Det tystade skriket

Ana Tortajada
DET TYSTADE SKRIKET - En resa bland Afghanistans kvinnor
Reseberättelse - Wahlström & Widstrand
[+]

Det tystade skriket är ännu en av de många böcker om talibanstyret i Afghanistan som kommit den senaste tiden, närmare bestämt en reportagebok, skriven av den spanska journalisten Ana Tortajada. Tillsammans med ytterligare två kvinnor for hon sommaren 2000 till Pakistan och Afghanistan för att kartlägga kvinnornas och barnens svåra situation i de många flyktinglägren. Sällskapet bor i Peshawar, Pakistan, hemma hos vanliga familjer de knutit kontakt med via internet, människor som hjälper dem att ordna möten med olika instanser och som skjutsar dem till lägren. Spanjorskorna upptäcker att flyktingarna oftast inte alls bor, som man kanske kan tro, i tält från Röda korset. I stället bygger man egna små hus, av murar av soltorkat tegel, ibland täckta med trasor och plastskynken som tak. De senast anlända flyktingarna bor mer eländigt, i enkla tält gjorda av samma material. Det ska betalas markhyra också, precis som avgift för el och vatten. I vissa läger finns små tegelbruk, där flyktingarna arbetar hårt, även de allra minsta barnen, bokstavligt talat dygnet runt i stekande hetta för att få ihop till åtminstone mat för dagen.

Flyktingarna känner sig bortglömda och besökarna får mer än en gång anledning att skämmas å hela omvärldens vägnar. Många av hjälporganisationerna bedriver i största hemlighet skolor för att utbilda flickor och kvinnor, samt lika hemliga läkarmottagningar, där även kvinnor kan få hjälp och behandling. Men de nödvändiga bidragen från utlandet kommer allt mer sporadiskt och det blir svårare att få ihop pengar till verksamheterna. Organisationerna har också i egen regi startat olika tillverkningsföretag. Tortajada besöker, givetvis hela tiden iklädd den förhatliga, heltäckande burkan med liten nätglugg för ögonen, bland annat en liten broderiateljé och ett mattväveri. Sällskapet får till slut även möjlighet att besöka det trasiga Kabul, först under hård övervakning av en officiell guide, sedan mer fritt.

Ibland har man i väst en föreställning om att i Afghanistan är männen talibaner och kvinnorna lider under konsekvenserna av detta. Men så är det inte: i Afghanistan finns talibanerna, en beväpnad minoritetsgrupp som får stöd utifrån och som har tagit makten i landet och så finns den afghanska befolkningen, både män och kvinnor, som förvägras alla rättigheter, även om kvinnor är värst drabbade, skriver Ana Tortajada, som till grund för sin bok har mycket detaljerade dagboksanteckningar. Resultatet blir både gripande och engagerande läsning, om modiga och initiativrika människor som med dödsförakt bildar underjordiska nätverk och olika motståndsorganisationer i en fruktansvärd verklighet. I Afghanistan är allting ett elakt spel, säger den amerikanska representanten för FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, i Islamabad. Han fortsätter: USA ville förvandla Afghanistan till ett ryskt Vietnam och efter det kalla krigets slut fortsatte man förse islamisterna med vapen och pengar. USA:s regering har aldrig berättat för sina medborgare att den fram till nyligen stödde talibanerna, och deras fördömanden nu är bara ett spel för gallerierna. Ana Tortajada återvänder till Barcelona i augusti 2000, där hon fortsätter sitt arbete för att omvärlden skulle få upp ögonen för förtrycket, men det skulle krävas helt andra aktioner innan det till slut inträffade. I slutet av boken finns en lista över relevanta elektroniska adresser. Den förra adressen till talibanernas hemsida, www.taleban.com, är f ö till salu just nu...