir extra tydligt när jag läser den över hundra år gamla Pennskaftet i svallvågorna efter "fisk-gate", då bloggaren Genusfotografen klädde av det danska fiskemagasinet (nu med rekonstruerat inlägg), det tyska #aufschrei på twitter, om sexism, och nu de senaste dagarna då fokus har legat på Uppdrag granskning om näthatet mot kvinnor. Jag förmodar, att en feminist ännu på hundra år inte behöver vara orolig för sysselsättning, säger en av kvinnorna i boken, jo, men visst.