Nelson, Reeva, Malik, RIP

I veckans bokgeografi reser vi till Sydafrika, ett land som med elva officiella språk nu går vidare mot framtiden efter en vardag med apartheidsystem under åren 1948 - 1994. Helt okomplicerat är det förstås inte, många vita sydafrikaner brottas med samma skuldkänslor som tyskarna efter andra världskriget, medan andra drömmer om livet som det såg ut innan 1994. Diskussioner om och protestaktioner mot apartheid är jag uppvuxen med och vi var alla med och firade Mandelas 70:e födelsedag i direktsändningen från Wembley i London 1988. Och till sist blev han ju faktiskt fri, Mandela.

Eftersom jag är fascinerad av rättegångar i allmänhet och sportvärlden i synnerhet har jag den senaste tiden suttit klistrad vid livesändningarna från Pretoria och Oscar Pistorius rättegång. Upprörda röster anklagar rättsväsendet och polisen för särbehandling och menar att Pistorius som vit och rik blir behandlad på ett helt annat sätt än om han varit svart och fattig. Den paralympiska sprintern, som står åtalad för att ha skjutit ihjäl flickvännen Reeva Steenkamp, sydafrikansk fotomodell, kommer nu i trettio dagar genomgå en rättspsykiatrisk utredning innan dom kan falla. To be continued ...

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Sydafrika eller är skriven av en författare med anknytning dit.

När J M Coetzee 2003 belönades med Nobelpriset blev han den andre sydafrikanske författare som fått priset. Hans Onåd var en stor läsupplevelse, om en vit medelålders universitetsprofessor som när hans förhållande med en ung student avslöjas tvingas lämna sitt jobb. Han flyr till sin dotters gård ute på landet, där förhållandet mellan svarta och vita inte riktigt ser ut som inne i staden. Yttre och inre kamp skildrad med ett fantastiskt språk.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Sydafrika. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Landets store författare André Brink blev i början av 1980-talet min första kontakt med sydafrikansk litteratur, och där gjorde jag genast en djupdykning och läste allt som kom på svenska. Han var en av de första som kritiserade apartheidregimen på afrikaans, de vita förtryckarnas eget språk. En kedja av röster är en mäktig kollektivroman om ett slavuppror i början av 1800-talet, en fascinerande berättarteknik och en gripande historia.

Romanen En torr vit årstid, som har vissa självbiografiska drag, blev 1989 film med bl a Donald Sutherland, Susan Sarandon och Marlon Brando. Jag har inte läst några av André Brinks senare verk, han har skrivit flera historiska romaner som inte lockat mig, men jag ska leta i hans stora produktion och kan säkert hitta något som intresserar.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Sydafrika, som du inte läst, men är nyfiken på.

När Nadine Gordimer fick Nobelpriset 1991 försökte jag läsa men det funkade inte. Nu är jag äldre och kanske lite klokare och vill gärna göra ett nytt försök. Kanske väljer jag någon av alla hennes novellsamlingar. Marlene van Niekerk är en annan sydafrikansk författare jag gärna vill läsa. Jag har sett många fina recensioner om Agaat, bl a har Anna och Bokmania skrivit om denna tegelsten.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Sydafrika.

Hela världen sörjer nu den alldeles för tidigt bortgångne dokumentärfilmaren och journalisten Malik Bendjelloul som med den vackra och gripande Searching for Sugarman visade Sydafrika vägen tillbaka till en av landets stora hjältar, Sixto Rodriguez. Under apartheidtiden inspirerade den amerikanske folkmusikern sydafrikanerna att våga göra motstånd. Filmen har fått en rad priser, bl a en Oscar för bästa dokumentär 2013. En annan Oscarsvinnare är Tsotsi som fick priset för bästa utländska film 2005, baserad på en bok med samma titel av Athol Fugard, sydafrikansk författare, skådespelare och regissör. Om den unge gängledaren som genom att ta ansvar för ett annat liv förändrar sitt eget.

Lite science fiction också, District 9 handlar om rymdvarelser som landat i Johannesburg och hur de sedan behandlas ses som en allegori till apartheidtiden. The Bang Bang Club från 2010 är baserad på en sann historia om en grupp fotografer som i början av 1990-talet samarbetar för att berätta om våldet och orättvisorna i Sydafrika. Mitt minne av filmen består främst av Malin Åkerman och Ryanne Phillippe som sexar sig på ett vackert sätt men det kanske är orättvist ... Ändå lite intressant om historien om några av våra kändaste nyhetsbilder.