måndag, januari 01, 2001

Underdog

Torbjörn Flygt
UNDERDOG
Roman - Norstedts
[++]

En underdog slår ur underläge och får kämpa för att komma någon vart. Kanske står striden mot en omvärld som inget fattar eller ett dåligt självförtroende, sak samma, känslan av att vara dömd på förhand finns där. Som hos Johan, som under enkla förhållanden växer upp under sjuttio- och åttiotalet i Malmö. Och som hos Johans mamma Bodil, ensamstående med två barn, sannerligen dubbelarbetande, men framförallt närvarande trots ständig värk i hela kroppen efter långa dagar på strumpfabriken. Hemmet, en lägenhet i ett av de första så kallade miljonprojekten, är den trygga punkten, där Johan hämtar kraft inför duster med krävande lärare, fula gubbar på gården och besvärliga släktingar. Tillsammans blir de starkare, även om de inte alltid förstår sig på varandras skilda världar.

"Språket är ju gratis, så varför snåla med det?" har författaren sagt i en intervju och denna hans tredje roman vittnar om den övertygelsen. Det är fantastiskt ordrikt med långa meningar och dialoger helt utan citattecken, det är ett myller av människor, kompisar, grannar, klasskamrater, släktingar som strömmar fram, saker som tillsammans väl kunnat bli lite påfrestande i längden. Men istället är denna barndomsskildring tack vare många tidstypiska detaljer (allt är på pricken!) och en värme som nästan slår emot en från boksidorna en spännande läsupplevelse. Torbjörn Flygt har gjort en grundlig research och jag nickar instämmande mest hela tiden, att "ja, just så där var det ju".

Berättelsen börjar när Johan är elva år och fortsätter fram till gymnasietiden och lumpen, med en rejäl tyngdpunkt på samhällsutvecklingen och hur allt har förändrats under de senaste årtiondena. Mycket handlar det om hur vi själva också har förändrats, vi sextiotalister som skulle få allt, det allra bästa i form av ett perfekt välfärdssamhälle. Vad blev det av oss, hur tacksamma var vi för vad vi fick ärva och vad för slags samhälle lämnar vi vidare till våra barn? Boken ger oss detta och en hel del annat att tänka på. Som hur det var att lyssna på Ulf Elfving i Upp till 13 fast inte erkänna att man gjorde det och hur äckliga skolmatsalens kåldolmar var och hur det kändes att börja i högstadiet och hur Björn Borg slog in matchbollen mot Jimmie Connors och hur viktigt det var med den där krokodilen på tröjan och hur man ibland bara måste gå UT och...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...