Först lite om titeln. Ett tyskt politiskt uttryck för att upphöja rasen, blodet, till en avgörande faktor för en nation är Blut und Boden (blod och jord), mycket poppis hos nazisterna t ex. Och det finns ju idioter som även i dag anser att människors egenskaper och karaktär avgörs av var de är födda och/eller "brukar sin jord". Till sin debutroman har den tyske historikern Per Leo (f 1972) gjort om uttrycket till "flod och jord" när han skriver om sin egen familjs förflutna och kopplingar till SS.
Jag fick upp ögonen för Flut und Boden när den tidigare i år blev nominerad till bokmässans pris i Leipzig och passade på att låna den via Goethe Institut. Kostenlos! Jag har läst halva, för sedan tröttnade jag på denna familjeberättelse med militära förtecken. Att Per Leo är historiker märks, kan man säga. Det blir väl torrt språk ibland, detta släktforskningsprojekt i romanform. Jag kan ändå inte såga denna bok helt, det finns en hel del intressant att läsa om hur de efterlevande påverkas av att ha en nazist i familjen. För Per Leo bidrog det till exempel i högsta grad till hans yrkesval. Boken bygger på autentiskt material, gamla dagböcker m m, men det är det där militärsnacket som jag är så ointresserad av ... Och så många böcker, så lite tid ...
Ordlista:
lupenrein - perfekt, fläckfri
der Stubenhocker - hemmasittare, soffpotatis
Jag håller med, tiden är för kort för att ägnas åt tråkig läsning. Det finns ju dessutom andra mer levande skildringar av livet i skuggan av nazistiska förfäder!
SvaraRaderaNej, det gick helt enkelt inte i sommarhettan ... Huvudet skrek efter annat ;) Men jag kan nog annars tänka mig att återvända till boken, det fanns sådant som jag gillade med den också.
RaderaJag försökte också... konstaterade att "not my cup of tea". Något seg och pratig, tyckte jag.
SvaraRaderaJa, det var synd. Men skönt att höra att jag inte var ensam då :)
RaderaNu är inte min tyska så pass att jag skulle kunna läsa den här boken, men gammalt militärprat fick jag nog av i fikarummet under alla de år jag jobbade på skolor inom Försvarsmakten... Historierna tog aldrig slut, tänkte jag skriva, men det värsta var just att historierna tog slut och då började de om och berättade samma historier om och om och om igen... Gahhh, så tråkigt!
SvaraRaderaHaha, det låter fruktansvärt trist, Freja! Inte mina favorithistorier heller :)
Radera