Snömannen

Jo Nesbø
SNÖMANNEN
Kriminalroman - Piratförlaget
[+]

Den första snön faller över Oslo, en kvinna försvinner spårlöst från sitt hem, där någon okänd person byggt en snögubbe i trädgården och kriminalkommissarie Harry Hole får ett anonymt brev från någon som kallar sig Snömannen. Brevet leder in Hole på ett snårigt spår, när han upptäcker att gifta kvinnor under flera år har försvunnit just i samband med det första snöfallet.

Snömannen är en bok jag har längtat efter sedan jag slog ihop författarens sjätte bok, Frälsaren, om min favoritpolis. Och lyckligtvis blir jag inte besviken. Tillsammans med Harry Hole får jag uppleva känslan av att ha missat någon detalj, någon ledtråd som sedan ligger och gnager i bakhuvudet. Vad var det nu som...? Ibland sitter jag nästan och hoppar upp och ner i stolen, Harry, Harry, jag fattar precis hur det hänger ihop! Jag har fel förstås. Jo Nesbø har den här gången lyckats väva in extra många villospår och jag vet inte om det beror på lat semesterledighet, men jag går på dem allihop. Nu kunde jag dessvärre inte läsa Snömannen på en solig strand eller i hängmattan, utan det blev i stället under en varm filt på altanen medan regnet smattrade på taket. Det var inte precis något som försämrade läsupplevelsen.

Fast det blir förstås lite elegantare på norska. En snøman är en norsk snögubbe, på svenska tvingas översättaren Per Olaisen alternera mellan snögubben och snömannen. Yeti, liksom. Dessutom - ett himla tjat om att Harry Hole är den ende som lyckats lösa ett seriemördarfall i Norge. Okej, vi fattar. Fast allt är förlåtet. Som vanligt gillar jag karaktärerna och miljöbeskrivningarna för mycket för att kunna komma med några större invändningar. Och snögubbar kommer i fortsättningen att ge mig samma rysningar som en del får av clowner. Førstebetjent Hole är välkommen tillbaka när som helst!