Sjöglas

Anita Shreve
SJÖGLAS
Roman - Albert Bonniers förlag
[0]

Året är 1929, platsen New Hampshire. I en nedsliten, för att inte säga fallfärdig strandvilla slår sig det unga, nygifta paret Honora och Sexton ner. Huset är i starkt behov av omfattande reparationer, men för Honora är den första egna bostaden paradiset, inte minst för närheten till havet. Medan Sexton är ute och arbetar som skrivmaskinsförsäljare pysslar Honora med huset och tar långa promenader på stranden. Hon samlar sjöglas, skimrande glasbitar som flutit upp på havsstranden, och drömmer om varifrån de kan ha kommit från början. Kanske är den topasgula glasbiten en gammal whiskeyflaska, den klarblå skärvan en medicinburk, den olivgröna en vinflaska... Ibland tvingar hon sig själv att komma ihåg att sjöglas bara är andra människors sopor. Det är oanvändbart, har inget som helst värde. Skräp, som Sexton en gång sa.

I sakta lunk utvecklas historien och vi får följa ett antal personer, från den fattiga springpojken Alphonse till Honoras granne på stranden, överklasskvinnan Vivian. Steg för steg lär man känna bokens karaktärer, vars respektive öden flätas samman ju längre man läser. När depressionen bryter ut förändras livet totalt för de allra flesta. Sexton, som redan tidigare varit illa ute på grund av vissa tvivelaktiga affärer, förlorar sitt arbete och tvingas börja på fabriksgolvet i den lilla stadens textilindustri. Där kokar det bland de anställda, som arbetar långa dagar för småpengar i en påfrestande miljö. Det talas om att bilda fackförening, men det är förstås mycket viktigt att en sådan sak sker i hemlighet. Sexton blir indragen i förberedelserna, i sin egenskap av ägare till såväl skrivmaskin som ett ensligt beläget hus och den gamla strandvillan blir centrum för de politiska aktiviteterna.

Med i bilden finns också en kärlekshistoria, en smärtsamt bitterljuv sak, något jag känner igen från författarens tidigare böcker, bl a Pilotens hustru och Vikten av vatten. Men trots att även denna senaste bok är lika välskriven med vackra formuleringar och dessutom intressant ur ett historiskt perspektiv lyckas den ändå inte engagera mig helt. Först misstänkte jag att det kunde bero på ett splittrat fokus, ett grepp som kan fungera nog så bra, men ibland kan kännas både onödigt och rörigt. Problemet är nog förutsägbarheten, intrigen saknar en oväntad vändning någonstans och tempot är aningen för långsamt för min smak. Sjöglas är en både vacker och läsvärd bok, men Anita Shreve kan bättre.