Fruset offer

Giles Blunt
FRUSET OFFER
Thriller - Albert Bonniers Förlag
[0]

I den lilla lantliga staden Algonquin Bay i norra Kanada kallas kriminalkommissarie John Cardinal en kall och mörk februarikväll till en riktigt ruggig fyndplats. Infrusen i isen har man hittat en trettonårig flickas svårt sargade kropp, det första offret för vad man snart förstår är en seriemördare med smak för ungdomar. Cardinal, som hela tiden har hävdat att flickan man trott rymt hemifrån har råkat mycket värre ut, får på nytt ta tag i det vilande fallet. Hans nya medhjälpare blir Lisa Delorme, en kvinna som för tillfället har dubbla arbetsuppgifter. Hon har nämligen fått i uppdrag att i största hemlighet utreda Cardinal, vars förbättrade ekonomi har väckt misstankar på sina håll.

Redan på ett ganska tidigt stadium kommer förövaren in i bilden och därefter får man växelvis följa ett accelererande polisarbete och ett fruktansvärt sadistiskt våld (varning för mycket magstarka beskrivningar emellanåt, blir boken en film ska jag inte se den). Men till skillnad från andra kriminalförfattare (Rendell, Lindell, Fossum, Frimansson...) som brukar vara snara till att ta fasta på den psykologiska infallsvinkeln, orsak och verkan etc, ger Giles Blunt ingen riktig förklaring till varför det blivit som det blivit i mördarens skalle. Det är en ond människa, punkt slut, liksom.

Fans av intressant och väl skildrat polisprivatliv har en del att hämta i Fruset offer, för Cardinal har såväl en älskad hustru som med jämna mellanrum drabbas av djupa depressioner samt en tonårsdotter med dyra vanor. Och tror ni inte att han blir smått betuttad i vackra Delorme också! Men stackars Giles Blunt, jag försöker och försöker, men lyckas inte riktigt att ge honom någon ärlig chans. Jag retar mig på översättningen som känns otymplig, med avhuggna meningar och märkliga (direktöversatta) uttryck, det om något får mig alltid avogt inställd. Men halvvägs in i boken blir jag ändå indragen i handlingen, när den otäcka intrigen börjar snurra på allt snabbare. Plus för Fargo-känslan, med bitande vindar och snöiga vidder och bistra invånare i den lilla (nåja, runt sextiotusen pers) kanadensiska staden, med indianreservat och ridande poliser som exotisk krydda på anrättningen.